Personer som aldrig pratar med någon vad har de i sina huvuden som är så intressant att de inte behöver det?
Såklart det finns folk som är väldigt tystlåtna för att de är blyga, eller såna till sättet. Men oftast pratar de ju med någon ibland, personer de känner väl iaf.
Det finns en kille som jag har samma lektion som tre gånger i veckan och han har aldrig pratat. Inte ens när läraren pratar med honom ensam.
Han har inga vänner och går alltid själv, inte därför han är mobbad, jag känner personer som försökt prata med honom men han svarar helt enkelt inte.
Han är smart också, duktig i skolan, om man bortser från det muntliga.
I sin presentation skrev han att han gillar att vara ensam. Kan det var så, att han helt enkelt bara vill vara för sig själv och inte vill prata med folk?
Jag får alltid känslan av att personer som aldrig pratar med någon och alltid vill vara ensam gör så för att de blir uttråkade av att prata med andra. Att de är så pass interlligenta och livfulla inuti att de inte behöver någont annat än sig själva?
Tystnad
Moderator: Moderatorgruppen
Det finns ett flertal möjliga skäl varför en person inte muntligen kommunicerarar med sin omgivning.
Han kan inte, ord egentligen har inte så mycket betydelse
Han vill inte. Kanske vill inte att kommunikation ska gå till på det här sättet
Han känner inte att det här (det muntliga) är hans språk
Han räds för dialogen, och vart den kan leda
Klarar personen av ögonkontakt? Inte? Kanske autistiskt, ta reda då på vad det är för nåt, annars... fortsätt därifrån.
Klarar han av ögonkontakt? Kanske schizoid personlighetsläggning (det jag har) - han vet bara inte vad andra vill honom.
Verkar han rädd? Det finns en personlighetsstörning som omfattar det också.
Det finns ett mångfald där ute, om hur en person kan vara.
Normalitet utesluter, mångfald omfamnar.
Han kan inte, ord egentligen har inte så mycket betydelse
Han vill inte. Kanske vill inte att kommunikation ska gå till på det här sättet
Han känner inte att det här (det muntliga) är hans språk
Han räds för dialogen, och vart den kan leda
Klarar personen av ögonkontakt? Inte? Kanske autistiskt, ta reda då på vad det är för nåt, annars... fortsätt därifrån.
Klarar han av ögonkontakt? Kanske schizoid personlighetsläggning (det jag har) - han vet bara inte vad andra vill honom.
Verkar han rädd? Det finns en personlighetsstörning som omfattar det också.
Det finns ett mångfald där ute, om hur en person kan vara.
Normalitet utesluter, mångfald omfamnar.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
mauve
Nja det tror jag inte, det later som denne person medvetet dragit sig undan andra och gör allt för att inte komma i nâgon form av närhet. Det är ett beteende som barn gör när de tror de är konstiga. De vill inte prata av rädsla för att deras hemlighet avslöjas.
Denna person kanske har varit med om nâgot konstigt hemma och tror att det är bättre att hâlla sig undan och inte dela med sig om nâgot med nâgon annan.
Jag känner en snubbe som aldrig pratar och jag fattade inte heller vad det var frâgan om förrän jag hörde om hur hans farsa var. Han var ständigt kritiserande över sin son. Krävande och kritisk som ett stort jävla barn "Varför gör du sâdär!?", "Varför är du inte här nu?", "Vad har du sagt!?", "Vad hâller du pâ med!?" osv osv.
Den här snubben har dessutom helt och fullt idententifierat sig med rollen av den som aldrig pratar även om han kan skratta med när andra pratar och skämtar.
Den här personen du talar om har för att kunna leva med ensamheten kanske utvecklat ett väldigt rikt inre liv, men pâ bekostnad av det yttre och sociala. Jag tror att det är viktigt att fortsätta att prata med den här personen även om han inte svarar för han lyssnar om man säger rätt saker.
Det är viktigt att vara uppmuntrande och visa att man gâr att lita pâ. För det är ett slags skyddsbeteende. Om du själv skulle placera dig i samma situation, vad skulle vara för farligt att prata om?
För att skapa ett förtroende sâ kan man inte ge upp. Bara för att denne person tar avstând behöver inte du göra det. Snarare är det nyttigt för barnet att du ständigt visar att du inte tänker släppa taget och försvinna.
Nja det tror jag inte, det later som denne person medvetet dragit sig undan andra och gör allt för att inte komma i nâgon form av närhet. Det är ett beteende som barn gör när de tror de är konstiga. De vill inte prata av rädsla för att deras hemlighet avslöjas.
Denna person kanske har varit med om nâgot konstigt hemma och tror att det är bättre att hâlla sig undan och inte dela med sig om nâgot med nâgon annan.
Jag känner en snubbe som aldrig pratar och jag fattade inte heller vad det var frâgan om förrän jag hörde om hur hans farsa var. Han var ständigt kritiserande över sin son. Krävande och kritisk som ett stort jävla barn "Varför gör du sâdär!?", "Varför är du inte här nu?", "Vad har du sagt!?", "Vad hâller du pâ med!?" osv osv.
Den här snubben har dessutom helt och fullt idententifierat sig med rollen av den som aldrig pratar även om han kan skratta med när andra pratar och skämtar.
Den här personen du talar om har för att kunna leva med ensamheten kanske utvecklat ett väldigt rikt inre liv, men pâ bekostnad av det yttre och sociala. Jag tror att det är viktigt att fortsätta att prata med den här personen även om han inte svarar för han lyssnar om man säger rätt saker.
Det är viktigt att vara uppmuntrande och visa att man gâr att lita pâ. För det är ett slags skyddsbeteende. Om du själv skulle placera dig i samma situation, vad skulle vara för farligt att prata om?
För att skapa ett förtroende sâ kan man inte ge upp. Bara för att denne person tar avstând behöver inte du göra det. Snarare är det nyttigt för barnet att du ständigt visar att du inte tänker släppa taget och försvinna.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Sen finns det de som helt enkelt föredrar ensamheten. Försvarsmekanism hit och dit, vad är det för freudianskt psykologiserande? :) Jag skulle vilja kontrastera det mot de här kraven på "trevlighet" och socialitet som vi idag har. Varför är det så viktigt att man skall ha en massa ytliga kontakter, vad ger det oss som människor? Det går liksom inflation på umgängesvärdet, så att säga - det är, med Baudrillards ord, snarast en "simulation" av umgänge som möter oss i vardagen och det är inte alls konstigt om människor skyr något sådant.
-
Carpe Nihil
- Inlägg: 173
- Blev medlem: 06 okt 2006 20:41
Mauve
Jag är lite kluven i det där. Min egna erfarenhet gällande någon som absolut inte pratar under några omständigheter är en gymnasieelev som jag hade vid några tillfällen. Han höll sig alltid för sig själv, och gjorde aldrig någonting annat än att vänta utanför klassrummet tills jag låste upp, väl inne så arbetade han i tre timmar och sen gick hem. Inga ord, ingenting för att fördriva tiden. Värt att notera är dock att den här killen undviker kontakt i alla former, även ögonkontakt (ex. stirrar på en vägg eller någonting istället for människor). Med tanke på att han inte verkade ha kontakt, och att han alltid skötte sina uppgifter väl, så försökte jag inte heller prata med honom. En annan lärare har dock försökt vid flera tillfällen, bara genom att vänligt närma sig - still no luck. Jag tolkar just det här fallet som någon form av osäkerhet iaf..
Men sen kan man referera till vad det du säger om intelligenta människor som trivs för sig själva och trivs bäst i sitt eget sällskap. Det räcker med att läsa lite av Schopenhauer, han återkommer ständigt till den intelligentas själsliv.. låt mig citera lite ^^
"Ett geni kan knappast vara sällskapligt; vilka dialoger kan vara lika intelligenta och underhållande som hans egna monologer?"
Jag är lite kluven i det där. Min egna erfarenhet gällande någon som absolut inte pratar under några omständigheter är en gymnasieelev som jag hade vid några tillfällen. Han höll sig alltid för sig själv, och gjorde aldrig någonting annat än att vänta utanför klassrummet tills jag låste upp, väl inne så arbetade han i tre timmar och sen gick hem. Inga ord, ingenting för att fördriva tiden. Värt att notera är dock att den här killen undviker kontakt i alla former, även ögonkontakt (ex. stirrar på en vägg eller någonting istället for människor). Med tanke på att han inte verkade ha kontakt, och att han alltid skötte sina uppgifter väl, så försökte jag inte heller prata med honom. En annan lärare har dock försökt vid flera tillfällen, bara genom att vänligt närma sig - still no luck. Jag tolkar just det här fallet som någon form av osäkerhet iaf..
Men sen kan man referera till vad det du säger om intelligenta människor som trivs för sig själva och trivs bäst i sitt eget sällskap. Det räcker med att läsa lite av Schopenhauer, han återkommer ständigt till den intelligentas själsliv.. låt mig citera lite ^^
"Ett geni kan knappast vara sällskapligt; vilka dialoger kan vara lika intelligenta och underhållande som hans egna monologer?"
jag förstå era tankagåner...
själv så har jag anset att man klara säg lika bra själv, som med andra
andra har bara varit ett problem,
jag har allti haft god fatasi, så jag bruka sällan vara rikit utråkad, då...
orsak till att jag har varit så är nog faktis, att jag har varit mobbad, och det tro jag nogg påvärka väldigt mycket hur öpen man är.
tänk dig själv om du gorde mista lilla mistag så skulle alla får veta det, ?
då är det bäter att isolra säg än det, eller hur?
även om jag inte är mobbad nu så, så har jag forfande vädligt svårt att får kontak med andra,,,
vissa saker sitte i länge än vad man tro
vad vet vi om han? vet vi något om hans bakrund? det är ett faktum,
man går typ inte runt och säge "JAG HAR VARIT MOBBAD!" ?
PS, amy vacket skrivet:)
själv så har jag anset att man klara säg lika bra själv, som med andra
andra har bara varit ett problem,
jag har allti haft god fatasi, så jag bruka sällan vara rikit utråkad, då...
orsak till att jag har varit så är nog faktis, att jag har varit mobbad, och det tro jag nogg påvärka väldigt mycket hur öpen man är.
tänk dig själv om du gorde mista lilla mistag så skulle alla får veta det, ?
då är det bäter att isolra säg än det, eller hur?
även om jag inte är mobbad nu så, så har jag forfande vädligt svårt att får kontak med andra,,,
vissa saker sitte i länge än vad man tro
vad vet vi om han? vet vi något om hans bakrund? det är ett faktum,
man går typ inte runt och säge "JAG HAR VARIT MOBBAD!" ?
PS, amy vacket skrivet:)
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
-
dobermanz
-
Advocate
Re: Tystnad
mauve skrev:Personer som aldrig pratar med någon vad har de i sina huvuden som är så intressant att de inte behöver det?
Jag är en tyst person, inte för att jag är blyg eller därför jag tidigare, som ngn annan skrev här på sidan, blivit mobbad för det är jag inte och har jag inte blivit.
I andras ögon verkar jag säkert blyg men det finns flera anledningar till att jag inte pratar eller tar kontakt med folk.
1. jag tycker inte samtal i allmänhet ger något. Annerlunda om man pratar med en intressant person eller med vänner.
2. Jag avvaktar gärna o lyssnar på vad folk har o säga så jag vet fall de är intressanta eller inte, gillar att bilda en uppfattning utan att ge dem chansen att påverkas av vad jag säger och tycker om saker och ting.
3. Jag säger endast saker jag verkligen tycker är relevanta. (annat är det när jag skriver på internet! :wink: )
4. Jag har ibland svårt för personer som babblar på en massa och inte slutar, eftersom jag ofta tycker det är ohyffsat att avbryta dem så skippar jag hellre att ens inleda en konversation med dem.
Däremot så är jag inte som killen du beskriver, pratar någon med mig så är det klart jag svarar och är någon annan helt tyst när det är meningen att man ska ha en diskution så kan jag utan problem prata om det mesta. Jag ville bara ge några exempel på varför folk i allmänhet kan verka väldigt tysta!
Selektiv mutism?? Torey Hayden?? Säger det någon något? Man kan själv välja att inte prata för man är rädd för vad man kan säga, man måste behandla något traumatiskt som har hänt en, man har problem med språket och inte vill skämma ut sig, man har ett fysiskt fel som tex. för korta stämband... Jag tror att dessa människor ni pratar om redan har tillräkligt många krav på sig om att de ska prata så visa bara att ni bryr er, hälsa och behandla dem som ni behandlar andra. Min syster har inte pratat på tre år och man haittar inget fysiskt fel. Så hon borde kunna prata men har valt att vara tyst för att ? Vi vet inte men hon pratar med händerna och är social. Hon går inte i specialklass eller något och ligger på samma nivå som alla andra i hennes klass..
Men ni som inte pratar hur finner ni dom intressanta konversationerna?
Jag har så mycket tid att tänka så får jag chansen så tvingar jag mig på folk för att se om dom har nått att säga?
Ökar man inte oddsen för en givande konversation då?
Jag har så mycket tid att tänka så får jag chansen så tvingar jag mig på folk för att se om dom har nått att säga?
Ökar man inte oddsen för en givande konversation då?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Tystnadens magi
mauve skrev:Personer som aldrig pratar med någon vad har de i sina huvuden som är så intressant att de inte behöver det?
Såklart det finns folk som är väldigt tystlåtna för att de är blyga, eller såna till sättet. Men oftast pratar de ju med någon ibland, personer de känner väl iaf.
Det finns en kille som jag har samma lektion som tre gånger i veckan och han har aldrig pratat. Inte ens när läraren pratar med honom ensam.
Han har inga vänner och går alltid själv, inte därför han är mobbad, jag känner personer som försökt prata med honom men han svarar helt enkelt inte.
Han är smart också, duktig i skolan, om man bortser från det muntliga.
I sin presentation skrev han att han gillar att vara ensam. Kan det var så, att han helt enkelt bara vill vara för sig själv och inte vill prata med folk?
Jag får alltid känslan av att personer som aldrig pratar med någon och alltid vill vara ensam gör så för att de blir uttråkade av att prata med andra. Att de är så pass interlligenta och livfulla inuti att de inte behöver någont annat än sig själva?
Tystnaden talar sitt eget språk.
Tystnaden skapar makt genom medmänniskornas fantasier om den tyste.
Tystnaden är mångtydig och mystisk, sätter andras fantasi i rörelse.
Vi kom ur tystnad och mörker och skall tillbaka dit.
Tystnaden kan upplevas som hotfull, som ett maktmedel.
Men när den som varit tyst länge bryter tystnaden, blir hennes fall stort, och hon förlorar all lagrad tystnad och dess mäktiga kraft. Hon rusar över bron och skriker ut sin förlorade tystnad i Skriet.
A
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster