Vad menas med en "realistisk självbild"?

[Algotezza]

Jag jobbar som gymnasielärare. Ofta vid elevkonferenser stöter jag på uttrycket "Den eleven har en orealitistisk självbild!" Vardagligt-intuitivt fattar jag vad som menas.

Men mer filosofiskt: vad innebär en realistisk/ orealistisk självbild? Hur uppnår man en realistisk sådan? Hur prövar man hur realistisk den är?  Måste man öht ha en realistisk självbild idag? Vad är poängen med en sådan?

Förmodligen är det frågor med självklara svar för er, men för mig är det inte fullt ut så, så därför ställer jag dessa frågor.

A

[MegaMan]

[Algotezza]

..d känns lite som det är ett felaktigt uttryck/ordval. Men en "orealistisk självbild" är iaf enligt mig när självbilden inte överrenstämmer med karaktären(dock bara i betraktarens öga). Där har vi felet eftersom jag inte tror att en mska kan se en annan mskas självbild. Det har nog mer med vilken "roll" du har i vissa grupper/situationer. Ansiktet uttåt speglar sällan självbilden enligt min erfarenhet, sen beror d givetvis på vilket skede av livet du befinner dig i och på vilken nivå du känner personen i fråga. Självbilden är annars oerhört viktig! Har man en positiv sådan, har man alla förutsättningar att nå inre frid, trivas med sig själv och öht må bra!

Hursomhelst, utifrån hur människor agerar och vad de berättar om sig själva, kan man ju få något slags "bild av deras självbild". Hur denna sedan stämmer med deras egen, lär man väl förstå efterhand i den fortsatta dialogen.

Du skriver att det är viktigt med en positiv självbild - och det kan jag hålla med om. Men om man skall välja, vad är viktigast, en positiv sådan uttryckt med positvt laddade termer eller en realitisk sådan uttryckt med mer neutrala termer?

Samma egenskaper kan ju ges ett positivt laddat uttryck och ett negativt laddat. Om jag gärna pratar kan jag kallas verbal och vältalig om jag vill uttrycka det positivt, men om någon inte gillar att jag pratar så mycket kan de säga att jag har verbal inkontinens, och det låter inte så trevligt. Vi har en tendens att beskriva oss själva och dem vi tycker om med positivt ladade uttryck och dem vi ogillar, även om de har analoga egenbskaper med oss själva och dem vi gillar,  i negativt laddade termer. Det är naturligt. Men är det bättre att välja neutrala termer för att beskriva sig själv än överdrivet positiva? Vad mår man bäst av? Jag mår bäst av att beskriva mig i neutrala termer, men samtidigt vet jag att det bara är min vinkling på mig själv; andra kan ha en helt annan.

A

[Kallekula]

Gamla lärare som har en orealistisk blid av vad samhället kommer ställa för krav av självständighet, kreativitet och förmågan att förändra sig (de gamla vanliga kyshorna) för dagens elever och morgondagens knegare?  

Elever med en sk orealistisk självbild kanske är helt rätt för dagens/morgondagens samhälle?

[What Gives?]

vad innebär en realistisk/ orealistisk självbild?

Jag tycker begreppet är ganska uttömmande, men mer specifikt handlar det om ha kännedom om sina förmågor, brister, styrkor eller oförmågor. Jag antar att det bottnar i dålig självkänsla; antingen underskattar man sin förmåga, eller också överskattar man den genom att överkompensera, exempelvis.

Hur uppnår man en realistisk sådan?

Man kan utmana sina föreställningar om världen. Redan Nietzsche insåg detta när han skrev om "den glada vetenskapen". Hans idéer ekar väldigt mycket i dagens kognitiva beteendepsykologi. Jag vet inte om likheterna är en slump eller inte, men den mannen var en otroligt insiktsfull psykolog.

Hur prövar man hur realistisk den är?

Genom att identifiera och ifrågasätta de idéer om tillvaron som ger ångest, enkelt uttryckt. Det finns väldefinierade metoder för detta inom psykologin.

Måste man öht ha en realistisk självbild idag?

Det hjälper...

Vad är poängen med en sådan?

Mindre ångest. Rikare tillvaro. Till exempel.

[Angelina]

Som sagt, vad vet dom?
Människan har en enorm potential. Lärare ägnar för stor tid till dömande och för lite till lärande. En lärare ska inte bara lära ut utan måste också lära in hela tiden, annars kan man lika gärna sluta sitt jobb, för då har man blivit en bitter get som bara äter upp elevernas livsenergi.

[Algotezza]

Som sagt, vad vet dom?
Människan har en enorm potential. Lärare ägnar för stor tid till dömande och för lite till lärande. En lärare ska inte bara lära ut utan måste också lära in hela tiden, annars kan man lika gärna sluta sitt jobb, för då har man blivit en bitter get som bara äter upp elevernas livsenergi.

Enligt mitt sätt att se är vi alla "elever och lärare i livets skola" oavsett vad vi har för yrke/sysselsättning. Vi finns i världen för att lära av andra och lära ut till andra. Det är främst av misstagen vi lär något, "the hard way"...

A

[Algotezza]

vad innebär en realistisk/ orealistisk självbild?

Jag tycker begreppet är ganska uttömmande, men mer specifikt handlar det om ha kännedom om sina förmågor, brister, styrkor eller oförmågor. Jag antar att det bottnar i dålig självkänsla; antingen underskattar man sin förmåga, eller också överskattar man den genom att överkompensera, exempelvis.

Hur uppnår man en realistisk sådan?

Man kan utmana sina föreställningar om världen. Redan Nietzsche insåg detta när han skrev om "den glada vetenskapen". Hans idéer ekar väldigt mycket i dagens kognitiva beteendepsykologi. Jag vet inte om likheterna är en slump eller inte, men den mannen var en otroligt insiktsfull psykolog.

Hur prövar man hur realistisk den är?

Genom att identifiera och ifrågasätta de idéer om tillvaron som ger ångest, enkelt uttryckt. Det finns väldefinierade metoder för detta inom psykologin.

Måste man öht ha en realistisk självbild idag?

Det hjälper...

Vad är poängen med en sådan?

Mindre ångest. Rikare tillvaro. Till exempel.

Jag håller med på alla punkter. Nietzsche var min andra favoritfilosof, den första var Kierkegaard...

A

[MegaMan]

[Sceptisk]

Algot

Detta är en fråga som du kanske skulle undersöka djupare. Du förstår intuitivt vad det betyder men vad är det man menar då? Hur skulle folk förklara det?

[Avantgardet]

"Realistisk självbil"? Med detta menas att den stämmer överens med hur man verkligen är? I vilket tillfälle och enligt vem? Det är skillnad på identitet - som skapas av andra åt en själv - och självbild - som är dels den föreställning man har om hur andra menar att man är, och dels hur man rent intuitivt och direkt uppfattar sig själv (ens eget förhållande till sig själv - om någon sådan relation förekommer annat än i min splittrade hjärna). Så här uppfattas jag och så här tror jag att andra uppfattar mig (och i mycket begränsad utsträckning: så här uppfattar jag mig själv). Finns en diskrepans mellan dessa uppstår allehanda "problem".

Bättre då att låta ändamålet helga medlen. Välja att betrakta sig som ömsom lus och ömsom Gud, allt efter vilka mål man söker uppnå.

[Fication]

Självbild, intressant ord...

En mental representation av en själv. Men vem är det som har den mentala representationen? Det måste ju vara någon helt annan än den som representeras. Vem är det då och hur får man en bild av den?

Uh-uh... regress...

[Algotezza]

Självbild, intressant ord...

En mental representation av en själv. Men vem är det som har den mentala representationen? Det måste ju vara någon helt annan än den som representeras. Vem är det då och hur får man en bild av den?

Uh-uh... regress...

Liksom vi är självmedvetna kan vi väl som en del av denna självmedvetenhet ha en självbild. Eller?

Varför är (mest analytiska?) filosofer så rädda för infinita regresser - de innebär ju bara att var och en av oss bär på en oändlighetspotential...

A

[Algotezza]

..d känns lite som det är ett felaktigt uttryck/ordval. Men en "orealistisk självbild" är iaf enligt mig när självbilden inte överrenstämmer med karaktären(dock bara i betraktarens öga). Där har vi felet eftersom jag inte tror att en mska kan se en annan mskas självbild. Det har nog mer med vilken "roll" du har i vissa grupper/situationer. Ansiktet uttåt speglar sällan självbilden enligt min erfarenhet, sen beror d givetvis på vilket skede av livet du befinner dig i och på vilken nivå du känner personen i fråga. Självbilden är annars oerhört viktig! Har man en positiv sådan, har man alla förutsättningar att nå inre frid, trivas med sig själv och öht må bra!

Hursomhelst, utifrån hur människor agerar och vad de berättar om sig själva, kan man ju få något slags "bild av deras självbild". Hur denna sedan stämmer med deras egen, lär man väl förstå efterhand i den fortsatta dialogen.

Du skriver att det är viktigt med en positiv självbild - och det kan jag hålla med om. Men om man skall välja, vad är viktigast, en positiv sådan uttryckt med positvt laddade termer eller en realitisk sådan uttryckt med mer neutrala termer?

Samma egenskaper kan ju ges ett positivt laddat uttryck och ett negativt laddat. Om jag gärna pratar kan jag kallas verbal och vältalig om jag vill uttrycka det positivt, men om någon inte gillar att jag pratar så mycket kan de säga att jag har verbal inkontinens, och det låter inte så trevligt. Vi har en tendens att beskriva oss själva och dem vi tycker om med positivt ladade uttryck och dem vi ogillar, även om de har analoga egenbskaper med oss själva och dem vi gillar,  i negativt laddade termer. Det är naturligt. Men är det bättre att välja neutrala termer för att beskriva sig själv än överdrivet positiva? Vad mår man bäst av? Jag mår bäst av att beskriva mig i neutrala termer, men samtidigt vet jag att det bara är min vinkling på mig själv; andra kan ha en helt annan.

A

Hur du beskriver dig själv har med situationen (och ev. humöret) att göra. E du i en utsatt sits. , hotfull sits. , e du påverkad av något, e du på semester o njuter av livet..ja du förstår vad jag menar. Vad du tänker om dig själv är inte alltid lika med din verbala beskrivning om dig själv för andra. Du säger att du vill beskriva dig själv i neutrala termer men du kke ser på dig själv på ett positivare sätt än d du uttalar. Självbilden är inte konstant men kan hållas på en relativt jämn nivå. J vill verkligen rekomendera en bok som heter "Att välja glädje" skriven av Kay Pollak. Han beskriver hur man kan jobba me sin självbild. Ha d gött!

Kay Pollak, har han ungefär samma syn på "det hele" som Roy Anderson?

Självbilden förändras/utvecklas väl hela livet genom de erfarenheter vi gör, framgångar, tillkortakommanden, misstag...

A

[Fication]

Liksom vi är självmedvetna kan vi väl som en del av denna självmedvetenhet ha en självbild. Eller?

Varför är (mest analytiska?) filosofer så rädda för infinita regresser - de innebär ju bara att var och en av oss bär på en oändlighetspotential...

A

Instämmer!