Det är sällan eller aldrig som man får höra om lagens inverkan på människans psyke. Eller vad som är den teoretiska disciplin som ligger bakom just användandet av lagar. Regler är något annat än lagar, regler kan men behöver inte involvera bestraffning eller någon kostnad ifall man "bryter" dom. Regler kan innebära att om man inte skulle följa dom att man blir guidad tillbaka till reglerna igen. Det kan bara vara fråga om ett missförstånd, eller okunskap, det som är det viktiga är att alla följer regeln, inte att utvisa någon ifall dom skulle bryta mot den. Sådana regler återfinns som till exempel varningar, eller hur man ska bete sig ifall det skulle ske en olycka eller liknande. Även hur man bör bete sig ifall man ställs inför en svår utmaning. Då gäller reglerna som guidande principer som kan upplysa om hur man bör göra. Därför så finns det inget nödvändigt påläggande av straff ifall man bryter mot regeln, men eftersom det oftast är i allas intresse att reglerna följs så finns det istället möjlighet till att bli upplyst.
Medan hos lagar så finns det alltid ett bötesföreläggande. Det finns alltid ett straff av något slag. Har någon funderat över vad detta innebär för människans psyke och det generella psyket hos folket?
Med lagar så gäller det inte längre att det är en guidande princip som kan underlätta, det är inte heller bara en uppdragen linje som man kan gå över och sedan gå tillbaka till. Lagar fungerar annorlunda och detta bör få konsekvenser även för hur människor tänker och agerar.
Våra domstolar dömer utifrån sina teorier om varför människor begår brott. Dessa teorier som används kallas för kriminologi och i kriminologin används ett antal psykologiska teorier. Bland annat teorin om den oförbätterlige brottslingen, men i kriminologin går denne under betäckningen "psykopat" eller "borderliner". Och dessa teorier i sin tur försöker förklara hur människor blir psykopater och borderliners.
Om man skulle utgå ifrån hur regler fungear enligt som jag här definierat dom, då vore det ganska absurt att ge en diagnos på någon som inte följer reglerna. Eftersom regler per definition är guidande, om någon isåfall bryter mot dom då handlar det ju inte nödvändigtvis om att man lider av en psykologisk åkomma. Det handlar bara om att man är oupplyst, okunnig och därmed i behov av att bli upplyst så att man förstår hur man ska kunna följa reglerna. Utifrån regelperspektivet så är människan därför antingen upplyst eller okunnig.
Men som sagt med lagar förhåller det sig annorlunda. Med lagar så blir människan betraktad som antingen lydig eller skyldig. Med monoteismen så är människan inte bara lydig eller skyldig utan dessutom god eller ond. Och om människan är ond, då blir den logiska slutsatsen att hon måste bli straffad.
Men låt oss tänka efter vad detta betyder. Hur blir en människa om hon ständigt blir kallad för ond, värdelös och straffad? Blir en människa bättre av det? Man kan ställa frågan annorlunda, om människan är född god, kan hennes godhet dödas? Isåfall hur kan man döda en människas godhet? Om man bestraffar en människa, utsätter henne för våld och skamstraff, både fysiska såväl som psykiska, hur mycket klarar en människa av innan hennes inneboende godhet blir dödad? Och vad händer när en människas godhet dör? Vad tar över?
Enligt Freud så har människan en dödsdrift, kallad Thanatos. Den motsatta driften till Thanatos kallas för Eros. Freud upptäckte att när människan utsätts för traumatiska upplevelser så har hon en tendens att upprepa dessa upplevelser för sig själv i återkommande drömmar. Dödsdriften, menade Freud, var en drift som säkerställde död för organismen. Kan det därför vara så att när människan utsätts för smärta och förnedring och skam, så kan dödsdriften till viss del sättas igång och människan blir allt mer självdestruktiv? Isåfall så innebär det att detsto mer man bestraffar någon som bryter mot en lag, desto mer självdestruktiv kommer den personen också att bli.
En god människa som utsätts för bestraffning för första gången i sitt liv blir djupt deprimerad och känner oerhörd skam och vissa tar även livet av sig för dom tänker att livet är slut. Alltså "dödsdrift" med omedelbar verkan. Om nu en person utsatts för slumpmässig bestraffning genom hela sitt liv, utifrån slumpvisa lagar eller instruktioner, hur kan isåfall en sådan människa undgå att få hennes dödsdrift igångsatt?
Man skulle kunna säga såhär, är det möjligt att på konstgjord väg sätta igång människans självdestruktivitet och isåfall hur? De människor som bl a Fromm menade var de mest självdestruktiva och "ondskefulla" människor av alla är de sk illvilliga narcissisterna. Dessa människor har dock ofta växt upp i ett hushåll eller med "beskyddare" som gett dom omöjliga instruktioner för hur dom ska bete sig och straffat dom oavsett vad dom än gjort. Om man vill döda en människas godhet, snarare än att guida den, är då inte lagar det sätt man kan göra det på? Regler är som sagt annorlunda, medan med lagar så finns alltid bestraffningen med som en konsekvens av "brottet".
Om lagarna är skrivna på ett sådant sätt att man skulle kunna följa dom, ifall man blivit informerad om att de är goda regler att följa, men att man inte blir instruerad i det goda med dessa lagar, vad kommer man isåfall att åstadkomma? Som jag ser det så sätter man igång människors dödsdrift genom att bestraffa dom istället för att instruera dom. Man sätter igång människor till att bli rebelliska. Men det sker även något på ett djupare plan.
Särskilt i den kristna monoteismen som har haft stort inflytande i vår västerländska kultur så poängteras lagen och nödvändigheten av straffet över allt annat. Straffet är så pass fundamentalt inom religionen att om lagarna skulle bytas ut mot regler så skulle hela Nya Testamentet helt sakna mening. Vissa Kristna må säga att Jesus tog bort lagen, men själv sa Jesus att han kom för att skärpa lagen, för nu var det inte bara vad man gjorde som blev ett ämne för lagen utan även hur man tänkte. Om man till exempel såg på en kvinna med åtrå då är man automatiskt skyldig för utomäktenskapligt sex. Om man såg på någon annan med vrede så var man skyldig för mord. Etc.
Det hör till saken att människans drift att leva är av erotisk natur. Livet alstras ur erotik och sexuella känslor. Psykologiska teorier om vad sexdriften är för något är att sex är viljan att äga någon annans kropp och den njutning som detta innebär, att njuta av varandras kroppar. Genom att människan är så driven att vilja ha saker som ger henne njutning, skulle man då kunna säga att all njutning på något plan är erotisk? Inte i betydelsen att man vill ha sex med allt man ser, men i betydelsen av att det finns en vilja av att äga något. Men gentemot varje organ så finns det en naturbestämd ordning för hur detta ägande går till. Den erotiska sexuella njutningen har sina organ, medan njutningen av att äta mat eller titta på film har sina respektiva organ för njutning. Så om man alltså utgår ifrån att människans livsdrift är av erotisk natur och att Jesus kom för att säga att om man så bara tittar på någon så är man skyldig enligt lagen, vad innebär isåfall detta? Vad händer i människans hjärta när allt hon ser på åstadkommer känslor som hon blir "skyldig" inför och därför "måste" bestraffa?
Den logiska konsekvensen är att människan sätter igång den självdestruktiva dödsdriften inom sig själv och genom detta så blir hon perverterad. Sex blandas med våld och lidande och förnedring och onaturligheter. Desto starkare grepp som dödsdriften har över eros, desto sjukare blir människans sexliv också. Desto mer kommer människan att gilla förnedringssex, våldssex, djursex och vidare ner i dödens hierarki ner till avföring och tortyr.
Så om detta nu är riktigt, vad händer med samhällen som har extrema lagar med extrema straff? Vad blir deras syn på kvinnor och vad blir deras syn på sin egen sexualitet? Vad blir deras syn på livet? Rent logiskt så kan det inte bli särskilt trevligt och lagarna, då de hela tiden ändras, sätter hela tiden nya griller i huvudet på folk. Hur de ska förhålla sig, vem de ska se som goda eller onda. Vem som ska straffas och så vidare. Eller att straffet uppfattas som en slags betalning och inget mer än så. På det sättet så kan lagar underminera allt gott i ett samhälle som däremot regler skulle kunna åstadkomma.
Om människan följer regler så är hon oftast fri, men om hon följer lagar då är hon satt i skuld.
Lagens psykologi
Moderator: Moderatorgruppen
I smågrupper räcker reglerna alldeles utmärkt till, men i större grupper krävs det att människor själva utgör ett kollektivt grupptryck för att reglerna skall åtföljas och det är här det blir problem, i en stor stad är det dels lätt att slinka undan, dels lätt hänt att människorna runt omkring inte påpekar regelbrotten av olika orsaker men där jag anar att anonymiteten är det största problemet, folk känner ju inte varandra på samma sätt som i en liten grupp där alla känner alla. Men lagen är ett otyg, dels sett till hur den har tillkommit som just för att slå sönder gemenskapen i de sociala banden individerna emellan, samt dels som ett sätt att slå mynt av människors felsteg. Det rimliga i förfarandet med en frihetsberövning vore att det i sig utgjorde straffet, men som det är idag så åtföljs frihetsberövningen även av böter som oftast är väldigt svåra att betala tillbaka, särskilt som den inlåsta inte kan arbeta samtidigt så för den som har magra resurser blir det ett dubbelt straff, lägg därtill en stämpel som idag innebär stora problem att få ett nytt arbete, den som straffas blir ju oftast av med sitt jobb så vad har de att återgå till, jo antingen ett liv som kriminell eller ett liv som både utslagen och hemlös och förr eller senare kriminell då det regelmässigt följer med på köpet.
Att den som straffas blir självdestruktiv, tappar livslusten, respekten för andra beror således delvis på de straffande lagarna men lagen är ju till för att slå ut människor, inte tillrättavisa eller återanpassa folk.
Går det vrida klockan tillbaka, vill de duperade människorna det, knappast. Istället dras de med i mediapopulismen som skriker om fler lagar, högre straff, vilket leder till idén, varför inte bara ställa upp de kriminella mot en vägg och skjuta dem?
Att den som straffas blir självdestruktiv, tappar livslusten, respekten för andra beror således delvis på de straffande lagarna men lagen är ju till för att slå ut människor, inte tillrättavisa eller återanpassa folk.
Går det vrida klockan tillbaka, vill de duperade människorna det, knappast. Istället dras de med i mediapopulismen som skriker om fler lagar, högre straff, vilket leder till idén, varför inte bara ställa upp de kriminella mot en vägg och skjuta dem?
Det kanske beror på att våra städer (som de ser ut idag) bygger på lagar. Till exempel så bygger ju företagandet på lagar. Så med det menar jag att detta samhället har utvecklats utifrån nedskrivna lagar. Kreativitet och konstnärskap i all ära, men självs trukturen för vårt samhälle är helt och håller underställt våra lagar. Det är därför som lagen och dess psykologi blir så genomgående också i hur människor tänker. Att "de" till exempel aldrig skulle acceptera någon annan lösning eftersom de inte blivit upplysta i vad detta samhälle handlar om. Men allting börjar med idéer och därför så tror jag att det inte finns någon anledning att bli sorgsen av att tänka att folk aldrig kommer att förstå eller förändra sig. Vi har ju fått lära oss att de enda som har något att säga till om, de enda vars röst egentligen betyder något, är människor i de ledande positionerna. Den "vanliga" människan som Eriksson chefen uttryckte det, har inget självförtroende kvar, men detta självförtroende sitter också i hennes egna tankar som i sin tur bygger på idéer. Jag har funnit att det är omöjligt att förändras om man inte blir medveten om de idéer som man agerar utifrån. Människan är driven av idéer och kan inte leva utan en idé om vad hon ska göra. Jag är glad att du förstår det jag säger, för det är precis som du också säger att lagar är inte till för att tillrättavisa eller återanpassa eller upplysa och guida människor, utan för att slå bort oönskade beteenden genom att försöka straffa bort dom. Att oönskade beteenden ändå inte försvinner trots att man straffar och straffar och skickar in folk i fängelser, är något folk inte tänker beror på att lagarna skulle kunna vara destruktiva. De har fått lära sig att istället tänka att: om detta är konsekvensen av att ha lagar, hur hemskt skulle det då isåfall inte vara att leva UTAN lagar?
Det är sant att det finns ett kurativt element i att ha domstolar och polisväsende, men detta läkande element kommer inte ifrån lagen utan ifrån regelmässigheten. Det stödjande och guidande element som av nödvändighet finns där är kanske den kriminelles första möte med viss stabilitet och respekt och äntligen en konfrontation med det han har gjort. Det tragiska är dock att personer i det lagbundna samhället som börjat följa efter Thanatos hunnit gå så långt innan de kommer till en konfrontation och det är då så starka krafter som Thanatos satt igång att Eros sällan har någon chans att kämpa sig fri.
Det är sant att det finns ett kurativt element i att ha domstolar och polisväsende, men detta läkande element kommer inte ifrån lagen utan ifrån regelmässigheten. Det stödjande och guidande element som av nödvändighet finns där är kanske den kriminelles första möte med viss stabilitet och respekt och äntligen en konfrontation med det han har gjort. Det tragiska är dock att personer i det lagbundna samhället som börjat följa efter Thanatos hunnit gå så långt innan de kommer till en konfrontation och det är då så starka krafter som Thanatos satt igång att Eros sällan har någon chans att kämpa sig fri.
Re: Lagens psykologi
Sceptisk skrev:
Det hör till saken att människans drift att leva är av erotisk natur. Livet alstras ur erotik och sexuella känslor. Psykologiska teorier om vad sexdriften är för något är att sex är viljan att äga någon annans kropp och den njutning som detta innebär, att njuta av varandras kroppar. Genom att människan är så driven att vilja ha saker som ger henne njutning, skulle man då kunna säga att all njutning på något plan är erotisk? Inte i betydelsen att man vill ha sex med allt man ser, men i betydelsen av att det finns en vilja av att äga något. Men gentemot varje organ så finns det en naturbestämd ordning för hur detta ägande går till. Den erotiska sexuella njutningen har sina organ, medan njutningen av att äta mat eller titta på film har sina respektiva organ för njutning. Så om man alltså utgår ifrån att människans livsdrift är av erotisk natur och att Jesus kom för att säga att om man så bara tittar på någon så är man skyldig enligt lagen, vad innebär isåfall detta? Vad händer i människans hjärta när allt hon ser på åstadkommer känslor som hon blir "skyldig" inför och därför "måste" bestraffa?
Den logiska konsekvensen är att människan sätter igång den självdestruktiva dödsdriften inom sig själv och genom detta så blir hon perverterad. Sex blandas med våld och lidande och förnedring och onaturligheter. Desto starkare grepp som dödsdriften har över eros, desto sjukare blir människans sexliv också. Desto mer kommer människan att gilla förnedringssex, våldssex, djursex och vidare ner i dödens hierarki ner till avföring och tortyr.
Kan inte låta bli att påpeka att forskningsresultat presenterade i Nature antydde att samma områden aktiveras i hjärnan vid våld som sex hos hanmöss vilket förmodligen kan stämma in även på vissa människor. I praktiken innebär det att en person som ofta misshandlar andra personer sannolikt begår en form av stört sexuellt övergrepp samtidigt, min farsa hade tydligen rätt som påstod att de var "våldsbögar", lite nedsättande men det verkar ju stämma in ganska bra på de killar som går runt och slår ned för dem okända personer helt oprovocerat liksom att det lite nedsättande epitetet "stridspitt" faktiskt har en djupare innebörd isåfall och förmodligen skulle de om de bara vågade må bättra av att böga med sina offer på riktigt, men de vågar väl inte erkänna sin läggning och chansen är ju stor att de får ett nej tack som svar.
Huliganer, flertalet av dem som yrkesjobbar inom militär, polis, vaktbolag, dörrvakter och de flesta inom organiserade kriminella gäng kan förmodligen kopplas samman av denna störningen och kunde vi ta fram ett gentest så kunde vi abortera alla foster som bär på anlaget innan de ens föddes så slapp vi i allafall den våldsammare delen av kriminaliteten i framtiden, ja världen skulle återigen bli ett paradis.
Alltså, gentest istället för lagböcker, bara ett enda litet förbannat gentest och alla problem försvinner av sig självt med tiden. Var jag seriös, förmodligen, någon forskarnörd får forska fram ett test och det snabbt som fan innan en liten störd minoritet drar igång ett nytt världskrig.
Ok. Ja våld och sex har ju sitt fäste i reptilhjärnan och det är förmodligen där som sexuella känslor också finns hos människor. Det är ju lite intressant att män så ofta brukar koppla ihop våld och sex. Om man tittar på en fotbollsmatch (vilket jag aldrig brukar göra) så brukar ju en del göra en slags juckrörelse ifall dom skjuter bollen i mål samtidigt som dom skriker "JAAA!!", ungefär som att man "sätter på" motståndarlaget och får in bollen i mål kan såklart tolkas som en sexuell handling. Även i det militära används ju sexuella metaforer flitigt. Det finns mycket som går att koppla ihop med sex, att skjuta en boll i "krysset" eller avfyra ett vapen. Men att det kopplas samman vet man ändå på ett plan att det hela är på låtsas, man känner inga sexuella känslor. Däremot så kan det handla om erotiska känslor.
Men jag tycker det är viktigt att vara så precis som möjligt. Även om det finns likheter i sex och våld så finns det samtidigt skillnader. Våld handlar om att tilltvinga sig makt medan sex handlar om att veta att man "har" någon - utan att något våld behövs. Våld i en intim kärleksrelation tar bort alla sexuella känslor, det finns ingen mening med våld i en sund sexuell relation. Män som slåss söker efter manlig bekräftelse genom att använda våld. De får en identitet, ett rykte och respekt och med det tillkommer tjejer och glamouren i att vara en slagskämpe. Jag tror personligen inte att män som slåss är homosexuella, men vad vet jag? Jag har aldrig varit någon slagskämpe.
Vad gäller poliser och väktare och så vidare så tror jag inte längre att det är samma dynamik som sker vid gängslagsmål eller när unga män slåss med varandra. Poliser och väktare är utbildade och måste lära sig att förhålla sig professionellt och där finns det inget utrymme för att "ta för sig" som någon gör som söker efter slagsmål. Men givetvis så slinker det väl in en och annan sådan person också, ingen är ju perfekt.
Problemet med lagen, i förhållande till regeln, är att i lagen så är våldet en nödvändighet. Tanken med våld är ju att tilltvinga sig makt och med det så följer det rent logiskt att makt handlar om att göra den andre maktlös och hjälplös. Människor som internaliserar lagen i sitt psyke renderar därför en del av sig själva hjälplösa och de lär sig att hata denna sida hos dom själva. Om man studerar narcissism så ser man att det existerar samma dynamik hos dom. Narcissister avskyr att vara hjälplösa. Någon gång under deras uppväxt så utsattes dom för inkonsekventa lagar för hur dom skulle bete sig vilket gjorde dom hjälplösa. Med denna hjälplöshet kommer smärta och en djup skam över att vara så sårbar och hjälplös. Läste att denna skam kan vara så stark att den kan förinta människans ego. Så vad narcissisten gör är att han förnekar sitt rätta jag som associeras till den starka skammen och visualiserar fram ett nytt ego som är helt och håller narcissistens egen skapelse. Detta nya ego är ett idealego som helt saknar sårbarhet, känslor, empati och förståelse.
Narcissisten internaliserar samtidigt de röster och instruktioner som utsatte honom för skammen som förintade hans rätta jag och dessa blir hans "överjag" i formen av en sadistisk domare som fortsätter med de inkonsekventa lagarna och bestraffningarna och kritiken. Därmed så tycks det som att narcissisten tvingas till sitt beteende. Narcissisten är hjälplös i sitt eget inre och blir sadistisk och självdestruktiv eftersom de drivs av en vilja att förinta sig själva. För de planerar att de genom att förstöra för andra så kommer andra att vända sig emot dom och bestraffa dom. På det sättet så ställs narcissisten i ett nytt hjälplöst tillstånd, men ett tillstånd som ligger bortom de inre rösternas makt och på det viset så tänker sig narcissisten att han kan bli fri bara om han blir bestraffad.
Det finns en scen i Sagan om Ringen där Gollum debatterar med sin inre kritiker och kommer fram till att då han följer Frodo så behöver han inte längre den inre kritikern. För nu är det Frodo som tar ansvar för Gollum. Därför kan sadister och narcissister bara känna sig fria om någon annan tar ansvar för deras liv. På ett förtäckt sätt så säger de därför genom sina handlingar, genom sitt missbrukande av droger, lögner, kriminalitet och sadism att "se hur jag är, jag är som ett barn, jag är inte tillförlitlig på något sätt, jag är helt oansvarig, därför MÅSTE NI ta hand om mig, ni måste ta ansvar för mig!".
Som vi vet så skapar lagar skam och hjälplöshet, för det är ju det dom är designade att göra. Därför så kan lagar inte hjälpa narcissisten eller psykopaten - dvs de som är de som oftast begår "kriminella" och "omoraliska" handlingar.
Regeln däremot, eller riktlinjen skulle kunna hjälpa, eftersom den inte har någon inbyggd bestraffningsmekanism. Narcissisten måste ju ges chansen att bli hjälpt tillbaka till ett sunt ego igen och läka sitt eget jag. Genom kärlek och goda konsekventa regler - ingen mer bestraffning eller utslagning.
Men jag tycker det är viktigt att vara så precis som möjligt. Även om det finns likheter i sex och våld så finns det samtidigt skillnader. Våld handlar om att tilltvinga sig makt medan sex handlar om att veta att man "har" någon - utan att något våld behövs. Våld i en intim kärleksrelation tar bort alla sexuella känslor, det finns ingen mening med våld i en sund sexuell relation. Män som slåss söker efter manlig bekräftelse genom att använda våld. De får en identitet, ett rykte och respekt och med det tillkommer tjejer och glamouren i att vara en slagskämpe. Jag tror personligen inte att män som slåss är homosexuella, men vad vet jag? Jag har aldrig varit någon slagskämpe.
Vad gäller poliser och väktare och så vidare så tror jag inte längre att det är samma dynamik som sker vid gängslagsmål eller när unga män slåss med varandra. Poliser och väktare är utbildade och måste lära sig att förhålla sig professionellt och där finns det inget utrymme för att "ta för sig" som någon gör som söker efter slagsmål. Men givetvis så slinker det väl in en och annan sådan person också, ingen är ju perfekt.
Problemet med lagen, i förhållande till regeln, är att i lagen så är våldet en nödvändighet. Tanken med våld är ju att tilltvinga sig makt och med det så följer det rent logiskt att makt handlar om att göra den andre maktlös och hjälplös. Människor som internaliserar lagen i sitt psyke renderar därför en del av sig själva hjälplösa och de lär sig att hata denna sida hos dom själva. Om man studerar narcissism så ser man att det existerar samma dynamik hos dom. Narcissister avskyr att vara hjälplösa. Någon gång under deras uppväxt så utsattes dom för inkonsekventa lagar för hur dom skulle bete sig vilket gjorde dom hjälplösa. Med denna hjälplöshet kommer smärta och en djup skam över att vara så sårbar och hjälplös. Läste att denna skam kan vara så stark att den kan förinta människans ego. Så vad narcissisten gör är att han förnekar sitt rätta jag som associeras till den starka skammen och visualiserar fram ett nytt ego som är helt och håller narcissistens egen skapelse. Detta nya ego är ett idealego som helt saknar sårbarhet, känslor, empati och förståelse.
Narcissisten internaliserar samtidigt de röster och instruktioner som utsatte honom för skammen som förintade hans rätta jag och dessa blir hans "överjag" i formen av en sadistisk domare som fortsätter med de inkonsekventa lagarna och bestraffningarna och kritiken. Därmed så tycks det som att narcissisten tvingas till sitt beteende. Narcissisten är hjälplös i sitt eget inre och blir sadistisk och självdestruktiv eftersom de drivs av en vilja att förinta sig själva. För de planerar att de genom att förstöra för andra så kommer andra att vända sig emot dom och bestraffa dom. På det sättet så ställs narcissisten i ett nytt hjälplöst tillstånd, men ett tillstånd som ligger bortom de inre rösternas makt och på det viset så tänker sig narcissisten att han kan bli fri bara om han blir bestraffad.
Det finns en scen i Sagan om Ringen där Gollum debatterar med sin inre kritiker och kommer fram till att då han följer Frodo så behöver han inte längre den inre kritikern. För nu är det Frodo som tar ansvar för Gollum. Därför kan sadister och narcissister bara känna sig fria om någon annan tar ansvar för deras liv. På ett förtäckt sätt så säger de därför genom sina handlingar, genom sitt missbrukande av droger, lögner, kriminalitet och sadism att "se hur jag är, jag är som ett barn, jag är inte tillförlitlig på något sätt, jag är helt oansvarig, därför MÅSTE NI ta hand om mig, ni måste ta ansvar för mig!".
Som vi vet så skapar lagar skam och hjälplöshet, för det är ju det dom är designade att göra. Därför så kan lagar inte hjälpa narcissisten eller psykopaten - dvs de som är de som oftast begår "kriminella" och "omoraliska" handlingar.
Regeln däremot, eller riktlinjen skulle kunna hjälpa, eftersom den inte har någon inbyggd bestraffningsmekanism. Narcissisten måste ju ges chansen att bli hjälpt tillbaka till ett sunt ego igen och läka sitt eget jag. Genom kärlek och goda konsekventa regler - ingen mer bestraffning eller utslagning.
Sceptisk skrev:
Det finns en scen i Sagan om Ringen där Gollum debatterar med sin inre kritiker och kommer fram till att då han följer Frodo så behöver han inte längre den inre kritikern. För nu är det Frodo som tar ansvar för Gollum. Därför kan sadister och narcissister bara känna sig fria om någon annan tar ansvar för deras liv. På ett förtäckt sätt så säger de därför genom sina handlingar, genom sitt missbrukande av droger, lögner, kriminalitet och sadism att "se hur jag är, jag är som ett barn, jag är inte tillförlitlig på något sätt, jag är helt oansvarig, därför MÅSTE NI ta hand om mig, ni måste ta ansvar för mig!".
Som vi vet så skapar lagar skam och hjälplöshet, för det är ju det dom är designade att göra. Därför så kan lagar inte hjälpa narcissisten eller psykopaten - dvs de som är de som oftast begår "kriminella" och "omoraliska" handlingar.
Jag tror iofs att majoriteten bland människorna liksom i ditt Gollumexempel följer Frodofigurer mest för att de slipper att tänka självständigt då det för dem är jobbigt att ifrågasätta, därav är de inga riktiga narcissister utan blott och bart personer med svag viljestyrka och en slavmentalitet som antingen kan hamna i ett kontorslandskap eller i en kriminell miljö beroende på agendan hos den de följer.
Zokrates
Exemplet var att visa på att Gollum får sin befrielse genom att låta andra ta ansvar för sitt liv. Gollum är dock inte nödvändigtvis narcissist utan plågas av dåligt samvete, men dock kanske Ringen gör honom till en narcissist genom dess korrumperande förmåga. Narcissister söker efter friheten genom att slippa ansvar och genom att söka efter att förinta sig själva, allt för att hamna i en situation där de inte längre kan klandras för att vara ansvariga. Narcissisten har fått korrupta instruktioner som gör att han inte kan hantera sitt liv, detta vill han inte erkänna men han vet om det ändå på ett plan och ser därför upp till auktoritetspersoner, samtidigt som han avskyr dom. Gollum kunde ju inte acceptera något som han uppfattade var ett förräderi, Gollum hade ingen lojalitet eller kände något ansvar eller empati gentemot sin mästare, utan Frodo existerade för Gollum endast som ett skydd mot sin egen plågoande.
Att ha auktoriteter är dock något som människan alltid behöver, och behöver inte alls ha att göra med någon slavmentalitet, man kan beundra och följa en auktoritet av många skäl. I en fungerande organisation måste det alltid finnas någon med det avgörande ansvaret, annars så kommer organisationen att snabbt upphöra. Man kan inte överleva förändringar utan någon som är mer dominant än andra. Om hela gruppen skulle vara exakt likadana och 100% egalitära då skulle gruppen vara helt hjälplös, helt sakna riktning och mål och mening. Det krävs alltid en ledare och det är alltid någon som tar på sig ledarrollen, för gruppen behöver det för att den ska kunna organisera sig och delegera uppgifter inom sig och uppnå harmoni.
Det du talar om, slavmentalitet, är något annat. En gruppmedlem är inte av nödvändighet någon slav. Men det beror såklart på vad man menar med slav. Gollum är en slav som jag ser det. En slav under sin egen demon. Drogmissbrukare och kriminella är slavar. Människor som bestraffas för sina handlingar är slavar. Fria människor bestraffas inte, dom vägleds och får njuta upplysning. Så har det alltid vara. De frälse och de ofrälse. Fria män och slavar. Fria män kunde inte straffas, medan slavar alltid bestraffades. Med den egalitära ideologin så förändrades det till allas nackdel eftersom nu också fria män kunde straffas vilket betyder att under egalitärianism kan ingen vara fri.
Men det beror på lagsystemet eftersom det är under lagen som alla slavar befinner sig. Fria människor lever inte under lagen. De lever bara enligt regler, riktlinjer och koder.
Fria män som hamnade i en dispyt duellerade. Fria män förväntas nämligen att kunna försvara sig själva och sin egen heder. De kan inte räkna med att någon annan ska göra det. Därför så var det viktigt förr i tiden för män att träna sig i fäktning. Fria män måste försvara sig själva, medan slavar inte har någon rätt att försvara sig själva alls. Det är därför som konservativa i USA kräver att alla ska få bära vapen, för om man tar bort vapnen då tar man ifrån den fria mannens rätt att få försvara sig. En slav måste alltid hoppas på sin herres beskydd, men kan aldrig räkna med det. Slaven får inte beskydda sig själv eller sin mening i att ha rätt. Så en slav betyder någon som är rättslös, någon som måste hoppas på sin herres beskydd, någon som inte får ta något ansvar och någon som kan bestraffas. Medan en fri man är någon som alltid tar sitt eget ansvar, någon som försvarar sig själv, någon som har rättigheter och någon som inte kan bestraffas. Koncist?
Exemplet var att visa på att Gollum får sin befrielse genom att låta andra ta ansvar för sitt liv. Gollum är dock inte nödvändigtvis narcissist utan plågas av dåligt samvete, men dock kanske Ringen gör honom till en narcissist genom dess korrumperande förmåga. Narcissister söker efter friheten genom att slippa ansvar och genom att söka efter att förinta sig själva, allt för att hamna i en situation där de inte längre kan klandras för att vara ansvariga. Narcissisten har fått korrupta instruktioner som gör att han inte kan hantera sitt liv, detta vill han inte erkänna men han vet om det ändå på ett plan och ser därför upp till auktoritetspersoner, samtidigt som han avskyr dom. Gollum kunde ju inte acceptera något som han uppfattade var ett förräderi, Gollum hade ingen lojalitet eller kände något ansvar eller empati gentemot sin mästare, utan Frodo existerade för Gollum endast som ett skydd mot sin egen plågoande.
Att ha auktoriteter är dock något som människan alltid behöver, och behöver inte alls ha att göra med någon slavmentalitet, man kan beundra och följa en auktoritet av många skäl. I en fungerande organisation måste det alltid finnas någon med det avgörande ansvaret, annars så kommer organisationen att snabbt upphöra. Man kan inte överleva förändringar utan någon som är mer dominant än andra. Om hela gruppen skulle vara exakt likadana och 100% egalitära då skulle gruppen vara helt hjälplös, helt sakna riktning och mål och mening. Det krävs alltid en ledare och det är alltid någon som tar på sig ledarrollen, för gruppen behöver det för att den ska kunna organisera sig och delegera uppgifter inom sig och uppnå harmoni.
Det du talar om, slavmentalitet, är något annat. En gruppmedlem är inte av nödvändighet någon slav. Men det beror såklart på vad man menar med slav. Gollum är en slav som jag ser det. En slav under sin egen demon. Drogmissbrukare och kriminella är slavar. Människor som bestraffas för sina handlingar är slavar. Fria människor bestraffas inte, dom vägleds och får njuta upplysning. Så har det alltid vara. De frälse och de ofrälse. Fria män och slavar. Fria män kunde inte straffas, medan slavar alltid bestraffades. Med den egalitära ideologin så förändrades det till allas nackdel eftersom nu också fria män kunde straffas vilket betyder att under egalitärianism kan ingen vara fri.
Men det beror på lagsystemet eftersom det är under lagen som alla slavar befinner sig. Fria människor lever inte under lagen. De lever bara enligt regler, riktlinjer och koder.
Fria män som hamnade i en dispyt duellerade. Fria män förväntas nämligen att kunna försvara sig själva och sin egen heder. De kan inte räkna med att någon annan ska göra det. Därför så var det viktigt förr i tiden för män att träna sig i fäktning. Fria män måste försvara sig själva, medan slavar inte har någon rätt att försvara sig själva alls. Det är därför som konservativa i USA kräver att alla ska få bära vapen, för om man tar bort vapnen då tar man ifrån den fria mannens rätt att få försvara sig. En slav måste alltid hoppas på sin herres beskydd, men kan aldrig räkna med det. Slaven får inte beskydda sig själv eller sin mening i att ha rätt. Så en slav betyder någon som är rättslös, någon som måste hoppas på sin herres beskydd, någon som inte får ta något ansvar och någon som kan bestraffas. Medan en fri man är någon som alltid tar sitt eget ansvar, någon som försvarar sig själv, någon som har rättigheter och någon som inte kan bestraffas. Koncist?
Koncist, ja, men samtidigt så får vi inte glömma bort att i det gamla slavsystemet var en slav en kostsam investering som slavägaren oftast var tvungen att behandla väl, en sjuk eller svag slav utför ju inte sina sysslor särskilt bra.
I dagens system däremot, verkar det som om denna aspekten helt ignoreras, dels eftersom väldigt få idag kallar lönearbetaren för en slav trots att han egentligen är det och dels på grund av att det står fler ersättare i kö att välja bland. Om vi tar Fas 3 som ett exempel så visar det med all tydlighet vart samhället är på väg, där slaven fås gratis och arbetsgivaren till och med får betalt för att ta emot slaven och då har han så gott som inga skyldigheter att kompensera denna om något händer. Det är med all tydlighet ett slaveri om än så förtäckt och det i dess värsta form av utnyttjandet av människor då det till och med gått så långt att dem inom sysselsättningsprogrammet knappast betecknas som människor längre av dem med bättre villkor i samhället, tvärtom ses de som parasiter.
Angående min syn på slaveri
Människor som inte själva kontrollerar produktionsmedlen och kan styra över produktionsfaktorerna är slavar om och i och med det om de enbart säljer sin arbetskraft för sin huvudsakliga försörjning. Lagen är tillkommen för att bevara och säkerställa denna ordningen.
I dagens system däremot, verkar det som om denna aspekten helt ignoreras, dels eftersom väldigt få idag kallar lönearbetaren för en slav trots att han egentligen är det och dels på grund av att det står fler ersättare i kö att välja bland. Om vi tar Fas 3 som ett exempel så visar det med all tydlighet vart samhället är på väg, där slaven fås gratis och arbetsgivaren till och med får betalt för att ta emot slaven och då har han så gott som inga skyldigheter att kompensera denna om något händer. Det är med all tydlighet ett slaveri om än så förtäckt och det i dess värsta form av utnyttjandet av människor då det till och med gått så långt att dem inom sysselsättningsprogrammet knappast betecknas som människor längre av dem med bättre villkor i samhället, tvärtom ses de som parasiter.
Angående min syn på slaveri
Människor som inte själva kontrollerar produktionsmedlen och kan styra över produktionsfaktorerna är slavar om och i och med det om de enbart säljer sin arbetskraft för sin huvudsakliga försörjning. Lagen är tillkommen för att bevara och säkerställa denna ordningen.
Zokrates
Din sista mening är hämtad från Marxismen. Marxismen handlar om att säga till folk att alla kan vara jämlika och att man uppnår jämlikhet genom att slavarna kontrollerar produktionsmedlen. Du får ursäkta mig att jag inte delar din uppfattning att det skulle vara frihet. Snarare är frihet att vara i hundra procent ansvar för sitt eget liv vilket betyder att du måste ha en egen verksamhet. En person som driver sin egen verksamhet äger ju också sina egna produktionsmedel automatiskt. Du kan själv ha vilken slags verksamhet eller intern organisering i den som du (eller ni) vill, men i det ögonblick som du säljer din verksamhet och tar en anställning hos någon annan då säljer du också din frihet. Även om det skulle vara tillfälligt och även om du själv tycker att det är bättre än att vara fri.
Vi kan ju göra en jämförelse med Egyptens slavar. Vilken skillnad i slaveri, menar Marxismen, skulle det vara att vara en slav som skär ut och bär upp stenar på pyramiden men använder sig av någon annans utrustning och en slav som har "laglig kontroll" över samma utrustning? Samtidigt så måste ju någon, eller snarare en hel organisation, administrera ett så pass omfattande arbete och även administrera försvaret av lagarna och bestraffa slavar som inte sköter sig. Det är samma jobb, det är samma förutsättningar, samma bestraffningsmekanismer. Du är fortfarande en slav och du kånkar fortfarande upp stenar på pyramiden. Du väljer ju fortfarande att bära upp stenarna och du väljer fortfarande att låta dig bestraffas och du väljer själv att underkasta dig administrationens allenarådande auktoritet. Så vari ligger skillnaden? Att du inte gör administrationen rik men att du behåller alla i samma grepp av fattigdom och slitgöra? Eller att du faktiskt gör administrationen rik, medan du själv tror att du har "kontroll" genom att du har rätt till stensågen och kärran?
Om du däremot hade en egen organisation, där ni i grupp beslutade er för vad ni vill göra, vad ni vill bygga och åstadkomma och själva delegerar ert arbete, själva sätter upp mål och riktlinjer och tillsammans njuter av resultatet - utan några lagar, ingen underkastelse, ingen bestraffning, tvång eller förödmjukelse, då har du en helt annan typ av organisation.
Din sista mening är hämtad från Marxismen. Marxismen handlar om att säga till folk att alla kan vara jämlika och att man uppnår jämlikhet genom att slavarna kontrollerar produktionsmedlen. Du får ursäkta mig att jag inte delar din uppfattning att det skulle vara frihet. Snarare är frihet att vara i hundra procent ansvar för sitt eget liv vilket betyder att du måste ha en egen verksamhet. En person som driver sin egen verksamhet äger ju också sina egna produktionsmedel automatiskt. Du kan själv ha vilken slags verksamhet eller intern organisering i den som du (eller ni) vill, men i det ögonblick som du säljer din verksamhet och tar en anställning hos någon annan då säljer du också din frihet. Även om det skulle vara tillfälligt och även om du själv tycker att det är bättre än att vara fri.
Vi kan ju göra en jämförelse med Egyptens slavar. Vilken skillnad i slaveri, menar Marxismen, skulle det vara att vara en slav som skär ut och bär upp stenar på pyramiden men använder sig av någon annans utrustning och en slav som har "laglig kontroll" över samma utrustning? Samtidigt så måste ju någon, eller snarare en hel organisation, administrera ett så pass omfattande arbete och även administrera försvaret av lagarna och bestraffa slavar som inte sköter sig. Det är samma jobb, det är samma förutsättningar, samma bestraffningsmekanismer. Du är fortfarande en slav och du kånkar fortfarande upp stenar på pyramiden. Du väljer ju fortfarande att bära upp stenarna och du väljer fortfarande att låta dig bestraffas och du väljer själv att underkasta dig administrationens allenarådande auktoritet. Så vari ligger skillnaden? Att du inte gör administrationen rik men att du behåller alla i samma grepp av fattigdom och slitgöra? Eller att du faktiskt gör administrationen rik, medan du själv tror att du har "kontroll" genom att du har rätt till stensågen och kärran?
Om du däremot hade en egen organisation, där ni i grupp beslutade er för vad ni vill göra, vad ni vill bygga och åstadkomma och själva delegerar ert arbete, själva sätter upp mål och riktlinjer och tillsammans njuter av resultatet - utan några lagar, ingen underkastelse, ingen bestraffning, tvång eller förödmjukelse, då har du en helt annan typ av organisation.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster