Min korta förklaring till altruistiska självmord

[Zeldun]

Individuella handlingar är oftast sett ur individens egen synvinkel altruistiska medan handlingarna ur ett evolutionärt perspektiv sett är egoistiska. Detta kan bland annat förklara altruistiska självmord, där människor i förmån för andra dödar sig själva. Att säga att allt agerande är egoistiskt eftersom att det gynnar en själv att vara god mot andra sägs ofta vara felaktigt eftersom det förekommer fall då människor dör för gruppen. Denna avvikelse är ett resultat av det altruistiska individuella målet, men har i naturen inte förekommit tillräckligt frekvent för att ha visat sig ofördelaktigt i naturen. Individen kan alltså, under extrema och udda omständigheter begå självmord i förmån för andra men rent evolutionärt i förmån för sig själv. Det är bara ett resultat av människans ibland paradoxala natur.

[Johan Ågren]

Att dö för något annat som känns viktigt innebär att den egna identifikationen då överlever. Det är då gynnsamt för denna identifikation. Som enskild individ utgör jag bränsle för denna identifikation. Vad är igentligen ett jag och var upphör dessa gränser?

En utvidgning på altruismidén är att den mänskliga organismen inte är separerad i kroppar utan utgör en vidare identifikation; vi är celler i en social organism där varje del arbetar och organiserar sig holistiskt. Om identifikationen är ärlig med detta är den egna genbehållaren sekundär. Om generna är bärare av dessa altruistiska förmågor så är det naturligtvis nödvändigt att de också reproducerar sig och inte tar livet av sig före. Men altruistiska förmågor kan också lagras i böcker i stället för gener Är den altruistiska förmågan därför falsk? Är den äkta människan endast en sådan som växer upp oberoende av extern mänsklig information? Hur agerar en sådan människa, vilken nivå befinner vi oss på rent genetiskt?

Johan

[Zeldun]

Jag kan tyvärr inte hålla med om din kollektivistiska syn på den mänskliga arten. Mänskligheten är blott en uppsättning individer, som alla bär mänskligheten inom sig i form av gener. Gemenskap är ingenting mer än en abstraktion som är nödvändig för att optimera samarbete vilket i slutändan är något som gynnar var och en av individerna i gruppen. Det är alltså för sin egen skull man gör saker för andras skull rent evolutionärt, skulle jag vilja påpeka. Att det förekommer altruistiska självmord, och annat till synes osjälviskt beteende beror just på personens individuella önskningar. Under extrema och udda omständigheter går dessa inte alltid hand i hand med dess egna evolutionära funktioner.