Svårt att gå vidare från saker!

[maaattias]

Som rubriken lyder har jag svårt att gå vidare från saker och vill ha tips på åtgärder och tanskesätt för det.

Jag kan ta ett exempel här:

I våras (ca maj månad) hade jag anmält mig för ett sommarjobb. Jag var garanterad plats där eftersom företagets ploicy var att de anställdas barn ska vara högst prioriterade. (min far jobbar där).

Jag hade även jobbat där året tidigare och jag hade hela tiden upplevt att arbetslederande hyste lite agg mot mig.

Då ringde tillsättningsansvarig upp mig och sa att jag inte skulle få jobbet. Jag: varför då? Hon: Det har ju inte fungerat att ha dig anställd. Hon förklarade då hur arbetsledaren såg på min arbetsinsats under föregående år.
Väl medveten om att man kan uppleva saker olika kunde jag av den beskrivningen konstatera att det fanns rejält med felaktigheter och många lögner. Detta beroende på att denna TÖNT till arbetsledare hyser personliga agg mot mig. Jag förklarade för tillsättningsansvarige att jag hade en helt annan syn på min arbetsinsats och fick efter vissa överväganden jobbet. (tror att de bestämde att jag ändå skulle få jobba p ga av respekt för min far).

Detta sommarjobb varade alltså i 8 veckor och arbetsledaren gick runt och gjorde ingen hemlighet av att han var bitter över att jag trots allt fick jobba. Jobbet började i juni och slutade i augusti.
Nästa sommar kommer jag ej att ansöka om detta sommarjobb!

Nu i höst har jag ägnat mig åt studier. Jag har kompletterat mina gymnasiebetyg på komvux och i vår har jag gjort klart med ett helt nytt jobb.
Ändå blir joag fortfarande arg när jag tänker på traumat i våras och sommras. Jag kan fortfarande älta det där vilket jag själv förstår bara är onödigt och tjänar ingenting till.
Jag har överlag svårt att komma över saker.
Skriv inte att jag bör gå och prata med arbetsledaren för det vet jag inte skulle tjäna någonting till.

Jag har även ältat ett antal andra liknande grejer. Någon som har några förslag på metoder jag kan tillämpa för att åtgärda detta och snabbare gå vidare.
Det som har varit kan man ju inte längre påverka och man ska aldrig ödsla någon enerig på något man inte kan påverka. Detta tankesätt har jag men ändå blir det ganska mycket ältning.

MVH / Mattias

[magicadehex]

maattiaas.. mitt tips är att tänka att allt som sker ändå är till gagn för en själv, även om det inte verkar uppenbart från början.

[Avantgardet]

Ingen aning här alltså. Min erfarenhet är att sommarjobbare - väl medveten om de slavlöner de jobbar för - är ena djävla maskare, ingen som helst arbetsmoral. Själv vet jag som inte vad det skulle vara för skillnad att göra det ena eller andra, vad än jag sysslar med så sysslar jag ju med nåt.

Ovänner lyckas man ibland skaffa sig, själv har jag alldeles för få. Lite löjligt dock av dig att förlita dig på nepotismen. Löjlig företagspolicy.

[J R Auk]

Ändå blir joag fortfarande arg när jag tänker på traumat i våras och sommras. Jag kan fortfarande älta det där vilket jag själv förstår bara är onödigt och tjänar ingenting till.

Du är av förställningen att denna ovan citerade insikt får sitt värde i sitt uttryck och inte sitt intryck. Du är kvitt problemet, men vill inte vara kvitt "problemet" det har kommit att definiera dig.
Traumat, vilket nog borde benämnas situationen av någon utomstående och inte du, är inte något trauma, men det är något. Vet vem du är och sök inte i tilltänka situationer ge uttryck för vem du är. Acceptera dualismen i att du är den du tänker du är och den du uttrycker dig som. Verkan av dina tankar är inte dina tankar. Verkan av dín kropp är inte din kropp. Och du är där emellan.

Detta är inte ett problem. Med det inte sagt att jag förstår och inte på något sätt fördömer att du känner detta. Jag har bara en tro.

[asper]

...Det som har varit kan man ju inte längre påverka och man ska aldrig ödsla någon enerig på något man inte kan påverka...

Hej Mattias.

Jag hittar svar på dina bekymmer, genom ovanstående citat, eftersom jag inte alls håller med om det som påstås.

Istället påstår jag följande:

Det som har varit har sin verkan nu. I synnerhet för en som skriver att den "har svårt att gå vidare".
Det förgångna formar nuet. Nuet formar morgondagen.
Därför kan man visst "ödsla energi" och faktiskt påverka det som varit.

Tricket ligger i att komma hem till "nu".

Jag tror att du behöver någon som kan lyssna på dig, utan att ge  goda råd etc. Nån som lyssnar.
Om du skaffar en sådan god vän, som klarar detta, så ge den följande uppgift: Att ge dej ( under en överenskommen tidsrymd) full uppmärksamhet, samt att efter utsatt tid ge dig avledande frågor om nonsensämnen. Dessa ska leda dig tillbaka till vardagen.

Du har att ansvara för följande:
Ta fram de känslor
( av förnedring och förlöjligande? )
( av utsatthet och maktlöshet pga diverse lojaliteter? )
som du kände där på sommarjobbet.
Ta fram och lev ut de känslorna.

När du gjort det tillräckligt så kan du sortera dem som de minnen de är;utan att ge dem emotionellt värde i nuet.

Givetvis kan känslor som liknar de som hörde till sommarjobbet, dyka upp på vägen. De hör också dit, förstås.

De står också ivägen för att "gå vidare".

Smärtsamma händelser kommer man över genom att återvända till känslan som fanns där och ha den.
Enkelt.

mvh asp

[Plecto]

Hmm, det finns inte direkt handgivna metoder till vad du kan göra. Däremot kan du försöka älta ut det så mycket tills den får en bakåtvänd effekt. Fungerar prima för mig!

Till exempel, nu i ditt fall så har du säkert 'ångest' över att ha fått en sådan kritik av arbetsgivarn fast än du har presterat bra. Min metod är att jag försöker skämta till det, att jag försöker förvandla traumat till en rolig upplevelse, helt enkelt skämta bort det. Varje gång du tänker på det ska du göra om det till en rolig upplevelse.

"Den där arbetsgivaren såg rätt så löjlig ut. Dessutom så har jag presterat bra, jag bryr mig inte om vad clownen tycker! Jag har gjort bra ifrån mig. Från tid till tid kommer folk från cirkusen rymma och försöka göra mitt liv till ett helvete...."

Du kan givetvis improvisera