Människooffer

[Sceptisk]

Lokalen är samlad och stämningen är tät, outgrundlig. I rummet står det flera hundra personer som aldrig tidigare träffat varandra och alla står tysta. Man kan höra en nål falla mot betonggolvet. Det är som om man väntar på att något ska hända, ja alltså inte sen när mötet är över, utan nu. Att nu försöka få kontakt med någon är i praktiken omöjligt. Var och en befinner sig inuti sig själva, med blicken fäst på något, med ett stelt ansiktsuttryck, en frusen kroppshållning. Absolut beredskap och tanken är långt borta.

Det är först efter flera långa minuter som jag börjar tänka på vad det är som händer i det tysta, i det osynliga. Det är en sorteringsprocess. Nästan som ett parti poker och det gäller att hålla masken. Den förste att avslöja sig kommer att för all framtid bli hackkycklingen, den som blir utfryst, krossad.

Det är inget ovanligt, det verkar som att alla samhällssystem börjar med att någon får sätta livet till. Romulus mördade sin bror Remus, Kain mördade Abel. Att då en människa får bli skuldoffer för våra brister och svagheter är inte så konstigt. Ingenting är gratis. Någon måste ju betala.