Rättfärdigande av perversioner.

[Angelina]

Hur mycket av psykologi och filosofi används egentligen i syftet att rättfärdiga perversioner?
Hur mycket av det så kallade högtravande och sofistikerade utläggningarna är egentligen skuggspel fabricerade av en sjuk hjärna?
För om ni tänker efter så går ofta psykologi och filosofi ut på att inget är fel, allt går att rättfärdiga med snitsiga ordformuleringar, eller hur?
Allt för att frånsäga sig skuld. Ingen är någonsin skyldig, alla är bara offer för omständigheter. Eller motsatsen , att de lider av storhetsvansinne och anser sig veta bättre än andra och rättfärdigar sig själva med att påstå att det är inte de själva utan alla andra som har fel, de som inte är smarta nog att förstå det invecklade resonemang som gör allting rätt.

Visst, visst, det börjas redan här..."vad är egentligen perversioner?", "vad är egentligen högtravande?", "Vad är egentligen sofistikerat?" , "vilka utläggningar?", "vem har rätt att definiera vad som är en sjuk hjärna?" "vad är rätt och fel?", "vad är egentligen skuld"?, "kan man vara ett offer?"

Har psykologi och filosofi uppstått som system för att skylla ifrån sig? För att slippa säga "förlåt, jag hade fel"?
När är det hjärtat som talar och när är det hjärnan? Symboliskt talat.

Nu vet jag att psykologi och filosofi kan användas på underbara frigörande sätt, men hur mycket av det används på det ovan förklarade sättet? Om du bara går till dig själv.
Du känner att något är fel, men bortförklarar det intellektuellt, eller vice versa?

[Opus]

Självklart är det du själv som bestämmer vad som är rätt eller fel för dig. Det är bara det att andra kanske inte håller med dig. Och som du säger, kanske håller du inte ens med dig själv. Det du känner däremot är alltid det du känner oavsett om det är rätt eller fel... oj, nu känner jag t.ex att det blev lite komplicerat.

Se det så här, det finns inga perversioner i sig utan bara bara en känsla av att det finns perversioner. Vilket psykologin och filosofin ibland försöker sätta ord på.

[Viola]

Hur mycket av psykologi och filosofi används egentligen i syftet att rättfärdiga perversioner?

Har psykologi och filosofi uppstått som system för att skylla ifrån sig? För att slippa säga "förlåt, jag hade fel"?
När är det hjärtat som talar och när är det hjärnan? Symboliskt talat.

Nu vet jag att psykologi och filosofi kan användas på underbara frigörande sätt, men hur mycket av det används på det ovan förklarade sättet? Om du bara går till dig själv.
Du känner att något är fel, men bortförklarar det intellektuellt, eller vice versa?

Visst fungerar vi så många gånger att vi gör en teori med utgångspunkt
från våra behov - vi gör en dygd av verkligheten... Är det inte verkligheten som ska styra? Men vad är verklighet?

Vad står mina behov för? Kanaliserar jag dem rätt? Finns det bättre
sätt att kanalisera dem på?

Jag har också sett att psykologi kan frigöra men att den också kan användas som en religion att fly in i och fly sitt ansvar. För min del
har det fungerat på båda sätten - är inte säker på att jag helt har
rett utt vilket som är vad än....

Filosofin missbrukas ibland också för att lägga en dimridå över verkligheten och rättfärdiga alla möjliga konstiga idéer.
Positivt kan filosofin och insikten om det osäkra i vårt vetande skapa en
ödmjukhet och en öppenhet inför nya tankar. Negativt rider man på
denna osäkerhet för att göra vad som helst lika troligt eller otroligt.
Var går den sunda gränsen mellan tolerans och kritik? Ska jag
någonsin hitta en sådan gräns som fungerar?

agnostica

[suchanother]

Hur mycket av psykologi och filosofi används egentligen i syftet att rättfärdiga perversioner?

Din utgångspunkt är att en "perversion" är en perversion och inget annat.
Men moralen skiftar från tid till annan, det som var omoraliskt igår är moraliskt idag och v.v.
Detta om något är filosofins uppgift, att frigöra människan från (van)föreställningen att moralen är evig.

[Viola]

="suchanother
Men moralen skiftar från tid till annan, det som var omoraliskt igår är moraliskt idag och v.v.
Detta om något är filosofins uppgift, att frigöra människan från (van)föreställningen att moralen är evig.

Visst är moralen evig precis som kärleken eller åtminstone lika långlivad
som människan - det är bara det att föremålen skiftar
Ett samhälle kan inte fungera utan några minsta gemensamma nämnare
vad gäller moral, vilket kanske också är filosofins uppgift att förmedla.

agnostica

[Angelina]

Ja, ni ser, det går inte att sätta fingret på någonting, allting glider undan i definitioner av ord.

[suchanother]

Nja, det där med att jag inte kan sätta fingret på nån punkt är fel...
Inte försökte jag mej på nån definition, utan försökte istället fokusera på faktumet att människors värderingar är föränderliga, varje kultur och varje tidsepoker har sina specifika.
Hela detta "moralpaket" som människan har släpat med sej sedan tidernas begynnelse innehåller säkert mycket som är invariabelt. Men en del av innehållet är anpassat till det rådande samhället, allt för att gynna "saken". Varför ska jag "köpa" allt rätt av och bli ytterligare en "nyttig idiot" bland många andra?

[Jonas Nystrom]

"För mycket" är perverst. Så även "för lite". Eller på fel tid eller plats. Att handla mot sitt eget bättre vetande är perverst. Vad mer är perverst?

Är det någon här som känner till ordets etymologi?

jn

[Viola]

Ur svensk etymologisk ordbok:

"pervers = ty., av fra. pervers, av latin perversus, part. pf. pass. till pervertere, omvända, kasta överända m.m. av perse (se per) och vertere
(urbesl. med varda) Jfr. revers, vers"

Man kastar alltså något överända - det normala och sunda om man går
till andra ordböcker.....

agnostica

[sparta]

I viss mån har du säkert rätt. Men som alla säker vet så finns det inge rätt och fel utan bara olika åsikter och det är när dessa åsikter blir för avvikande som man blir pervers, eller? Sedan försöker man förklara det hela med vakra ord istället för att erkänna för sig skälv och för andra att ens betende är annorlunda men sammtidigt helt normalt och att det är deras moraltyngda järnor som får det hela att bli skjukt. Alla är olika och det är bara människor som inte vågar erkänna det som gömmer sig bakom ord.

[Jonas Nystrom]

I viss mån har du säkert rätt. Men som alla säker vet så finns det inge rätt och fel utan bara olika åsikter och det är när dessa åsikter blir för avvikande som man blir pervers, eller?

Det finns rätt och fel. Men vad som är rätt och vad som är fel beror på situationen, på sammanhanget.

jn

[Viola]

På tal om tabu på en annan tråd.
Ibland är det väl så att det är när man kliver över tabugränserna som
man uppfattas som pervers.

agnostica

[Jonas Nystrom]

Och när är det INTE så?

jn

[Viola]

Det undrar jag också - så är det väl

agnostica

[Jonas Nystrom]

Så eftersom du, om jag har förstått det hela, uppfattar min sadomasochism som pervers så beror det alltså uteslutande på att du har vissa tabun som jag inte har?

jn