Att vara rik
Moderator: Moderatorgruppen
-
Huggy Bear
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 24 maj 2004 20:30
- Kontakt:
Att vara rik
Alla vill inte bli rika. Vad de egentligen vill är kanske att slippa bry sig om sin överlevnad och endast ägna sig åt njutningsfyllda upplevelser istället. De vill slippa kampen.
Fast kampen finns alltid kvar, den bara ändrar form. Man löser inte problem med pengar, man bara täcker över dem med något som reflekterar ett annat problem.
Det går egentligen inte så bra att tala i generella termer när det gäller hur någon mår när denne är fattig/rik, för det är så högst individuellt. Men skulle jag chansa så tror jag nästan man mår sämre som rik, för även om det materiella är bekvämt, så måste ändå samvetet göra sig obekvämt.
Det känns helt enkelt inte rättvist att någon är rik när någon annan är fattig.
Det går säker att hitta en medelväg dock, där man både tillgodoser sitt samvete och bekvämlighet samtidigt, eller gör det det?
Samma gäller väl rolighetsfaktorn. Hur mycket man skrattar tror jag inte är en monetär fråga direkt. Humor och kreativitet går inte att köpa på burk, utan är snarare något som odlas bäst i nödens fält.
Psykologist tror jag att man får ett överslag när man vinner pengar. Overklighetskänslor, panik och även ångest och stress varvat med stora doser eufori. När sedan dessa enorma känslofloder lämnar systemet är det lätt att bli deprimerad. Var det inte mer än så här? Man kan tom bli beroende av spänningen och euforin att man skapar situationer endast i syftet att frammana dessa känslor igen. Att utsätta sig för fara för att sedan kunna bli lycklig för att man fortfarande lever. Sådant som fattiga människor erfar varje dag, helt naturligt.
Sedan finns ju de som lyckligt finner sig i varje situation som livet presenterar för dem och för dessa gör det nog detsamma om de är fattiga eller rika, för de bär lyckan inom sig.
Fast kampen finns alltid kvar, den bara ändrar form. Man löser inte problem med pengar, man bara täcker över dem med något som reflekterar ett annat problem.
Det går egentligen inte så bra att tala i generella termer när det gäller hur någon mår när denne är fattig/rik, för det är så högst individuellt. Men skulle jag chansa så tror jag nästan man mår sämre som rik, för även om det materiella är bekvämt, så måste ändå samvetet göra sig obekvämt.
Det känns helt enkelt inte rättvist att någon är rik när någon annan är fattig.
Det går säker att hitta en medelväg dock, där man både tillgodoser sitt samvete och bekvämlighet samtidigt, eller gör det det?
Samma gäller väl rolighetsfaktorn. Hur mycket man skrattar tror jag inte är en monetär fråga direkt. Humor och kreativitet går inte att köpa på burk, utan är snarare något som odlas bäst i nödens fält.
Psykologist tror jag att man får ett överslag när man vinner pengar. Overklighetskänslor, panik och även ångest och stress varvat med stora doser eufori. När sedan dessa enorma känslofloder lämnar systemet är det lätt att bli deprimerad. Var det inte mer än så här? Man kan tom bli beroende av spänningen och euforin att man skapar situationer endast i syftet att frammana dessa känslor igen. Att utsätta sig för fara för att sedan kunna bli lycklig för att man fortfarande lever. Sådant som fattiga människor erfar varje dag, helt naturligt.
Sedan finns ju de som lyckligt finner sig i varje situation som livet presenterar för dem och för dessa gör det nog detsamma om de är fattiga eller rika, för de bär lyckan inom sig.
För det första är det inte pengar det handlar om.
Det alla vill ha är makt över andra, makt igenom att dom äger en del av den produktion som vi alla tvingas till av det kapitalistiska system som ogenerat regerar.
Betänk att du fick det du helst av allt ville ha.
Du kanske skulle välja en riktigt bra dator. Sen fick du precis det du ville ha, och du väljer en bil. Upprepa det tills du fått allt du vill ha, vilken känsla finns kvar? Tomhet.
Betänk att du fick ge någon det dom helst ville ha.
Denne kanske skulle välja en riktigt bra dator. Sen ger du precis det denne någon vill ha igen, och denne väljer en bil. Upprepa det tills du gett allt som alla vill ha, vilken känsla finns kvar?
Det alla vill ha är makt över andra, makt igenom att dom äger en del av den produktion som vi alla tvingas till av det kapitalistiska system som ogenerat regerar.
Betänk att du fick det du helst av allt ville ha.
Du kanske skulle välja en riktigt bra dator. Sen fick du precis det du ville ha, och du väljer en bil. Upprepa det tills du fått allt du vill ha, vilken känsla finns kvar? Tomhet.
Betänk att du fick ge någon det dom helst ville ha.
Denne kanske skulle välja en riktigt bra dator. Sen ger du precis det denne någon vill ha igen, och denne väljer en bil. Upprepa det tills du gett allt som alla vill ha, vilken känsla finns kvar?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
solis
Re: Att vara rik
"Huggy Bear"]:arrow: Varför vill alla bli rika?
Mår man bättre av att vara rik än fattig?
Har man roligare som rik?
Vad händer när att man vunnigt en stor summa pengar? Hur påverkar det en psykologiskt?
Jag tror inte att alla vill bli rika.
Välmåendet kommer inifrån tror jag.
Jag tror att många rika kan känna stor tristess.
Det måste vra väldigt individuellt hur människor påverkas av storvinster.
Jag tror inte att alla vill bli rika.
Välmåendet kommer inifrån tror jag.
Jag tror att många rika kan känna stor tristess.
Det måste vra väldigt individuellt hur människor påverkas av storvinster.
Eftersom samhället fungerar så att mer pengar ger möjlighet till flera val så eftersträvar människor mer pengar för att kunna göra fler val i livet.
Har man dessutom familj och hus är ju pengarna ännu viktigare eftersom barn och hus slukar pengar.
Buddha gjorde sig fri från pengar genom att lämna barnet, frun och huset. Men vad är det för liv egentligen.
Har man dessutom familj och hus är ju pengarna ännu viktigare eftersom barn och hus slukar pengar.
Buddha gjorde sig fri från pengar genom att lämna barnet, frun och huset. Men vad är det för liv egentligen.
erik_nils skrev:Men vad är det för liv egentligen.
Jag skulle snarare säga, att vad är motsatsen för liv egentligen? Att leva kvar i en materiell värld, där du låter förgängliga ting styra din tillvaro (i detta fall pengarna)?
Samhället är ett groteskt fenomen som får människor att gömma sig bakom sina påtvingade roller (och jag snackar inte enbart om könsrollerna) och likt kossor sakta valsa runt i sina gamla hjulspår, istället för att förverkliga sig själva och göra det de drömmer om. Det gör mig ledsen när jag ser alla människor som vantrivs med sina jobb.
This is your life, and it's ending one minute at a time.
Att leva kvar i en materiell värld, där du låter förgängliga ting styra din tillvaro
Jag föredrar att leva kvar i en materiell värld full av ting som dyker upp och försvinner. I längden blir det nog trist att leva i en andlig värld som ande bland eviga ting.
Samhället är ett groteskt fenomen som får människor att gömma sig bakom sina påtvingade roller(och jag snackar inte enbart om könsrollerna) och likt kossor sakta valsa runt i sina gamla hjulspår, istället för att förverkliga sig själva och göra det de drömmer om.
Grekerna kallade folk som lämnade samhället för idioter. Yrkesrollen och den privata rollen går att hålla isär. Könsrollen är man dock fast i rent biologiskt och det är ju tur.
Vad skulle hända om alla kossor fick sina drömmar förverkligade? Allt fritt, ingen betalar. Ingen kossa som sliter. Men drömmar bör nog vara drömmar. En dröm som förverkligas är snart ingen dröm utan samma hjulspår och de som inte klarade av sina drömmar kanske går och ställer sig i kön för nödslakt.
Förnimmer jag en bitterhet över pliktens börda 
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Finns det bara tomhet kvar när man får allt man vill ha? Jag tror människan hela tiden hittar nya saker, vill ha något annat. Nästa nya "grej". Ett lite bättre jetflygplan, en skickligare skattekonsult och ett mer grandiost slott på Rivieran. Penningtillskottet gör bara att konsumptionen hamnar i en annan liga och blir desto mera osmaklig (om man inte ger bort en stor del av kapitalet, till exempel, eller investerar det på liknande sätt).
Om pengar och saker inte längre ger någon utmaning kanske man väljer någon annan kamp/strävan för att känna att man kan åstadkomma något annat än att enbart konsumera ting.
Sen kan jag också tänka mig att folk kanske inte skaffar sig vad de vill ha utan trivs bättre med att drömma om det.
Man kan tänka sig att om man sa till en människa att hon bergsäkert dog imorgon, eller om exakt 40 år, så skulle vederbörande inte ändra sin livsstil så mycket. Men om man sa att det istället inträffande om 6 månader. Hur skulle man då förändra sitt liv? Man kunde ohämmat bränna pengar om man behövde för att liksom krama sista musten ur livet, förverkliga sig och uppleva/göra allt det man drömt om.
Ponera då att vi jobbar lite extra några år för att kunna lägga undan ett litet kapital som vi kan leka med i detta syfte. När vi fått tillräckligt hittar vi på en dödsdag och lever livet precis som om vi faktiskt skulle dö den dagen. Det står nog inom de flestas ekonomiska ramar att faktiskt göra detta. Ändå sker det inte. Jag föreställer mig därför att livet inte förändras så mycket för den som blir rik - problemen blir lite annorlunda men på det hela taget är man samma person, vare sig mer eller mindre lycklig.
Däremot kan prestationen av att ha tjänat mera pengar i alla fall göra mig lyckligare. "Denna semester är frukten av ett gott arbete och min att njuta av", kan jag tänka och känna mig både nöjd, glad och lycklig. Om pengarna å andra sidan trillade ner från himlen skulle glädjen i den känslan på många sätt vara förstörd.
Om pengar och saker inte längre ger någon utmaning kanske man väljer någon annan kamp/strävan för att känna att man kan åstadkomma något annat än att enbart konsumera ting.
Sen kan jag också tänka mig att folk kanske inte skaffar sig vad de vill ha utan trivs bättre med att drömma om det.
Man kan tänka sig att om man sa till en människa att hon bergsäkert dog imorgon, eller om exakt 40 år, så skulle vederbörande inte ändra sin livsstil så mycket. Men om man sa att det istället inträffande om 6 månader. Hur skulle man då förändra sitt liv? Man kunde ohämmat bränna pengar om man behövde för att liksom krama sista musten ur livet, förverkliga sig och uppleva/göra allt det man drömt om.
Ponera då att vi jobbar lite extra några år för att kunna lägga undan ett litet kapital som vi kan leka med i detta syfte. När vi fått tillräckligt hittar vi på en dödsdag och lever livet precis som om vi faktiskt skulle dö den dagen. Det står nog inom de flestas ekonomiska ramar att faktiskt göra detta. Ändå sker det inte. Jag föreställer mig därför att livet inte förändras så mycket för den som blir rik - problemen blir lite annorlunda men på det hela taget är man samma person, vare sig mer eller mindre lycklig.
Däremot kan prestationen av att ha tjänat mera pengar i alla fall göra mig lyckligare. "Denna semester är frukten av ett gott arbete och min att njuta av", kan jag tänka och känna mig både nöjd, glad och lycklig. Om pengarna å andra sidan trillade ner från himlen skulle glädjen i den känslan på många sätt vara förstörd.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster