Kan vi tänka? Eller känner vi bara?
Och använder vi språket för att rensa våra tankekedjor från känslofibrer så att de i verbaliserad form verkar sprungna ur tänkandet?
Emotio, ergo cogito, ergo sum.
/Algotezza
Känsla tanke
Moderator: Moderatorgruppen
Känsla tanke
Algotezza aka Algotezza
En fantastisk frågeställning!
Själv har jag genomgått psykos efter att jag gick in i väggen och då handlar det om att känslorna skapar mer känslor som till slut gör att tanken inte längre är sann och då smäller det.
Känslorna styr tanken. Den som kan styra sina känslor är den som kommer närmast lycka. Tanken är endast ett redskap för att hantera logistiken av intryck och lagrad information medan känslan är kaptenen på skeppet.
Det går att styra känslorna men det är svårt. Tanken går inte att styra. Men du kan införskaffa ny information som kan ge känslan hjälp på vägen att uppnå nästa steg i din utveckling.
Språket är en ventil. De som mår väldigt dåligt och befinner sig i kaos-läge kan använda sig av ordkulsprutan tills allt motstånd är borta.
En följdfråga skulle kunna vara angående författaren: Varför är det så få människor som hanterar språket på den nivån att de duger som författare, när det är vår ädlaste och viktigaste form av kommunikation?
Svaret från mig blir att det är ett bevis på att känslan styr och inte tanken.
Själv har jag genomgått psykos efter att jag gick in i väggen och då handlar det om att känslorna skapar mer känslor som till slut gör att tanken inte längre är sann och då smäller det.
Känslorna styr tanken. Den som kan styra sina känslor är den som kommer närmast lycka. Tanken är endast ett redskap för att hantera logistiken av intryck och lagrad information medan känslan är kaptenen på skeppet.
Det går att styra känslorna men det är svårt. Tanken går inte att styra. Men du kan införskaffa ny information som kan ge känslan hjälp på vägen att uppnå nästa steg i din utveckling.
Språket är en ventil. De som mår väldigt dåligt och befinner sig i kaos-läge kan använda sig av ordkulsprutan tills allt motstånd är borta.
En följdfråga skulle kunna vara angående författaren: Varför är det så få människor som hanterar språket på den nivån att de duger som författare, när det är vår ädlaste och viktigaste form av kommunikation?
Svaret från mig blir att det är ett bevis på att känslan styr och inte tanken.
Rotkiv skrev:En fantastisk frågeställning!
Själv har jag genomgått psykos efter att jag gick in i väggen och då handlar det om att känslorna skapar mer känslor som till slut gör att tanken inte längre är sann och då smäller det.
Känslorna styr tanken. Den som kan styra sina känslor är den som kommer närmast lycka. Tanken är endast ett redskap för att hantera logistiken av intryck och lagrad information medan känslan är kaptenen på skeppet.
Det går att styra känslorna men det är svårt. Tanken går inte att styra. Men du kan införskaffa ny information som kan ge känslan hjälp på vägen att uppnå nästa steg i din utveckling.
Språket är en ventil. De som mår väldigt dåligt och befinner sig i kaos-läge kan använda sig av ordkulsprutan tills allt motstånd är borta.
En följdfråga skulle kunna vara angående författaren: Varför är det så få människor som hanterar språket på den nivån att de duger som författare, när det är vår ädlaste och viktigaste form av kommunikation?
Svaret från mig blir att det är ett bevis på att känslan styr och inte tanken.
Vad jag har förstått kan man inte styra sina känslor direkt så som man kan med tankarna. Vill jag tänka på en grön cykel gör jag det på direkten. Bara genom att tänka orden eller skapa en bild av dem i mitt inre.
Men bara för att jag tänker "Nu är jag glad" blir jag ju inte glad av det.
Dock kan vi styra våra känslor indirekt, genom olika tankebilder. Hur pass väl man kan styra känslorna beror på hur ens psyke - den emotionella delen - svarar på bilderna. Man kan tänka tysta meningar eller bilder eller ljud. Man får pröva sig fram.
Hur som helst har jag förstått att vägen till min lycka åtminstone består av att acceptera alla känslor fullt ut, se dem som subjektiva, personliga känslofakta - oavsett deras innehåll. Försöker jag undertrycka dem eller hindra dem, mår jag till slut väldigt dåligt.
Sedan kan jag må dåligt genom hur omvärlden kan reagera på när ochhur jag manifesterar mina känslor, i hårda tanklösa ord t.ex. när jag känt mig martyrisk och orättvist behandlad.
Jag använder känsloaccepterandet för att inte må alltför dåligt av mörka känslor. Jag ser alla känslor, mörka som ljusa, som en våg som drar förbi, den tornar upp sig och planar ut. Jag accepterar att den uppkommit och finns. Vissa är mer klibbiga och stannar kvar längre av sig själv. Men det är bara att ha tålamod och lära sig vänta. Det finns allt från små böljor till tsunamis. Acceptera och vänta ut. Man kan också lära sig få ut ljus kunskap/energi ur mörkret - genom att lära sig något av det - om en själv och andra.
Tänkandet sker inom de ramar som vårt aktuella emotionella tillstånd skapar. De får kraft och riktning via känslor och känsloenergi. Instinkten har sin del, liksom i sällsynta fall intuitionen.
/Algotezaza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster