En märklig iakttagelse

[Advocate]

Jag upplever mig inte särskillt kvicktänkt. Det "låser sig" ofta, alltså jag blir en aning handfallen när någon slänger fram ett klurigt tankeproblem eller en konstig fråga riktad till mig. Ibland kan jag också ha svårt att förstå en komplicerad text. Jag verkar ha en slags inbiten rädsla för att inte klara av uppgifter som kräver kvicktänkthet och skarpsinnighet, och denna rädsla förlamar mig på något sätt. Jag blir trög. Vid somliga tillfällen upplever jag inte denna förlamning dock, som t.ex när jag inte helt och fullt fokuserar på uppgiften, när jag av någon anledning är lite frånvarande men ändå har en del av medvetandet fäst på att lösa uppgiften. Då kan jag ibland lösa uppgiften lättare, eller förstå innebörden i en svår text lättare.

Jag har för mig att dessa hämningar också släpper något när jag är smått påverkad av alkohol. När jag är alkoholpåverkad får jag annars också lättare för att uttrycka mig och finna ord.

Får någon några tankar kring detta? Hur blir man av med dessa problem? Människors förväntningar och krav verkar spela in här. Hur värjer man sig mot dessa? Hur kan man börja tro på sig själv?

[FIG]

Vet du Min gissing är att när du ställs inför prov som du beräta för oss så blir du stäld för att vi förvänta oss så mycket från dig,
men som du sa om du bara gör det "halvt" så tänker du nog inte rikit lika mycket på vad vi förväntas oss av dig,
samma med alkehålen,

skälv så är jag inte rikit hellt vaken så, att detta kanse bara var frågan igen i en ny fomuleing,

[marlon]

Jag känner igen mig lite. Jag får också lättare att uttrycka mig och få ett bra flyt i mitt tal när jag är smått påverkad av alkohol eller när jag är lite upptagen av någonting annat samtidigt som jag pratar. Annars kan det vara så att jag sitter och funderar och försöker hitta intressanta saker att ta upp eller koncenterar mig på hur den andre personen uppfattar mig. Detta brukar leda till att samtalet blir stelt och mindre spontant trots att man i sina tankar försöker få till motsatsen.  

Du skriver också om att förstå en text. Detta måste också komma spontant. Ibland läser man och läser och försöker verkligen koncentera sig men upptäcker sedan att man läst hela stycket utan att förstå någonting. Det känns som att man inte får tänka att man ska koncentera sig utan man måste VARA koncenterad.

[Algotezza]

Jag upplever mig inte särskillt kvicktänkt. Det "låser sig" ofta, alltså jag blir en aning handfallen när någon slänger fram ett klurigt tankeproblem eller en konstig fråga riktad till mig. Ibland kan jag också ha svårt att förstå en komplicerad text. Jag verkar ha en slags inbiten rädsla för att inte klara av uppgifter som kräver kvicktänkthet och skarpsinnighet, och denna rädsla förlamar mig på något sätt. Jag blir trög. Vid somliga tillfällen upplever jag inte denna förlamning dock, som t.ex när jag inte helt och fullt fokuserar på uppgiften, när jag av någon anledning är lite frånvarande men ändå har en del av medvetandet fäst på att lösa uppgiften. Då kan jag ibland lösa uppgiften lättare, eller förstå innebörden i en svår text lättare.

Jag har för mig att dessa hämningar också släpper något när jag är smått påverkad av alkohol. När jag är alkoholpåverkad får jag annars också lättare för att uttrycka mig och finna ord.

Får någon några tankar kring detta? Hur blir man av med dessa problem? Människors förväntningar och krav verkar spela in här. Hur värjer man sig mot dessa? Hur kan man börja tro på sig själv?

För mig är det tvärtom. Jag blir bitter och elak, inte direkt upprymd av alkohol, och jag tänker också mer grumligt - men tror ibland själv att jag tänker och agerar skarpsinnigt! Det finns inspelningar som bevis! Mitt omdöme ändras i takt med alkoholkonsumtion. Genialiteten jag tror jag uppvisar hänger ihop med att alkoholen förändrat mina kriterier för genialitet!

Jag dricker alkohol bara därför att min fru tycker det ser manligt ut. Av samma anledning röker jag en fet cigarr ibland. Själv hade jag gärna avstått. Det är inte särskilt gott. Vad gör man icke för sin älskade?

A

[Fication]

Jag dricker alkohol bara därför att min fru tycker det ser manligt ut. Av samma anledning röker jag en fet cigarr ibland. Själv hade jag gärna avstått. Det är inte särskilt gott. Vad gör man icke för sin älskade?

Ah, det är kärlek det!  :)

[Algotezza]

Jag dricker alkohol bara därför att min fru tycker det ser manligt ut. Av samma anledning röker jag en fet cigarr ibland. Själv hade jag gärna avstått. Det är inte särskilt gott. Vad gör man icke för sin älskade?

Ah, det är kärlek det!  :)

Min fru är mycket lagd åt "observation" och tycker om att se hur jag reagerar och agerar när jag häller i mig nämnda drycker!

A

[Skogsälvan]

Algotezza, menar du att din fru tycker om att se dig bli bitter och elak?

[Algotezza]

Algotezza, menar du att din fru tycker om att se dig bli bitter och elak?

Bitter och elak är som jag känner mig inuti, jag ger ofta inte uttryck åt detta, medan det utifrån sett handlar  om mina tafatta rörelser, ett fånigt leende, sluddrigt tal, "rundgång"... Allt sådant som kan verka charmigt när personen i fråga i nyktert tilstånd ter sig alltför nykter, kylig och logisk...

A

[Advocate]

Annars kan det vara så att jag sitter och funderar och försöker hitta intressanta saker att ta upp eller koncenterar mig på hur den andre personen uppfattar mig. Detta brukar leda till att samtalet blir stelt och mindre spontant trots att man i sina tankar försöker få till motsatsen.

Känner igen mig här. Men det kan vara så att en del människor behöver få vara mindre spontana i konversationer. Det beror på. Själv känner jag att jag har en naturlig spärr som alltid säger till mig att inte vara allt för spontan, och när jag någon gång har prövat att gå över denna spärr har det inte kommit något bra ur det.

Det känns som att man inte får tänka att man ska koncentera sig utan man måste VARA koncenterad.

Jo det verkar stämma. Att tänka att man skall vara på ett visst sätt brukar inte leda någon vart. Man brukar inte kunna ändra sitt sätt att vara på det viset, utan det slutar med att man bara går och försöker vara något.

För mig är det tvärtom. Jag blir bitter och elak, inte direkt upprymd av alkohol, och jag tänker också mer grumligt - men tror ibland själv att jag tänker och agerar skarpsinnigt! Det finns inspelningar som bevis! Mitt omdöme ändras i takt med alkoholkonsumtion. Genialiteten jag tror jag uppvisar hänger ihop med att alkoholen förändrat mina kriterier för genialitet!

Har märkt av detta också, att jag tror att jag är intelligent fast jag inte är det när jag är alkoholpåverkad. Bra poäng i sammanhanget.

[Kiifen]

Advocate

Alkohol stänger succesivt av delar i hjärnan, du vet ju att du är inte ensam om att bli modigare när du dricker. Dock försvinner inte ditt problem med alkoholen, det tystas bara ned tillfälligt.

Kanske du använder dig av projicering, att du tänker "andra människor tycker bara att jag pratar dumt" eller "andra tror inte jag kan prata inför folksamlingar". Vilket gör att du hämmar dig och blir tystare.

Måhända kanske Reality Therapy är något för dig, den fokuserar nämligen på att återge dig kontrollen över dina handlingar istället för att projicera att bara andra har kontroll.

[Johan Ågren]

En liten mängd alkohol anses öka prestationsförmågan på många olika sätt. Det har då att göra med att den tar bort den stressanspänning de flesta bär med sig. Men ganska snart får alkoholen en motsatt effekt.

/Johan

[Wintran]

Jag har också en tendens att uppleva sådana "låsningar", eller brist på kvicktänkthet, just när jag är i sociala situationer.

Tankarna brukar flöda utan spärrar när jag sitter i lugn och ro framför datorn och skriver, men när jag står framför en person och ska formulera mig i tal kan det ibland haka upp sig totalt. Oftast är det att jag tappar fokus på språket eller konversationen, och vissa reflexmässiga känslor tar överhand (såsom osäkerhet, rädsla eller panik), vilket leder till att jag får blackouts och helt enkelt inte kommer på nåt att säga. Jag märker att det är mycket kopplat till prestationsångest, och att det är stor skillnad på situationer där jag bygger upp förväntningar, såsom ett samtal med en person jag tycker om eller vill ha ut något utav.

För att ta sig ur det har jag börjat inse att det handlar mycket om praktisk övning och att utsätta sig ofta och regelbundet för sådana situationer för att vänja sig vid det. Det i kombination med förebyggande tänkande, där man medvetet försöker motverka att handla reflexmässigt och fastna i det beteendet eller tankegångarna man stör sig på.