Vad relationer INTE måste innebära

[lycklig]

Vad relationer INTE måste innebära:
Två av kärleksrelationernas största illusioner

1. En relation måste inte innebära att man ska tycka bra om varandra hela tiden.
Den gängse föreställningen är att tycker man om varandra så är det lyckligt, gör man inte det så är det olyckligt. Hemligheten är att se reaktionerna som reaktioner: när det känns olyckligt för att man inte vill vara med den andre så är olycklighetskänslan en reaktion på att man inte vill vara med den andre - INTE något tecken på att den här relationen är "dålig" (för vad är en "bra" och vad är en "dålig" relation?) ... Det att man inte vill vara med den andre är också det i sin tur en reaktion, - INTE ett tecken på att "vi passar nog inte ihop". - För vem passar man egentligen ihop med och vem passar man inte ihop med? Svaret är att man upplever att man passar ihop med någon och den upplevelsen har att göra med vilka tankar och känslor som väcks i en i förhållande till den man relaterar till, - det har INTE med den personen i sig att göra. Upplevelsen av att man kan ha vitt skilda känslor till en och samma person, upplever jag, är hyfsat vedertaget bland syskonrelationer, inte särskilt accepterat i parrelationer. Så låt ditt inre liv vara just ditt inre liv. Blanda inte ihop det med någon utanför dig, det är bara att krångla till det för sig (säger jag som att jag själv vore mästare på det. – Jag skriver det här minst lika mycket till mig själv.).

2. En relation måste inte innebära ett beroende.
En relation behöver inte medföra att man ska ha ett behov till sin partner – att det t o m skulle vara något som hör förhållanden till, att det skulle vara naturligt. Att man har ett behov till någon innebär att man tror att den personen kan tillfredsställa något i en själv som man tror att man har behov av, t ex kärlek: ”Jag har ett behov av dig för att jag behöver kärlek”, eller ”Jag har ett behov av dig för jag behöver någon att ge min kärlek till”. Båda föreställningarna är illusioner. Vi har inte behov av någonting, varken inom eller utanför oss själva, ännu mindre av någon. Vi behöver ingenting.
”Inte? Ja, men om jag är hungrig då har jag ju ett mycket tydligt behov och sen äter jag och då blir jag tillfredsställd, och alltså har jag haft ett behov till något i det yttre som har bli-vit tillfredsställt”. Så tänker du kanske. Lyssna då på det här. Eftersom alla behov är illusio-ner så är också all tillfredsställelse av dem illusioner. – Låt oss gå till botten med det här.
Ett behov är något man tror att man behöver, antingen för ens överlevnad eller för ens välbefinnande. En klassisk indelning (Maslows behovstrappa) av våra behov ser ut som föl-jande:

(1) behovet av kroppsliga ting, såsom mat, sömn, luft och vatten
(2) behovet av trygghet
(3) behovet av gemenskap
(4) behovet av uppskattning
(5) behovet av självförverkligande

Den första har direkt med vår fysiska överlevnad att göra, dom resterande har med vårt upplevande att göra, dom är något vi som pekar på något vi behöver uppleva för att kunna känna oss nöjda/tillfreds. Den första och den andra kategorin är ett behov till följd av föreställningen om att vi kan dö. Dom resterande tre grundar sig i föreställningen av att vi inte skulle vara tillräckliga i oss själva.

Läs hela texten jag skrivit, där Gud och föreställningen om Gud tar upp en STOR del, på min nyss upplagda blogg : http://mattiasrosen.blogspot.com/2006/07/tv-av-krleksrelationernas-strsta.html