Vem är normal och vem avviker?Jag tänker att en "normal" människa jobbar som sjukskötare eller på dagis eller ngt liknande,skaffar egna barn,lagar mat och städar till sin familj samma individ kommer hem från sitt jobb och drömmer om att välja gardiner till barnkammaren som mormor.Dem här människorna ska ha det perfekta livet,det perfekta hemmet och ett lyckat liv utåt.Detta är lycka i en såpbubbla.Känner en normal familj,det är ett lyckligt par med tre barn,dem har varit lyckliga länge,gifta i tjugo årMånga människor lever så här,men har man varit med om en jordbävning och inte fått ngt nytt hem av försäkringsbolaget,då får man en annan verklighetsbild,när livet vänder upp och ner plötsligt en dag.
Jag för min del trivs med livet som ensamvarg det innebär att jag avviker från mängden och detta kan många tanter inte begripa att jag trivs med.
Jag tycker om att vara allena.
När man har hört om par som har delat på sig så har man ju hört om människor som har tagit stora banklån för att lösa ut den andre och som delar på umgänget med hunden.Sedan så får den här människan som har skulder upp över öronen höra av omgivningen,ska du inte skaffa dig en ny partner snart?

Hur många tänker på konsekvenserna av sina val i förväg?
Jag skulle nog hellre ha ägnat mitt liv åt ödlor i amazonas än mamma,pappa,barn varianten,blir kvävd vid tanken på familj.