Förnedra sig inför sig själv?

[freddemalte]

Hej

En psykologifråga:

Man kan väl ”roas av sig själv” på så sätt att man t ex skrattar i sin stilla ensamhet om man missuppfattade något eller om man snubblar när man är ensam i sin lägenhet, men kan väl även vara väldigt glad, stolt eller nöjd med sig själv (inför sig själv) om man ”fixar något” som man inte trodde att man skulle klara – det kan vara en svår nivå i ett spel eller kanske en tentamen, kanske ett svårt musikstycke som man har tränat på länge etc.

Jag vet inte om ni känner igen det ovan beskrivna?

Hur som helst – till min fråga (mot bakgrund av detta):

Kan man (in för sig själv) skämma ut och/eller förnedra sig själv? Jag frågar alltså inte huruvida man kan förnedra sig inför andra, utan just inför sig själv?

Eller är just "förnedring" och liknande enbart något som kan ske i relation till "den andre"?

Tankar kring detta?

Hälsar Fredrik

[förstår mig själv]

Bra ämne. Jättesvårt. Gäller att acceptera sig själv, det som uppfattas "dåligt" och det "bra". Teorin om sig själv och sin kropp och sin prestationsförmåga. Detta är jättesvårt ofta har man en felaktig uppfattning om olika egenskaper. Man vill vara något man inte är. Då kommer man misslyckas att nå sitt mål. Det är hela människan som räknas och man ska utveckla det man är. Fan kommer vi ur psykoserna utvecklas vi otroligt, till en helt annan människa. Vi kan typ gå nakna, som andra djur. Visar vi oss som vi är så kommer den vi passar med till oss och vi går till den vi passar med när vi slutar föreställa oss. Vi kan ta bort masker, sluta ljuga och frigöra den hjärnkraften till att uppnå vad vi vill. Förstår vi inte kroppen så kan den inte uppnå lika mycket. Vi kommer värdera egenskaper på annat sätt. Att föreställa sig leder ju till att allt blir sämre, man gifter sig och skaffar barn med fel tjej och man kan försöka uppnå det som inte går eller omvänt inte uppnå det man skulle kunna.