identitetsproblematik.

[sawdustanddiamonds]

hej,

jag har väldigt stora problem med mig själv och min identitet vilken jag försöker att arbeta på att komma till rätta med. Är endast nitton år, men har sedan några år tillbaka kännt mig väldigt vilsen i mig själv. Man talar om tonårsproblem/kriser..men jag tror att mina problem är av annan natur..fast jag vet inte.
  Jag har väldigt svårt för att tänka positivt, hur jag än försöker så ramlar jag jämt tillbaka i de negativa tankebanorna. Det är precis som det finns så mycket mörkt inom mig att allt det ljusa som vid olika tillfällen skymtar fram snabbt trycks ned igen.
  Jag har också svårt för att leva i nuet, så fort jag försöker att göra detta (vilket jag egentligen tror är det rätta sättet för att få ut det mesta av livet på) börjar jag ofta tänka tillbaka på tidigare erfarenheter vilket gör att jag ofta tror att människor vill mig illa eller att de är ute efter att finna det dåliga i mig. Detta gör att jag ofta övertolkar situationer vilket jag sen i efterhand inser då mina relationer till andra människor tar skada. Ändå faller jag ständigt i den fällan igen. Efter att jag har övertolkat en situation och överanalyserat den, ofta inte enbart med mig själv utan med andra känner jag mig ovärdig och nedstämd. Jag vill inte övertolka situationer egentligen men känns som jag faller dit i alla fall.
  Har också problem med att jag ibland inte tycker att jag kan sätta mig in i andra människors känslor eller tankar även om jag gärna vill kunna göra det. Är väldigt rädd för att lida av någon slags narcissistisk störning.
Har också fått höra att jag kan uppfattas som kylig då jag känner mig osäker eller påhoppad. I en sådan situation känner jag mig helt handlingsförlamad och ja..kall. fast jag egentligen inte vill vara kall.

Vad gäller att gå och prata med någon så har jag börjat gå till en psykoterapeut..men vet inte om detta är rätt väg egentligen..

Är det någon som känner igen sig i mina problem? Eller kanske har några tips eller tankar kring det jag beskriver?

[Katana]

Det är nog rätt så förekommande att de negativa tankebanorna tar lättare över än de positiva för de flesta. Alla har vi ngt. komplex som förhindrar oss från att leva fullt ut vilket vi säkert upplever som mindre eller större hinder som i sin tur orsakar allt ifrån nedstämdhet till djup depression. Varför du inte kan leva dig in i andra människors känslor är nog kanske inte så konstigt enligt det övriga du beskrivit. Du verkar trött heltenkelt. Och jag skulle kunna tänka mig att även det är vanligt i ett läge som detta, det är väl ngn. form av självbevarelsedrift, att man stänger av sig då man inte orkar med heltenkelt. Är säker på att du kan ändå konsten att förstå andra, men inte just nu som det är ?
Det kanske skulle vara bra om du ändå tog upp detta med ngn. professionell och jag kan säga dig att detta forum eller forum öht. kanske inte är rätt ställe att ta upp dessa saker på då det finns nämnligen de som älskar att leva på andras personliga problem, i synnerhet de psykiska. Det kan göra mer skada än nytta så att säga. Människor är inte så trevliga och snälla som man önskade sig.

[sawdustanddiamonds]

Katana,
jag vill tacka för din respons

Tror det ligger mycket i det du säger..om att de negativa tankebanorna är vanligt förekommande. men jag känner att de nästan har tagit över min tillvaro helt..det är väldigt tröttande och arbetsamt.
men du har nog rätt i att detta kanske ej är rätt ställe att ta upp detta problem på.
professionell hjälp är definitivt något jag satsar på..
hoppas att jag kommer att kunna komma ur detta. man vill ju vara en bra människa..både för sig själv och andra..om det nu går att kombinera.

[dobermanz]

Jag tycker att du bör definitivt få profesionel hjälp. Du kan testa att göra något bra för någon varje dag. Hjälp människor, på deta viset kommer du kanse att börja se positva saker med det du gör och kanske till sist hela din tankesätt kommer att förendras och du kommer att se positivt på saker och ting.

[Katana]

sawdustanddiamonds

Vill du bli bra så kommer du även att bli det, tror jag !  :)
Tack själv.

[dobermanz]

Jag bara funderade på en sak. Du kanske har blivit sårad på något sätt mobbad varit utstöt i tidigare i dit liv? Kanske din problem att du ser negativt på saker beror på det? Det är kanske så att du tar definsiv ställning till alla omkring dig i rädsla att bi sårad igen? Om det är så så kanske du behöver bearbeta det som har hänt och inse att du är värd att folk är snälla mot dig.
Det är bara en tanke som jag har om ditt problem

[Katana]

Jag tycker att du bör definitivt få profesionel hjälp.

Du får det att låta som om han var riktigt störd. Vetdu byrackan, man behöver inte vara störd bara för att man är låg. Professionell hjälp är inte svaret på allt. Tom. enkel mänsklig respons kan gör mycket mer!

Du kan testa att göra något bra för någon varje dag. Hjälp människor, på deta viset kommer du kanse att börja se positva saker med det du gör och kanske till sist hela din tankesätt kommer att förendras och du kommer att se positivt på saker och ting.

Du menar att gör som dig ? Få andra att känna sig sämre för att du ska kunna känna dig bättre ?
Kan man bli enklare i tanken än så som människa ? --> Ahh, jag mår BRA alltså gör jag BRA SAKER och är en bra människa. ?? hehe
Fan vad jag blir arg på sånthär. SLUTA SÅRA MÄNNISKOR !  :twisted:

[dobermanz]

Jag menar att hjälpa andra. exempelvis hjälp en gammal tant gå över gata eller något i dena stilen

[dobermanz]

Katana

Du har rätt det där med profesionel hjälp borde jag uttrycka på någon annorlunda sätt

[Katana]

TACK !

Sen angående detdär med att hjälpa andra. Javisst, men man har aldrig rätten att få hjälp själv ? Jag begriper mig inte på hur och varför det blir på så vis att när man tar upp ett problem så beskrivs man som ett problem själv av den man berättar till. Ex. När jag hamnade i livskris svek alla mig. Vänner, familj, vården, jobbet. Ja... där står man. I min idioti gick jag och sade detta till en människa som sedan fick ur sig följande: 'Varför svek du alla då du behöver dom som mest?'
Förstår du ?

[dobermanz]

Katana!

Jag anser att det du skrev handlar inte om  svek från din sida. Nära och kära, vännerna ska jy hjälpa till om du mår dåligt. En good vän fins altid där då du behöver honnom/henne. Och om dom personerna som du litar på lämnar dig i svår situation då du behöver dom så sviker dom dig och inte du dom!!!

[dobermanz]

Katana

Självklart man har rätt att få hjälp själv om man hjälper andra innebär inte att man är gjord av stål. Man har känslor precis som alla andra.

[Damir]

Jag har det likadant. Människor runtomkring mig är får som inte förstår mig. Jag har mer att lära dem än de kan lära mig, men ändå är rollerna omvända, de försöker alltid vinna makt över mig genom sina förutsägbara strategier. Jag kan knäcka dem på nolltid men jag gör det inte av ren nåd. De anar inte min kapacitet men vill ändå ingå i en psykologisk kamp med mig. Bland dessa får kommer det dock en eller två individer som fångar mitt intresse, oftast är de väldigt lika mig. Jag har sagt till mig själv att jag ska bli bättre på att visa dem att de är mina homies och att jag vill prata med dem. Du kanske kan försöka göra detsamma.

[Katana]

Jag anser att det du skrev handlar inte om  svek från din sida. Nära och kära, vännerna ska jy hjälpa till om du mår dåligt. En good vän fins altid där då du behöver honnom/henne. Och om dom personerna som du litar på lämnar dig i svår situation då du behöver dom så sviker dom dig och inte du dom!!!

Jag vet hörrö.  :)
Men du ville bara inte se poängen med min lilla saga ?

[Katana]