Komma i kontakt med ditt inre, sin själ, vad är själ?

[HerrFunderare]

Jag tror inte att det finns något enkelt svar på vad själen är.
Utan var och en får finna det svar som passar sig själv på den frågan.
Frågar man mig så är det just det inre, som finns med sedan man föds.
Sedan får man sår och annat i sin själ längs livet.
Man väljer då att antingen stänga av sin själ, för att orka med det jobbiga.
Eller det lite jobbigare alternativet, ta tag i det jobbiga, bearbeta det och sedan gå vidare med en hel själ och ha växt inombords.

I dagens samhälle väljer man lätt den enkla vägen, för det blir för jobbigt att ta tag i det jobbiga och behandla det.
Man flyr hellre från det, det innebär även att man flyr från sig själv.
Det fungerar ett tag, men det gör ont och många förstår inte varför de mår dåligt, de vet bara att de mår dåligt.

För man glömmer lätt bort att man en gång har valt att fly från sig själv och sin själ, som gjorde ont en gång.

Varje gång man flyr från sin själ, ser jag det som att man bygger en mur runt sitt inre, som gör att man inte har kontakt med sitt inre, sin själ.
Man blir inte vän med sig själv, har svårt att älska sig själv för den man är.
Blir lätt beroende av andras tycke och kärlek, pga att man inte ser sig själv som den man är.

Jag har själv varit i den här fällan i många år....varit stort sett beoende av andras tycke och så.
Det har tagit lång tid att komma till den punkt jag är vid idag.
Men jag är glad att jag har fått kontakt med min själ igen, men jag får vara vaksam, så jag inte bygger upp en ny mur varje gång jag är med om något jobbigt.
Det är ju lite av en reflex...har man en gång fått in vanan att bygga upp en mur runt sitt inre, gör man det lätt varje gång man är med om något jobbigt.
Man gör det liksom för att orka med, för att klara va det jobbiga.

I dagens samhälle är det så lätt att slippa ta tag i sig själv, man kan gömma sig bakom mask efter mask.
Det gör att det ser ut som det gör i samhället idag.
Fråga bara dig själv och se om du är en av dem som kan säga att du älskar dig själv.
Det är inte många som gör det idag.
....om det beror på det moderna samhället, eller om det beror på Svensk kultur, att man ska inte tro att man är något mer än andra, vet jag inte.
Men faktum är ändå att det är väldigt många som går runt och mår dåligt, som inte förstår varför...

[Marko]

Jag är inne på logik och kommer ihåg ett påstående,
du kan inte älska någon om du inte älskar dig själv.
eller så som du älskar dig själv älskar du andra.

Jag vet att jag älskar mina barn djup, och vissa personer kan nog inkluderas med.

det ger ju att jag älskar mig själv djupt, fast ibland känns det inte direkt så.

är det fel på premissen eller är det fel på mig : )

HerrFunderare,
Jag tror du har hittat många svar i livet, det känns iaf som så,
Det du skriver är vettigt och säkert sant för väldigt många personer.
Vi fokuserar nog för mycket på det som inte är bra, jag gör det ofta.
Internet är ett sätt att flyga förbi dom tankarna, kanske det är rätt att fundera och få tankar att utvecklas,
men det känns inte som att det leder till något konkret.

Du har helt rätt i att vi måste bry oss om oss själva med. Det skadar ju inte att göra det.

[HerrFunderare]

Marko:
Jag tog din kommentar som en stor komplimang.
Tack ska du ha.

Jag har inte en aning om du hade tänkt det som så, men jag tog det som en stor och trevlig komplimang.
Bara det att du tog dig tid att fundera över mina tankar, sedan vad du skrev.

Jo, jag har kommit fram till en del här i livet, det är inget jag ska skrapa under mattan.

Utan att gå in för mycket om mig själv, men låt mig säga att jag är 31 år, lever med en dödlig sjukdom sedan jag var liten.
Ser det som en fördel, pga att jag har fått ta tag i mig själv och mitt inre med mer.

Det har inte varit lätt, men det har gett mig så otroligt mycket.

[Algotezza]

Kroppen är det jag ser när jag står upp och tittar ner. Själen är den del av kroppen jag aldrig kan se direkt. I synnerhet det som sker inuti denna del och består av processer vi kan kalla tankar,känslor, minnen, fantasier, planering, farhågor...

/Algotezza

[Algotezza]

Vår ande är vår andning.

Själen är en hypostasering av våra inre processer (tänkande, kännande, minnande, planerande, fantiserande, funderande etc). Tankar, minnen, känsloretc  finns inte - det handlar i stället om mentala processer, inte ett slags "mentala ting".

På samma vis kan vi betrakta det vi kallar ting och varelser i den fysiska världen som summan av de processer som upprätthåller dem och gör dem möjliga att varsebli. Min kropp är alltså  summan av ett antal fysiska processer, min själ summan av mentala sådana.

Anden är en hypostatsering av andningsprocessen.

Guds ande kallas Gudsvind i nya översättningen av GT. Vinden är jordklotets andning, vatten dess blod.


Finns det ett jag oberoende av dessa processer som skapar kontinuitet - eller emanerar vår känsla av att vara ett kontinuerligt jag ur nämnda processer? Kan detta jag finnas till utan dessa processer - har det självständig existens oberoende av dessa?

/Algotezza