SKRIBENTER PÅ FF, med PSYKOLOGISKA TRAUMAN

[* KYREUS *]

Det är många, kanske alla?

Själv har jag haft en för jävlig uppväxt, men beskyller ingen annan för det.


(pryo) KYREUS

[Minded]

Varför försöker du vara subtil med vad du tycker? Som om du skäms för att säga det, på tal om barndom..

Se till innehåll, inte form.

[* KYREUS *]

Innehåll: livet kan vara för jävligt.

Form: inlägg på FF.

Feghet: jag är lika feg eller inte som andra människor.

Attack: jag har aldrig attackerat någon personligen.

Intresse: jag är inte intresserad av att slita kalsongerna av andra skribenter.
Jag skiter i,  ifall andra har liten eller stor kuk. (Ops! Fitta)

Duktig: jag är varken duktig eller kunnig. Däremot nyfiken.

Piedestal: jag sitter inte på någon jävla fucking piedestal som vissa antyder.
GOOGLA för helvete - KYREUS - och se vad jag satt på spel..


NICK: ja, jag tycker det är fucking fegt att gömma sig bakom nick. Men jag vill inte fördöma
eller hindra någon som gör det. Undrar bara vilka trauman som föranleder den åtgärden?
Men det kanske inte är några trauman? Jag kanske har missförstått den saken???


(pryo) KYREUS

[Minded]

Respekt.

En rest från barndomen är ofta rädslor - (liksom annat) mer eller mindre relevant grundat. Thus, innehåll. Inte så mycket form (till en början).

[* KYREUS *]

now, U - r

talking.

- KY

[Minded]

Heh, I beg to differ - now U talking..

[* KYREUS *]

U ´r

in my world.

(you are - U ´r)


Amatörlinguist ( så heter det inte heller) - KYREUS

[Algotezza]

Innehåll: livet kan vara för jävligt.

Leif is a bitch.

Form: inlägg på FF.

Även innehåll.

Feghet: jag är lika feg eller inte som andra människor.

Mod är att öppet erkänna att man är feg. För feg att öppet erkänna sin feghet...

Attack: jag har aldrig attackerat någon personligen.

Men å tjänstens vägnar?

Intresse: jag är inte intresserad av att slita kalsongerna av andra skribenter.
Jag skiter i,  ifall andra har liten eller stor kuk. (Ops! Fitta)

Kalsong på Skansen är väl OK?

Kuk/fitta i bokstavlig eller symbolisk bemärkelse?

Duktig: jag är varken duktig eller kunnig. Däremot nyfiken.

Men att tygla sin nyfikenhet och låta nöja sig med mysteriet är en konst. Främst att veta när man inte skall "pilla i maskineriet" utan "använda maskinen". Mina bröder älskade som barn att pilla sönder saker för att se hur de såg ut inuti - analytisk inriiktning. Jag var mer intresserad av att använda sakerna, leksaker m.m. - syntetiserande inriktning. Det kan ge utbyte att tygla sin nyfikenhet och handskas varligt med mysteriet. Låta det förbli. Men detta vet den instinktivt nyfikne inget om. Frågvis är inte alltid vis.

Piedestal: jag sitter inte på någon jävla fucking piedestal som vissa antyder.
GOOGLA för helvete - KYREUS - och se vad jag satt på spel..

Det finns mer än en sorts piedestal... Även inverterade sådana... Mental flagellantism är kanske inte vägen som till hög status i den filosofiska himlen bär... Det finns ju också fördolt högmod i insvept ödmjukhetens mantel...

NICK: ja, jag tycker det är fucking fegt att gömma sig bakom nick. Men jag vill inte fördöma
eller hindra någon som gör det. Undrar bara vilka trauman som föranleder den åtgärden?
Men det kanske inte är några trauman? Jag kanske har missförstått den saken???


(pryo) KYREUS

Att påstå att någon gör något fucking fegt är inte att fördöma denne, menar du, eller? Eller undra huruvida trauman finns i bakgrunden! Förklara logiken däri!

Att kunna läsa sina texter med den andres ögon är en förmåga att stilla bedja om skall utrvecklas hos en. Den är icke lättuppnådd då den går stick i stäv med vår naturliga egocentrism och egoism.

Jag meddelar villigt vem som vill min vardagliga identitet afk t.ex. via medelanden - men vill inte genast frambära den hursomhelst, t.ex. för tillfälliga troll som dunsar ner här ibland för att "trolla"...

Kyreus, här balanserar du i denna tråd på gränsen mellan det patetiskt-pinsamma och det ärligt-högstämda och stundom drattar du i. Men visst, detta är mycket mänskligt av dig, modigt och fegt. På en gång avslöjande-blottande och kamouflerande-skyddande.

Den nakna sanningen är den bästa rustningen. Berättar man hur man verkligen är och vad man verkligen gör, tror en ingen!

/Algotezza

[J R Auk]

Jag tror inte det är så stor skillnad mellan "bra" och "dålig" uppväxt. Man fyller ut dessa värdegivanden med sina erfarenheter och det "värsta dåliga" kommer då vara referenten till just 'dålig' i dess extrem. Detta taget som upplevt begrepp.

Däremot kan man tala om traumatiska upplevelser. Sådan har jag haft en del, men analyserat de flesta, känner mig hyfsat klar över dem och känner dem ganska genomarbetade.

Ett trauma var att stilla somna in i andlösheten tills medvetandet försvann (astma, död). Och ett problem med det var att det var så tidigt att jag knappt har något minne av det. Kan liksom inte riktigt fånga det.

Men kan få syn på effekter av det i mitt liv nu, så att säga psykofysiska känslor.

Andra trauman, kränkningar där man inser styrkans makt. Första våldet. Första förlorade kärleken osv osv.

Undrar snarare om någon inte har haft trauman. Jung påstår väl att det finns vissa som inte bär något. Jag har snarare sett att de som inte haft trauman lättare får dem, som den som aldrig blivit slagen kan hamna i ett katatoniskt tillstånd vid väldigt "lätt" våldsverkan. Viktigt är dock att behandla dem. Droger funkar, meditation, kontemplation, samtal. Men det gäller ju att få syn på dem, och så att säga erkänna för sig själv att man bär dessa. Där är det som skänker introspektion överlägset att tex söka applicera mallar som man ibland ser människor påstå. Alltså att man skall spåra trauma utifrån vad folk allmänt bär för trauma. Verkar suspekt tycker jag.

[J R Auk]

Den nakna sanningen är den bästa rustningen. Berättar man hur man verkligen är och vad man verkligen gör, tror en ingen!

Hur ofta tror man sig inte vara sanningsenlig men senare märker att det var bara ännu ett lager skydd? Upptäcker vi "oss" inte i världen snarare än skådar ut från en "jagposition"? Vad det gäller det sanningsenliga om detta själv vi bär.

[J R Auk]

För övrigt; uppväxt. Ömsom underbar, ömsom olidligt plågosamt.

Talar inte värdet vi sätter på minnena snarare om vad vi idag blickar hän mot? Så att säga avslöjande vad i dag som ännu inte accepterats.

Den var, är väl egentligen det mesta som går att säga generellt. Annars får man till att specificera sig.

[Algotezza]

Den nakna sanningen är den bästa rustningen. Berättar man hur man verkligen är och vad man verkligen gör, tror en ingen!

Hur ofta tror man sig inte vara sanningsenlig men senare märker att det var bara ännu ett lager skydd? Upptäcker vi "oss" inte i världen snarare än skådar ut från en "jagposition"? Vad det gäller det sanningsenliga om detta själv vi bär.

Man upptäcker sig själv genom relationen till och dialektiken med den andre. Ensam är man blind för sig själv. Man kröker in sig i sin inbillning.

Om man varit sanningsenlig eller ej kommer tiden och händelseutvecklingen att ge besked om via dialektiken med omvärlden.

/Algotezza

[* KYREUS *]

Jag är patetisk och pinsam; liksom Kafka m.fl.

- Är inte Du det?


(.....) KYREUS

[Algotezza]

Jag är patetisk och pinsam; liksom Kafka m.fl.

- Är inte Du det?


(.....) KYREUS

Jovisst. Det är människans storhet. Att erkänna det.

Och leva vidare som ett enda stort TOÛT MÊME.

Fråga Pontius Pilatus hur pinsam Jesus var på en skala när han kånkade på sitt eget avrättningsredskap. Ingen vinnartyp, direkt.

Jag är en liten människa - för mig är mitt lidande stort nog. Vad jag klarar av...

Jesus var större, mäktade mer.

Av var och en efter hans/hennes förmåga... att älska TOÛT MÊME... inte minst sig själv...

Man skall älska sin nästa som sig själv, inte hata sig själv och älska andra...

Hur svårt är det inte att älska sig själv när man känner sin egen doft av patetisk pinsamhet... Man vrider sig som en mask på kroken...

Min kollega berättade idag att hans femåriga dotter, mycket genusmedveten, sagt till honom: "Pappa, vet du var du är? En riktig larvman! (larv som i larvig...)"  Att inte ens för sin lilla femåriga dotter som pappa framstå som en halvgud - vilka tider vi lever i? Hur mycket Schyman kommer inte denna lilla flicka att bli som vuxen?

Jaja, barnen är vår framtid och när vi blir gamla skall de torka våra arslen och byta blöjor på oss på "himmet"... om de inte funnit på en fiffig och "human" och PK ättestupa innan dess...


"Smärtfri" eutanasi...

Smärtfri för arvingarna...


/Algotezza

[Anders]

Var tvungen att googla på vad ett Psykologiskt Trauma är. Och jovisst har man haft såna.

Och det är väl egna skallen som ställer till med dem, pushade av skit man råkat ut för i verkliga världen.  Det är väl mest grejer i häraden "de stora frågorna", mixat med lite skit från förortsuppväxt.