Ett starkt psyke

[N-ray]

Ett starkt psyke lyder rubriken. Ja vad tror ni? Har vi ett starkt psyke? Jag skulle säga att vi har ett starkt psyke med fantastiska "försvarsmekanismer", t. ex. förmågan att förtränga dåliga minnen. Men som bekant; allt är ju relativt.

Jag såg en undersökning som pekade på att generellt lyckliga människor har en tendens att "göra om" dålig minnen till bra minnen, vilket gjorde dem underlägsna generellt "ledsna" människor på så sätt att de sistnämnda bättre klarade sig ur knepiga, farliga situationer tack vare deras pessimism.

Jag tror att det farligaste med droger är att de skapar falska känslor, t.ex. apati, nedstämdhet, osv. som man ju såklart tar för riktiga känslor och lyssnar till.

Tankar som susar, sorry om det är osammanhängande.

[Avantgardet]

Att se det som en försvarsmekanism är ett sätt, ett annat kan vara att se det såsom att välja tacksamhet istället för bitterhet - det är väl utifrån dessa man "gör om" "dåliga" minnen till "bra" minnen. Nu rationaliserar jag här, vilket också kan ses som en "försvarsmekanism" (termen implicerar emelletid saker utöver vad jag avser med den), på sätt och vis har det väl med "självkänsla" att göra i grund och botten. Älskar man sig själv, och inser att inget kunde skett annorlunda för då hade jag inte varit den jag är, så är det lätt att känna sig tacksam - och således förvandla "dåliga" minnen till "bra" minnen (antar jag, eftersom minnen/händelser alltid sätts i samband i erinran), alltså minnena bli bra eller dåliga i relation till "slutmål". Detsamma fast omvänt gäller med en negativ självbild (fast då kanske det är lämpligt att säga att denne gör om "bra" minnen till "dåliga", eller vad tror du?).

Jag tror att det farligaste med droger är att de skapar falska känslor, t.ex. apati, nedstämdhet, osv. som man ju såklart tar för riktiga känslor och lyssnar till.

Håller med, delvis. Jag tror inte på själva uppdelningen "droger" och "icke-droger", snarare är det nog så att ALLTING som vi stoppar i oss - som givetvis innehåller molekyler av alla de slag - påverkar oss i endera eller andra riktningen (mer subtilt månne). Det mest späjsade jag vet är blodsocker - snacka om att vända upp och ned på världen.

[Åkes granne]

Förtränga? Det är verkligen inte något att efterträva.

Blodsockerexperiment: Prova att äta mat med glykemiskt index 0.

Avantgardet: Älskar du dig själv?

[Gotnor]

Anledningen till att "ledsna" människor klarar sig bättre ur stressande situationer beror troligen på att de inte tror att det är något helt nytt. "Glada" människor kanske resonerar: "Allt har ju varit så bra förut", "hur kunde det här hända mig?" etc. Mer realistiska människor förväntar sig inte att allt ska gå bra och är därmed inte helt oförberedda när det händer något dåligt.

[Avantgardet]

Förtränga? Det är verkligen inte något att efterträva.

Blodsockerexperiment: Prova att äta mat med glykemiskt index 0.

Avantgardet: Älskar du dig själv?

Jag tror inte det handlar om att förtränga, jag kan bara omöjligen finna någon grund att hävda att det ena eller andra jag erfarit varit vare sig "bra" eller "dåligt". Då måste jag koppla ihop de enskilda episoderna med något annat - i sig själva så är de bara -, en referensram av något slag.

Jag är storkonsument av kikärtan, men det blir lite tråkigt i längden, jag vill ha lite toppar och dalar också.

Om jag älskar mig själv? Jag är allt jag någonsin önskat bli, jag har mer än jag någonsin kunnat drömma om, och jag har fortfarande livet i behåll efter att ha spottat döden i ansiktet så pass länge att vi till slut gick skilda vägar och hoppades slippa varandra för evigt. Det låter stort. Om du såg mig skulle du tro att jag skämtade. Om du var jag skulle du förstå. Kanske är det lätt att vara tacksam och älska sig själv om man börjar från botten - det enda steg man kan ta därifrån är uppåt.

Min pappa brukade alltid sjunga "om man inte har så stora pretentioner!". Han sade också något annat klokt (och klok har gubben aldrig varit), han sa "även den som föds vi djävulens port längtar likförbannat hem till sin födelseort" (aldrig lyckats klura ut vem han fått det ifrån).

Ingenting hade kunnat vara annorlunda, och varför skulle jag önska att det vore det? Vi kan inte ändra vår historia, bara nuet.

[Åkes granne]

Vet du vad min pappa brukar skrika när han kommer hem från jobbet?

"-Det ser ut som DÖDEN här.."

Men nu är pappa sjuk. (Säger han alltså, ha!) Förkyld jämt, aldrig någonsin feber. Mamma får migrän och extremfeber.

[Avantgardet]

Han kanske bara inte vet hur det känns att vara frisk?

[J R Auk]

Alla tidigare händelser är en del av vem jag är.
Alla delar av mitt jag är bra.
Alla tidigare händelser är bra.

Håller med fullständigt. Bara att seek and destroy, varför vänta med den man vill vara. Och varför vela när man är det?

[evaeva]

Jag tror inte att alla händelser är en del av vem jag är. En del händelser påminner mig om vem jag inte vill vara och då är jag inte sån, alltså har de händelserna inte gjort mig till den jag är, utan till den jag inte är.
Jag vägrar att acceptera händelser, som ju är en sorts yttre faktorer som med eller utan min påverkan har intryck på mitt liv. Jag väljer själv vilka av intrycken som jag vill låta mig påverkas av och behålla i min "ryggsäck". Tror inte att det är någon mening med att bära med sig alltför mycket som tynger. På så sätt slipper man också förtränga obehagligheter. Man går igenom händelserna, analyserar dem och väljer ut vilka man vill ha kvar som referenser för sin fortsatta tillvaro.

[Avantgardet]

Kan du då säga att du hade varit samma person utan samma referensmaterial?

[ayatolla]

Ett starkt psyke lyder rubriken. Ja vad tror ni? Har vi ett starkt psyke? Jag skulle säga att vi har ett starkt psyke med fantastiska "försvarsmekanismer", t. ex. förmågan att förtränga dåliga minnen. Men som bekant; allt är ju relativt.

Jag såg en undersökning som pekade på att generellt lyckliga människor har en tendens att "göra om" dålig minnen till bra minnen, vilket gjorde dem underlägsna generellt "ledsna" människor på så sätt att de sistnämnda bättre klarade sig ur knepiga, farliga situationer tack vare deras pessimism.

Jag tror att det farligaste med droger är att de skapar falska känslor, t.ex. apati, nedstämdhet, osv. som man ju såklart tar för riktiga känslor och lyssnar till.

Tankar som susar, sorry om det är osammanhängande.

Om vi har ett starkt psyke? starkt i förhållande till vad?
Vilka har ett svagt psyke då?

Undersökningen du talar om verkar väl vara ganska grundläggande och logiskt. En männsika som lever i ett inrutat konfomerat helylle svennigt liv  med rutiner och ordning och reda utan yttre eller inre hotbilder blir väl lättare offer för sin egen lycka, när olyckan är framme, då det strider mot den invana beteendet man stöpt sig i, än en människa som då och då knullar till det med nära och kära, ofta drar på sig ekonomiska sociala problem. Då den sistnämnde vant stig att ändra sitt beteende ändra värderingar miljöer allt efter omständigheterna kräver det. Men en männsika som lever som den sistnämnda (jag själv) kan även tycka det (nu utgår jag från mig själv) skrämande med att skaffa sig rutiner att bli en svenson vilket kan ses som ett hinder eller en svårighet att känna trygghet och kärlek och glädje.


Vi har ett psyke om det är stark eller svagt? det är ett psyke ingen muskel.