Var kommer DEMONER från?

[Sceptisk]

Förr i tiden trodde man på demoner, nuförtiden tror man på demonisering.

Väldigt utbrett fenomen på internet och i media där folk kan fälla kommentarer om varandra utan att behöva se varandra i ögonen. Jag tänker på hur man nu senast behandlar Britney Spears. En tjej som visserligen inte behöver svälta men som verkar lida av väldigt djupa psykologiska problem. Eller jag skulle vilja säga själsliga smärtor och sår. Hur kan människor sitta och hetsa henne och skriva elaka kommentarer om det? Hur kan hennes arbetsgivare ens välja att låta henne gå upp på en scen?

Om man startar en blogg om något intresse så kommer det direkt en viss typ av människor som älskar att fördöma alltihopa och gärna så sadistiskt och humoristiskt hånande som möjligt. Vad är det för fel på dessa människor? Det var en kille som sa att han får en kick av att skriva hatmail. Men varför hatar man? Är det ett förstadium eller efterstadium till uppgivenhet och maktlöshet som man får känna sig skrämmande istället?

Hånfullheten övergår till demoniseringar. Oftast eller alltid också om den som hånas visar upp något personligt och skört. Samhällssplittringar uppstår mellan människor men för de som hånas offentligt finns ingen gruppering att gå till eller tillhöra. Britney Spears är helt ensammen inför en hånfull och hatisk folkmassa.

I Sverige existerar också hånfullheten och vuxenmobbingen, i media såväl som på arbetsplatser. På något märkligt sätt så förväntas man samtidigt tycka att det är roligt att bli förnedrad. Likadant fenomen i England. Man ska förnedra sig själv för då visar man att man är en rolig typ som inte tar sig själv så allvarligt.

Demonen kittlar oss alla till att reducera, förlöjliga och i slutändan fördöma andra och varandra. Frågan är var kommer demonen ifrån? Hur dödar man demonen?

[Avantgardet]

De konnotationer som din begreppsapparat insinuerar visar tydligt vilken tradition du kommer ifrån. Det finns hos dig något ljust och gott, samt något mörkt och ondskefullt. Hos mig finns det istället bara fenomen och olika sätt att förhålla sig till dem på mer eller mindre fruktbara sätt.

Dock kan jag besvara din sista fråga ("Hur dödar man demonen?") på ett sätt som kan sägas röra sig inom den begreppsvärld du själv utgår ifrån: älska den!

[Sceptisk]

Jasså, fast det är inte vad jag skulle svarat.

[Skyline]

Människan är ond. Men ibland bryter någon mönstret. Detta kan leda till något man kallar kärlek eller omtänksamhet, givmildhet, omsorg eller annat som inte bryter ner människan utan bygger upp och glädjer. Detta uppfattas oftast som mycket trevligare, roligare och skönare. Undrar varför fler inte gör mer sådant isåfall?...

( ) /SKYLINE

[Sceptisk]

Menar du att människan är uppbyggd av nåt slags ondskepartiklar eller har jag missförstått?

[Skyline]

Menar du att människan är uppbyggd av nåt slags ondskepartiklar eller har jag missförstått?

Kan du vara lite tydligare om till vem frågan är riktad till?

Tack


( ) SKYLINE

[Algotezza]

Demonen kommer ingenstans ifrån. Man kan inte skylla på satan idag. Vi står själva för det demoniska, njuter av det tills vi blivit mätta på det; först då vänder vi oss till det...tja, kanske mer himmelska. Hunger och mättnad styr vårt beteende. När den kristna eller religisöa dressyren släpper far vi ut åt dess motsats tills vi finner en ny balans, kanske i en livssyn på human och filosofisk grund i stället för kristna kyrkans dressyr. Man äter sin favoriträtt, frossar i den, tills den äcklar en, tills man blivit mätt och övermätt. Man äter och spyr mörker tills man inte orkar mer, tills man storknar. Det kommer en mättnad på demonisering och elakheter också.

A

[cogito]

Algtezza skrev:

Demonen kommer ingenstans ifrån. Man kan inte skylla på satan idag. Vi står själva för det demoniska

Vad menar du med den (förmenta?) motsatsen mellan
"de kommer ingenstans ifrån" och "vi står själva för det demoniska" ?

Är det en motsats alls? Innebär här inte "att stå för" samma som att skapa, dvs att få "dem" att komma någonstans ifrån?

Förresten var väl en "daimon" något positivt en gång i tiden, innan kyrkoläran slog till... typ "Ofta talade Sokrates till sin inre röst, sin ”daimon”, när han tvivlade på att ett sätt att handla verkligen var riktigt."

/cogito

[Sceptisk]

Skyline

Jag undrar hur du menar med att människan är ond, förutom vad du kan se i människors uppträdanden gentemot varandra som ibland är ont, ofta falskt och ibland gott.

Syftar du på något essentiellt eller är det fråga om ett annat perspektiv?

[Algotezza]

Algtezza skrev:

Demonen kommer ingenstans ifrån. Man kan inte skylla på satan idag. Vi står själva för det demoniska

Vad menar du med den (förmenta?) motsatsen mellan
"de kommer ingenstans ifrån" och "vi står själva för det demoniska" ?

De kommer inte  "utifrån", från en "andlig makt/ instans" som gör oss ansvarsbefriade från vår demoni.

Är det en motsats alls? Innebär här inte "att stå för" samma som att skapa, dvs att få "dem" att komma någonstans ifrån?

Ddet handlar ytterst om vem som bär ansvar för vad och som därmed får ta konsekvenserna av det. Ofta säger vissa kristna att Satan bär det yttersta ansvaret för "världens ondska" = tror man "på rätt sätt" kan man slippa undan sitt ansvar.

Förresten var väl en "daimon" något positivt en gång i tiden, innan kyrkoläran slog till... typ "Ofta talade Sokrates till sin inre röst, sin ”daimon”, när han tvivlade på att ett sätt att handla verkligen var riktigt."

/cogito

Ja, och Martinus hörde väl ett svar på sina etiska frågor under sin uppväxt, när han undrade hur Jesus hade handlat i den givna situationen.

Känslofärgningen av daimon, demon,  har skiftat genom tiderna... Som en mot ljuset vägledande eller en till mörkret frestande röst...

A

[Skyline]

Skyline

Jag undrar hur du menar med att människan är ond, förutom vad du kan se i människors uppträdanden gentemot varandra som ibland är ont, ofta falskt och ibland gott.

Syftar du på något essentiellt eller är det fråga om ett annat perspektiv?

Hm.. Jag ändrar mig nog lite. Vid närmare eftertanke så tror jag människan är lika god som ond. Men av någon anledning så är det onskan som regerar i världen. Många söker makt och gör sig herre över folk. Andra söker spänning och joinar gäng. Andra gillar inte invandrare och gör därför saker mot dem. Andra är emot andras religon och slåss och krigar utan ände. Andra vill bli sexuellt tillfredställda och hänsynslöst våltar kvinnor. Men visst finns det många som göra gott här i världen. Jobbar och hjälper fattiga, sjuka eller hemlösa. Andra skänker delar av sin lön för att hjäpa människor som har det svårt. Andra försöker stoppa mobbing medan andra ger en blyg människa en komplimang som förgyller hennes dag. Kärlek till människor i olika former. I slutändan tror jag ändå att kärleken är starkare än hatet och ondskan.    

 SKYLINE

[Anders]

Jag brukar tänka så här:

Flygkrasch, 256 omkommer. Hemskt. Men det säljer en himla massa lösnummer. Och visst finns det en faschination av andras olycka. Ända tills man får reda på att kompisen var med på planet.

Det finns en annan tråd här på forumet, som uppmanar en att ungefär identifiera sitt inre jag. Det är förbaskat svårt. Andra människor skapar en referens, mot vilken man själv kan mäta sig.

Och har nån det dj-igare så har jag ju det faktiskt ganska bra.

Att ta det här längre än flygkraschfaschination är att mer aktivt göra andra illa. Då ser man verkligen till att andra har det sämre, och relativt dom har man det bättre.

[Sceptisk]

Anders

Jag tror du är inne på lite av samma tankegånger som jag varit och snuddat lite vid, särskilt när du säger att man mår bra av att se att andra har det dåligt. Hur kommer det sig?

Flygkrash, 256 omkommer. Man ska tänka "åh vad hemskt" om inte är man kall och hjärtlös. Happ. Förträng.

Samtidigt tänker man att det känns bra att veta att andra har det sämre. Man tänker alltså utifrån att man ska konkurrera med varandra.

Men detta tänkande fördöms som "skadeglädje". Happ. Förträng.

Det finns nog hur många exempel som helst där man fördöms för att man är si eller så, den gemensamma nämnaren är att man aldrig kan vinna hur man än är.

Om man skulle känna sorg inför att djur körs ihjäl på vägen ddå är man en "sentimental idiot".

Att identifiera sitt sk "inre" jag, betyder att vara den man är, men det har kommit att bli kallat för det "inre jaget" för det är så satans förträngt av allt fördömande. Vi kan aldrig vinna, vi får inte vara sentimentala, vi får inte vara hjärtlösa.

Vad kan man bli av denna behandling annat än att bli känslomässigt avtrubbad och mer och mer falsk.

Så länge som det inte ifrågasätts såklart.

[Zokrates]

Sagor om tomtar och troll, elaka vargar etc, berättas för våra barn år efter år. Vi lär barnen tidigt att demonisera det okända, men det är förtäckta väsen som skall appliceras på verklighetens utvalda karaktärer.

Tacksamma aktörer som skall demoniseras är vissa kändisar samt sexualförbrytare i allmänhet. Utöver det kan i stort sett vem som helst demoniseras om viljan finns, men det grundläggande bakom all demonisering är drivkraften att tjäna pengar på andras olycka.

Kan en tidning få tillräckligt många att intressera sig för en viss persons leverne, skapas det en fast marknad som garanterar att följetongen blir en  ekonomisk succé. Likaså när det gäller demoniseringen av sexualförbrytare, det appellerar till det mest centrala drivkraften hos oss alla, sex, sex säljer alltid oavsett form och innehåll.

Under medeltiden var det kvinnor som demoniserades, särskilt starka självständiga kvinnor som klarade sig på egen hand. Precis som idag rycktes folket med och var med i förföljelseproccessen, för så länge som de jagade, var de inte de förföljda.

Så när vi lär våra barn genom sagans värld att inta ett visst förhållningssätt mot andra, kan vi inte förvänta oss att bryta denna kedja, med annat än att vi helt ger upp allt som kallas fiktion eller inför en censurering av allt som är fördömande eller strävar till hets mot andra.

Hets mot folkgrupper skall vara förbjudet, men hets mot enskilda individer sysslar media med dagligen. Bojkotta alla tidningar och böcker där sådant beteénde främjas, eller skit i allt och var glad och nöjd så länge det inte är du som är den utpekade, förföljda, demoniserade aktören.

[Bz]

Jahah... vad menas med demon här egentligen ?!