Är det ok att inte ha något att säga?
På vilket vis påverkar det dig om du inte har något att säga?
När du inte har något att säga
Moderator: Moderatorgruppen
När du inte har något att säga
Jag uppskattar att 99 procent av alla som registrerat sig på detta forumet inte har någonting alls att säga,
så med tanke på din fråga så lyser de som bäst skulle kunna svara på den med sin tystnad...
Själv lider jag av det motsatta fenomenet, att hitta någon som verkligen orkar lyssna.
så med tanke på din fråga så lyser de som bäst skulle kunna svara på den med sin tystnad...
Själv lider jag av det motsatta fenomenet, att hitta någon som verkligen orkar lyssna.
När du inte har något att säga
De som har något att säga orkar inte lyssna och de som inte har något att säga de vill inte bli påprackade...
Varför har du något du vill säga medan 99% inte har det?
"Du ska alltid ha en åsikt" någon klok eller tok som sagt.
Varför har du något du vill säga medan 99% inte har det?
"Du ska alltid ha en åsikt" någon klok eller tok som sagt.
När du inte har något att säga
Här en dikt jag skrivit på temat:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1542510
Ingentingen i Aldrigheten
Jag har ingenting att säga.
Ingenting att skriva.
Jag är ingenting.
Jag sitter inte här.
Jag finns inte.
Jag har upphört existera.
Jag har aldrig funnits.
Kommer aldrig att finnas.
Nu är allt glömt.
Stillheten breder ut sig.
Nu intar den rymden
där rörelsen så länge regerade.
Den går vidare och stillnar allt.
På en given signal
upphör de svarta hålen.
Galaxerna slutar rotera.
Allt stillnar
medan den sista råkan
försiktigt knackar med näbben
mot rymdskeppets gyllene skrov
men ingenting händer.
Vilket var väntat.
Allt stillnar. Så stilla.
Jag har aldrig funnits.
Kommer aldrig att finnas.
/Algotezza
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1542510
Ingentingen i Aldrigheten
Jag har ingenting att säga.
Ingenting att skriva.
Jag är ingenting.
Jag sitter inte här.
Jag finns inte.
Jag har upphört existera.
Jag har aldrig funnits.
Kommer aldrig att finnas.
Nu är allt glömt.
Stillheten breder ut sig.
Nu intar den rymden
där rörelsen så länge regerade.
Den går vidare och stillnar allt.
På en given signal
upphör de svarta hålen.
Galaxerna slutar rotera.
Allt stillnar
medan den sista råkan
försiktigt knackar med näbben
mot rymdskeppets gyllene skrov
men ingenting händer.
Vilket var väntat.
Allt stillnar. Så stilla.
Jag har aldrig funnits.
Kommer aldrig att finnas.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3060
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
När du inte har något att säga
Jo förfan. Tycker du verkar vara en jätte fin människa. Tror ofta att vi säger för mycket. Vi behöver inte prata hela tiden. Dels så säger vi med kropparna vad vi menar. dels så tror jag att det är vanligt att vi känner att vi ska tala för att vi blir nervösa och får ideer om hur den andre ska tolka vår tystnad. Eller så kan ske vi blir frustrerade för att den andre inte förstår. Börja lätta lite på detta. Våga vara lite mer tyst ibland. testa vara på ett lite annorlunda sätt. Förklara lite annorlunda. Sålänge du tycker om någon så blir det bara bättre ju mer naturlig man är .Vi ska ju utvecklas i livet. Lära oss hantera olika situationer bättre.
När du inte har något att säga
I och med att min vishet har ökat så har även min mun börjat att tystna. Förr kastade jag mig in i debatter över allt, hävdade min ståndpunkt, uttalade "axiomer" till höger och vänster.
Varje individ söker efter sitt inre, och en stor del av detta sökande innefattar att identifiera sig själv. Hur vi identifierar oss själva har många ansikten. Vi kan försöka identifiera oss själva genom vår hobby, vår livsstil, vår musikstil, våra ägodelar, vår utbildning, våra jobb, våra fysiska och mentala egenskaper.
En stor fas de flesta går igenom är att identifiera sig själva genom sin åsikter; moral, politik m.m. Vi hävdar vår existens och identitet genom att förknippa oss med en ståndpunkt helt enkelt. Desto större osäkerhet vi har att identifiera oss själva som individer, eller t.ex. som vilken roll vi har i en grupp, desto oftare har vi ett behov att hävda oss (med det inte sagt att dem som är för blyga för att tala är otroligt säkra på sig själva).
Problemet med att finna oss själva genom yttre ting; åsikter, prylar, hobbys m.m. är att vi i samma sekund låser fast oss. Vi riskerar först och främst att uppleva ångest när vi blir berövade på något av de tingen vi identifierat oss själva med (bilen går sönder, Spice Girls splittras, vår politiska åsikt har brister) då vi upplever att mattan under våra fötter rycks undan, d.v.s. trygghetskänslan vi byggt upp genom att identifiera oss genom något. Det andra riskmomentet är att vi riskerar att stagnera i vår personliga utveckling. Så länge vi håller oss fast i en lyktstolpe, våra "axiomer", så har vi begränsat det inre sökandet.
För varje gång vi tar ett ställningstagande inom t.ex. politik, religion och moral så har vi indirekt bundit fast en del av vår identitet i detta axiom. Och då människan gör det mesta för att undvika att konfronteras med ångest så håller vi helt sonika fast i detta axiom. Vissa håller fast i sina axiom livet ut, i rädsla för att konfrontera ångest. Desto längre vi håller fast desto större blir ångest vid en eventuell konfrontation. Allt för ofta stöter vi på människor som vägrar att ändå åsikt, trots att motargument är otroligt uppenbara. Förr blev jag otroligt frustrerad på sådana typer av människor, nu tycker jag bara synd om dem och kan sympatisera med dem.
Vi som människor utvecklas hela livet. Vissa mer, vissa mindre, vissa snabbare, andra långsammare. Desto färre saker vi låser oss fast vid desto större chans har vi att släppa taget om dem. Desto mer vi vågar släppa kontrollen, konfrontera ångest, och kasta sig ut i det mentala stupet, desto större chans har vi att klättra mot toppen.
(Horace Engdahl ?) sa att makteliten alltid enbart kommer att bestå av de näst bästa - något som jag tolkar att de allra bästa är för visa för att uttala sig om i termer om rätt och fel. Att tala är silver...
Varje individ söker efter sitt inre, och en stor del av detta sökande innefattar att identifiera sig själv. Hur vi identifierar oss själva har många ansikten. Vi kan försöka identifiera oss själva genom vår hobby, vår livsstil, vår musikstil, våra ägodelar, vår utbildning, våra jobb, våra fysiska och mentala egenskaper.
En stor fas de flesta går igenom är att identifiera sig själva genom sin åsikter; moral, politik m.m. Vi hävdar vår existens och identitet genom att förknippa oss med en ståndpunkt helt enkelt. Desto större osäkerhet vi har att identifiera oss själva som individer, eller t.ex. som vilken roll vi har i en grupp, desto oftare har vi ett behov att hävda oss (med det inte sagt att dem som är för blyga för att tala är otroligt säkra på sig själva).
Problemet med att finna oss själva genom yttre ting; åsikter, prylar, hobbys m.m. är att vi i samma sekund låser fast oss. Vi riskerar först och främst att uppleva ångest när vi blir berövade på något av de tingen vi identifierat oss själva med (bilen går sönder, Spice Girls splittras, vår politiska åsikt har brister) då vi upplever att mattan under våra fötter rycks undan, d.v.s. trygghetskänslan vi byggt upp genom att identifiera oss genom något. Det andra riskmomentet är att vi riskerar att stagnera i vår personliga utveckling. Så länge vi håller oss fast i en lyktstolpe, våra "axiomer", så har vi begränsat det inre sökandet.
För varje gång vi tar ett ställningstagande inom t.ex. politik, religion och moral så har vi indirekt bundit fast en del av vår identitet i detta axiom. Och då människan gör det mesta för att undvika att konfronteras med ångest så håller vi helt sonika fast i detta axiom. Vissa håller fast i sina axiom livet ut, i rädsla för att konfrontera ångest. Desto längre vi håller fast desto större blir ångest vid en eventuell konfrontation. Allt för ofta stöter vi på människor som vägrar att ändå åsikt, trots att motargument är otroligt uppenbara. Förr blev jag otroligt frustrerad på sådana typer av människor, nu tycker jag bara synd om dem och kan sympatisera med dem.
Vi som människor utvecklas hela livet. Vissa mer, vissa mindre, vissa snabbare, andra långsammare. Desto färre saker vi låser oss fast vid desto större chans har vi att släppa taget om dem. Desto mer vi vågar släppa kontrollen, konfrontera ångest, och kasta sig ut i det mentala stupet, desto större chans har vi att klättra mot toppen.
(Horace Engdahl ?) sa att makteliten alltid enbart kommer att bestå av de näst bästa - något som jag tolkar att de allra bästa är för visa för att uttala sig om i termer om rätt och fel. Att tala är silver...
Det finns inga krig, bara inre konflikter.
När du inte har något att säga
Ja eller också klipper man och klistrar, länkar till andra och slutar till sist att tänka själv kanske?
http://www.livet.se/ord/kategori/Klokhet_och_Visdom
http://www.livet.se/ord/kategori/Klokhet_och_Visdom
När du inte har något att säga
Silver, jag tycker ditt inägg innehåller väldigt bra poänger. Alltför många människor sin fast i sin tro, i sitt "rätt- och fel tänkande" vilket hindrar oss från att upptäcka oss själva. Hindrar oss från att förstå; både oss själva och även andra människor. Vet att vissa blir irriterande på mina inlägg eftersom jag skriver om detta i nästan varje inlägg jag gör. Det är endast för att det här är det viktigaste enligt mig. Iallafall för mig, andra kanske inte tycker det är så viktigt men det beror på att de sitter fast i sin tro.
När du inte har något att säga
xts skrev:Silver, jag tycker ditt inägg innehåller väldigt bra poänger. Alltför många människor sin fast i sin tro, i sitt "rätt- och fel tänkande" vilket hindrar oss från att upptäcka oss själva. Hindrar oss från att förstå; både oss själva och även andra människor. Vet att vissa blir irriterande på mina inlägg eftersom jag skriver om detta i nästan varje inlägg jag gör. Det är endast för att det här är det viktigaste enligt mig. Iallafall för mig, andra kanske inte tycker det är så viktigt men det beror på att de sitter fast i sin tro.
Tro kan ju övergå till vetskap om att något faktiskt förhåller sig på det sätt som man tidigare enbart trodde att det
gjorde och i det läget kan ju inget rubba vissheten med mindre än att man tvingas ljuga inför sig själv och andra.
När du inte har något att säga
Zokrates skrev:xts skrev:Silver, jag tycker ditt inägg innehåller väldigt bra poänger. Alltför många människor sin fast i sin tro, i sitt "rätt- och fel tänkande" vilket hindrar oss från att upptäcka oss själva. Hindrar oss från att förstå; både oss själva och även andra människor. Vet att vissa blir irriterande på mina inlägg eftersom jag skriver om detta i nästan varje inlägg jag gör. Det är endast för att det här är det viktigaste enligt mig. Iallafall för mig, andra kanske inte tycker det är så viktigt men det beror på att de sitter fast i sin tro.
Tro kan ju övergå till vetskap om att något faktiskt förhåller sig på det sätt som man tidigare enbart trodde att det
gjorde och i det läget kan ju inget rubba vissheten med mindre än att man tvingas ljuga inför sig själv och andra.
Helt riktigt. Frågan är dock vem som tenderar att ljuga för sig själv och andra: den som gormar högt och är otroligt ivrigt på att övertala alla, eller den som kan sitta tyst och lyssna?
Bland mina största orosmoment innefattar det att komma bort mig längst vägen, att låta min tro övergå till blind vetenskap. För mig är det därför viktigt att alltid känna efter - magkänslan är den enda magnetvisaren vi har inom oss. Om jag t.ex. upplever frustration när någon dementerar eller ifrågasätter mina åsikter så vet jag att jag är på hal is, då kan det vara dags att tänka om sin ståndpunkt.
Det finns inga krig, bara inre konflikter.
När du inte har något att säga
Zokrates skrev:xts skrev:Silver, jag tycker ditt inägg innehåller väldigt bra poänger. Alltför många människor sin fast i sin tro, i sitt "rätt- och fel tänkande" vilket hindrar oss från att upptäcka oss själva. Hindrar oss från att förstå; både oss själva och även andra människor. Vet att vissa blir irriterande på mina inlägg eftersom jag skriver om detta i nästan varje inlägg jag gör. Det är endast för att det här är det viktigaste enligt mig. Iallafall för mig, andra kanske inte tycker det är så viktigt men det beror på att de sitter fast i sin tro.
Tro kan ju övergå till vetskap om att något faktiskt förhåller sig på det sätt som man tidigare enbart trodde att det
gjorde och i det läget kan ju inget rubba vissheten med mindre än att man tvingas ljuga inför sig själv och andra.
Ja absolut. Problemet ligger i att vi förhåller oss till tron först, för att sedan tolka saker efter den. Istället för att skapa en tro utifrån det vi upplever.
När du inte har något att säga
Rotkiv skrev:Är det ok att inte ha något att säga?
På vilket vis påverkar det dig om du inte har något att säga?
Att inte ha något att säga är helt ok, det jag kan ha svårt för är känslan och stämningen som ev uppkommer när det blir tyst. Jag kan uppleva det avslappnande och befriande med tysthet, men andra upplever det som stressande och oerhört provocerande. Nu beror det ju mycket på sällskapet, situationen osv, men också på personligheten.
Jag tycker om att lyssna, och inte bara på orden.
Det stora fördelen med att skriva här eller på liknande ställen är ju tiden man får att fundera. Ovärdeligt. Jag är ingen slapstick person, utom ibland när det glimtar till lite
Silver skrev:I och med att min vishet har ökat så har även min mun börjat att tystna.
......
Allt för ofta stöter vi på människor som vägrar att ändå åsikt, trots att motargument är otroligt uppenbara. Förr blev jag otroligt frustrerad på sådana typer av människor, nu tycker jag bara synd om dem och kan sympatisera med dem.
Vi som människor utvecklas hela livet.
Att tala är silver...
Just att inte tvinga på någon annan min ståndpunkt, har som du säger förändrats med tiden. Antar att det är lite så till mans, men ibland blir jag riktigt förvånad av den avsaknad på förståelse eller empati med andra som gör att man så gärna vill att alla ska dela deras övertygelse. Förr kunde jag bli galen på det, numera blir jag också lite ledsen av att se deras inskränkthet. Ett leende kan vara avväpnande, men har man otur är det provocerande.
När du inte har något att säga
Tala är silver
tiga är guld
men tänka och känna är platina...
/Algotezza
tiga är guld
men tänka och känna är platina...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
När du inte har något att säga
Rotkiv skrev:Är det ok att inte ha något att säga?
På vilket vis påverkar det dig om du inte har något att säga?
Njuter av tystnaden!
När du inte har något att säga
Så kan det bero på att vi inte fyllt på med något nytt, vi är understimulerade, litet uttorkade.
Nytt friskt vatten från de klara källorna behövs.
"Här har man druckit vatten ur pölar", jag tror det var Bo Widerberg som yttrade sig ungefär så. Eller var det Keve Hjelm som läst något manuskript av Bo Widerberg? Kanske mer hans sätt att uttrycka sig?
Nytt friskt vatten från de klara källorna behövs.
"Här har man druckit vatten ur pölar", jag tror det var Bo Widerberg som yttrade sig ungefär så. Eller var det Keve Hjelm som läst något manuskript av Bo Widerberg? Kanske mer hans sätt att uttrycka sig?
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster