Kommunikation suddar gränserna mellan olika medvetanden?

[atqueamemus]

Jag minns inte namnet på boken, men det finns en science-fiction-berättelse som handlar om ett stort moln som upptäcks i solsystemet. Molnet består av många olika tänkande delar, men dessa kommunicerar så snabbt med varandra, att vetenskapsmännen på jorden kommer fram till att man bör betrakta molnet som ett enda medvetande, en tänkande individ.
Alltså något som till viss del liknar människohjärnan.

Tanken slog mig, att om teknisk utveckling gjorde att människor kunde anslutas till nätverk, där tankeöverföringen vore tillräckligt snabb (så snabb att den kunde jämföras med kommunikationshastigheten internt i hjärnan, d.v.s. att kommunikation var lika enkelt som tänkandet av en tanke), om vi alltså hade ett sådant nätverk, så skulle man behöva börja betrakta människorna anslutna till detta nätverk som en enda gemensam individ. En individ som förmodligen skulle ha väldiga problemlösnings- och uppfinningsförmågor.

Detta är kanske ingen nyhet - snabbhet i kommunikation är måhända en av definitionsfaktorerna för identitet. Men jag tyckte hursomhelst att det var en spännande tanke.

[Sceptisk]

Jo, fast det skulle nog ta lång tid för alla individer att harmoniseras till detta nätverk och resultatet skulle då bli att varje individ måste ge upp sin egen identitet och bli helt beroende av denna kollektiva hjärnbark. Alternativt skulle man då koppla in folk direkt i fosterstadiet.

Frågan är då vad det är för problem denna superhjärna ska sysselsätta sig med. Och ifall man kopplar in folk i fosterstadiet så har dom ju inga begrepp om hur det är att vara människa och frågan är då om de verkligen skulle förstå vad ett problem är och hur man kan lösa det.

Dessutom ifall alla var inkopplade vem ska då utföra jobbet? Slavar kan göra uppror och ta befälet själva, robotmaskiner går sönder, elektriciteten för att hålla hela nätverket uppe måste underhållas och ifall det går sönder vad händer med de inkopplade hjärnorna då? Vad händer om det blir överspänning?

[atqueamemus]

Naturligtvis. Mitt inlägg var mest en reflektion över vad som bestämmer gränserna mellan olika medvetanden, snarare än en politisk vision.

Inte jag heller tror att ett sådant nätverk vore särskilt önskvärt. Men det finns ju en risk att vi råkar skapa det utan att riktigt inse följderna förrän det är "för sent". Redan idag försöker vi skapa snabbare och snabbare nätverk, vi försöker komma underfund med hjärnans gåtor, etc. Så småningom kanske man börjar kunna avläsa en människas tankar, och då är steget inte långt förrän människor kopplar ihop sig - kanske utan att ens förstå att de håller på att uppgå i en större, gemensam individ.

[atqueamemus]

Dessutom ifall alla var inkopplade vem ska då utföra jobbet?

Man kan ju tänka sig ett nätverk som inte alls kräver samma fysiska faciliteter som exempelvis "Matrix". Snarare en form av trådlöst kommunicerande "handdator/mobiltelefon", med den enda skillnaden att den ständigt är kopplad till din hjärna...

[Sceptisk]

Jo, men skulle det då inte behövas extra onödigt hjärnarbete då enbart för att hålla koll på alla extremiteter? Det blir en massa organisationsproblem direkt, hur ska de individuella kropparna organiseras, hur ska de alla kunnas styras av en enda vilja? Hur ska alla intryck sorteras om någon befinner sig i Japan på konsultmöte och nån annan i Schweiz på bankirträff och en tredje i Afrika på safari, osv. med tusentals individer uppkopplade, hur ska alla intryck hanteras? Hur ska signaler om vad som ska göras härnäst för varje individ koordineras?

Apropå detta med att koppla ihop sig så är det ju inte direkt någon ny företeelse. Det kallas samarbete och det fungerar via verbal och kroppslig kommunikation. Alltså, skulle inte en grupp människor kunna vara samma sak som det kluster du talar om? Fast att man slipper ha en elektrodd inopererad i hjärnan och slipper risken att nätverket översvämmas av onödig information?

[atqueamemus]

Återigen är det ingenting jag förespråkar. Men det kanske är ett scenario som kan råka uppstå, utan att vi avsett det.

Jämför vi med våra egna hjärnor, så är det knappast så att du koordinerar varje hjärncell på central nivå. Det finns vissa saker som ditt medvetande tar hand om, resten sköts lokalt. Kanske skulle samma effekt uppstå i grupper av oerhört snabbt kommunicerande människor. De kommunicerar då inte alltid all information.

Alltså, skulle inte en grupp människor kunna vara samma sak som det kluster du talar om? Fast att man slipper ha en elektrodd inopererad i hjärnan och slipper risken att nätverket översvämmas av onödig information?

I det fallet talar vi fortfarande om en grupp avgränsade individer. Den gränsen börjar suddas ut först när kommunikationen sker tillräckligt snabbt.

[Sceptisk]

jo fast kommunikationen kan ju inte gå fortare än att de individuella hjärnorna hinner med att berarbeta den på något meningsfullt sätt. När det gäller oss människor så utvecklar vi ju alltid kulturer omkring oss när vi är tillsammans för att underlätta och snabba upp kommunikationen. Språk, seder, beteenden, osv. Allt sånt är ju till för att det ska vara så effektivt som möjligt...

[atqueamemus]

Våra hjärnceller samarbetar till att skapa ett medvetande, som inte (främst) uppfattar sig som en kombination av massor av små celler som har massor av små enskilda verksamheter för sig. Det nya medvetandet som skapas av många människor tillsammans kanske på samma sätt inte riktigt identifierar sig med sina "celler". Den ser sig som en stor entitet.
Och de enskilda "delhjärnorna" behöver kanske inte, precis som våra hjärnceller, inte bearbeta alltför mycket information i taget. (Även om de naturligtvis kan bearbeta mer information än en enkel hjärncell kan.)

Förresten vet vi ju inte om vi människor faktiskt redan har ett gemensamt medvetande, som existerar genom vår förvisso långsamma kommunikation.  :o

[Sceptisk]

Jo men nu är du ju inne på ett helt annat område (Jungianism) plus att du hoppat över allt som redan sagts.

[Avantgardet]

Så här håller fredagsgänget till ikväll? Bara jag som har lektion imorgon? Ovanligt låg helgsaktivitet måste jag säga.

Nåväl till sak, riktigt intressant hade det blivit om vi inkluderade andra arter. Frågan är hur långt man kan gå, om inte hela verksamheten skulle stanna av  om vi drar det till ytterligheter, vad tror ni?

[Avantgardet]

Sen tycker jag förvisso att boken som är indirekt skyldig till denna tråd (kommer heller inte ihåg vilken, eller författare, men jag känner igen detta), måste sägas ta upp något intressant i sig. Hur vet vi "vad" som är att känna igen såsom ett "medvetande"? Off-topic...