Mental balans.

[Dano]

Är man som jag uppvuxen i en kaotisk miljö med en ständig förnedring.
Då har man inte den grundläggande mentala balans som de som växt upp under mer normala förhållanden har.

Det blir till ett evigt handikapp där man alltid måste anstränga sig så enormt för att uppnå så lite.
Det är för mig den största orättvisan i livet.

[Dano]

Lite löjligt klaga men det kändes så j*vla tungt idag.

Men det är bara att kämpa vidare, vet att det är jag som sätter mina egna gränser.

[Viola]

Lite löjligt klaga men det kändes så j*vla tungt idag.

Men det är bara att kämpa vidare, vet att det är jag som sätter mina egna gränser.

Därför
spring, var inte rädd för
språnget.
Därför,
låt åren visa tänderna
Håll fram dagarna som inte
vissnat
Därför
Knyt näven hårdare, spring
inte undan men mot
genom blåsten
Genom de fallande träden
Kväv inte gråten
men låt den inte förblinda
dig.
Sjung ditt liv
men hårt

(Agneta Ara)

[Åkes granne]

Hej, kompis. Du trampar vatten på samma ställe hela tiden eller hur? Och det är när du hittar svaren du vet vad du letar efter, som ändå alltid funnits där.. Ändå kan man inte sluta leta, eftersom man alltid varit där; och den man är.

.Skit.

[Dano]

Tack för era svar.

Hej, kompis. Du trampar vatten på samma ställe hela tiden eller hur? Och det är när du hittar svaren du vet vad du letar efter, som ändå alltid funnits där.. Ändå kan man inte sluta leta, eftersom man alltid varit där; och den man är.

Det här gick in direkt i mig, förstår men utan att jag kan eller vill förklara.

Problemet är att jag dras till dem med spegelvänd mental obalans då det hjälper mig att skapa en falsk trygghet.
Mina sinnestillstånd förändras och jag utvecklar mig i ganska snabb takt och då försöker andra hålla kvar mig, manipulera och kväva.

Jag vill möta andra där vi båda påverkar varandra till en större mental balans och inte att vi isolerar oss mot omvärlden i vår egen lilla psykotiska värld.

Därför är jag idag inte bunden till någon annan människa och utnyttjar inte heller andra.
Jag vill bygga upp ett socialt liv igen men inte för än jag känner mig balanserad i psyket.

Däremot så vill jag hela tiden bli påverkade utav andra människor, det hjälper mig att utvecklas.

[Åkes granne]

Problemet är att jag dras till dem med spegelvänd mental obalans då det hjälper mig att skapa en falsk trygghet.
Mina sinnestillstånd förändras och jag utvecklar mig i ganska snabb takt och då försöker andra hålla kvar mig, manipulera och kväva.

Jag vill möta andra där vi båda påverkar varandra till en större mental balans och inte att vi isolerar oss mot omvärlden i vår egen lilla psykotiska värld.

Därför är jag idag inte bunden till någon annan människa och utnyttjar inte heller andra.
Jag vill bygga upp ett socialt liv igen men inte för än jag känner mig balanserad i psyket.

Däremot så vill jag hela tiden bli påverkade utav andra människor, det hjälper mig att utvecklas.

Jag tror jag förstår vad du menar med den falska tryggheten.

Du får det lite att låta som ett frånkopplat "symptom". Det du är och upplever världen igenom kommer alltid finnas där. HÄR. Jag menar att det som du själv ser som "mental obalans" är kanske du, som mest balanserad, eftersom du tillfredställer dina behov fullt ut, och vilka är de? Även om du kanske har god förståelse för dig själv och ev. problem, tänker man inte alltid på att man ständigt ställer in sig på samma trygga frekvens. "Det känns bra." Där har du redan något du behöver.

Du skyller alltså ifrån dig, även fast du förmodligen har alldelles rätt i det du säger.

När du letar utanför sig själv, och då något/någon annan ska hjälpa dig med "problemen" finns de inte alltid där, och du tänker kanske att det "ligger på ett helt annat plan".. Det känns fortfarande "fel", men utan att man kan sätta fingret på det.

Försök att  KÄNNA in ditt emotionella mönster, och lär dig känna igen de subtila reaktionerna som man ofta inte ens ser, eller kanske kallar för "naturliga".

[Dano]

Till Åkes granne:

Jag har styckat ner mitt eget psyke i små bitar, gått igenom hela mitt känslomässiga register och de förflutna.

För att kunna göra det och inte bli störd utav invanda betenden, press och krav från min social umgängeskrets, familj etc.
Så har jag successivt brutit kontakten med alla, varit nykterist i 3,5 år för att kunna hålla fokus.

Det här var inget jag gjorde med lätthet men jag kände vad som höll på att hända med mig och det var total galenskap som fanns i mitt djup.
Jag är nästan färdig med mig själv idag, bor i en annan stadsdel och känner mig faktiskt friare än någonsin.

Så det stämmer faktiskt inte på mig att jag skulle ställt in mig på samma trygga frekvens.

[filosophie]

Dano jag känner igen mig lite i vad du berättar..

Jag vet inte vad det är du har vart med om.

Jag har haft väldiga probem hemma med mina föräldrar, särskilt mamma har mått fruktansvärt dåligt och allt gått ut över mej i total förnedring och en mass aandra grejer..

hela tiden har jag försökt förtränga allt och har verkligen trott att jag inte påverkats..

men allting kom fram för någon månad sedan.. när jag flyttat till min pappa och allt lugnat ner sig.. och jag har haft fruktansvärd ångest o liknande.. o inte klarat av allting som alla andra kopmisar o liknande.. det känns verkligen pissigt!! Förstår dig.. just den känslan av att man inte klarar av det som alla andra klarar så lätt
nu måste jag måste liksom du har gjort, gå igenom mitt känslomässiga liv i små bitar o gå tillbaka o gå igenom allting och det känns fruktansvärt tungt att dra upp alla sår igen.. som aldrig riktigt läkt  :?

Hur gjorde du när du bearbeta allting.. skulle behöva råd  :roll:

[filosophie]

föresten oerhört starkt utav dej  :)

[Dano]

Till filosophie:

Vad fin du är när du uttrycker dig så här öppet.
Du har sådan öppenhet det kommer att gå bra för dig.

För några år sedan skulle jag aldrig kunnat visa mig svag för någon därför att jag var för stolt då.
Det är när man är stolt och bitter som man förstör sitt eget liv, man kapslar in sina egna känslor.

Jag vet inte så mycket om din situation men det råd jag kan ge dig är att: bygg upp ditt eget liv och känna inte att du är skyldig att ta ansvar för dina föräldrars liv.
Det är dem själva som gjort sina val i livet och de måste då också ta ansvar för dem.
Det blir så sjukt när barnen ska fungera som en förälder till sina egna föräldrar.

Man orkar inte att ta i tur med all smärta på en gång utan får ta det successivt.
Ha tålamod och tro på dig själv, skaffa dig drömmar och visioner.
Lär känna din egen längtan.

[filosophie]

Oh tack så mycket! =)

Hm jo erkän det är så att oftast så vill man inte visa sig svag, man bygger upp en annan bild av sig själv, en bild där man är stark ogenomtränglig.... för det är ju just så man vill vara...
det kanske kan vara bra att vara så ett tag för att undvika alls märta man har inom sig.. men för eller senare komemr det ju ut :S så det är jätte dumt att stänga in känslor

på ett sätt känns de som att människor mår dåligt hela tiden.. och skulle man då alltid behöva sitta och genomarbeta sina känslor? Det kanske beror på hur starka de är..

hmm allt är konsigt  :P

[Avantgardet]

Det blir så sjukt när barnen ska fungera som en förälder till sina egna föräldrar.

Word!

Ett problem är, precis som ni är inne på, att man söker vara överdrivet stark - det följer ju naturligt av att klara allt det som andra gör på samma gång som man klara allt det som andra inte behöver fixa (ett jobb för Atlas). Man vaggas in i någon underlig föreställning om att man skall klara allt på egen hand, det är fult att visa sig behövande, ta inte emot hjälp från nån - då blir man skuldsatt.

Såren är inte att fästa sig vid - de gör ont, självklart, men de läker. Det är ärrbildningen som är värst, alla skeva föreställningar som man går och bär på - som varit nödvändiga i den tillvaro vilken de uppstått i, men som nu är onödiga och direkt skadliga för ens fortsatta välbefinnande.

Det bästa tips jag kan ge: skaffa några rejäla böcker inom ämnet psykologi - kostar inte mer än ett eller ett par besök hos en yrkesverksam psykolog och man har kvar böckerna även efter besöket.

[Dano]

på ett sätt känns de som att människor mår dåligt hela tiden.. och skulle man då alltid behöva sitta och genomarbeta sina känslor? Det kanske beror på hur starka de är..

De är sant, det är många människor som mår dåligt nu.
Det är lättare att pressa sig själv när man är balanserad efter som att man inte flippar ut lika lätt.

Samhället är inte så värst bra just nu, mycket stress och press.

Jag tycker att människor blir mer och mer avtrubbade med åren, att de förlorar kontakten med sina känslor.
Vet att det inte behöver vara så, känner mig själv yngre i psyket nu än för 5 år sedan, kanske inte yngre men i alla fall mer öppen.

[Dano]

Hm jo erkän det är så att oftast så vill man inte visa sig svag, man bygger upp en annan bild av sig själv, en bild där man är stark

Det här som du skrev påverkade mig men det tog några timmar.
Helt plötsligt känns det som att allt jag skrivit här på forumet inte är jag.

När jag verkligen är mig själv så är jag ensam, det är som att jag inte når andra människor då eller att de inte når mig.
Jag blir så djup, mina tankar försvinner.

Brukar känna att allt är ett enda stor skådespel, tror att det är för att jag får en mörk syn på livet då.
Ibland så vet jag inte riktigt om jag kan lite på mina egna känslor.

[mianyckelpiga]

att lämna orden därhän..