Rädslan för att "göra fel"

[Cosmic philosopher]

1) I hur stor grad tycker du det är jobbigt/skrämmande med att göra fel (inför andra)? Mycket, sådär eller nästan ingenting? Eller något annat?

2) Hur brukar du reagera när  du gjort någon tabbe/något fel inför andra?

3) I hur stor grad eller hur mycket har din eventuella "rädsla för att göra fel" hindrat dig i din personliga utveckling/ i förverkligandet av dina mål hittills?

[transversal]

Det beror väl helt på i vilken situation man befinner sig, hur viktig situationen är.

[Cosmic philosopher]

Det beror väl helt på i vilken situation man befinner sig, hur viktig situationen är.

Hej transversal!

Kan du ge exempel på en sådan situation som du uppfattar som väldigt viktig.

[freddemalte]

1) I hur stor grad tycker du det är jobbigt/skrämmande med att göra fel (inför andra)? Mycket, sådär eller nästan ingenting? Eller något annat?

2) Hur brukar du reagera när  du gjort någon tabbe/något fel inför andra?

3) I hur stor grad eller hur mycket har din eventuella "rädsla för att göra fel" hindrat dig i din personliga utveckling/ i förverkligandet av dina mål hittills?

Hej Cosmic philosopher

1) Nä, det är inte så farligt - beror ju förvisso på vad det är för fel. Om jag t.ex. råkar göra något som skadar eller dödar någon eller har sönder något om är väldigt värdefullt för någon känns det ju inte så bra! Menar du den typen av fel? Eller menar du mer att man klantar sig eller framstå som korttänkt i vissa situationer? Ty om du avser det sistnämnda så bjuder jag gärna på det!

2) Jag försöker väl korrigera det hela så gott det går! Kan dock inte komma på någon sådan situation.

3) Ingenting.

Vänligen

Fredrik

[transversal]

Det beror väl helt på i vilken situation man befinner sig, hur viktig situationen är.

Hej transversal!

Kan du ge exempel på en sådan situation som du uppfattar som väldigt viktig.

Låt oss säga att jag ansöker till ett jobb som jag gärna vill ha och blir inbjuden till intervju. Eller första gången jag pratar med den där personen jag gärna vill ha någon slags relation med.

[Cosmic philosopher]

1) I hur stor grad tycker du det är jobbigt/skrämmande med att göra fel (inför andra)? Mycket, sådär eller nästan ingenting? Eller något annat?

2) Hur brukar du reagera när  du gjort någon tabbe/något fel inför andra?

3) I hur stor grad eller hur mycket har din eventuella "rädsla för att göra fel" hindrat dig i din personliga utveckling/ i förverkligandet av dina mål hittills?

Hej Cosmic philosopher

1) Nä, det är inte så farligt - beror ju förvisso på vad det är för fel. Om jag t.ex. råkar göra något som skadar eller dödar någon eller har sönder något om är väldigt värdefullt för någon känns det ju inte så bra! Menar du den typen av fel? Eller menar du mer att man klantar sig eller framstå som korttänkt i vissa situationer? Ty om du avser det sistnämnda så bjuder jag gärna på det!

Hej freddemalte!

Jag tänkte från början på de mer rent allmänna,ofta förekommande vardagliga "tabbarna" som att man t ex missförstår en instruktion på jobbet, en musiker som råkar sjunga lite fel vid en viss passage, pianoeleven som vill visa hur duktig hon är och som spelar fel inför sin lärare, en skådespelare som glömmer sin replik, mannen som uttalar helt fel vissa ord och stakar sig när han ska läsa upp vissa ord på ett främmande språk i klassen på Komvux, killen som inte kan få stånd(inte ens med hjälp av gaffeltrucken) i älskogen etc.
Värre är ju t ex läkaren som råkar från början amputera fel ben - och som sedan måste amputera det andra också...Men detta tillhör nog ovanligheterna vad jag känner till...

2) Jag försöker väl korrigera det hela så gott det går! Kan dock inte komma på någon sådan situation.

3) Ingenting.

Så talar en upplyst man!  :)

[Lill-Leif]

Det beror på lite. På jobbet har jag mer eller mindre lärt mig att distansiera mig ("jobbet är inte jag") och försöka utvecklas genom mina misstag. Då det gäller idrott sätter jag mer press på mig och strävar efter att minimera misstagen, särskilt i lagsporter.

På ett sätt är det bästa och värsta att göra bort mig inför nära och kära. Jag litar på att de inte "sänker" mig för att jag gjort ett misstag samtidigt som det såklart är deras åsikter som jag bryr mig mest om så jag vill minimera misstagen även här.

[itchyem]

1) I hur stor grad tycker du det är jobbigt/skrämmande med att göra fel (inför andra)? Mycket, sådär eller nästan ingenting? Eller något annat?

2) Hur brukar du reagera när  du gjort någon tabbe/något fel inför andra?

3) I hur stor grad eller hur mycket har din eventuella "rädsla för att göra fel" hindrat dig i din personliga utveckling/ i förverkligandet av dina mål hittills?

Hej! Detta är mitt första inlägg på detta forum, hittade hit för att jag googlade "rädsla för att göra fel".

Jag har för första gången, börjat se mönster hos mig själv, som jag innan inte förstått. Och skulle vilja, utan att vara allt för avslöjande och personlig, diskutera teorier, på ett öppet och filosofiskt sätt.

Svar på frågorna:

1) Det är svårt för mig i mycket svår grad, att göra fel. Det är något jag nästan undviker.

2) Min första reaktion om jag gjort något fel (som för andra kan verka litet men för mig är det stort) är en ilning genom hela kroppen, jag känner mig kallsvettig men försöker svälja det, inte visa det på något villkor.
Men när jag kommer hem, så blandas känslorna, ibland kanske jag inte ens gjort fel, men att någon annan antyder att jag gjort fel, men att jag vet att jag gjort rätt utifrån mina egna värderingar och fakta.
(Jag har även svårigheter att bli ifrågasatt)

3) Man kan väl säga att denna rädslan, har hindrat mig mycket i min personliga utveckling. Den har gjort att jag undviker sociala sammanhang så mycket jag kan, jag är inte bara konflikträdd, jag har också en djup rädsla inom mig, något som får mig att tro att jag har gjort fel.

Jag vet egentligen varför, men kan inte riktigt förklara, det har och göra med vad jag har varit med om, men det vill jag inte skriva här.

Ex på situation:

(Jobbsituation) Någon ifrågasätter varför jag gör någonting som de anser är fel, jag förklarar att jag har fått anvisningar om att göra på det sättet, men tycker delvis att jag gör fel själv, mina värderingar säger en sak, men jag vill inte bryta mot det som är sagt. Och känner samtidigt att jag har gjort fruktansvärt fel.
Jag går hem, får en oerhörd ångest, men förstår först inte varför, när jag tänker efter, ser jag kopplingen.

Jag vet innerst inne att jag inte har gjort fel, faktum är att jag bara gjort som jag har blivit tillsagd. Men värderingar hos den som ifrågasatte samt mina värderingar gör mig förvirrad.

Kanske blandar jag ihop vad människor menar, och det är också ett stort problem med mig.
Det handlar nog mer om förvirrade känslor än vad som verkligen är rätt.
Vill bara bena i det här, för varje situation jag kan bena ut, blir det kanske lättare att förstå mig själv.

[Marko]

Hej itchyem,
Jag känner igen mig i det du skriver, och känner då och då lite som du.

Vissa fel kan jag skratta åt, le åt det, för att jag tycker det är ironiskt att jag börjar skämmas för något som jag inte menat ska bli fel. (den typen av skam/ångest varar ett par sekunder, upp till en halvminut)

De gånger jag verkligen får ångest, är när jag medvetet gått emot det jag tycker är rätt.

Jag är inte rädd för att göra fel, för fel gör jag hela tiden.
Jag har nog lärt mig lite av min sociala fobi. (den tar sig idag ett nytt 'mognare' och mer dolt uttryck, sometimes.)

Jag tror att allt går att vänja sig vid, lära sig att saker är inte så farligt som man först trodde. Det är väl det som blir kognitiva egna övningar eller tankar, om man medvetet konfronterar sin egen rädsla. Ditt sätt är bra med, skrivandet ger dig dina svar.

Jag själv brukar ibland skämmas över det jag skrivit, och funderar en stund på vilken idiot man egentligen är, hur kunde jag tänka så.. det tar jag inte så hårt på heller, utan är mest en reaktion.

Nu vill inte jag sätta någon stämpel på dig, men jag tror att samhället isolerar sig mer och mer, och det som är känsliga individer kan då få social fobi av olika grad, och jag tror det blir mer och mer vanligt, även bland killar.

[Zokrates]

Sociala fel mot andra människor är väl det värsta man kan begå oavsett om det är på eget eller andras initiativ,
fel gällande hantering och eller bearbetning av material kan alla begå, sker det däremot medvetet så är det särskilt
illa om det görs i syfte att orsaka andra obehag eller för att göra snabba cash på sekunda jobb.
Jag försöker så mycket som det går undvika att göra fel genom att tänka efter före, således är även vissa yrken
helt otänkbara för mig.

[Marko]

Sociala fel

Zokrates, det gör mig lite nyfiken.
Vad menas med sociala fel ?

Låt säga att samhället sitter inne med information som inte kan släppas ut offentligt,
Och den ena föräldern sätter upp en artikel i tidningarna om hur illa behandla hon och familjen blivit. Hur ska vi kunna avgöra vad som är rätt och fel ?
Kanske barnet får det mycket bättre i en miljö där denne inte blir kränkt, eller slipper missbrukande familjer. Hur ska vi kunna veta vad som är rätt och vad som är fel, för vi saknar information.


Jag är själv emot omhändertagande av barn och splitta familjer, tycker det är mer lämpligt att sätta hela familjen på rehabilteringshem, inklusive barnen.

Men sociala fel ?, ett stort område : )

Begår någon fel om denne gör civilt motstånd ?
Gör någon fel om denne hackar banker och stater, för att denne arbetar för sin åsikt. Är det rätt att hacka och släcka ner pedofilsidor ?, var går gränserna ?

[Zokrates]

Ja marko, sociala fel omfattar ett enormt område med mängder av delområden,
t.ex
mobbing, trakassering, kränkande behandling, särbehandling av individer, förtryck, tortyr, övergrepp, råhet,
underlåtelse att hjälpa nödställda, bidra till social utslagning, ocker, utnyttja försvarslösa, etc...

[förstår mig själv]

Ichyem. Du verkar vara en jättefin människa. Är man rädd och orolig så undviker man dvs hinder uppstår. Du har det du upplevt som fakta om hur människor gör osv. Det är helt rätt, så gör alla alltid. Problemet är att man ofta bara sett delar av något, tex vissa egenskaper. Av detta bildar vi en så logisk teori som möjligt. När denna teori eller fördom uppstår beter vi oss därefter. Vi har hittat ett sätt att leva och förhålla oss till vår omgivning. För att ändra sitt beteende måste vi vi förändra vår fördom och vi måste ha mer information. Det får vi genom att vara där vi annars inte brukar och göra sådant som vi brukar undvika. Kroppen registrerar mer och iden om andra förbättras alltså stämmer mer med verkligheten. Detta är varför kbt fungerar tex. Vi tvingas att förstå. Hjärnan gör det automatiskt. När något ger en olustkänsla så blir det ett problem som ska lösas. Bl.a. Fortsätter senare

[xts]

Rädslan att göra fel är inte mycket annorlunda från rädslan att göra rätt. Vi kan alltid göra mer rätt, det uppstår fler hinder, mer problem, kunde gjort bättre. Det är inte "att göra fel" som är problemet, problemet är att det finns något som är rätt eller fel. Detta är hela felet med människan, vi tror oss veta vad som är rätt och vad som är fel och vi försöker förhålla oss till det. Vi lever inte, vi förstår inte vad vi håller på med. Vi springer i ett hamsterhjul år ut och år in, vi ser inte mer än det snurrande hjulet fast hela världen finns 1 cm till höger/vänster om oss.

Hörde en ganska intressant kort historia av en kollega på jobbet. Hon hade enligt mänsklig dumhet försökt uppfostra sin son att agera rätt. Hon ger honom uppskattning när han gör något "bra". Vad duktig du är när du gör så där; bra! säger hon Helt plötsligt säger hennes son:

- Säg inte när jag gör något bra, det känns konstigt i kroppen.
- Va? Vad vill du att jag ska säga då när du gör något bra? Svara mamman
- Jag vet inte, jag ska fundera ut något.

Har inte fått höra vad hennes son har kommit fram till, men antagligen vill han inte höra något alls om hur hans agerande är rätt eller fel, bra eller dåligt. Han måste lista ut det själv. Och det skulle han kunna göra, om inte hans mamma var där och "vägledde" honom ner till helvetet.

Detta jag skriver om handlar givetvis om hur vi människor beter oss, dvs moral. Inte om vi ska använda hammaren till spiken istället för skruvmejseln.

[Rotkiv]

1) I hur stor grad tycker du det är jobbigt/skrämmande med att göra fel (inför andra)? Mycket, sådär eller nästan ingenting? Eller något annat?

2) Hur brukar du reagera när  du gjort någon tabbe/något fel inför andra?

3) I hur stor grad eller hur mycket har din eventuella "rädsla för att göra fel" hindrat dig i din personliga utveckling/ i förverkligandet av dina mål hittills?

Har en mur om att inte göra fel. Det är min pansar. Men älskar att provocera fram mig själv till att göra "fel". Ångestberoende kan man säga.

Skäms inombords. Men inget som påverkar. Skoja bort det kanske. Det vanligaste är att jag måste ta reda på varför det blev fel.

Väldigt mycket till ingenting. I vissa tillfällen tillåter jag mig till att göra "bort mig" i andra inte.