Lögnen

[Sceptisk]

Varför ljuger man?

Min teori om lögnen är att människor inte ljuger för att dom är onda, utan för att de befinner sig i ett moraliskt dilemma som de inte är fullt medvetna om. Detta moraliska dilemma handlar om att vara alla till lags. Därför ifall en människa blir medveten om sitt moraliska dilemma, då kan hon upphöra med lögnen, men inte förrän dess. Och personen måste också då göra ett rationellt val om vem som denne ska vara till lags och vem han ska snoppa av. Även om han så måste bli fulltständigt ensammen och isolerad - som en konsekvens av hur samhället är skapat.

Ett moraliskt dilemma som skapar lögner är att man blir bestraffad av samhället oavsett vad man än gör. Som sista utväg blir därför, för att göra alla nöjda, att fantisera ihop en historia som man sedan tvingas bära på för att inte tappa ansiktet och inte såra någon. Men denna historia blir till ännu ett problem för personen eftersom lögner inte har någon substans. Detta leder till att personen kommer att drivas på till att producera lögn efter lögn efter lögn, tills dess att hela korthuset rasar samman, skammen blir överväldigande eller till och med att personen blir vansinning och skjuter skallen av sig.

Om man fått lära sig saker av samhället som är felaktiga och att samhället sedan förväntar sig avsolut perfektion, då har samhället skapat förutsättningarna för lögner och för total misär. Men samhället kan också skapa förutsättningar på andra sätt. Till exempel genom att vara kryptisk eller genom att ge utbildningar som är medvetet komplicerade och försätta eleverna i en situation där de inte kan ställa några frågor utan att se dumma ut.

Alla samhällen ser det som god ton och viktigt att alla får behålla ansiktet. Men om samhället samtidigt agerar auktoritärt och skapar en situation där man aldrig kan undgå att tappa ansiktet för att man ställer "dumma frågor" eller liknande, då har samhället producerat ett moraliskt dilemma. Detta moraliska dilemma skapar en kultur där ingen vågar lämna gemenskapen och där alla vill konformeras kring den gemensamma lögnen. För även om man inte får lära sig fullt ut och tydligt vad som förväntas av en och kanske till och med riskerar att bli utan betyg, så är det ändå tryggare att stanna hos gruppen och lida samma nederlag som alla andra, än att tala ut och riskera att bli isolerad och förlöjligad, för gruppen vet redan om att de teorier som lärs ut är ohållbara eller omöjliga att förstå. Men det problem som detta skapar är att i en skolsituation eller i verkliga livet så kan man inte räkna med gruppens beskydd. Man måste fortfarande prestera väl på proven och man måste prestera väl i arbetslivet, annars har man inget socialt skydd.

Enda vägen ut ur detta dilemma blir antingen via förnedringen och otryggheten att avlägsna sig från gruppen och ta hela gruppen eller hela samhällets vrede på sina axlar, eller att ta till lögnen. Men problemet är att ifall man inte tar till gruppens lögn så blir man ensammen med sin egen lögn och då är man extra illa ute. För lögner är självdestruktiva för alla som bär på dem och utan en förstående grupp så kommer lögnen till slut att bli ohållbar och driver personen till vansinne.

Skolsituationen är en situation som jag upplevt många gånger, om och om igen är det samma visa. Läraren pratar om saker och begrepp som helt går förbi och om man skulle ställa för många frågor så märker man att de andra eleverna inte uppskattar det och inte läraren heller. Om man skulle ta upp saker som redan diskuterats men för ett halvår sedan så skulle läraren bli förbannad.

Samhället har höga krav på hur man ska vara som person. Man ska vara vacker, rik och stråla av framgång. Man ska ha den där strålande fokuserade blicken, den där jajjamänsan-attityden, allt är bara absolut, perfekt, strålande, great, yes! och så vidare. Samtidigt som samhället kräver dessa saker så kräver samhället att man ska acceptera allting som presenteras av auktoriteter, oavsett innehåll. Principen är inte att man ska lära sig att tänka själv, utan att man ska lära sig att lyda den som bestämmer. Om man dock vill vara en sådan person kan kan tänka själv och ta egna beslut, då får man plötsligt hela gruppen emot sig. Detta är inte bara en sanning i skolan, utan även i arbetslivet. Lydnad är allt.

Men om man råkar ha ett sinnelag som är kreativt och att man har fantasi och inte passar in i systemet av lydnad, då har man ett riktigt dilemma och en potentiell katastrof framför sig. Det kan börja med en liten nödlögn för att bli av med pressen att alltid passa upp och vara som andra förväntar sig, det kan vara så litet som att ljuga om hur man mår. Att man egentligen mår dåligt, men man säger att man mår superbra! Men denna lilla lögn kan sedan långsamt växa till proportioner som ligger bortom personens egna kontroll. Om det dessutom sker långsamt, så att man växer in i lögnen, då har man ett helvete framför sig. För går det tillräckligt långsamt då hinner man glömma bort den första lögnen och man lär sig att anpassa sig till lögnerna och ser dom som en del av sin egen personlighet.

Vad som då till slut kan hända är att antingen så raseras lögnen fullständigt och man står där och alla tycker man är en fullständig idiot och ingen vill ha något att göra med en. Eller så gör man något som en konsekvens av de tidigare lögnerna som man får ångra resten av livet. Eller så tar man till flaskan eller droger för att lindra den inre smärtan och drömma sig bort från vardagen och alla lögner och dilemman. Eller så kanske man till och med tar livet av sig.

Denna lögn om att livet alltid är så strålande perfekt eller ska vara det, samtidigt som att vi vet att livet är inte perfekt, livet är skört och svagt också. Men samhället ljuger om denna sak och förväntar sig att alla talar sanning när de uppträder som om de alla mår fruktansvärt bra. Att alla är framgångsrika, alla lever drömmen, etc.

---

Det finns en film som jag skulle vilja rekommendera som behandlar detta ämne. Den heter "L'adversaire" och är en Fransk film som kom ut 2002.

---

Det finns en annan kultur som jag tycker kan vara nämnvärd. Jag har nämnt den förut. Vet ej namnet på den. Men det sätt på vilket de hanterar otrohet är intressant eftersom deras kultur utvecklats via evolution. Det är ingen kommitté som suttit ned och planerat deras kultur så som vi gör. Utan allting som är kultur för dem har utvecklats tillsammans med dem och deras kultur är därför anpassad till hur de är, var de lever och så vidare. Det som händer är då följande; De älskande ertappas, de tas med inför stamrådet och de placeras sedan i varsinna burar. Men burarna är inte helt stängda, så under natten så tar de älskande sig ut, rymmer från stammen och spenderar natten tillsammans. Följande morgon så kommer de älskande tillbaka och de möter då hela byn som står där, inklusive de försmådda och alla är uppretade. Ett gräl uppstår och hela byn hamnar i slagsmål med varandra. Till slut så ligger alla där utmattade. Sedan så börjar de tala om saken och de kommer fram till att de älskande verkligen vill ha varandra och det leder till att byn välsignar det nya paret och livet kan gå vidare i den lilla byn.

Märk väl att inget av detta är planerat i förväg, det är ingen politiker eller auktoritet som bestämt att det ska vara på det här sättet utan alltihopa har utvecklats via kulturell evolution. Framgången i detta beteende är att ingen behöver bli förolämpad, ingen behöver tappa ansiktet, bli utpekad och skuldförklarad eller förnedrad. Alla var med och slogs, så de försmådda behöver inte känna sig utanför eller förnedrade. De älskande kan via kampen visa alla att dom verkligen älskar varandra och detta fungerar som ett starkt argument för att de ska få fortsätta vara tillsammans.

När det kommer till vår kultur så är förnedring vardagsmat. Hur ofta blir inte människor förnedrade i vår kultur? Till och med kvällsunderhållning går ju ut på att förnedra varandra och alltid med argumentet att "de väljer det själv". Kanske, men det finns många situationer av förnedrande slag som inte är självvalda, men som produceras av på det sätt som vårt system är uppbyggt.

Och det är där jag tror lögnerna börjar uppstå. För när samhället sätter människor i en situation där de bara kan välja mellan att antingen "tappa ansiktet" eller hitta på en lögn, så hittar de flesta på en lögn. Det behövet inte vara någon stor lögn eller så, men det är ändå en lögn. Och denna lilla lögn växer, drar in fler personer i den och till slut blir den ohållbar. Jag tror att de flesta faktiskt också resonerar som så att varför ska jag behöva bli förnedrad när jag kan ljuga?

Så på vilket sätt sätter samhället människor i förnedring? Bland annat i skolsituationen där man förväntas förstå helt på en gång vad läraren pratar om och även komma ihåg allting som läraren pratade om för två år sedan. Men också i det offentliga samhället där man förväntas ha ett fläckfritt förflutet, helst bara haft ett jobb hela livet, har man haft för många jobb så ifrågasätts det. Man ska veta precis vad man vill och man ska bete sig på alla sätt rationellt, kunnigt, belevat, genomtänkt, planerat och så vidare. Om man är av en mer virrig sort, kreativ och fantasifull, fritänkare eller har annorlunda idéer om någonting, då riskerar man förnedring. På det viset så fungerar det civiliserade samhället på så vis att auktoriteten har tagit över den kulturella evolutionen och kräver att saker bara ska ske på befallning eller godkännande av auktoriteten. Auktoriteten agerar därför som en gud som säger vad som är rätt och vad som är fel och på så vis så är civilisationen i direkt kontrast till det evolutionära samhället.

[Marko]

Håller med om att många lögner är omedvetna, men att man ändå är omedvetet medvetet, då man under lång tid lärt sig ett beteende.

Sen finns det många olika lögner, men jag tror du tänker mer på den sociala lögnen än de individuella.

Alla vill ha sanning, men få ger ut sanning. En paradoxal situation som vi är medvetna om,
vi hyllar något som vänskap med sanning, men bakom finns den finslipade lögnen.

För att behålla en social vänskap, så ska man hålla med och vara lojal, det går lite före sanningen.

Igår träffade jag på en ateist, han predika sin syn på religioner med hat, avsky och förrakt.
När jag höll med honom till de bitar som jag tyckte var vettigt, ja då lät det gamle vän.
När jag kritiserade andra bitar, ja då försvann jag ur hans liv med att bli blokerad,

inte mig emot, för jag vet att vi alla lever i en lögn, jag som du.

så varför vi ljuger ?, för att vara en del av samhället, ha vänner och få arbeta.
det är ett krav att ljuga för att arbeta, ta tex lagen om avsägning när man kritiserar sin arbetsgivare.
vännen drar om du är ärlig, och samhället skiter i dig om du säger vad du verkligen tycker.

Det var bara mina tankar om lögn som föddes ur din text,
och visst är det nog så att vi ljuger för att göra folk till lags även om vissa lögner är till för att hjälpa sina vänner kontrasterat mot andra grupper, tex myndigheter.

[Harald Davidsson]

Lögnen kommer från Zokrates.
sanningen från Sokrates.

[Harald Davidsson]

Håller med om att många lögner är omedvetna, men att man ändå är omedvetet medvetet, då man under lång tid lärt sig ett beteende.

Sen finns det många olika lögner, men jag tror du tänker mer på den sociala lögnen än de individuella.

Alla vill ha sanning, men få ger ut sanning. En paradoxal situation som vi är medvetna om,
vi hyllar något som vänskap med sanning, men bakom finns den finslipade lögnen.

För att behålla en social vänskap, så ska man hålla med och vara lojal, det går lite före sanningen.

Igår träffade jag på en ateist, han predika sin syn på religioner med hat, avsky och förrakt.
När jag höll med honom till de bitar som jag tyckte var vettigt, ja då lät det gamle vän.
När jag kritiserade andra bitar, ja då försvann jag ur hans liv med att bli blokerad,

inte mig emot, för jag vet att vi alla lever i en lögn, jag som du.

så varför vi ljuger ?, för att vara en del av samhället, ha vänner och få arbeta.
det är ett krav att ljuga för att arbeta, ta tex lagen om avsägning när man kritiserar sin arbetsgivare.
vännen drar om du är ärlig, och samhället skiter i dig om du säger vad du verkligen tycker.

Det var bara mina tankar om lögn som föddes ur din text,
och visst är det nog så att vi ljuger för att göra folk till lags även om vissa lögner är till för att hjälpa sina vänner kontrasterat mot andra grupper, tex myndigheter.

blaha blaha blaha, detta är varken sanning eller lögn du uttrycker. Markan

men icke varat.

[Harald Davidsson]

Varför ljuger man?

Min teori om lögnen är att människor inte ljuger för att dom är onda, utan för att de befinner sig i ett moraliskt dilemma som de inte är fullt medvetna om.  skriver Sceptikus

men tror du inte att lögnen kommer att göra dem onda

[Marko]

Harald
Gudar är tex lögn när de formas i ord, du är tex en lögn som sätter gudstämpel på dig,
jag är lögnare när jag tex sätter en profesur på mina kunskaper, arbetsmarknaden är en lögn,

det mesta här i världen bygger på lögne, även gudar som vänder kappan när du inte gör som dom säger.
bla bla bla, visst, men det är så jag ser på sanning och lögn, det som faktiskt inte är och beskrivs med ord som sant.
i princip blir allt lögn, för vi vet inget, förrutom du som är en vetenskapsman och gud som ger folk evigt liv bara dom håller med dig.

[Zokrates]

Harald
Gudar är tex lögn när de formas i ord, du är tex en lögn som sätter gudstämpel på dig,
jag är lögnare när jag tex sätter en profesur på mina kunskaper, arbetsmarknaden är en lögn,

det mesta här i världen bygger på lögne, även gudar som vänder kappan när du inte gör som dom säger.
bla bla bla, visst, men det är så jag ser på sanning och lögn, det som faktiskt inte är och beskrivs med ord som sant.
i princip blir allt lögn, för vi vet inget, förrutom du som är en vetenskapsman och gud som ger folk evigt liv bara dom håller med dig.

Ja, harald och lögner är samma sak, men han finns tyvärr. Det finns uppenbara lögner och uppenbara
sanningar, men det är svårt för de flesta att avgöra skillnaden då även sanningar kan framstå som
osannolika, osammanhängande, otroliga. det finns även tillfällen då vare sig lögnen eller sanningen
kan användas, inte heller en mix utav de två, eftersom människor just har en sanslös förmåga att
ge varandra skit oavsett vilket. Det finns ett tv program som heter myt eller sanning där man skall
avgöra vilket som är vilket utifrån dramatiserade berättelser, nästintill omöjligt att ha rätt då det i
grund och botten bara handlar om vad vi är benägna att tro på.

[Harald Davidsson]

Harald
Gudar är tex lögn när de formas i ord, du är tex en lögn som sätter gudstämpel på dig,
jag är lögnare när jag tex sätter en profesur på mina kunskaper, arbetsmarknaden är en lögn,

det mesta här i världen bygger på lögne, även gudar som vänder kappan när du inte gör som dom säger.
bla bla bla, visst, men det är så jag ser på sanning och lögn, det som faktiskt inte är och beskrivs med ord som sant.
i princip blir allt lögn, för vi vet inget, förrutom du som är en vetenskapsman och gud som ger folk evigt liv bara dom håller med dig.

jag tror du kanske kikat på HERMES,
som säger att sanningen är alltid ALLT,
men vi kan kanske bara få en vision av en sekunds glimt av sanningen
intuitivt,

för att se sanningen är som att kasta sig ut för ett djupt stup,
att inte bara se djupet med ögonen
men uppleva det också med hela kroppen.

[Zokrates]

På dagens nätDN http://www.dn.se/kultur-noje/nya-skrono ... a-internet hittade jag denna länk,
http://www.snopes.com/horrors/ghosts/deadcall.asp

[Sceptisk]

Vill tillägga att det är grammatiskt och epistemologiskt problem i att kalla falskheter för "lögner". För det kräver frågan tillbaka; vad är isåfall sanningen? Jag tror varken på lögnen eller sanningen. Sanningen har ingen uppfattning om skam. Stående för sig självt är den ytlig och trivial. Den har ingen heder, ingen moral, ingen känslighet. Den är kastrerande, utplånande, totalitär, skoningslös och mördande. Därför har sanningen inget värde i sig självt utan borde ses som, och besvaras, som ett vapen.

Lögnen har så vitt jag vet tre karaktäristika; döljande, missvisande och bedräglig.

Tre karaktäristika för sanningen är; avslöjande, obscen och komprometterande.

Visheten avgör när och hur eller om de skall användas.