Hejsan, undrar hur psykoanalysen utifrån psykets olika delar skulle förklara fenomenet anorexia? Och generaliserat hur skulle en behandling kunna se ut?
Kan det vara så att överjaget identifierar sig med ett supersmalt-modell ideal i samhället och ställer kravet på jaget att svälta ner sig själv tills man nått sitt ideal, men att detet sen impulsivt tvingar en att stundtals frossa i mat för att man ska förse kroppen med nödvändig näring, vilket gör att jaget blir beskyllt för att vara svag av överjaget och leder till ännu mer svält, frosseri och ånger etc.
Psykoanalysen om anorexia?
Moderator: Moderatorgruppen
Huruvida de olika termerna överjag, jag och detet används i korrekt sammanhang relativt frågan vet jag inte. Men du verkar ha fått med de huvudsakliga drivkrafterna bakom det. Klätt i andra ord:
Ungefär av samma anledning som att vi gör en massa andra grejer som utifrån kan verka underliga. Subjektivitet och objektivitet, samt upprepan och lärdom, normalisering och identifiering. Uppfattning om värde - relevans - och vad som leder dit.
Det som skulle vara det sk extrema med anorexi kan vara att det är skadligt för individen. Men det är det många beteenden (tankemönster) som är. Kanske att det är specifikt uppmärksammat och rumsrent att tala om. Någonstans har det uppenbarligen gått till överdrift - i den subjektiva upplevelsen. Men detta i sig är som med mycket annat här i livet. Det är effektivt, uppenbarligen konstruktivt, att faktiskt verka gilla att göra de grejer man gör, varför man först börjar visa det här gillandet för omvärlden mer och mer, och sedan vänjer sig vid det, tycker att det går så bra att det väl bara är att fortsätta i samma stil för att det ska gå ännu bättre. Om man själv helt glömmer bort att något tvunget en gång var jobbigt, så kunde det kanske bli lättare att göra det. Men som sagt, om balans. Tex så är det inte speciellt kul att jobba, men för att man ska få jobbet och få behålla det, så behöver man visa viss uppskattning inför det. Och det man gör upprepade gånger är vad man blir. Till slut 'lurar' man sig själv om vad man tycker. Typ.
Behandling borde kunna se ut på ett flertal sätt. Huvudsakligen bör arbetas med individens perception av verkligheten, eftersom att det är vad problemet började i. Eftersom att vi är intelligenta så kan vi läras om, varför ett perspektiv gradvis kan ändras, normaliseras till ett annat, uppenbarligen mer hälsosamt. Investering, ansträngning, är vad som krävs. Eller ett yttre tvång till bearbetning.
Ungefär av samma anledning som att vi gör en massa andra grejer som utifrån kan verka underliga. Subjektivitet och objektivitet, samt upprepan och lärdom, normalisering och identifiering. Uppfattning om värde - relevans - och vad som leder dit.
Det som skulle vara det sk extrema med anorexi kan vara att det är skadligt för individen. Men det är det många beteenden (tankemönster) som är. Kanske att det är specifikt uppmärksammat och rumsrent att tala om. Någonstans har det uppenbarligen gått till överdrift - i den subjektiva upplevelsen. Men detta i sig är som med mycket annat här i livet. Det är effektivt, uppenbarligen konstruktivt, att faktiskt verka gilla att göra de grejer man gör, varför man först börjar visa det här gillandet för omvärlden mer och mer, och sedan vänjer sig vid det, tycker att det går så bra att det väl bara är att fortsätta i samma stil för att det ska gå ännu bättre. Om man själv helt glömmer bort att något tvunget en gång var jobbigt, så kunde det kanske bli lättare att göra det. Men som sagt, om balans. Tex så är det inte speciellt kul att jobba, men för att man ska få jobbet och få behålla det, så behöver man visa viss uppskattning inför det. Och det man gör upprepade gånger är vad man blir. Till slut 'lurar' man sig själv om vad man tycker. Typ.
Behandling borde kunna se ut på ett flertal sätt. Huvudsakligen bör arbetas med individens perception av verkligheten, eftersom att det är vad problemet började i. Eftersom att vi är intelligenta så kan vi läras om, varför ett perspektiv gradvis kan ändras, normaliseras till ett annat, uppenbarligen mer hälsosamt. Investering, ansträngning, är vad som krävs. Eller ett yttre tvång till bearbetning.
Vet inte om jag kan besvara med speciellt psykoanalytiska termer, men en psykoanalytiker förklarade en gång för mig att en teori som finns är att den anorektiska individen undermedvetet vill förhindra att man blir vuxen och genom att stoppa matintaget därmed försöker behålla en mer outvecklad kropp.
Vet inte vad jag tycker om den teorin riktigt dock.
Vet inte vad jag tycker om den teorin riktigt dock.
Aliquando et insanire iucundum est
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster