Tja har en liten fundering bara
Vill ha lite motteorier mot det sociala och psykologiska fenomenet emergens.
Tanken att ett komplext systems beteende/egenskaper inte går att förklara genom att studera de olika delarna av systemet. Att det emergerar något högre medvetande/fenomen/beteende. Detta är ju blivit ett populärt sätt att förklara saker på senare tid.
Det bygger ju egentligen inte på någon ny teori, emergentister har funnits sen sena 1800-talet. Men min fundering/fråga är bara vilka "bra" motargument det finns.
Man kan ju vara väldigt deterministisk och säga allt som finns i världen är kvarkar/bosoner/tauoner och sånt och därigenom måste allting kunna förklaras. Men det är ju en oändlig debatt. Andra motargument bygger på att vi inte kan identifiera alla ingående "delar" i systemet korrekt och därigenom inte kan dra rätt slutsatser; det handlar alltså bara om okunskap.
Är det någon som har några invändningar emot fenomenet emergens ?
Kort fråga om emergens
Moderator: Moderatorgruppen
Hej horto och välkommen hit!
Det verkar som du redan är ganska väl insatt i fenomenet komplexitet, emergens och vad det hela går ut på. Den triviala invändningen att systemet VISST går att förutsäga genom exakt kunskap om systemets delar blir ju, som du säger, till en oändlig NÄHÄ-JOHO-debatt à la "bevisa determinismen".
En kritik av den komplexa modellen som kommer från ett helt annat håll är att kritisera uppdelningen i delarna och det emergenta. Är systemets emergenta egenskaper att betrakta som delar i systemet? I så fall måste de ju kunna förutsägas genom kunskap om delarna. Men om man redan i definitionen skiljer på egenskaper som kommer av systemets delar och emergenta egenskaper, då är det ju en trivial slutsats att delarna inte säger något om de emergenta egenskaperna.
Ytterligare frågor i samma linje är hur man vet vad som är emergent. Vårt medvetande sägs emergera ur vår hjärnas beståndsdelar, men när vi dör och vårt medvetande försvinner eller i varje fall lämnar våra kroppar faller hjärnan sönder. Hur vet vi då att inte hjärnan emergerade ut medvetandet? Det är lätt att fastna i vedertagna vetenskapliga paradigm och därmed begränsa den komplexa modellen i onödan så att man inte når mer intressanta slutsatser.
Sista kritiken jag kan komma på såhär på rak arm rör systemgränser och nivåblindhet. Alltså, det system som undersöks är ju aldrig isolerat. God vetenskap är ofta medveten om detta. Ett mänskligt fenomen, till exempel, kan ju bero på arv, uppfostran, seder och bruk, en kemisk obalans, stress, dagsformen - ja alla dessa faktorer. Hur blir det då om man postulerar en grov modell för hur medvetande emergerar ur hjärnan? Då har man utelämnat alla de andra faktorer som påverkar dessa två entiteter, t.ex. kroppen och miljön. Börjar man fortsätta skissa och rita pilar hittar man en mängd saker som i sin tur emergerar ut medvetandet, som återkopplar till kroppen, som återkopplar till miljön osv - flödesschemat kan bli hur stort som helst! Komplexitetsteorin vill ju gärna ta ett sådant här helhetsgrepp, men då blir det svårt att dra systemgränser och någonstans bestämma sig för att just det här ska vi diskutera.
Det verkar som du redan är ganska väl insatt i fenomenet komplexitet, emergens och vad det hela går ut på. Den triviala invändningen att systemet VISST går att förutsäga genom exakt kunskap om systemets delar blir ju, som du säger, till en oändlig NÄHÄ-JOHO-debatt à la "bevisa determinismen".
En kritik av den komplexa modellen som kommer från ett helt annat håll är att kritisera uppdelningen i delarna och det emergenta. Är systemets emergenta egenskaper att betrakta som delar i systemet? I så fall måste de ju kunna förutsägas genom kunskap om delarna. Men om man redan i definitionen skiljer på egenskaper som kommer av systemets delar och emergenta egenskaper, då är det ju en trivial slutsats att delarna inte säger något om de emergenta egenskaperna.
Ytterligare frågor i samma linje är hur man vet vad som är emergent. Vårt medvetande sägs emergera ur vår hjärnas beståndsdelar, men när vi dör och vårt medvetande försvinner eller i varje fall lämnar våra kroppar faller hjärnan sönder. Hur vet vi då att inte hjärnan emergerade ut medvetandet? Det är lätt att fastna i vedertagna vetenskapliga paradigm och därmed begränsa den komplexa modellen i onödan så att man inte når mer intressanta slutsatser.
Sista kritiken jag kan komma på såhär på rak arm rör systemgränser och nivåblindhet. Alltså, det system som undersöks är ju aldrig isolerat. God vetenskap är ofta medveten om detta. Ett mänskligt fenomen, till exempel, kan ju bero på arv, uppfostran, seder och bruk, en kemisk obalans, stress, dagsformen - ja alla dessa faktorer. Hur blir det då om man postulerar en grov modell för hur medvetande emergerar ur hjärnan? Då har man utelämnat alla de andra faktorer som påverkar dessa två entiteter, t.ex. kroppen och miljön. Börjar man fortsätta skissa och rita pilar hittar man en mängd saker som i sin tur emergerar ut medvetandet, som återkopplar till kroppen, som återkopplar till miljön osv - flödesschemat kan bli hur stort som helst! Komplexitetsteorin vill ju gärna ta ett sådant här helhetsgrepp, men då blir det svårt att dra systemgränser och någonstans bestämma sig för att just det här ska vi diskutera.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster