Politisk korrekthet

[Sceptisk]

Med referens till mitt föregående inlägg om hur debatten vilar främst på känslor och moral snarare än fakta och rationalitet, skulle jag också vilja peka på vilka krafter som debatten idag domineras av. Först och främst så vilar alla moraliska argument på uppdelningen om vem som är god och vem som är ond. Eller vem som vill väl och vem som vill illa. Det finns i debatten ingen absolut standard för vem som är god och vem som är ond, för att den standarden har förändrats genom tiderna. Som jag också skrev i "Debatt och moralism" så har vi haft andra slags uppdelningar mellan gott och ont i andra tider, och även om de ligger kvar i bakgrunden så tenderar ändå en viss tid att ha en dominerande uppfattning kring vad som är gott och ont, detta är den moraltanke som konsensuset vilar på. Det är viktigt att förstå att debatt bygger på moral och inte på fakta, för det innebär att om man vill vinna en debatt då måste man presentera det moraliska argumentet. Av det följer att om man kan dominera den rådande moraltanken så kan man också dominera och vinna debatten.

Att dominera moraltanken betyder att man har lagt beslag på det konsensus som människor lever i och enas kring. Moraltanken är den förenande tanken som det upplevs obehagligt och skrämmande att avlägsna sig ifrån, eftersom det i princip innebär att man också avlägsnar sig ifrån gruppen och upplevs därför av gruppen som en främling och ett potentiellt hot. Alla som vill vinna en debatt förstår detta instinktivt och försöker att presentera sig själv på ett sådant sätt att de på direkten har något som gör att de blir accepterade av gruppen. Om de ändå är främlingar i gruppen så gör de bäst i att presentera sig som om de vore i underläge. Människans natur verkar fungera så att vi inte lika gärna stöter bort någon på grund av rädsla om denne någon ser ut att vara harmlös eller ett offer. Detta kanske till viss del beror på att ett offer redan har ett visst moraliskt övertag, ingen vill ju bli anklagad för att slå på den som ligger.

Moraltanken förr kunde handla om att en mans värde demonstrerades i strid, den bästa krigaren ansågs som den ädlaste. Vilket kanske inte är helt ologiskt eftersom denne också demonstrerar i handling att han är dedikerad att slåss och dö för gruppen. Den som sviker gruppen är därför en förrädare eller niding och blir därför en "laglös" eller rättare sagt "skyddslös". Den gode är den som slåss och den onde är förrädaren som sviker gruppen.

Idag ser uppdelningen mellan gott och ont lite annorlunda ut. Vi lever inte längre i stridande klaner, utan måste försöka hålla sams i en hel nation där vi inte känner alla människor. Detta kompliceras ytterligare av att nya människor tillkommer utifrån och förändrar hela tiden det sociala landskapet. Det kompliceras också av att vi dessutom mer eller mindre förväntas vara världsmedborgare och del av ett globalt samfund kallat "mänskligheten" eller "civilisationen". Den bild av vilken grupp man tillhörde som var så klar och tydlig förr i tiden är idag betydligt svårare att orientera sig kring. Den man är mer eller mindre tvungen att vara lojal till är arbetsgivaren, men det behöver samtidigt inte existera någon annan lojalitet än den som är överenskommen eller underförstådd. Det behöver inte finnas något band till en arbetsgivare på samma sätt som det fanns ett band till en grupp som kämpade vid din sida för att försvara dig. En arbetsgivare kan säga upp dig om han inte är nöjd med ditt arbete eller om du säger något som anses oacceptabelt. Men relationen till en arbetsgivare verkar ändå för de flesta handla om att enbart få pengar i gengäld för arbetsinsatsen.

Så vår moraltanke är uppenbarligen annorlunda idag. Om man tittar återigen på det offentliga samtalet så verkar det som att den mest dominerande moraltanken idag är sk politisk korrekthet. Politisk korrekthet går i stort ut på att allting som kan uppfattas som stötande gentemot någon grupp automatiskt blir klassat som ett utslag av ondska. Så om en grupp säger något om en annan grupp då är detta inte förenligt med den moraltanke som dominerar. Politisk korrekthet syftar istället på att alla grupper ska behandlas lika och man ska ha samma goda ton gentemot alla folkgrupper, för det är underförstått att alla grupper tillhör eller bör tillhöra den gemensamma strävan efter ett globlalt konsensus eller visa sitt aktiva deltagande i "mänskligheten" eller "civilisationen". Politisk korrekthet är därför ganska uppenbart den moral som globaliseringen bygger på. Om det förr i tiden var grupper som hade sina stridsuddar riktade mot varandra, har man idag försökt att vrida dessa uddar 90 grader ifrån varandra och istället mot det som var den ursprungliga grundstommen för all moral - dvs gruppen eller klanen eller en slags moral som härstammar ur och är bestläktad med ett starkt klantänkande, så som till exempel nationalism.

För den som har en politisk korrekt moral så är nationalism själva urfienden, vilken säger sig självt. Den moraltanke som guidar politisk korrekthet är moralisk universalism, alltså underförstått att det finns bara ett enda sätt för människor att leva på och ett enda mål som alla måste sträva efter. Om man fortsätter att följa denna tankegång så leder den vidare till ett universellt konsensussamhälle där man bygger sin moral på att man håller med alla andra. Moralen blir därför helt och hållet argumentbaserad och saknar den trygghet och styrka som finns i den oemotstridliga verkligheten i att tillhöra en grupp som kämpar för sin överlevnad. Vidare så leder konsensussamhället fram till ett kollektivistiskt samhälle som är helt och hållet beroende av politiker som styr befolkningen med hjälp av psykologisk manipulation. Befolkningen själv är reducerad till en massa av konsumenter som anses inte vara tillräckligt kompetenta för ha en åsikt, för alla åsikter måste först gå igenom det politiskt korrekta filtret och om de lyckas med det så får argumenten bara någon mening och styrka för åhörarna ifall de presenteras av någon som redan är känd av publiken.

Det blir alltså så att politisk korrekthet underminerar det man brukar kalla demokrati och om demokrati alls är möjlig så är den inte möjlig tillsammans med politisk korrekthet och dess moralargument. En moraltanke som baserar sig på gruppens vilja är fundamentalt annorlunda från en moraltanke som baserar sig på vad alla måste tycka och tänka. Gruppens vilja är att alla medlemmar i gruppen ska trygga sin framtid, medan argumentet om en enad mänsklighet med en universell vilja innebär att gruppen och allt som kommer ifrån den; trygghet, vänskap, kärlek, frihet, etc, undermineras.

[Okunnig]

Jag anser inte att det är moral som detta problem handlar om, utan snarare ( som jag skrev på din andra tråd "Debatt och moralism" ) önsketänkande och trygghetskänslor erhållna av illusionen av säker kunskap. Jag tror dock att det finns en objektiv moral, på ungefär samma sätt som fysiker tror på att det finns en "metafysik" dvs sanningar om verkligheten som är oberoende av människors tro, drömmar eller förståelse. På samma sätt tror jag att det finns en "metamoral" men att vi idag är oförmögna att förstå den ordentligt.

Du har dock rätt i att debatter ofta resulterar i vad som verkar vara stämplingar av "goda" och "onda" personer. Dock tror jag inte att detta är ett resultat av moraliskt tänkande, utan enkelt rationaliserande. För om din högsta önskan motbevisas av perfekta logiska och rationella argument, så finns det bara en enda nödutgång: Föreställa sig att budbäraren av oattraktiva besked är en ond människa som har baktankar och försöker ta ifrån dig din trygghetskänsla. Ett enkelt sätt att undvika obehagliga sanningar. Om logik och rationellt tänkande inte ger dig emotionellt behag, är det enormt lockande att förkasta dem.

Med andra ord handlar det inte så mycket om moral, utan mer om att moral är ett komplicerat fenomen, och därmed ett tacksamt verktyg för att förvirra andra, eller förvirra sig själv tillräckligt mycket för att kunna bibehålla den illusion av kunskap som ger en den där underbara känslan av trygghet. På ytan verkar det handla om moral, men den underliggande orsaken till ens moraliska anklagelser är fortfarande ett desperat försök att bevara sin känsla av trygghet.

Om min grundläggande trygghet är associerat av mitt undermedvetna till min "vetskap" om att världen är PLATT så kommer jag förlora min trygghetskänsla om jag accepterar logiska argument och empiriska fakta. Men om jag förkastar logik med mera, och enbart värdesätter känslor, så kan jag finna en utväg genom att ifrågasätta din auktoritet eller godhet/ondhet, och på så sätt få en ursäkt till att ignorera alla dina argument. Och på så sätt behålla min känsla av trygghet över att "veta" att jorden är platt. Oavsett hur sinnessjukt det verkar för alla andra.

För om någon inte håller med mig, så är ju de också i maskopi med dig, djävulen!

Behovet av trygghetskänsla är långt starkare än behovet att förstå verkligheten. Underskatta aldrig det undermedvetna inflytande på individernas verklighetsuppfattning.


Bara för att ge detta svar en "twist" kan jag påpeka att jag är PRECIS likadan själv. Men min källa av trygghet gäller kvantfysiken och inte religion, politik eller andra vanliga källor till illusion av kunskap som de flesta andra människor verkar ha. Låt mig förtydliga:

Kvantfysiken påstår att vissa saker är totalt slumpmässiga, helt utan orsak, som tex hastigheten/positionen av elektroner. Detta är ett påstående som jag HATAR!!!!!!!! Einstein hatade det också och sa "Gud spelar inte tärning!". Och här är poängen: Den ENDA anledningen till att jag har memoriserat Einsteins citat är för att det verkar stödja mitt eget önsketänkande. Men Einstein hade inga argument eller bevis för vår gemensamma önsketänkande. Därmed bevisar det varken buh eller bäh att Einstein råkar dela samma uppfattning som jag.

Min personliga trygghet vilar på att allt har en mekanism i sig, orsak och verkan, även om det är omöjligt för oss att mäta eller verifiera dem. Jag vet ärligt talat inte varför det är så viktigt för mig, det enda jag vet är att mina känslor blossar upp som värsta fyrverkeriet så fort jag tänker på kvantfysikens påståenden om naturens slumpmässighet. Att Einstein tyckte likadant som jag är en ren tillfällighet, men ändå känner jag det som extremt attraktivt att använda hans ord som att det skulle validera mitt eget önsketänkande. Jag blir faktiskt bokstavligt talat FÖRBANNAD på kvantfysikens påståenden! Och om någon annan person tar upp detta, blir jag automatiskt defensiv, och tillochmed aggressiv om jag inte är på min vakt. Jag hatar denna lärdom, i ordens fullständiga bemärkelse. Det ger mig tillochmed fysiologiska reaktioner i form av illamående och gåshud, vilket borde vara bevis i sig självt att det är mitt undermedvetna som styr, och inte mitt medvetna.

Men om jag måste vara fullständigt öppen och intellektuellt ärlig ( vilket jag hatar att vara i denna fråga ) så måste jag erkänna att jag har inga som helst godkända argument för mitt önsketänkande. Tvärtom är det mer logiskt att tro att experterna inom kvantfysik har rätt, då jag är långt ifrån en expert inom kvantfysik. Men det är enbart tack vara min insikt att jag inte kan lita på mina egna känslor, som jag har kommit så långt att jag ens kan yttra ett sådant erkännande. För emotionellt sett !!VET!! jag att de har fel! Trots att jag inte har några som helst bevis för det!

Jag hoppas detta illustrerar problemet. Om jag själv inser det irrationella i min egen önskedröm, men fortfarande tror på den, vilken chans har då du att övertyga mig via logiska och rationella argument? Svaret är 0% chans.

Nej, det handlar inte om moral. Det handlar om människans behov att "veta" något som de kan klamra sig fast vid, som ett ankare i en ständigt skiftande värld. Ett emotionellt behov av trygghetskänslan, illusion eller ej, och som sådant har inga logiska eller rationella argument i världen en chans att övertyga. Om du hotar människors känsla av trygghet, så kommer de göra allt, ta till vilka dåliga ursäkter som helst, eller kanske tillochmed försöka döda dig, för att stoppa dig.

Kopplingen till terrorister och krig är uppenbar.

[Wincent]

Ja det är många ord du refluxar men det är en viss tomhet jag känner i ditt twistade andetag som kippar eftter luft,märkligt?!"!

[Harald Davidsson]

sceptik

jag försöker läsa din text bara för att undersöka hur den kanske ytligaste skribenten på forumet tänker, men jag orkar ej mer än några rader här och där, vad heter föresten din blogg som du har här på forumet?

[Andreas]

Var vänliga och håll er närmare texten i det ni kommenterar andras inlägg. Harald du går återigen för långt i personligt konfronterande. Bättring, annars kastas dessa och kommande svar i tråden.

[Harald Davidsson]

Var vänliga och håll er närmare texten i det ni kommenterar andras inlägg. Harald du går återigen för långt i personligt konfronterande. Bättring, annars kastas dessa och kommande svar i tråden.

det var ju roligt att få ett svar av dig. för förra gången svarade du inte, skulle du inte kunna göra det nu om det du skrev i tråden veta något, tack på förhand för svar.

[Anders]

"Politiskt korrekt" är onekligen ett rätt spännande uttryck.

(Undrar varför tråden inte ligger under politik)

Definitionen som TS ger är väl ungefär den vanliga. Sen kan man ju fundera på vad som är och som inte är PK, här idag i Sverige, Europa, Världen. En "intressant " betraktelse i ämnet har ju min norske namne gjort på 1500 sidor...

Vad jag känner här är att internet och senare www ändå har medverkat till att PK, i den för mig negativa bemärkelsen att "det finns vissa saker som man bara skall ta för givet som egentligen är högst diskutabla" har blivit mindre och mindre påtagligt. Man kan tycka vad fasen man vill nu på ett vad jag känner som annat sätt än för 20-30 år sen, då man mer förväntades "falla in i ramen".

Men det är en balansgång. Det är nog inte PK att säga till ett barn med läs- och skrivsvårigheter att du är dum i huvet, men det är heller också säkert ett bra sätt att få ungen att verkligen tro det. Och det tycker nog de flesta är rätt fel, utan att lägga alltför mycket politiskt i det.
Eller att säga om gruppen Somaliska invandrare att ni är ena jävla Pirater, hela packet. Hem med er. Knappast smart. Men - att säga att det är synd om dem som bor här och naturligtvis bör de få komma hit hela bunten, och om de lever rövare här så får man ha förståelse för det, det får vi ta, kanske inte heller så bra.

En vuxen människa har liksom ansvaret för vad h*n säger. Politiskt korrekt stjärna där...

Man kan väl undra så här kanske: Borde Flashback stängas ned? Nu vet jag inte så där 100% allt vad som skrivs där, men om vi antar att alla pretty much säger det de tycker där. Även om väldigt lite överhuvudtaget skrivs som inte är anpassat för den grupp man vill tillhöra.