Inläggav J R Auk » 26 apr 2007 09:39
Jag är septiskt till deras förklaring. Det görs av miljöfrågor en ny industri, och i dess spår följer ett befästande av dom positioner som världens länder intagit.
Vi kan jämföra med världens överstatliga institutioner. FN, WHO, WTO. Alla stora generatorer av kapital alla stora makthavare, och alla förlagda till "västvärlden".
Tror du att dom utvecklade länderna kommer bära upp det ansvar som situationen dom har skapat kräver, om det nu är så? Eller kommer det likt USAs retorik framföras att U-länder har ett lika delat ansvar, som i effekt blir för dom större?
Vart tillverkas de högteknologiska lösningar som man vill göra standard av?
Det finns många alternativa förklaringar till växthuseffekten om ni intresserar er ta er tid att lyssna till kritiken, den framförs från lika prominenta herrar.
Problemet stavas materialism och det har varit samhällskritiken under dom senaste 200 åren från dom som har undersökt frågorna. Och det är fullständigt ovidkommande huruvida världens beskaffenhet är materialistisk eller idealistisk. Vi människor lever i idéernas värld. Vi människor kroknar under meningslöshetens ok, och där finns det många goda herrar redo att med välvilja rycka in och ta rollen som krämare. Sjukdomsbild blir ansvarsflykt blir produktivkraft som är helt förryckt.
Sen över allt annat tronar problemet med den servile idioten. I ett självförsörjande byggdesamhälle var det en del av att vara vuxen att ta sina egna beslut, en integritet var ofrånkomligt förenad med stolthet.
Är det världskrigen, är det homogeniseringen, är det ansamlingen i städerna, är det ett genetiskt arv som utrotats, vad har gjort oss till lallande fånar som demagoger utnyttjar med populistisk retorik?
Eller är det månne Marx som i triumf, och sorg, kan hävda sina ord. Vi har blivit alienerade till och med den egna beslutsprocessen.
Totilitarismen föreslogs i fruktan för krigets fasors återkomst efter första världkriget, där kyrkan svikit sågs staten som en garant för en moralens fortsatta upprätthållande. Och det är en strävan som är ständigt närvarande.
Men minns Nietzsches ord; Bara individer har en känsla för ansvar. - Only individuals have a sense of responsibility!
Vad menade han? Och vad menar de huvudlösa oformliga massor som vi kallar stater med ansvar?
Inte är det efter humanistiska ideal, inte är det utefter några andra moraliska ideal heller. Det är populism som styr, och det i en stupifierande befolkning som skjuter ansvaret allt längre ifrån sig.
Tja tills nu vill säga. Nu kommer vändningen, dialektiken in action månne?
Men det gäller att det inte bara blir en känslostorm, utan att förnuft får råda. Känslor utnyttjas och förnuft söks dövas. Den bildning som sker är inte till för individen, den är till för samhället.
Varför behöver det skydda sig från individen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno