Behöver lite hjälp med en sak

[Jazzman]

Hej

Jag har en syster som bor i Stockholm i Täby, hon har ett barn och bor tillsammans med sin man och hon var på besök här hos oss ( Min pappa, mamma och mig ).Hon är 30 år, aldrig arbetat och så har hon flyttat runt många ställen med sin man och sitt barn. Hela tiden hon varit här har hon skräpat ner utan att bry sig om konsekvenserna för typ 2 år sedan så var hon jätte smal och fick föras akut till sjukhus och nu är hon överviktig jag blir arg och min pappa också som är 50 år gammal och måste försörja henne för hon brukar typ stanna 1 månad och några veckor när hon är på besök här. Hon arbetar inte i Täby hon söker inte ens jobb, min pappa har sakt åt henne många gånger och väldigt tydligt att hon går till arbetsförmedlingen och skaffar sig ett jobb men hon gör det inte. Hon bråkar med sin man och när makens mamma dog så svor hon åt hans mamma och hon bråkar väldigt mycket men hennes man har också slagit henne vissa tillfällen. När hon är här så är hennes personlighet Glad, Tror sig söt, Tjock och hon kastar saker på golvet, smutsar ner , slår sönder saker på grund av sin klantighet och hon ljuger mycket. När jag blir arg på henne så försöker säga att det är fel det hon gör och att hon förstör sitt liv så blir hon helt arrogant och sarkastisk.  


Hon kommer hit om några dagar igen och min pappa ska föra henne till sjukhus för att hon är sjuk människa.

Vad är det för fel på henne ?? och vad kan man göra åt för att ändra hennes betende??

[Anders H]

Förhoppningsvis är det något. Annars har hon dålig karaktär. Men jag tror inte att du kan få den diagnosen av någon kvasig navelskådare på ett filosofiforum.

[Jazzman]

Förhoppningsvis är det något. Annars har hon dålig karaktär. Men jag tror inte att du kan få den diagnosen av någon kvasig navelskådare på ett filosofiforum.

Hade hoppats få några svar här för att det är ju psykologi forum och hon leder av nån psykologisk sjukdom

[Anders H]

Jag hoppas att det löser sig.

[Wintran]

Det låter som hon mår väldigt, väldigt dåligt men inte vill erkänna att hon gör det. Om hon vet om det så vet hon nog heller inte vad hon ska göra åt det, och så låter hon det istället gå ut över andra genom att vara otrevlig osv. Det låter dessutom som hon inte har det alls bra hemma med sin man, och det bidrar säkert ytterligare.

Jag tror inte att ett vanligt sjukhus kan hjälpa henne särskilt bra, för det verkar handla mer om psykiska problem som gått för långt snarare än en fysisk sjukdom. Kanske skulle hon må bäst av att träffa någon form av terapeut eller psykolog som hon kan prata med för att komma fram till varför hon egentligen mår så dåligt, och vad hon kan göra åt det?

[Rafael]

hur faen har hon klarat sig utan att arbeta?

[Libertin]

Är det verkligen en diagnos du vill ha? Över ett internetforum?

Rent allmänt bär beskrivningen starka drag av en person drabbad av vuxen-ADHD, särskilt vad gäller humörsvängningarna, den pendlande vikten och "klantigheten".

Det finns hjälp att få via terapi och medicinering (av diverse amfetaminer). Förklara för henne att det då blir möjligt att kontrollera känslosvallen och att det är av omsorg som ni vill erbjuda hjälp.

Frasen, "vi ska skicka dig till sjukhuset", är både respektlös och kränkande. Använd ett mildare språk.

[Jazzman]

hur faen har hon klarat sig utan att arbeta?

Hennes man har arbetat sen har vi gett pengar till henne

hon är 30 år och inte arbetat ett dugg, hon är väldigt slö

[Wintran]

hon är 30 år och inte arbetat ett dugg, hon är väldigt slö

Jag tror inte hon är slö utan snarare att hon mår dåligt. Att hon inte orkar jobba är bara ett resultat av att hon inte orkar ta itu med sig själv.

[Rafael]

There you go. Varför har ni gett pengar till henne om ni samtidigt vill att hon ska arbeta?

Wintran, det är väl kanske en form av slöhet det med? Man kan ursäkta allt möjligt betéende =)

[Wintran]

Wintran, det är väl kanske en form av slöhet det med? Man kan ursäkta allt möjligt betéende =)

Jo, det är sant, men känns som det är bättre att bryta ner problemet och beskylla det allra mest grundläggande i det, snarare än att fastna i en generalisering som man inte riktigt förstår eller kommer någon vart med.

There you go. Varför har ni gett pengar till henne om ni samtidigt vill att hon ska arbeta?

Om hon verkligen mår dåligt, och det är orsaken till att hon inte arbetar, så kommer hon inte må bättre av att hon får det svårare ekonomiskt. Jag förstår att du tänker att det skulle vara en drivkraft, men jag tror tyvärr att hon enbart skulle må ännu sämre och få ännu svårare att jobba. Känns som hon redan kört ner sig i en ond mental spiral och behöver hjälp att komma ur den. Sen kanske iofs både rätt sorts arbete eller någon form av fritidssysselsättning (fysisk träning?) skulle kunna hjälpa henne komma i kontakt med sig själv, för hon kan få en boost av att hon gör något bra. Det i kombination med att hon finner en tryggare omgivning och får ordning på sitt familjeliv.

Det besvärliga med psykologi är att allting hänger ihop: För att må bra i oss själva behöver vi en bra omgivning, men för att kunna skapa oss en bra omgivning måste vi också må bra själva. Okej, är väl inte riktigt så enkelt/komplicerat, men jag tycker man ofta stöter på den problematiken. Handlar väl helt enkelt om att bara börja nånstans, och jag har en känsla av att det ofta bottnar ur en själv.

[Rafael]

Om hon verkligen mår dåligt, och det är orsaken till att hon inte arbetar, så kommer hon inte må bättre av att hon får det svårare ekonomiskt. Jag förstår att du tänker att det skulle vara en drivkraft, men jag tror tyvärr att hon enbart skulle må ännu sämre och få ännu svårare att jobba

Nu ja, men hur var situationen för en 10-12 år sedan? Jag är aningen cynisk när det gäller sådant här och vill gärna lyfta in saker i ett vidare perspektiv, dvs skylla lite iaf på föräldrarna hehu... Nej nu överdriver jag, men du kanske förstår vad jag menar?

[Wintran]

Nu ja, men hur var situationen för en 10-12 år sedan? Jag är aningen cynisk när det gäller sådant här och vill gärna lyfta in saker i ett vidare perspektiv, dvs skylla lite iaf på föräldrarna hehu... Nej nu överdriver jag, men du kanske förstår vad jag menar?

Jo, tror jag förstår, men det är mest att jag har svårt för konceptet att föräldern ska påtvinga barnet något de inte vill. Om det är för barnets bästa så tror jag det finns andra vägar än ett påtvingande för att få barnet att förstå. Håller annars helt med om att problem oftast grundar sig någonstans hos föräldrarna.

[Mohini]

vad har du för inställning till din syster egentligen? du beskriver henne som en TJOCK SLÖ KLANTIG LÖGNAKTIG LATMASK... om min brorsa talat om mig på det där sättet hade jag också blivit lack...

[Mohini]

jag menar, vad är problemet egentligen? att hon pendlar i vikt? att hon är arbetslös? att hon blir misshandlad av sin man? att hon skräpar ner? att du tycker att hon har en kass inställning till livet?

det verkar egentligen inte röra sig om ett problem utan om flera, och frågan är om allt är symptom på en psykisk störning eller om det helt enkelt rör sig om vanor/ovanor? och om de olika beteendena har med varandra att göra? varför är det ett problem att vara tjock...? och skulle det ha något att göra med att hon svor åt sin mans mamma...?