Jag tänkte fråga här om någon har erfarenhet av behandlingar kring datorspelsberoende eller tankar om det.
Är det ett problem? Finns det en skillnad på datorspelsberoende och online-spelsberoende? Hur mycket är "för mycket"? Varför blir man beroende av spel? Fyller spelet speciella behov som man saknar i "verkliga världen" etc.
Vad kan göras för den som är beroende? Terapi? Vilken form?
Jag frågar pågrund av ett skolarbete.
Jag kommer ihåg när jag satt fast i Star Wars Galaxies. För mig så var onlinevärlden en ersättning för mitt verkliga liv som då var ett lidande. SWG erbjöd vad världen inte kunde; en säker och trygg miljö i vilken jag hade kontroll över vad jag gjorde. Det var en plats som jag kunde få ett arbete, där jag kunde bygga sociala relationer. Ett belöningssystem gav mig mer när jag spelade mer och straffade mig när jag spelade mindre. Så småningom upphörde jag från att ha kontakt med familj och vänner och jag försökte undvika att behöva bryta spelet för att tvingas ha kontakt med dem. Jag klippte mina relationer med den "verkliga världen" och när jag ändå tvingades att bemöta andra så var allt jag kunde prata om spelet.
Till slut beslutade jag mig för att "grinda" i mitt verkliga liv istället. I början kändes det tomt, men så småningom kunde jag bygga upp en verklighet med nya saker.
Datorspelsberoende (och terapier)
Moderator: Moderatorgruppen
Datorspelsberoende (och terapier)
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
Vilket verkligt liv talar du om?
Jag ser inte så stor skillnad på de båda, inte sagt att ditt liv är som ett onlinespel, men jag ser många runt mig vars liv är likt dessa spel.
Jag ser inte så stor skillnad på de båda, inte sagt att ditt liv är som ett onlinespel, men jag ser många runt mig vars liv är likt dessa spel.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Zokrates skrev:Nej, vad skull jag göra utan mina spel hela dagarna, söka jobb?
Ja. På vilket sätt skulle jobbsökande vara mer givande för den som upplevt verkligheten som något hemskt, främmande och ont?
"Great minds discuss ideas; Average minds discuss events; Small minds discuss people." - Eleanor Roosevelt
Det svåra med datorspel eller onlinespel är som många säger balansen i allt. Det gäller i princip allt vi gör, det är lätt att bli uppslukad i en sak, men det varar kanske bara ett tag, tills vi hittar något annat att bli uppslukad av. Det har en orsak, det kan ersätta något som fattas, eller som du säger JemyM, erbjuda en tillflyktsort när något i det verkliga livet är för jobbigt att hantera. När blir det ett problem? För omvärlden blir det ett problem fortare än för den som utövar det, andra ser förändringen som man inte ser själv. Men innebär det att man måste sluta? Är det kanske något man måste avsluta för att klara av "verkligheten" igen?
-
PostDebornit
- Inlägg: 109
- Blev medlem: 06 feb 2005 19:27
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster