Grunder för kritisk inställning

[Algotezza]

Om ni gör en intuitiv statistisk beräkning så att säga "mellan tummen och pekfingret"  utifrån nedanstående fråga, skulle detta kunna ligga till underlag för någon form av diskussion kring både mänsklig psykologi och kunskapsteori, kunskapsvägar o.d.

Min fråga:

Är det fler som grundar en kritisk inställning till något fenomen (oavsett vad) på grundval av okunnighet, fördomar och ringa eller ingen verklig erfarenhet av fenomenet i fråga jämfört med dem som har en kritisk inställning på grundval av kunskap, egen erfarenhet både "inifrån" och "utifrån"?

Till grund för frågan ligger bl.a. följande "originella kommentar" många "smarttänkande" gamla uvar och ugglor kunggjort för mig, bland arbetskamrater och i media:

"Hur kan man kalla facebook o liknande sajter för sociala medier? Social är man per definition om man tycker om att träffa folk i verkligheten. Det är i själva verket asociala medier som gör att folk bara sitter framför datorn hela dagarna utan att träffa någon!"

Har man inte blandat samman gångna tiders skrivmaskiner med nätanslutna datorer här?
---
Musiker av "den gamla stammen" brukar säga:

"Det är ju fusk att använda datorer för att göra musik, utan att man kan något om musikteorei eller kan spela ett instrument! Allting låter ju likadant därför att man fuskar sig fram!"

Själv minns jag i min barndom, stenåldern, alltså, när den  stenåldersgrannen i byn mitt i den skånska ekskogen hittat en ihålig stock och blåste i den med läpparna. Vi grannar tyckte det var förfärligt att använda det i stället för rösten. Vilket fusk!
---
Folk som är kritiska mot religion har i regel inte satt sin fot i en kyrka, moské, synagoga eller tempel, har aldrig läst någon religiös urkund...
---


Räcker det att "betrakta något utifrån" för att man skall förstå vad det egentligen är och för att ha tyngd i sitt omdöme? Eller måste man även "gå in" i det och betrakta det "inifrån" först? Är det ett problematiskt krav att man måste "gå in" i något för att verkligen kunna bedöma det trovärdigt (i omvärldens ögon)?



Har ni fler exempel än det tre ovan vore jag tacksam. Vissa exempel är säkert självskrivna här...

/Algotezza

[nytt namn]

Min fråga:

Är det fler som grundar en kritisk inställning till något fenomen (oavsett vad) på grundval av okunnighet, fördomar och ringa eller ingen verklig erfarenhet av fenomenet i fråga jämfört med dem som har en kritisk inställning på grundval av kunskap, egen erfarenhet både "inifrån" och "utifrån"?

Ett problem tycks vara att vi i vårat språkbruk, delar på orden, men inte delar dess innebörd.

Räcker det att "betrakta något utifrån" för att man skall förstå vad det egentligen är och för att ha tyngd i sitt omdöme? Eller måste man även "gå in" i det och betrakta det "inifrån" först? Är det ett problematiskt krav att man måste "gå in" i något för att verkligen kunna bedöma det trovärdigt (i omvärldens ögon)?

Tar man Wilbers kunskapsmodel, så finns tre typer av ögon (källor för kunskap): kropp/body (empirism), sinne/mind (rationalism) ande/spirit (intuition/kontemplation).

Ur denna modell, så finns "kategori problem", och ett exempel på detta kategori-problem är att man kan en rationell förklaring men som saknar stöd i empirism (t.ex. uttrycks t.ex i tanken om Gud som ett spagettimonster). Denna har hög grad av rationalism, men låg grad av empirisk och inutiv förankring.

Ett annat problem är att har empirisk data, men ingen rationell förklaring. Dvs. man har upplevt något men kan inte förklara detta i rationella termer, vilket gör att frånsäger sig sitt rationella ansvar, som i sin tur leder till "övernaturliga teorier".

...

För att en teori ska vara värdefull i alla domäner,  så måste den vara förankrad och (på något sätt) relatera till alla ögon. Skolastikens rationaliserande teoretiserande kring Guds existens är exempel på "teorier" som faktiskt relaterar till alla domäner, och därför är dessa fortfarande relevanta än idag.

...

Problemet är att vi delar samma ord/termer, men samtidigt olika erfarenheter och därför olika innebörd, en person kanske har empiriska erfarenheter "innifrån", medans en annan har rationella erfarenheter "utifrån". Därför är det viktigt att sträva mot ett "ärligt debattklimat", där allas kunskapsmässiga integritet respekteras.

Begrepps som Tankefrihet. Yttrandefrihet och Religionsfrihet kommer in här, men det är viktigt att dessa fungerar "åt båda hållen". Rätt att ha och uttrycka egna idéer (inom rimliga gränser), men samtidigt en skyldighet att låta andra ha rätt till egna idéer. På ett forum är det därför viktigt att respektera trådstartarens ämne. På detta sätt kan ett utrymme för undersökning sina egna och andras idéer ta plat, vilket gör att utveckling och utbyte av idéer uppmuntras.

Det är viktigt att tydligt deklarera "vartifrån" kritiken kommer (vilket öga), och vilken omfattning den syftar till att kritisera (domän), på detta sätt så skapas utrymme för både ideer och kritik av dessa.

...

Här är en översättning av en del av en rescention av Wilbers bok "Eye to Eye":

I "öga mot öga" applicerar Ken Wilber sin "medvetandes spektrum modell" till kunskapsteori. Var och en av världarna i spektrumet (grovt förenklat som kropp (body), sinne (mind), ande(spirit)) vilket motsvarar (empirism, rationalism, inuition) enligt Wilber, kan undersökas i enlighet med sin egen natur, eller med en lämplig "ögat". Det vill säga att "öga för kött," det "ögat i sinnet" och "öga för kontemplation." Utredning av en domän med ögat i en annan ger i bästa fall en begränsad eller föreställande, förståelse (som Kant påpekade med avseende på ögat i sinnet), och i värsta fall, vad Wilber kallar "kategori fel."

Att försöka utreda Andens rike, till exempel med "öga för köttet", det vill säga ögat som uppfattar bara sensoriska fenomen, kommer inte att ge verklig kunskap om Andens rike, som inte avslöjas för sensorisk perception. Detta resulterar i fel som "empirisk" vetenskap, som påstår sig känna igen bara sensoriska fenomen, förklara Andens rike som icke existerande eller åtminstone icke-verifierbara, eftersom det inte kan "se." Ja, det kan inte ses om man tittar med rätt "ögon. Wilber förklarar varför det är viktigt att rätt "ögat" och motsvarande former för utredning och kontroll, används för att undersöka och fastställa giltigheten fordringar i de olika världarna i spektrumet av medvetande. Ännu viktigare, säger han att alla dessa världar verkligen kan vara kända, och att giltigheten av sådana kunskaper kan testas och kontrolleras av samma "vetenskapliga" metoden nu som materialet och rationellt riken, förutsatt korrekt ögat, och en väl verifiering protokoll används. Detta utgör inget mindre än ett genombrott i dödläget i modern kunskapsteori.

[Skogsälvan]

Jag tar som exempel broderi, vilket jag antar att de flesta här inte är enormt insatta i. Nuförtiden finns det symaskiner som man kan programmera med mönster så att symaskinen automatiskt broderar en figur som Bamse eller något medan du dricker en kopp kaffe eller så. Det kräver en viss stygnsättning som kan vara mer eller mindre bra, men jag tycker ändå att det är ett stort frånsteg från hantverket. Antagligen är det inte många som förstår vilken möda som ligger bakom fem meter handknypplad spets och för mig känns det som något allvarligt viktigt går förlorat när tekniken övertar den praktiska skapandebiten, men jag är inte helt på det klara med varför jag känner så.

[sydman]

Jag tror att det finns en viss trygghet i att skapa som en bubbla kring sig. Saker som hotar bubblan är man försiktig med att närma sig och jag tror att man lurar sig själv många gånger och avstår från saker man faktiskt hade gillat. Jag tror att den vanligaste typen kritisk inställning faktisk behöver vara grundad ur avsaknad av info. Man bygger ofta upp misstankar om det man inte vet så mycket om.
---------------------
För hundra år sedan ville väl inte folk bli fotograferade för att de trodde att deras själ kunde bli utsugen.
---------------------
Min farfar inte ville använda fjärrkontrollen utan hellre gick fram och tryckte på tv:n.

[sydman]

En intressant grej som jag hört är att efter man tagit ett beslut så försöker man rent reflexmässigt övertyga sig själv om att man faktiskt gjorde rätt. Som någon sorts inre röster...

[dokido]

naturligtvis räcker det med utifrån betraktelse
är väl så språket fungerar, vi kan ju inte gå in i allting (exv bigbang)
tyngden av inre betraktelse är enbart ett argument
som dock kan ha avgörande tyngd (du vet inte vad du pratar om du har ju ingen erfarenhet)
i en debatt

sydman: att övertyga sig själv är äckligt, och nu talar jag av egen erfarenhet, tror jag
vid mina musikaliska kompositioner är a= b och upp = ner, ett jävla virrvarr

[sydman]

sydman: att övertyga sig själv är äckligt, och nu talar jag av egen erfarenhet, tror jag
vid mina musikaliska kompositioner är a= b och upp = ner, ett jävla virrvarr

Jag förstår inte riktigt vad du menar här.

Efter av vad jag förstått så är det en naturlig process att leta efter saker som stärker ens egna beslut eller åsikter. Till exempel om du skulle få för dig att araber i regel är bråkmakare så skulle du se en bråkig arab som bevis och en snäll arab som undantag istället för motbevis. Detta är mest en undermedveten process och har ingenting med att gnida sig mot sina egna åsikter och idéer, vilket skulle vara äckligt.

[dokido]

ok. tolkade dig fel, jag trodde du menade

om man börjar ana att man har fel
och ändå försöker att övertyga sig själv om att man har rätt
detta har hänt mig, och när jag ser det
har jag blivit illamående, eller äcklad
och undrat hur ofta detta sker omedvetet