Är det okej att dricka alkohol om man är lycklig och bekymmerlös?
Jag tvivlar på att alkoholen i sig medför sorg eller lycka. Och jag medger att jag får en känsla av frihet av att dricka.
Men om jag måste dricka för att känna av den här friheten, så betyder det att jag inte upplever den annars.
Jag har en vän som säger att han blir lycklig av att dricka, att det är skönt. Jag argumenterade imot och sa att jag inte trodde det fanns nån lycka i alkoholen i sig, och att alkohol är farlig därför att man förlorar sitt fulla medvetande och kan därför vara en fara för sig själv och sin omgivning. Reptilbeteendet tar över, och ju mer de känslorika storhjärnan tappar kontrollen tar det okänsliga reptilbeteendet över. Plötsligt kan de uppfatta något oförargligt som ett hot och attackera. Dessutom är alkohol beroendeframkallande och är väldigt skadlig för kroppen.
Min vän tycker att det okej att dricka alkohol om man är lycklig och bekymmerlös.
Men jag tycker att man ska kämpa för en värld utan förtryck, så man inte behöver dricka för att känna frihet.
VAD TYCKER DU?
Alkohol för att förstärka sin redan lyckliga tillvaro?
Moderator: Moderatorgruppen
Alkohol för att förstärka sin redan lyckliga tillvaro?
glöm mig inte.
jag lever här
jag lever här
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Det där är väldigt individuellt. Jag t.ex. blir mer intelligent ju mer jag dricker.
Sen finns alla amatörer som ballar ur när de får en folköl.
Snart är det dax för nyårsfest. Av gammal vana håller jag mej nykter och låter amatörerna leka. Rätt kul att med kikaren kolla på dessa jönsar som fånar sej.
Vi lever i det samhälle vi lever. Rätt bra med utopier på det intellektulle planet. Lite svårare att praktisera.
Sen finns alla amatörer som ballar ur när de får en folköl.
Snart är det dax för nyårsfest. Av gammal vana håller jag mej nykter och låter amatörerna leka. Rätt kul att med kikaren kolla på dessa jönsar som fånar sej.
Vi lever i det samhälle vi lever. Rätt bra med utopier på det intellektulle planet. Lite svårare att praktisera.
Det är onekligen en jävulskt intressant fråga. Min personliga åsikt är att den eufori som alkoholen ofta framkallar hos mig är oersättlig i den sobra tillvaron. Med det menar jag inte att den vanliga tillvaron är speciellt tråkig eller ointressant. Istället hävdar jag att det onyktra tillståndet är nödvändigt för att kunna negligera det "tunga i livet" dvs. skola, ogynnsamma relationer, brustet hjärta osv. Visst, dekadensen kan vara tung, men det är smällar man får ta.
Istället hävdar jag att det onyktra tillståndet är nödvändigt för att kunna negligera det "tunga i livet" dvs. skola, ogynnsamma relationer, brustet hjärta osv. Visst, dekadensen kan vara tung, men det är smällar man får ta.
Förtäring av alkohol och det onyktra tillståndet måste mig veterligen vara den mest kortsiktiga och tarvliga av lösnigar på livets tunga och dystra stunder.
Tractatus skrev:Istället hävdar jag att det onyktra tillståndet är nödvändigt för att kunna negligera det "tunga i livet" dvs. skola, ogynnsamma relationer, brustet hjärta osv. Visst, dekadensen kan vara tung, men det är smällar man får ta.
Förtäring av alkohol och det onyktra tillståndet måste mig veterligen vara den mest kortsiktiga och tarvliga av lösnigar på livets tunga och dystra stunder.
Jo, på ett sätt håller jag med dig. Men samtidigt så klassificerar jag alkohol som en drog likställd med alla andra beroenden. Jag missbrukar t.ex. kaffe (eller rättare sagt har gjort) det är också ett beroende, kanske inte av samma dignitet och kanske inte innehållande samma risk som alkohol, men ändå.
Jag vill ju även hävda att alkohol (i synnerhet vin) är en pusselbit i ett socialt samspel. Onekligen så blir det lättare att sitta och disktutera livet och alla dess avarter en hel natt med lite alkohol i kroppen. Inte för att man inte kan konversera utan alkohol, men den tillför enligt min mening ofta en ytterliggare dimension till människans skönhet vid sådana tillfällen.
Jo, på ett sätt håller jag med dig. Men samtidigt så klassificerar jag alkohol som en drog likställd med alla andra beroenden. Jag missbrukar t.ex. kaffe (eller rättare sagt har gjort) det är också ett beroende, kanske inte av samma dignitet och kanske inte innehållande samma risk som alkohol, men ändå.
Jag vill ju även hävda att alkohol (i synnerhet vin) är en pusselbit i ett socialt samspel. Onekligen så blir det lättare att sitta och disktutera livet och alla dess avarter en hel natt med lite alkohol i kroppen.
Beroende kan man bli av en mängd olika saker, på olika sätt.
Men man kan väl ändå inte att likställa alkohol med kaffe? Visserligen förtär vi kaffe och alkohol i flytande form. Kaffe har en effekt på hjärnan. Alkohol också. Men sen? Den finns en distinkt skillnad. Rent substantiellt och således i typ av påverkan. Alkohol, eller närmare bestämt etanol inkräktar bland annat på den kognitiva biten, dvs på de mekanismer som låter oss uppfatta, tänka etc - och tar bevisligen kål på hjärncellerna.
Kaffe, eller koffein om vi ska vara konkreta, stimulerar det centrala hjärnsystemet, med allt vad det innebär. Visst, i större mängder finns givetvis bieffekter. Dock är inget så bra att det är oskadligt i stora mängder=) Att likställa alkohol med kaffe måste vara fel.
(Jag dricker varken det ena eller det andra)
Inte för att man inte kan konversera utan alkohol, men den tillför enligt min mening ofta en ytterliggare dimension till människans skönhet vid sådana tillfällen.
Kan ju också tillföra en fullständigt vedervärdig dimension; vilket det ofta gör.
Tractatus skrev:
Beroende kan man bli av en mängd olika saker, på olika sätt.
Men man kan väl ändå inte att likställa alkohol med kaffe? Visserligen förtär vi kaffe och alkohol i flytande form. Kaffe har en effekt på hjärnan. Alkohol också. Men sen? Den finns en distinkt skillnad. Rent substantiellt och således i typ av påverkan. Alkohol, eller närmare bestämt etanol inkräktar bland annat på den kognitiva biten, dvs på de mekanismer som låter oss uppfatta, tänka etc - och tar bevisligen kål på hjärncellerna.
Kaffe, eller koffein om vi ska vara konkreta, stimulerar det centrala hjärnsystemet, med allt vad det innebär. Visst, i större mängder finns givetvis bieffekter. Dock är inget så bra att det är oskadligt i stora mängder=) Att likställa alkohol med kaffe måste vara fel.
huruvida man kan likställa beroendena är väl upp till var och en, men låt oss nöja oss med att säga att båda är hjärndödandet (vilket det mesta vi gör är)
Kan ju också tillföra en fullständigt vedervärdig dimension; vilket det ofta gör.
Det är självklart inget jag kan argumentera emot. Att många människor blir riktiga idioter och gör många dumma saker i berusat tillstånd är ju rena fakta. För övrigt så finner jag avståndstagandet till alkohol som ett jävligt starkt (och positivt) ställningstagande. Måhända är jag bara svag och faller in i ett socialt mönster. Jag känner några personer som är "straight edge" och som således tar avstånd till alla droger, faktum är ju att på ett sätt avundas dem och själv önskar att jag vore så handlingskraftig. Slutsats; jag är fan miserabel
Tractatus:
Rätta mig om jag har fel, men om du inte dricker alkohol, hur kan du då fördöma det? Om du inte har någon egen omfattande erfarenhet kring alkoholen och det onyktra tillståndet, menar jag.
Jag talar inte om för en kock hur han ska laga mat.
Detta är fullständigt beroende på kontext och tillfälle. Alkoholen gör dig avtrubbad, på så sätt att du inte får in lika mycket information från dina sinnen, och därför orienterar du dig mer på dina känslor. Därav alla känslosvall i samband med fylla.
Det är inte alkoholen som gör en person vedervärdig. Vedervärdigheten är i det dagliga livet i sådant fall undertryckt och hämmad. Tabu?
Tillfällen man väljer att konsumera alkohol på, "är" vad man gör dem till. Intentionerna, humöret, det sociala sammanhanget osv.
Ofta tenderar det till att bli riktigt trevligt.
Däremot kan man ifrågasätta alkoholen såsom kulturellt fenomen/betingning här i Sverige. Finns det andra gemensamma, sociala knytpunkter i vårat samhälle?
Varför enar vi oss just kring en drog? Ett gift?
Rätta mig om jag har fel, men om du inte dricker alkohol, hur kan du då fördöma det? Om du inte har någon egen omfattande erfarenhet kring alkoholen och det onyktra tillståndet, menar jag.
Jag talar inte om för en kock hur han ska laga mat.
Kan ju också tillföra en fullständigt vedervärdig dimension; vilket det ofta gör.
Detta är fullständigt beroende på kontext och tillfälle. Alkoholen gör dig avtrubbad, på så sätt att du inte får in lika mycket information från dina sinnen, och därför orienterar du dig mer på dina känslor. Därav alla känslosvall i samband med fylla.
Det är inte alkoholen som gör en person vedervärdig. Vedervärdigheten är i det dagliga livet i sådant fall undertryckt och hämmad. Tabu?
Tillfällen man väljer att konsumera alkohol på, "är" vad man gör dem till. Intentionerna, humöret, det sociala sammanhanget osv.
Ofta tenderar det till att bli riktigt trevligt.
Däremot kan man ifrågasätta alkoholen såsom kulturellt fenomen/betingning här i Sverige. Finns det andra gemensamma, sociala knytpunkter i vårat samhälle?
Varför enar vi oss just kring en drog? Ett gift?
Rätta mig om jag har fel, men om du inte dricker alkohol, hur kan du då fördöma det? Om du inte har någon egen omfattande erfarenhet kring alkoholen och det onyktra tillståndet, menar jag.
Att jag inte dricker innebär inte att jag inte druckit. Men även om jag nu aldrig hade druckit finns det tillräckligt med information för att kunna fastslå ett och annat.
Citat:
Kan ju också tillföra en fullständigt vedervärdig dimension; vilket det ofta gör.
Detta är fullständigt beroende på kontext och tillfälle. Alkoholen gör dig avtrubbad, på så sätt att du inte får in lika mycket information från dina sinnen, och därför orienterar du dig mer på dina känslor. Därav alla känslosvall i samband med fylla.
Precis, den gör dej avtrubbad, det är en del av effekten. Beror på kontext? Närmare bestämt beror det på hur mycket man väljer att hälla i sig. Dock är det alltid av skadlig art, rent biologiskt. Hjärncellernas funktion hämmas och makapären där uppe slutar att fungera som den ska. Att jämställa och likställa alkohol med kaffe går bara inte.
Lars skrev:Rätta mig om jag har fel, men om du inte dricker alkohol, hur kan du då fördöma det?
Är det verkligen relevant om man har personliga erfareneheter eller inte? Jag har ingen erfarenhet av hur det är att våldta en kvinna, ändå tycker jag att våldtäktsmän borde straffas hårdare och inte ogärna kastreras. Men hur kan jag säga det om jag inte prövat? Jag tycker bestämt man är berättigad en åsikt i frågor, oavsett om man har erfarenhet eller inte.
"Du vill bara sänka skatten för att du är en rik knös!" - Jaha? Vad spelar det för roll om jag är en rik knös, mina argument för att skatten skall vara lägre kan fortfarande vara bra.
"Du vill bara höja skatten för att du är en latjävel som inte jobbar, så du kan få högre socilbidrag" - Jaha? Luktar argumentum ad hominem lång väg.
Personliga aspekter kan säkert förklara varför någon är av en viss åsikt, men dessa aspekter bör inte tas med i beräkningen i en argumentation.
Lars skrev:Det är inte alkoholen som gör en person vedervärdig. Vedervärdigheten är i det dagliga livet i sådant fall undertryckt och hämmad. Tabu?
Det här är spekulativt. Jag känner personer som är jättefina och goa människor när de är nyktra, men som blir riktiga äckel när de druckit. Att påstå att deras vedervärdighet är undertryckt och hämmad tycker jag verkar mystiskt, och tämligen freudianskt. Då är en minst lika bra förklaring att alkohol bildar vedervärdighets-enzym i vissa människor, och då är alkoholen orsak till att någon blir en idiot.
Tractatus skrev:Dock är det alltid av skadligt art, rent biologiskt.
Hur menar du?
[quote"Tractatus"]Dock är det alltid av skadligt art, rent biologiskt.[/quote]
Hur menar du?
Uttryckte mig klumpigt. Rent fysiologiskt menar jag. Jag har för mig att det har slagits fast att alkolhol även i mindre doser hämmar hjärncellernas funktion, för att slutligen slå ut dem. Har tyvärr inga belägg till hands. Under de senaste åren har den ena teorin kom efter den andra. Motstridigt så det förslår. Någon som har bättre koll? Förnuftet säger mig att alkohol ställer till med fler problem än det löser, och att se okontrollerbara, fullständigt dekadenta människor är bland det mest sorgliga som finns. Ännu sorgligare är det att drickandet hela tiden åker ner i åldrarna.
Hur menar du?
Uttryckte mig klumpigt. Rent fysiologiskt menar jag. Jag har för mig att det har slagits fast att alkolhol även i mindre doser hämmar hjärncellernas funktion, för att slutligen slå ut dem. Har tyvärr inga belägg till hands. Under de senaste åren har den ena teorin kom efter den andra. Motstridigt så det förslår. Någon som har bättre koll? Förnuftet säger mig att alkohol ställer till med fler problem än det löser, och att se okontrollerbara, fullständigt dekadenta människor är bland det mest sorgliga som finns. Ännu sorgligare är det att drickandet hela tiden åker ner i åldrarna.
Jo, jag skulle nog inte vilja kalla mig freudian, men han har en del intressanta idéer.
Tractatus:
Jo, men jag tror att kunskap allt som oftast inte handlar om att skapa sig en bild, utan att uppleva det man erfar.
Man kan också kalla det att man visar upp sin personlighet. Man hävdar sig gentemot andra människor och lever ut sitt jag, vilket inte går till vardags i en strikt kultur.
I denna kultur lider många människor av stressrelaterade sjukdomar som sömnlöshet.
Det är fortfarande ett kulturellt betingat beteende. Det är en del av kulturen.
archaxe:
I exemplet ovan gick min argumentation ut på att jämställa en företeelse med en annan. Men jag tycker inte att detta är ett argument som man kan jämställa med att uppleva ett rus av alkohol i en västerländsk kontext.
Är det för att mitt argument inte är socialt accepterat och har starka känslomässiga bindningar?
Att man kan godta argumentet på ganska låga grunder.
Gällande att många människor lever dubbelliv i samband med alkohol, tror jag kan vara den förklaringen. Att man skapar ett liv i ruset och ett utanför.
Jag tror att det beror på att våra känslor styrs speciell mycket av alkoholintag.
Jag är av en liten annan uppfattning än er, helt enkelt.
Tractatus:
Men även om jag nu aldrig hade druckit finns det tillräckligt med information för att kunna fastslå ett och annat.
Jo, men jag tror att kunskap allt som oftast inte handlar om att skapa sig en bild, utan att uppleva det man erfar.
Hjärncellernas funktion hämmas och makapären där uppe slutar att fungera som den ska.
Man kan också kalla det att man visar upp sin personlighet. Man hävdar sig gentemot andra människor och lever ut sitt jag, vilket inte går till vardags i en strikt kultur.
Att jämställa och likställa alkohol med kaffe går bara inte.
I denna kultur lider många människor av stressrelaterade sjukdomar som sömnlöshet.
Det är fortfarande ett kulturellt betingat beteende. Det är en del av kulturen.
archaxe:
Är det verkligen relevant om man har personliga erfareneheter eller inte? Jag har ingen erfarenhet av hur det är att våldta en kvinna, ändå tycker jag att våldtäktsmän borde straffas hårdare och inte ogärna kastreras.
I exemplet ovan gick min argumentation ut på att jämställa en företeelse med en annan. Men jag tycker inte att detta är ett argument som man kan jämställa med att uppleva ett rus av alkohol i en västerländsk kontext.
Är det för att mitt argument inte är socialt accepterat och har starka känslomässiga bindningar?
Att man kan godta argumentet på ganska låga grunder.
Gällande att många människor lever dubbelliv i samband med alkohol, tror jag kan vara den förklaringen. Att man skapar ett liv i ruset och ett utanför.
Jag tror att det beror på att våra känslor styrs speciell mycket av alkoholintag.
Jag är av en liten annan uppfattning än er, helt enkelt.
Lars,
Ja, men varför skulle vi, så fort någon blir berusad, peka på honom och säga "Se! Där släpper alla spänningar, såhär är han egentligen, minsann! Fyllbult!". Att säga att folk "lever ut" sitt Sanna Jag när de dricker, och att de lägger band på sig i nyktert tillstånd, verkar vara konstig syn, tycker du inte?
Någons kritik av alkoholens inflytande i jämförelse med kritik av kocken som lagar mat, menar du den?
Om du med "detta" menar våldtäktsexemplet, så var min poäng inte att jämföra våldtäkt med alkoholrus, utan att belysa hur personliga erfarenheter spelar in i bedömningen av ett argument, vilket jag uppfattade att du tyckte var väsentligt.
Exakt vad var ditt argument?
Här på forumet upplever jag att det finns stort utrymme för politisk inkorrekthet och att diskutera saker som inte är socialt accepterade, och jag betvivlar att någon av oss blir chockade av kontroversiella idéer.
Det finns inga "er", och finns det så inkluderas även du där, min käre Brutus.
Amelie,
Varför skulle det inte vara det?
Ja, alkohol är beroendeframkallande, korrekt. Men för att utveckla ett beroende krävs att du dricker onormalt mycket och oftam, och det samma gäller om kroppen skall ta betydande skada. Att dricka en lördag kväll kan inte likställas med A-lagarna på tunnelbanan (även om tunnelbanan är ovanligt äcklig just lördagkvällar), och den överhängande majoriteten kan hålla sin alkoholkonsumtion på en reglerad nivå.
Jag är beredd att hålla med honom. Jag tycker det är ok att dricka om man mår dåligt också. Jag ser inte att det skulle vara en moralisk handling över huvud taget att förtära alkohol, faktiskt (om vi talar om moraliska "okej", vilket jag tror har antytts tidigare i tråden). Sen fortsätter du med,
Det här "men":et uppfattar jag som att din ståndpunkt skulle stå i strid med hans? "Han tycker A, men jag tycker B". Han tycker det är ok att dricka fast man mår bra, men du tycker att man skall kämpa för en värld utan förtryck? För mig är det inte helt uppenbart att de strider mot varandra. Även i en värld utan förtryck kan ju alkoholhaltiga drycker förekomma, eller finns det någon principiell motsättning mellan fylla och (genuin?) frihet? Skulle våra alkoholvanor vara relaterade till att vi är förtryckta?
suchanother,
Jo, vi når väl alla någon slags medel-intelligens när vi blir berusade och alla blir lika smarta. Vi andra brukar sänka vår intelligens en aning, men det är roligt att du höjer din.
Man kan också kalla det att man visar upp sin personlighet. Man hävdar sig gentemot andra människor och lever ut sitt jag, vilket inte går till vardags i en strikt kultur.
Ja, men varför skulle vi, så fort någon blir berusad, peka på honom och säga "Se! Där släpper alla spänningar, såhär är han egentligen, minsann! Fyllbult!". Att säga att folk "lever ut" sitt Sanna Jag när de dricker, och att de lägger band på sig i nyktert tillstånd, verkar vara konstig syn, tycker du inte?
I exemplet ovan gick min argumentation ut på att jämställa en företeelse med en annan.
Någons kritik av alkoholens inflytande i jämförelse med kritik av kocken som lagar mat, menar du den?
Men jag tycker inte att detta är ett argument som man kan jämställa med att uppleva ett rus av alkohol i en västerländsk kontext.
Om du med "detta" menar våldtäktsexemplet, så var min poäng inte att jämföra våldtäkt med alkoholrus, utan att belysa hur personliga erfarenheter spelar in i bedömningen av ett argument, vilket jag uppfattade att du tyckte var väsentligt.
Är det för att mitt argument inte är socialt accepterat och har starka känslomässiga bindningar?
Exakt vad var ditt argument?
Här på forumet upplever jag att det finns stort utrymme för politisk inkorrekthet och att diskutera saker som inte är socialt accepterade, och jag betvivlar att någon av oss blir chockade av kontroversiella idéer.
Jag är av en liten annan uppfattning än er, helt enkelt.
Det finns inga "er", och finns det så inkluderas även du där, min käre Brutus.
Amelie,
Är det okej att dricka alkohol om man är lycklig och bekymmerlös?
Varför skulle det inte vara det?
Dessutom är alkohol beroendeframkallande och är väldigt skadlig för kroppen.
Ja, alkohol är beroendeframkallande, korrekt. Men för att utveckla ett beroende krävs att du dricker onormalt mycket och oftam, och det samma gäller om kroppen skall ta betydande skada. Att dricka en lördag kväll kan inte likställas med A-lagarna på tunnelbanan (även om tunnelbanan är ovanligt äcklig just lördagkvällar), och den överhängande majoriteten kan hålla sin alkoholkonsumtion på en reglerad nivå.
Min vän tycker att det okej att dricka alkohol om man är lycklig och bekymmerlös.
Jag är beredd att hålla med honom. Jag tycker det är ok att dricka om man mår dåligt också. Jag ser inte att det skulle vara en moralisk handling över huvud taget att förtära alkohol, faktiskt (om vi talar om moraliska "okej", vilket jag tror har antytts tidigare i tråden). Sen fortsätter du med,
Men jag tycker att man ska kämpa för en värld utan förtryck, så man inte behöver dricka för att känna frihet.
Det här "men":et uppfattar jag som att din ståndpunkt skulle stå i strid med hans? "Han tycker A, men jag tycker B". Han tycker det är ok att dricka fast man mår bra, men du tycker att man skall kämpa för en värld utan förtryck? För mig är det inte helt uppenbart att de strider mot varandra. Även i en värld utan förtryck kan ju alkoholhaltiga drycker förekomma, eller finns det någon principiell motsättning mellan fylla och (genuin?) frihet? Skulle våra alkoholvanor vara relaterade till att vi är förtryckta?
suchanother,
Jag t.ex. blir mer intelligent ju mer jag dricker.
Jo, vi når väl alla någon slags medel-intelligens när vi blir berusade och alla blir lika smarta. Vi andra brukar sänka vår intelligens en aning, men det är roligt att du höjer din.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster