Dualismens psykologi

[transversal]

Var kommer idén om dualism ifrån? Varför är begreppet så mycket mer välspritt än konstruktioner om tre, fyra eller fem poler?

Det finns så många aspekter som är dualistiskt uppdelade. Det verkar vara en synnerligen enveten idé i människosläktet. Min fundering är varför den är så tilltalande för människan.

Är det hjärnhalvorna och vår personlighet (eller ska jag snarare säga "våra personligheter") som skapar intryck av flera delar i helheten, framför allt två delar, eller ligger denna idé på ett annat plan?

Varför har just denna dimension fått så stor betydelse i vårt samhälle? Handlar det om känslan av "en" tidslinje som har utsträckning åt två olika håll (bakåt-framåt), dvs delar upp sig i förflutet/framtid, för i övrigt så har ju rumsdimensionerna utsträckning i mycket fler riktningar och har åtminstone 6 parametrar, som ingalunda heller är absoluta i förhållande till varandra.

Eller handlar det om att kroppen är symmetrisk och att vi därför har lätt att relatera till begreppet 2?

Snow beskriver i Two Cultures även en sådan uppdelning av kulturen i två läger. Varför just två? Vi har ett sätt att göra en uppdelning i vi/dom, inte vi, ganska nära bekanta, mindre nära bekanta ... etc.

Varför är det så lätt för oss att tänka ettor och nollor, av och på, och begrepp däremellan ligger oproportionerligt långt bort?

Har ni några idéer på detta jag har snöat in på?

[Minded]

Varför är det så lätt för oss att tänka ettor och nollor, av och på, och begrepp däremellan ligger oproportionerligt långt bort?

Oavsett om det är en förenkling av verkligheten eller inte (i sakfrågan eller inte), så är det just lätt för oss. Om någonting verkar entydigt bestämt, finns det egentligen ingen anledning för oss att ens 'se' det (jmf hemmablind, tar det för givet). Det här är det sk första fallet därefter, thus, på ett sätt det första fallet. Självklart om det ska relateras abstrakt till, och tex talas om. Det är en abstraktion, en benämnd syn på ett reellt fenomen. Och det är i sig relativt. Vi kan bara 'se', vad vi tidigare redan 'sett'..

[transversal]

Hm. Låter som om du menar att det är vår inneboende tendens att kategorisera som gör sig gällande.

[Marksa]

Av och på antingen eller. Kvinnligt eller Manligt. Ekologiskt eller Egoistiskt. Ande eller kropp. Troende eller Ateist

Ja dualiteten härskar i motsatsförhållanden, tudelar mänsklighet i Gott eller Ont.

Vi vill göra livet lätt att skärskåda, men det är varken lätt eller valbart.

Att bekämpa förenklingen i sinnet, att se att dualiteten är falsk och därmed se att livet endast har en Källa, en kraft med många uttryck anser jag gör oss till mer medkännande människor.

[Minded]

Hm. Låter som om du menar att det är vår inneboende tendens att kategorisera som gör sig gällande.

Inneboende, tja, okej. Bara att den nu på senare tid (med civilisationens, sofistikationens/dekadensens framfart) har raffinerats och stimulerats bortom sitt naturliga varande. Så om något som 'dualismens psykologi' skulle vara naturligt (inneboendes) eller inte, är en annan fråga. Men det grundar sig definitivt i vår perception och framför allt logiska förmåga.

En annan del av mig kommer att tänka på populism - ta politiker, eller marknadsförare, som exempel. Ju knepigare ett koncept är, desto svårare är det för människor att ta till sig. Thus, effektivitet i kommunikation (också) ger att ju enklare budskap, desto mindre energi för att en partner ska förstå det. Rösta på oss, för vi kommer sänka skatterna. Liksom.

[Harald Davidsson]

Dualism kommer från tyngdkraften...

[transversal]

Dualism kommer från tyngdkraften...

Det där gillade jag.

[Anders]

För mej är dualismen helt naturlig. Min själ, jaget, tänket, känns så långt från alla atomer och fysiska lagar. Att ni också har era själar skrämmer mej lite även om det skulle vara ensamt utan er.

Sen kanske det visar sig att tänket, jaget också bara är tankeatomer. Men det känns inte så.

[freddemalte]

Att ni också har era själar skrämmer mej lite även om det skulle vara ensamt utan er.

Ja, det där är så stort (egentligen) att det inte går att ta in (om man verkligen fördjupar sig i den abstraktionen).

Vänligen

Fredrik