1941 skriver Ljung om psykoterapins två möjliga vägar, den ena ledd av den vetenskapliga fria undersökningen och den andra ledd av samhällsnyttan som ett instrument för rådande ordning.
Det jag frågar mig är vilken väg vi tog?
Vart står psykoterapin (generellt) idag?
Jag ser den kognetiva beteende terapins utbredning som ett svar på min fråga, men är inte ordentligt insatt i frågan. Vad tycker och tror ni?
Att KBT besvarar frågan är pga dess målinriktning utifrån en ram fastställd av normen för avvikande beteende utan att se till att upplösa dess ursprung och rotning hos individen.
Psykoterapi idag?
Moderator: Moderatorgruppen
Psykoterapi idag?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vill tillägga att han sade att den vetenskapliga vägen var den som i hänsyn till individen utgick från dennes behov, och att detta då stod i motsats till samhällets behov.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kort kan sägas att det är olyckligt (om den sidan skall dras upp, vilket den bör) på så sätt att det är en konflikt som uppstår mellan individen och samhället, båda två upplever problemen men bara den ena skall ändra på sig - den ensamme. Hjärntvätt är vad det är rent konkret, på gott och ont. Som sagt då, att det är individens behov som sätts i centrum säger inget om hur behoven uppstått.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Lite kort kan man väl säga att psykoterapin inte lyckas lika bra att visa att den är vetenskaplig, medan kbt lyckats betydligt bättre med att visa mätbara resultat. Inom kbt jobbar man väl mer mot begränsade problem som fobier, medan man inom psykoterapin tar mer helhetsgrepp på människan.
Att kbt lyckats visa resultat har ju lett till ett stort uppsving inom psykvården.
Att kbt lyckats visa resultat har ju lett till ett stort uppsving inom psykvården.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Den psykodynamiska terapin, som ibland jämförs med kbt, bygger på psykoanalysen. Denna har fått kritik bla från SBU för att den inte låter sig testas vetenskapligt och för att man inte kan visa upp samma resultat som kbt.
I PD-terapin vill man inte ställa diagnos utan fokuserar mer på relationen mellan patient och terapeut. Det går mer ut på att föra livskrissamtal för att hjälpa patienten att utveckla sig själv ut ur livskrisen.
I PD-terapin vill man inte ställa diagnos utan fokuserar mer på relationen mellan patient och terapeut. Det går mer ut på att föra livskrissamtal för att hjälpa patienten att utveckla sig själv ut ur livskrisen.
Fication skrev:Den psykodynamiska terapin, som ibland jämförs med kbt, bygger på psykoanalysen. Denna har fått kritik bla från SBU för att den inte låter sig testas vetenskapligt och för att man inte kan visa upp samma resultat som kbt.
I PD-terapin vill man inte ställa diagnos utan fokuserar mer på relationen mellan patient och terapeut. Det går mer ut på att föra livskrissamtal för att hjälpa patienten att utveckla sig själv ut ur livskrisen.
Men man visar ju bara vetenskapligt att man kan ta sig ur problem, inte vetenskapligt att det är problem. Diagnosen ställs ju av den proffesionelle.
Som Avantgardet skriver var kommer problemet ifrån? Vilken är dess ursprung?
Som jag ser det så är det här skillnaden dem emellan ligger, målrationellt eller värderationellt.
Att betrakta individen utifrån dennes behov, eller att betrakta individen utifrån samhällets (behov känns fel) mall.
Att mallen säger att det finns ett problem kan bero på tidens politik likväl som ett reellt problem.
Det är inte många som är friska idag enligt dom patologiska definitioner som existerar.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Den mänskliga psykologin är en medlare mellan den inre och yttre världen. Den inre världen är flexibel, men inte så flexibel att den kan anpassas till villka yttre omständigheter som helst. Vid en viss gräns begås det våld på det i oss själva som är intimt förankrat i vår fysiologi, och våra kroppars ursprungliga behov. Modern psykologi kan hitta medelvägar där den inre världen och våra kroppar kan fungera på en "acceptabel nivå"; dvs den nivå där individen faller innanför ramarna för vad som fungerar för att vi tillsammans ska kunna upprätthålla den föreskrivna sammhällsordningen (och där individen får den tillfredställelsen att det förhåller sig så). Detta är alltså ingen optimal nivå för den enskillda individen. Först om den enskillda individen känner det som ej är flexibelt och kan böjas hur som hellst - och utgår från detta - kan individen skapa en omgivning som är harmonisk. OM individen KAN detta. Om individen inte kan förändra sin omgivning efter den inre - ej flexibla - världen, så mår hon bäst av att hitta en medelväg. Rent praktiskt så gör nog psykologin rätt i att inte försöka tillämpa någon form av optimal individuell terapi, även om potentialen till harmoni är större om omständigheterna finns. Konsekvenserna av att tillämpa en optimal individuell terapi (typ psykosyntes) är att det skapas konflikter mellan individer och icke gynnsamma omgivningar.
/Johan
/Johan
Individen får ett ökat värde genom samhället då?
Varför skall hänsyn annars främst tas till den objektivt värderade människan?
Varför skall hänsyn annars främst tas till den objektivt värderade människan?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
J R Auk skrev:Individen får ett ökat värde genom samhället då?
Varför skall hänsyn annars främst tas till den objektivt värderade människan?
En individ får alltid sitt värde i relation till sin identifikation; och till stor del ser människor sig som en del av en grupp/samhälle. I de fall detta är påtagligt så krävs det en harmonisk/kausal psykologi som medlar mellan individ och samhälle. Man kan säga att samhället bekräftar individen, och individen måste vara motaglig för denna bekräftelse. Ytlig psykoterapi riktar in sig på att ändra människans tankesätt och beteende så det kohereerar med omgivningen, i alla fall i den mån omgivningen anses vara "sund". Alternativen är alldeles för utopistiska, men de skulle vara mer vetenskapligt korrekta - att gå till botten med människans inre fysiologiska impulser, och sedan tillgodose varje individ utifrån dessa behov. I stället får vi lite trötta medborgare som är lite lagomt kapabla att utföra sin samhällsplikt. Individer strömlinjeförmade efter kollektiva ideal, som i det stora hela nog har en utilitaristisk funktion. Gott nog så, men inte optimalt för den enskillde individens potentiella välbefinnande.
Så summan av det hela är att den psykologiska terapin för den enskillde individen samtidigt tar hänsyn till det realistiska utfallet och de totala och krassa funktioner som råder i ett samhälle. Därför tycker jag personligen att det är viktigt att parallellt med de plikter man har gentemot samhället finner situationer och saker att relatera till där man kan finna kraft i sig själv. Detta kan behöva föregås av lite djupare terapiformer för att man ska kunna hitta det. Att konflikten blir tydligare är något man får ta, men hellre detta än att bli någon form av zombie.
/Johan
Ja allt det stämmer gott och väl. Men jag tycker också att mycket av det som samhället rekommenderar är något falskt och kräver en sublimering som inte är naturlig människan. Må det vara fysiologiskt grundat eller psykologisk.
Att vi botar skapar flera symptom.
För som du säger så kommer identifikation genom omgivningen. Och om acceptansen inte finns så hamnar många i konflikt med sina oförargliga egenheter och samhällets oproportionella fördömanden av dem.
Att vi botar skapar flera symptom.
För som du säger så kommer identifikation genom omgivningen. Och om acceptansen inte finns så hamnar många i konflikt med sina oförargliga egenheter och samhällets oproportionella fördömanden av dem.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster