Är verkligen demokrati så bra som man generellt får det att låta? Blir det inte lika elitistiskt som diktatur egentligen?
Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem?
Dessa är frågor jag sitter och funderar på just nu och jag skulle tycka det vore väldigt trevligt om någon var sugen på att diskutera vidare om demokrati och dess eventuella alternativ. Jag skulle även vilja ha tips på filosofer som haft särskilt intressanta tankar om demokrati.
Demokrati
Moderator: Moderatorgruppen
-
pavernicus
- Inlägg: 45
- Blev medlem: 08 sep 2003 23:41
- Ort: Umeå
Det har skrivits en hel del böcker om sådana frågor som din. Filosofer med särskilt intressanta tankar om demokrati? Hm ja varför inte börja från början och läsa lite Aristoteles, även om hans version av demokrati inte är det vi idag kallar demokrati. Sen kanske lite Augustinus, följt av lite Thomas av Aquinas. Sen kanske Thomas Hobbes som är en renässansfilosof som har ett väldigt härligt sätt att tänka, främst i politiska spörsmål. Fast han propagerar inte så mycket för demokrati.
Jag föreslår att du inte läsa källtexter av Thomas och Augustinus, dom har skrivit så mycket svammel. Men köp "från Platon till kommunismens fall" av Sven-Eric Liedman. Den boken är tydligen väldigt använd inom politisk filosofi, såväl som idéhistoria. Den har kommit ut i massa massa upplagor och den handlar helt enkelt om ett axplock av framstående politiska filosofer. Att hitta verk som uteslutande disskuterar Krati (styre) kanske är lite besvärligare men det går säkert.
Sedan rörande vad jag säger i frågan. Först och främst kan vi konstatera vad ordet betydde från början på gammal grekiska "demos krati" Demos=folk Krati=styre. Även om Platon ville mena att "demos" snarare innebar detsamma som "mob". Men nu ska vi inte halka in i någon djupgående slamkrypar disskution i vad demokrati ÄR. Låt oss anta "for the sake of the argument" att vi redan har en någorlunda klar bild vad det rör sig om. Låt mig ta mig friheten att citera dig och ha dina frågor som utgångspunkt för mer eller mindre systematisk disskution. Fortsatta texten bör läsas ganska sakta och eftertänksamt, upptäckta jag efter att ha läst igenom den själv. Det blir lite krångligt med tankehopp bakåt ibland.
"Är verkligen demokrati så bra som man generellt får det att låta?"
Ja det är frågan som allt för få ställer sig, precis som du och jag tycker. Det första jag lockas att tänka på är det att i demokratin (när jag säger demokratin i fortsättningen menar jag det svenska styrelseskicket) är man fri "till". Med detta menar jag att man är fri till demokrati, men är inte fri att ställa sig utanför demokratin. Man är inte fri att vara öppet emot demokratin. Men är det då demokrati om man inte får vara emot den? Många vill svara ja här. Vi måste betänka att bara för demokrati råder är inte medborgarna fria att tala och tänka såsom dom vill. Nu råkar det ju vara så i det här landet att det sägs att man är fri att tycka och tänka som man vill. Men låt oss inte upphålla oss med denna synbara paradox, utan istället återvända. Man är alltså bara fri till demokratin inte ifrån den. Om man accepterar detta faktum att man bara är fri till demokrati så blir det genast lättare för demokratin att visa att den är "så bra som man generellt får det att låta". Helt enkelt, om man inte har något val bör man väl kanske acceptera saker såsom dom är.
Men vad menar jag egentligen med att man bara är fri "till" demokratin? Jo, om jag skulle starta en parti som öppet försökte bekämpa demokratin och exempelvis talade för diktatur, så skulle jag och mina anhängare säkerligen behandlas som om vi gjort ett brott. Eller vad helst annat som öppet talade emot demokratin. Men kan då detta kallas yttrandefrihet, eftersom det är tal om en inskränkning av denna? Man är så att säga tillåten att säga vissa saker, men inte andra saker. Det kan väl knappast i sådana fall kallas för frihet. Här säger våra politiker i demokratin att det är en inskränkning, en begränsning av friheten, men att den skapar mer nytta än vad den ställer till förtret. Helt enkelt däför att man inte vill veta av några antidemokratiska element. Den skarpsinnige låter inte hjärnan vila i frågan ännu. Verkar det inte som om dessa förespråkare av demokrati, som hindrar mig från min frihet, i själva verket agerar som förtryckare? Ja det gör dom faktiskt. Därmed kan vi anse demokratin upplöst och ha bevisat sig själv omöjlig. Men nu är det så att detta är en paradox, som i alla fall de inom svensk politik förstår, som inte besitter ett alldeles förslöat sinne. Men likväl hävdar man demokratins överlägsenhet gentemot andra former av "förtryckarstater". Men vi vet ju nu efter detta, att även demokratin är en förtryckarstat.
Sedan detta vi såg i och med Emu-valet. Person är för, större delen av sossarna är för. Men partiets väljare är emot i majoritet. Lejonborg och Person fördömmer svenska folket för att det inte "förstår sitt bästa". Själv kan jag då inte ännat än skratta åt deras oförståelse. Detta visar då som jag ser det att politikerna i demokratin faktiskt inte är så bra representanter för folkets viljor som dom vill verka. Nu över till nästa fråga.
"Blir det inte lika elitistiskt som diktatur egentligen?"
Det svenska politikerna rekryteras genom partierna. Om man har varit med länge i partiet, gått på många möten, varit mycket aktiv och så vidare så kommer man sig upp i partiet. Väldigt många av de ministrar som sitter på väldigt höga positioner har ingen som helst formell utbildning för sitt speciella område. Därför kan det knappast sägas att de som sitter som minister är den mest lämpade. Därför kan man knappast tala om någon form av elitstyre.
Det man däremot brukar mena när man talar om experter på olika områden, det är forskare. Forskarna är så att säga experter, eller kanske eliter på sina områden. En utbildad forskare har lång så kallad formell utbildning. Därför kan dessa kallas experter eller eliter. Men om det nu skulle vara fallet att landet styrdes av forskare, så skulle man kunna kalla detta för expertstyre eller elitstyre i fall att det inte var valda av folket. Var de å andra sidan valda av folket så skulle ju detta därmed kallas demokrati, på samma sätt som demokrati nu, fast på andra grunder.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem?"
Om vi tittar tillbak i historien så ser vi att Rommerska riket var en sorts senatsadel-demokrati, men när man i svåra tider behövde kunna agera fort och effektivt så tillsatte man en kejsare som kunde ta kvicka enhälliga beslut. Om vi tittar på exempelvis Saddam Hussein så skulle han uppenbarligen inte hålla med om att demokrati är det ultimata styrelseskicket. Däremot verkar Bush och resten av USA inte hålla med honom. Frågan varierar verkligen beroende till vem den ställs, såsom alla frågor. Mitt svar är Nej.
Dina frågor är långt ifrån besvarade, men något litet korn av visdom kanske jag har lyckats vaska fram ur lögnens floder.
Jag föreslår att du inte läsa källtexter av Thomas och Augustinus, dom har skrivit så mycket svammel. Men köp "från Platon till kommunismens fall" av Sven-Eric Liedman. Den boken är tydligen väldigt använd inom politisk filosofi, såväl som idéhistoria. Den har kommit ut i massa massa upplagor och den handlar helt enkelt om ett axplock av framstående politiska filosofer. Att hitta verk som uteslutande disskuterar Krati (styre) kanske är lite besvärligare men det går säkert.
Sedan rörande vad jag säger i frågan. Först och främst kan vi konstatera vad ordet betydde från början på gammal grekiska "demos krati" Demos=folk Krati=styre. Även om Platon ville mena att "demos" snarare innebar detsamma som "mob". Men nu ska vi inte halka in i någon djupgående slamkrypar disskution i vad demokrati ÄR. Låt oss anta "for the sake of the argument" att vi redan har en någorlunda klar bild vad det rör sig om. Låt mig ta mig friheten att citera dig och ha dina frågor som utgångspunkt för mer eller mindre systematisk disskution. Fortsatta texten bör läsas ganska sakta och eftertänksamt, upptäckta jag efter att ha läst igenom den själv. Det blir lite krångligt med tankehopp bakåt ibland.
"Är verkligen demokrati så bra som man generellt får det att låta?"
Ja det är frågan som allt för få ställer sig, precis som du och jag tycker. Det första jag lockas att tänka på är det att i demokratin (när jag säger demokratin i fortsättningen menar jag det svenska styrelseskicket) är man fri "till". Med detta menar jag att man är fri till demokrati, men är inte fri att ställa sig utanför demokratin. Man är inte fri att vara öppet emot demokratin. Men är det då demokrati om man inte får vara emot den? Många vill svara ja här. Vi måste betänka att bara för demokrati råder är inte medborgarna fria att tala och tänka såsom dom vill. Nu råkar det ju vara så i det här landet att det sägs att man är fri att tycka och tänka som man vill. Men låt oss inte upphålla oss med denna synbara paradox, utan istället återvända. Man är alltså bara fri till demokratin inte ifrån den. Om man accepterar detta faktum att man bara är fri till demokrati så blir det genast lättare för demokratin att visa att den är "så bra som man generellt får det att låta". Helt enkelt, om man inte har något val bör man väl kanske acceptera saker såsom dom är.
Men vad menar jag egentligen med att man bara är fri "till" demokratin? Jo, om jag skulle starta en parti som öppet försökte bekämpa demokratin och exempelvis talade för diktatur, så skulle jag och mina anhängare säkerligen behandlas som om vi gjort ett brott. Eller vad helst annat som öppet talade emot demokratin. Men kan då detta kallas yttrandefrihet, eftersom det är tal om en inskränkning av denna? Man är så att säga tillåten att säga vissa saker, men inte andra saker. Det kan väl knappast i sådana fall kallas för frihet. Här säger våra politiker i demokratin att det är en inskränkning, en begränsning av friheten, men att den skapar mer nytta än vad den ställer till förtret. Helt enkelt däför att man inte vill veta av några antidemokratiska element. Den skarpsinnige låter inte hjärnan vila i frågan ännu. Verkar det inte som om dessa förespråkare av demokrati, som hindrar mig från min frihet, i själva verket agerar som förtryckare? Ja det gör dom faktiskt. Därmed kan vi anse demokratin upplöst och ha bevisat sig själv omöjlig. Men nu är det så att detta är en paradox, som i alla fall de inom svensk politik förstår, som inte besitter ett alldeles förslöat sinne. Men likväl hävdar man demokratins överlägsenhet gentemot andra former av "förtryckarstater". Men vi vet ju nu efter detta, att även demokratin är en förtryckarstat.
Sedan detta vi såg i och med Emu-valet. Person är för, större delen av sossarna är för. Men partiets väljare är emot i majoritet. Lejonborg och Person fördömmer svenska folket för att det inte "förstår sitt bästa". Själv kan jag då inte ännat än skratta åt deras oförståelse. Detta visar då som jag ser det att politikerna i demokratin faktiskt inte är så bra representanter för folkets viljor som dom vill verka. Nu över till nästa fråga.
"Blir det inte lika elitistiskt som diktatur egentligen?"
Det svenska politikerna rekryteras genom partierna. Om man har varit med länge i partiet, gått på många möten, varit mycket aktiv och så vidare så kommer man sig upp i partiet. Väldigt många av de ministrar som sitter på väldigt höga positioner har ingen som helst formell utbildning för sitt speciella område. Därför kan det knappast sägas att de som sitter som minister är den mest lämpade. Därför kan man knappast tala om någon form av elitstyre.
Det man däremot brukar mena när man talar om experter på olika områden, det är forskare. Forskarna är så att säga experter, eller kanske eliter på sina områden. En utbildad forskare har lång så kallad formell utbildning. Därför kan dessa kallas experter eller eliter. Men om det nu skulle vara fallet att landet styrdes av forskare, så skulle man kunna kalla detta för expertstyre eller elitstyre i fall att det inte var valda av folket. Var de å andra sidan valda av folket så skulle ju detta därmed kallas demokrati, på samma sätt som demokrati nu, fast på andra grunder.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem?"
Om vi tittar tillbak i historien så ser vi att Rommerska riket var en sorts senatsadel-demokrati, men när man i svåra tider behövde kunna agera fort och effektivt så tillsatte man en kejsare som kunde ta kvicka enhälliga beslut. Om vi tittar på exempelvis Saddam Hussein så skulle han uppenbarligen inte hålla med om att demokrati är det ultimata styrelseskicket. Däremot verkar Bush och resten av USA inte hålla med honom. Frågan varierar verkligen beroende till vem den ställs, såsom alla frågor. Mitt svar är Nej.
Dina frågor är långt ifrån besvarade, men något litet korn av visdom kanske jag har lyckats vaska fram ur lögnens floder.
"When you stare into the abyss, the abyss also stares into you" Nietzche
-
Per Kjellén
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 02 okt 2003 03:35
- Ort: Mölndal
Demokrati
"Är verkligen demokrati så bra som man generellt får det att låta? Blir det inte lika elitistiskt som diktatur egentligen? "
Demokrati förutsätter fria medborgare. Vad som menas med fria medborgare exemplifieras i den franska nationalförsamlingens deklaration om medborgerliga rättigheter 1789. Och delvis i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter 1947.
Den demokrati som håller fast vid detta blir icke elitistisk.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem? "
Din fråga är ju ställd så, att svaret måste bli nej.
Men de nationer som erkänner de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kan icke komma fram till något annat styrelseskick än demokrati.
En dikatatur har större möjligheter än en demokrati att rusta upp och förbereda nationen och befolkningen för krig. En diktatur skulle då vara mer framgångsrik än en demokrati i ett krig.
Därför finns en tendens hos demokratier att bilda allianser och solidariskt ställa upp för varandra om en av dem blir angripen. De senaste 100 årens historia har visat att detta varit framgångsrikt. Antalet demokratier har ökat, antalet diktaturer har minskat.
Den fria människan förutsättes ha äganderätt och möjlighet att verka i en marknadsekonomi. Annars är människan icke fri. Diktaturerna har undantagslöst använt sig av planekonomi i totalt eller delvis. Miljöförstöring, resursförstöring och fattigdom är klara kännetecken på de flesta diktaturer.
Så svaret måste bli ja på den frågan.
Demokrati förutsätter fria medborgare. Vad som menas med fria medborgare exemplifieras i den franska nationalförsamlingens deklaration om medborgerliga rättigheter 1789. Och delvis i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter 1947.
Den demokrati som håller fast vid detta blir icke elitistisk.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem? "
Din fråga är ju ställd så, att svaret måste bli nej.
Men de nationer som erkänner de medborgerliga och mänskliga rättigheterna kan icke komma fram till något annat styrelseskick än demokrati.
En dikatatur har större möjligheter än en demokrati att rusta upp och förbereda nationen och befolkningen för krig. En diktatur skulle då vara mer framgångsrik än en demokrati i ett krig.
Därför finns en tendens hos demokratier att bilda allianser och solidariskt ställa upp för varandra om en av dem blir angripen. De senaste 100 årens historia har visat att detta varit framgångsrikt. Antalet demokratier har ökat, antalet diktaturer har minskat.
Den fria människan förutsättes ha äganderätt och möjlighet att verka i en marknadsekonomi. Annars är människan icke fri. Diktaturerna har undantagslöst använt sig av planekonomi i totalt eller delvis. Miljöförstöring, resursförstöring och fattigdom är klara kännetecken på de flesta diktaturer.
Så svaret måste bli ja på den frågan.
pavernicus skrev:Men kan då detta kallas yttrandefrihet, eftersom det är tal om en inskränkning av denna? Man är så att säga tillåten att säga vissa saker, men inte andra saker. Det kan väl knappast i sådana fall kallas för frihet. Här säger våra politiker i demokratin att det är en inskränkning, en begränsning av friheten, men att den skapar mer nytta än vad den ställer till förtret. Helt enkelt däför att man inte vill veta av några antidemokratiska element. Den skarpsinnige låter inte hjärnan vila i frågan ännu. Verkar det inte som om dessa förespråkare av demokrati, som hindrar mig från min frihet, i själva verket agerar som förtryckare? Ja det gör dom faktiskt. Därmed kan vi anse demokratin upplöst och ha bevisat sig själv omöjlig.
Jag tycker nog du sätter ett olyckligt likhetstecken mellan demokrati och hundraprocentig yttrandefrihet. Visst, demokratin är starkt beroende av yttrandefriheten, men bara för att inte exakt allt får sägas så är ju inte demokratin som styrelseform därmed bortryckt.
Demokrati kan råda utan fullständig yttrandefrihet.
Jag är däremot, precis som du, orolig för att man inte får ifrågasätta demokratin, att man inte får plädera för andra styrelseformer, ifrågasätta parlamentarismen.
Är den representativa demokratin verkligen den utltimata formen av demokrati?
-
pavernicus
- Inlägg: 45
- Blev medlem: 08 sep 2003 23:41
- Ort: Umeå
Kommentar till kommentar om yttrandefrihet
SprinGha
Ja jag inser nu att jag var lite undrligt formulerad i den passagen, men vad jag menade var att "total yttrandefrihet" och så att säga "total demokrati" är i högsta grad ifrågasatt. Men, som jag ser; ingen totala demokrati utan total yttrandefrihet, med det inget ont sagt om inskränkande av yttrandefrihet.
Ja jag inser nu att jag var lite undrligt formulerad i den passagen, men vad jag menade var att "total yttrandefrihet" och så att säga "total demokrati" är i högsta grad ifrågasatt. Men, som jag ser; ingen totala demokrati utan total yttrandefrihet, med det inget ont sagt om inskränkande av yttrandefrihet.
"When you stare into the abyss, the abyss also stares into you" Nietzche
-
Advocate
"Är verkligen demokrati så bra som man generellt får det att låta? Blir det inte lika elitistiskt som diktatur egentligen?"
Det finns mycket som är bra med demokrati, det mesta känner du säkert till. "Yttrandefrihet för alla" och liknande. Men demokratin är inte felfri. Demokratins stora brist är enligt mej samma sak som det som är bra med demokrati, nämligen folket, människorna. Människorna försvagar demokratin eftersom de inte vet sitt eget bästa, och det är något som man får ta om man vill ha total frihet, verkar det som. Ta EMU-valet t.ex, det är enligt mej ett ypperligt exempel på hur människorna försvagar demokratin. Människornas okunskap leder till beslut som ofta inte är de bästa.
Demokrati förutsätter därför en hög nivå av allmänbildning, vilket kanske inte alla människor har, sorgligt nog. Detta leder till att människor röstar av andra orsaker än för sitt eget bästa, man vet inte riktigt vad man skall rösta på, så man funderar kanske lite men kommer inte fram till något, och till sist är det propagandan och partiledarnas karisma som avgör frågan!
Nåja, det här är vad jag tycker att är dåligt med demokrati. Men jag påstår ändå att demokrati är den bästa lösningen bland alla kända samhällssystem. I demokrati får alla föra fram sin röst vilket skapar ett samhälle där ledarna får vetskap om människornas problem, och kan därför smidigt rätta till problemen och på samma gång bli ännu mer omtyckta. Och visst skall en god gärning belönas, eller hur? Det är detta som gör demokrati till ett så bra system. Genom att hjälpa och vara god får du mer makt. Och makt är det som alla människor är ute efter.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem?"
Svaret är nej. Det borde finnas en annan, bättre lösning än demokrati. Lösningen skulle nog likna demokrati mycket, och skulle enligt mej, egentligen vara en utvecklad form av demokrati hällre en ett helt annat system.
Demokrati är en bra grund att stå på om man vill bygga upp ett bättre system. Det systemet borde inte vara fyllt med propaganda och folket borde stå på nästan lika hög nivå som ledarna, inte bara en hop människor som kommer med vilda åsikter nu och då. Om både folket och ledarna var välutbildade skulle man kunna skapa ett bättre samhällssystem. Det är bara några få saker som borde ändras på, frågan är bara om det GÅR att ändra på dem.
Detta är bara mina tankar kring demokrati...
Det finns mycket som är bra med demokrati, det mesta känner du säkert till. "Yttrandefrihet för alla" och liknande. Men demokratin är inte felfri. Demokratins stora brist är enligt mej samma sak som det som är bra med demokrati, nämligen folket, människorna. Människorna försvagar demokratin eftersom de inte vet sitt eget bästa, och det är något som man får ta om man vill ha total frihet, verkar det som. Ta EMU-valet t.ex, det är enligt mej ett ypperligt exempel på hur människorna försvagar demokratin. Människornas okunskap leder till beslut som ofta inte är de bästa.
Demokrati förutsätter därför en hög nivå av allmänbildning, vilket kanske inte alla människor har, sorgligt nog. Detta leder till att människor röstar av andra orsaker än för sitt eget bästa, man vet inte riktigt vad man skall rösta på, så man funderar kanske lite men kommer inte fram till något, och till sist är det propagandan och partiledarnas karisma som avgör frågan!
Nåja, det här är vad jag tycker att är dåligt med demokrati. Men jag påstår ändå att demokrati är den bästa lösningen bland alla kända samhällssystem. I demokrati får alla föra fram sin röst vilket skapar ett samhälle där ledarna får vetskap om människornas problem, och kan därför smidigt rätta till problemen och på samma gång bli ännu mer omtyckta. Och visst skall en god gärning belönas, eller hur? Det är detta som gör demokrati till ett så bra system. Genom att hjälpa och vara god får du mer makt. Och makt är det som alla människor är ute efter.
"Är demokrati som styrelseform verkligen det ulimata för alla länder oberoende av kultur och omständigheter som krig och ekonomiska problem?"
Svaret är nej. Det borde finnas en annan, bättre lösning än demokrati. Lösningen skulle nog likna demokrati mycket, och skulle enligt mej, egentligen vara en utvecklad form av demokrati hällre en ett helt annat system.
Demokrati är en bra grund att stå på om man vill bygga upp ett bättre system. Det systemet borde inte vara fyllt med propaganda och folket borde stå på nästan lika hög nivå som ledarna, inte bara en hop människor som kommer med vilda åsikter nu och då. Om både folket och ledarna var välutbildade skulle man kunna skapa ett bättre samhällssystem. Det är bara några få saker som borde ändras på, frågan är bara om det GÅR att ändra på dem.
Detta är bara mina tankar kring demokrati...
-
Fredrik Vargas
- Inlägg: 8
- Blev medlem: 27 nov 2003 02:56
- Ort: Västerås
- Kontakt:
Alla gudar har samma hjärta, alla gudar kommer från människan.
Vad har detta med Demokrati att göra?
Ska förklara några tankar jag har.
Kungar, diktatorer, oligarkier skapas av "några" människor.
Demokratin är vi alla, inget du skapar, det är något du är.
*
Demokratin är vårt band sins emellan oss människor, vårt hjärta, då den tar hänsyn till oss alla, för demokrati är oss alla.
Min del-tolkning av demokratin
Detta kanske låter en smula underligt, men den som exempel förklarade gemenskapen är till "oss" = alla,
var den Atenska (Antika Grekland) medborgaren, strategen Perikles, som sammanfattade sambandet mellan människan och Polis (Samhället) demokratin som ett levnadssätt, ett sammanflätat liv.
Demokratin som ett levnadssätt. en medborgerlig dygd.
Detta kan man fundera några gånger på.....
*************************************************************
Men jag går över nu till att kort svara på inläggen gjorda av Advocate, Pavernicus och SprinGha.
Demokratin har en kärna.
Kärnan består av några principer som författats och tolkats flera gånger, i olika århundranden.
Några av principerna i Demokratins kärna heter: Naturrätten, Äganderätten, Enmanationstolkning, Rättviseprincipen, Majoritetsprincipen.
Dessa delar har en omslutande del, det som rör hela samhället, vilket är Naturen.
Det betyder i princip att ingen har rätt att ta ditt liv, för livet gav du dig själv/Naturen. Vilket betyder att de stater som tillåter dödsstraff icke kan platsa i en demokrati. Likaså där man har soldater som tränas att döda människor.
Vad som menas, är att Advocate inlägg: "Det borde finnas en annan, bättre lösning än demokrati. Lösningen skulle nog likna demokrati mycket, och skulle enligt mej, egentligen vara en utvecklad form av demokrati hällre en ett helt annat system.
Demokrati är en bra grund att stå på om man vill bygga upp ett bättre system. " berörde att Demokratin kan utvecklas, men att det borde finnas en annan bättre lösning än Demokratin. Ja, men Demokratin är aldrig fullständigt, för livet förändras hela tiden, likaså Demokratin. Demokratin växer och förädlas.
Därför kan man behålla demokratin och förädla den, men förknippa inte det Svenska samhället som en demokrati.
Där man har närmast nått en demokrati heter Schweiz, men där vilar den på en grund av brist på rättviseprincipen. Kvinnorna fick som sagt rösträtt där 1973.
Advocate skrev "Om både folket och ledarna var välutbildade skulle man kunna skapa ett bättre samhällssystem. Det är bara några få saker som borde ändras på, frågan är bara om det GÅR att ändra på dem. "
Aristoteles beskrev en intressant situation att frihet och jämlikhet är oupplösligt förenade.
Att man ex borde turas om att styra och bli styrd. Eller att man där i kunde bli framlottad för att vara dagens ordförande och i morgondagen väljaren.
Vad man kan tolka av detta, är att Ledaren är en roll som inte borde finnas. Direkt man bygger tanken på att ledaren skall finnas, så är demokratin förlorad.
För det är tanken på hur man bäst förmedlar den totala kunskapen hos medborgarna till ett beslut.
Det är där tankemödan borde ligga.
Kan du hålla med Advocate? Har du nån tanke där?
SprinGhas inlägg:
"Jag är däremot, precis som du, orolig för att man inte får ifrågasätta demokratin, att man inte får plädera för andra styrelseformer, ifrågasätta parlamentarismen.
Är den representativa demokratin verkligen den utltimata formen av demokrati?"
Om du menar den Svenska regimens styrelseform, så är min åsikt att det icke en representativ demokrati.
Den Svenska formen enligt mig är, en form där du har rösträtt En dag på 1465 dagar, och får bara röst på frågor som har getts dig, inga frågor du vill rösta på. Sedan de som bestämmer, är inte de människor du röstade på, oftast väljs de som inte blev valda till riksdagen. Underligt nog.
Pavernicus inlägg:
"Men vad menar jag egentligen med att man bara är fri "till" demokratin? Jo, om jag skulle starta en parti som öppet försökte bekämpa demokratin och exempelvis talade för diktatur, så skulle jag och mina anhängare säkerligen behandlas som om vi gjort ett brott. Eller vad helst annat som öppet talade emot demokratin. Men kan då detta kallas yttrandefrihet, eftersom det är tal om en inskränkning av denna? Man är så att säga tillåten att säga vissa saker, men inte andra saker. Det kan väl knappast i sådana fall kallas för frihet. Här säger våra politiker i demokratin att det är en inskränkning, en begränsning av friheten, men att den skapar mer nytta än vad den ställer till förtret. Helt enkelt däför att man inte vill veta av några antidemokratiska element. Den skarpsinnige låter inte hjärnan vila i frågan ännu. Verkar det inte som om dessa förespråkare av demokrati, som hindrar mig från min frihet, i själva verket agerar som förtryckare? Ja det gör dom faktiskt. Därmed kan vi anse demokratin upplöst och ha bevisat sig själv omöjlig. Men nu är det så att detta är en paradox, som i alla fall de inom svensk politik förstår, som inte besitter ett alldeles förslöat sinne. Men likväl hävdar man demokratins överlägsenhet gentemot andra former av "förtryckarstater". Men vi vet ju nu efter detta, att även demokratin är en förtryckarstat. "
Som jag skrivet längre upp i detta inlägg, så har vi inte Demokrati i landet Sverige. Det finns inget land som har det.
Ifall vi skall diskutera Demokratins kärna, så kan inte en Demokrati upplösas i teorin (talet om att bekämpa demokratin). Då demokratin är inget du kan ta på, det är något du är, något du lever efter.
Det är en av orsakerna jag skrev texten längst upp i detta inlägg, att vi "oss" är demokratin, livet, Samhället.
Du kan exempel inte ta beslut i en demokrati som verkar emot sig själv, då du inte får döda, du kan inte "värderas" som försäkringsbolagen gör, utan du kan enbart jämställas.
Det enda sätt att skada en demokrati, är om alla lämnar demokratin. Men demokratin består dock fortfarande i ditt hjärta. För du har fortfarande tanken.
Sverige har ingen demokrati.
I en demokrati får du tala fritt, du får göra saker fritt, så länge det inte skadar eller underställer någon i värde.
Ex som: rasism, egoism, nationalism, fascism, mördare, utsugare.
Men som Aristoteles skrev, så är Friheten kopplad med jämlikheten, i att vi är sammanflätade som Perikles skrev.
Det betyder att du har friheten att göra allt, likaså rätten att få agitera emot demokratin, i syfte att stärka demokratin. Eller...
För det enda alternativ som finns kvar är diktaturer, oligarkier, som ex inte har naturrätten.
Därmed så motbevisar inte demokratin sig själv, genom att hindra dig att yttra dig, din frihet. Men om du faller för att tappa besinningen o låter egoismen bli okontrollerad så blir människan en sjuk varelse, som sakta kommer dö eller döda sig själv (Hitler).
************************************
Jag ber ödmjuk förlåt, men jag är relativt övertygad att Demokratin inte används....
Utan utnyttjas idag som Kungarna på medeltiden använde religionen som sitt tillhygge för att angripa andra länder, som vi idag använder Demokratins namn för att angripa.
Både som präster förr var emot att använda guds namn, är de demokrater idag lika emot hycklare som Persson, Blair, Bush, etc, som använder demokratins namn i fördärv och blod.
Jag vill ha demokrati. Men demokratin är farlig för makten.
Vad har detta med Demokrati att göra?
Ska förklara några tankar jag har.
Kungar, diktatorer, oligarkier skapas av "några" människor.
Demokratin är vi alla, inget du skapar, det är något du är.
*
Demokratin är vårt band sins emellan oss människor, vårt hjärta, då den tar hänsyn till oss alla, för demokrati är oss alla.
Min del-tolkning av demokratin
Detta kanske låter en smula underligt, men den som exempel förklarade gemenskapen är till "oss" = alla,
var den Atenska (Antika Grekland) medborgaren, strategen Perikles, som sammanfattade sambandet mellan människan och Polis (Samhället) demokratin som ett levnadssätt, ett sammanflätat liv.
Demokratin som ett levnadssätt. en medborgerlig dygd.
Detta kan man fundera några gånger på.....
*************************************************************
Men jag går över nu till att kort svara på inläggen gjorda av Advocate, Pavernicus och SprinGha.
Demokratin har en kärna.
Kärnan består av några principer som författats och tolkats flera gånger, i olika århundranden.
Några av principerna i Demokratins kärna heter: Naturrätten, Äganderätten, Enmanationstolkning, Rättviseprincipen, Majoritetsprincipen.
Dessa delar har en omslutande del, det som rör hela samhället, vilket är Naturen.
Det betyder i princip att ingen har rätt att ta ditt liv, för livet gav du dig själv/Naturen. Vilket betyder att de stater som tillåter dödsstraff icke kan platsa i en demokrati. Likaså där man har soldater som tränas att döda människor.
Vad som menas, är att Advocate inlägg: "Det borde finnas en annan, bättre lösning än demokrati. Lösningen skulle nog likna demokrati mycket, och skulle enligt mej, egentligen vara en utvecklad form av demokrati hällre en ett helt annat system.
Demokrati är en bra grund att stå på om man vill bygga upp ett bättre system. " berörde att Demokratin kan utvecklas, men att det borde finnas en annan bättre lösning än Demokratin. Ja, men Demokratin är aldrig fullständigt, för livet förändras hela tiden, likaså Demokratin. Demokratin växer och förädlas.
Därför kan man behålla demokratin och förädla den, men förknippa inte det Svenska samhället som en demokrati.
Där man har närmast nått en demokrati heter Schweiz, men där vilar den på en grund av brist på rättviseprincipen. Kvinnorna fick som sagt rösträtt där 1973.
Advocate skrev "Om både folket och ledarna var välutbildade skulle man kunna skapa ett bättre samhällssystem. Det är bara några få saker som borde ändras på, frågan är bara om det GÅR att ändra på dem. "
Aristoteles beskrev en intressant situation att frihet och jämlikhet är oupplösligt förenade.
Att man ex borde turas om att styra och bli styrd. Eller att man där i kunde bli framlottad för att vara dagens ordförande och i morgondagen väljaren.
Vad man kan tolka av detta, är att Ledaren är en roll som inte borde finnas. Direkt man bygger tanken på att ledaren skall finnas, så är demokratin förlorad.
För det är tanken på hur man bäst förmedlar den totala kunskapen hos medborgarna till ett beslut.
Det är där tankemödan borde ligga.
Kan du hålla med Advocate? Har du nån tanke där?
SprinGhas inlägg:
"Jag är däremot, precis som du, orolig för att man inte får ifrågasätta demokratin, att man inte får plädera för andra styrelseformer, ifrågasätta parlamentarismen.
Är den representativa demokratin verkligen den utltimata formen av demokrati?"
Om du menar den Svenska regimens styrelseform, så är min åsikt att det icke en representativ demokrati.
Den Svenska formen enligt mig är, en form där du har rösträtt En dag på 1465 dagar, och får bara röst på frågor som har getts dig, inga frågor du vill rösta på. Sedan de som bestämmer, är inte de människor du röstade på, oftast väljs de som inte blev valda till riksdagen. Underligt nog.
Pavernicus inlägg:
"Men vad menar jag egentligen med att man bara är fri "till" demokratin? Jo, om jag skulle starta en parti som öppet försökte bekämpa demokratin och exempelvis talade för diktatur, så skulle jag och mina anhängare säkerligen behandlas som om vi gjort ett brott. Eller vad helst annat som öppet talade emot demokratin. Men kan då detta kallas yttrandefrihet, eftersom det är tal om en inskränkning av denna? Man är så att säga tillåten att säga vissa saker, men inte andra saker. Det kan väl knappast i sådana fall kallas för frihet. Här säger våra politiker i demokratin att det är en inskränkning, en begränsning av friheten, men att den skapar mer nytta än vad den ställer till förtret. Helt enkelt däför att man inte vill veta av några antidemokratiska element. Den skarpsinnige låter inte hjärnan vila i frågan ännu. Verkar det inte som om dessa förespråkare av demokrati, som hindrar mig från min frihet, i själva verket agerar som förtryckare? Ja det gör dom faktiskt. Därmed kan vi anse demokratin upplöst och ha bevisat sig själv omöjlig. Men nu är det så att detta är en paradox, som i alla fall de inom svensk politik förstår, som inte besitter ett alldeles förslöat sinne. Men likväl hävdar man demokratins överlägsenhet gentemot andra former av "förtryckarstater". Men vi vet ju nu efter detta, att även demokratin är en förtryckarstat. "
Som jag skrivet längre upp i detta inlägg, så har vi inte Demokrati i landet Sverige. Det finns inget land som har det.
Ifall vi skall diskutera Demokratins kärna, så kan inte en Demokrati upplösas i teorin (talet om att bekämpa demokratin). Då demokratin är inget du kan ta på, det är något du är, något du lever efter.
Det är en av orsakerna jag skrev texten längst upp i detta inlägg, att vi "oss" är demokratin, livet, Samhället.
Du kan exempel inte ta beslut i en demokrati som verkar emot sig själv, då du inte får döda, du kan inte "värderas" som försäkringsbolagen gör, utan du kan enbart jämställas.
Det enda sätt att skada en demokrati, är om alla lämnar demokratin. Men demokratin består dock fortfarande i ditt hjärta. För du har fortfarande tanken.
Sverige har ingen demokrati.
I en demokrati får du tala fritt, du får göra saker fritt, så länge det inte skadar eller underställer någon i värde.
Ex som: rasism, egoism, nationalism, fascism, mördare, utsugare.
Men som Aristoteles skrev, så är Friheten kopplad med jämlikheten, i att vi är sammanflätade som Perikles skrev.
Det betyder att du har friheten att göra allt, likaså rätten att få agitera emot demokratin, i syfte att stärka demokratin. Eller...
För det enda alternativ som finns kvar är diktaturer, oligarkier, som ex inte har naturrätten.
Därmed så motbevisar inte demokratin sig själv, genom att hindra dig att yttra dig, din frihet. Men om du faller för att tappa besinningen o låter egoismen bli okontrollerad så blir människan en sjuk varelse, som sakta kommer dö eller döda sig själv (Hitler).
************************************
Jag ber ödmjuk förlåt, men jag är relativt övertygad att Demokratin inte används....
Utan utnyttjas idag som Kungarna på medeltiden använde religionen som sitt tillhygge för att angripa andra länder, som vi idag använder Demokratins namn för att angripa.
Både som präster förr var emot att använda guds namn, är de demokrater idag lika emot hycklare som Persson, Blair, Bush, etc, som använder demokratins namn i fördärv och blod.
Jag vill ha demokrati. Men demokratin är farlig för makten.
-
Rolf
Demokrati förutsätter precis som advocato säger en hög nivå av allmänbildning bland de röstberättigade vilket majoriteten inte har. Det leder till att många människor inte förstår att de ibland röstar på ideologier som blir till nackdel för dem själva beroende på var individen finns i samhället klassmässigt. Individen röstar känslomässigt eller av slentrian utan att förstå det (ideologier förändras över tid).
Tron på att rösta rätt för samhällets bästa finns. Men okunskapen om samhällets funktion och politikens möjligheter får ibland till resultat att det blir motsatt effekt, om det den röstande valde förverkligas än vad den röstande ansåg sig rösta ”för eller mot”. Då resultatet blir detta konstrueras syndabockar. Det är ”dom där uppe” som inte förstår hur de ska styra anses det då i många fall eller de följer inte de löften de gav. Men ges det alltid löften är det inte ofta så att man söker och finner ordval i ett tal som tas som vallöften men som vid analys av vad som egentligen sades inte kan ses som löften. Ju högre bildning och makt en människa har desto längre från verkligheten anses denne akademiker vara av folket längre ner i hierarkin och därmed blir akademiker lätt syndabockar för samhällets problem. Rädsla för alternativ till det bestående är också en anledning som kan ha betydelse exempel på detta är resultatet av Emu röstningens klara ”nej”.
Kronan har fungerat i många år varför då förändra till något obeprövat ansåg säkert många nej-röstare. Många anser sig delaktiga i samhället genom sin valprocedur där man av gammal vana ofta röstar på samma parti, val efter val, oberoende av hur mycket man gnäller på sitt parti mellan valen. Okunskap om alternativs värde och ideologier gör att val ofta görs slentrianmässigt.
Enligt Aristoteles finns tre bra och goda styrelsesätt, monarkin, aristokratin och politea (konstitutionellt styre där flertalet medborgare deltar). Utöver de goda finns tre onda styrelsesätt, tyranni, oligarki och demokrati.
Om vi ser på Aristoteles lärare Platon hade denne en intressant idé. Platon ville nämligen under en period i sitt liv prova sin idé om idealstaten i verkligheten. Det blev aldrig så. Men idealstatens idéer kanske inte är helt feltänkta. Jag tror inte vår tids demokrati är slutlösningen för ett politiskt system och ska ses som den ultimata lösningen. Det bör finnas en fortsättning efter demokratin. I Platons stat styr intelligentian eliten av tänkare ”filosoferna”. Ett styrelsesätt han benämner aristokrati. Ledarna ”filosoferna” kommer till makten vid en hög ålder då de innan de fått makten ska ha en bred utbildning och ha stiftat bekantskap med alla sidor av det praktiska livet. Den sanne ledaren följer enbart förnuftets bud säger Platon. Och rättfärdighet fortsätter han är den dygd som kännetecknar staten som helhet.
Hur detta går till beskriver han i sin klassiker ”Staten”. Själv undrar jag om inte just detta att de mest intelligenta styr är det bästa om man nu kan garantera att de styr för folkets bästa och inte för sina egna privata intressen skull. Just hur detta ska realiseras är problemet. Hur väljs rätt personer? Och hur många ska de vara? Kanske ska de vara lika många som i en regering av i dag. Kanske styrelseskick av de intelligentaste människorna i staten istället för av folkvalda som valts utifrån karriär och bekantskaper med rätt personer kan vara värt att testa om det är eller blir möjligt som alternativ till demokrati.
Dessa ”filosofer” skulle kanske lättare se och förstå helheter av beslut innan de klubbar igenom dem istället för som i många fall idag att beslut snabbt tas och sedan får utvärderas i efterhand då befolkningen eller grupper i denna kanske påverkats så negativt att genomförda beslut får omarbetas om nu inte problemen istället negligeras. Kanske denna idé som Platon förespråkade under en tid av sitt liv kan vara något bättre än demokrati. Ett styrelseskick där intelligentian styr för allas bästa. Naturligtvis omarbetad då vi knappast skulle kunna genomföra den fullt ut med väktareklass och näringsidkare enligt samma idéer som Platon hade. Ett ideal värt att testa, ingen vet ju hur det skulle fungera man kan bara fundera. Jag är fascinerad av Platons tankar.
En skrift som gått förlorad genom tidens gång men som säkert skulle ha givit generationer genom historien idéer om alternativ till styrelseskick är den skrift som Aristoteles sammanställde tillsammans med sina studenter. Skriften där 150 olika styrelsesätt i lika många statsstater i Grekland klassificerades och förklarades.
Tron på att rösta rätt för samhällets bästa finns. Men okunskapen om samhällets funktion och politikens möjligheter får ibland till resultat att det blir motsatt effekt, om det den röstande valde förverkligas än vad den röstande ansåg sig rösta ”för eller mot”. Då resultatet blir detta konstrueras syndabockar. Det är ”dom där uppe” som inte förstår hur de ska styra anses det då i många fall eller de följer inte de löften de gav. Men ges det alltid löften är det inte ofta så att man söker och finner ordval i ett tal som tas som vallöften men som vid analys av vad som egentligen sades inte kan ses som löften. Ju högre bildning och makt en människa har desto längre från verkligheten anses denne akademiker vara av folket längre ner i hierarkin och därmed blir akademiker lätt syndabockar för samhällets problem. Rädsla för alternativ till det bestående är också en anledning som kan ha betydelse exempel på detta är resultatet av Emu röstningens klara ”nej”.
Kronan har fungerat i många år varför då förändra till något obeprövat ansåg säkert många nej-röstare. Många anser sig delaktiga i samhället genom sin valprocedur där man av gammal vana ofta röstar på samma parti, val efter val, oberoende av hur mycket man gnäller på sitt parti mellan valen. Okunskap om alternativs värde och ideologier gör att val ofta görs slentrianmässigt.
Enligt Aristoteles finns tre bra och goda styrelsesätt, monarkin, aristokratin och politea (konstitutionellt styre där flertalet medborgare deltar). Utöver de goda finns tre onda styrelsesätt, tyranni, oligarki och demokrati.
Om vi ser på Aristoteles lärare Platon hade denne en intressant idé. Platon ville nämligen under en period i sitt liv prova sin idé om idealstaten i verkligheten. Det blev aldrig så. Men idealstatens idéer kanske inte är helt feltänkta. Jag tror inte vår tids demokrati är slutlösningen för ett politiskt system och ska ses som den ultimata lösningen. Det bör finnas en fortsättning efter demokratin. I Platons stat styr intelligentian eliten av tänkare ”filosoferna”. Ett styrelsesätt han benämner aristokrati. Ledarna ”filosoferna” kommer till makten vid en hög ålder då de innan de fått makten ska ha en bred utbildning och ha stiftat bekantskap med alla sidor av det praktiska livet. Den sanne ledaren följer enbart förnuftets bud säger Platon. Och rättfärdighet fortsätter han är den dygd som kännetecknar staten som helhet.
Hur detta går till beskriver han i sin klassiker ”Staten”. Själv undrar jag om inte just detta att de mest intelligenta styr är det bästa om man nu kan garantera att de styr för folkets bästa och inte för sina egna privata intressen skull. Just hur detta ska realiseras är problemet. Hur väljs rätt personer? Och hur många ska de vara? Kanske ska de vara lika många som i en regering av i dag. Kanske styrelseskick av de intelligentaste människorna i staten istället för av folkvalda som valts utifrån karriär och bekantskaper med rätt personer kan vara värt att testa om det är eller blir möjligt som alternativ till demokrati.
Dessa ”filosofer” skulle kanske lättare se och förstå helheter av beslut innan de klubbar igenom dem istället för som i många fall idag att beslut snabbt tas och sedan får utvärderas i efterhand då befolkningen eller grupper i denna kanske påverkats så negativt att genomförda beslut får omarbetas om nu inte problemen istället negligeras. Kanske denna idé som Platon förespråkade under en tid av sitt liv kan vara något bättre än demokrati. Ett styrelseskick där intelligentian styr för allas bästa. Naturligtvis omarbetad då vi knappast skulle kunna genomföra den fullt ut med väktareklass och näringsidkare enligt samma idéer som Platon hade. Ett ideal värt att testa, ingen vet ju hur det skulle fungera man kan bara fundera. Jag är fascinerad av Platons tankar.
En skrift som gått förlorad genom tidens gång men som säkert skulle ha givit generationer genom historien idéer om alternativ till styrelseskick är den skrift som Aristoteles sammanställde tillsammans med sina studenter. Skriften där 150 olika styrelsesätt i lika många statsstater i Grekland klassificerades och förklarades.
Varför blanda in termer som "frihet till vadsomhelst" ang det här med demokrati? Är inte demokrati bara ännu ett sätt att styra o ställa, ett av dom sätt som kanske fungerat smidigast hittills? Skippa illusionerna.
Jag förstår inte varför det skulle vara "odemokratiskt" att inte låta dom "odemokratiska" krafterna bestämma, vi har ju valt demokrati. Om man vänder på det, vilken plats har "demokraterna" i en "odemokrati"? Nada, förmodligen.
Det finns ingen naturlag som får samhällen att "fungera". Allt är bara fråga om kompromisser, och det är klart att vi måste välja. Jag har ännu inte sett nån snyggare "princip". Varje skalle en röst. Struntar i akademiker-snacket om utbildning o "vishet" eller annan sk "godhet", vi är smarta nog att bygga atombomben och manipulera våra gener. Vill en majoritet har socialistiskt styre eller inte, ok då. Samma sak med straff, belöningar och resten av inriktningen. Allt är bara en fråga om att välja, för det måste vi. Vi måste välja något. Och att inte välja något är också ett beslut...
/Jazz
Jag förstår inte varför det skulle vara "odemokratiskt" att inte låta dom "odemokratiska" krafterna bestämma, vi har ju valt demokrati. Om man vänder på det, vilken plats har "demokraterna" i en "odemokrati"? Nada, förmodligen.
Det finns ingen naturlag som får samhällen att "fungera". Allt är bara fråga om kompromisser, och det är klart att vi måste välja. Jag har ännu inte sett nån snyggare "princip". Varje skalle en röst. Struntar i akademiker-snacket om utbildning o "vishet" eller annan sk "godhet", vi är smarta nog att bygga atombomben och manipulera våra gener. Vill en majoritet har socialistiskt styre eller inte, ok då. Samma sak med straff, belöningar och resten av inriktningen. Allt är bara en fråga om att välja, för det måste vi. Vi måste välja något. Och att inte välja något är också ett beslut...
/Jazz
Är inte demokrati i princip samma sak som majoritetsstyre? Är det inte det vi har idag? Vi går allihop och väljer nåt som ska leda oss, oss majoriteten. Dom som är kvar blir en minoritet som inte får bestämma. Dom får tycka o tänka, kritisera och kämpa för att "vinna" nästa gång, men dom har inte samma makt som majoriteten. Hur skulle det fungera annars?
När är vi överens? Vad är att vara "överens"? Jag kan inte se nån aspekt av oss människor där vi är överens. Allt är en enda stor kompromiss. Nån är under, nån är över. Alla val vi gör gör att vi vinner eller förlorar lite. Precis som vilken annan organism som helst. Vad menas egentligen med "etik"?
Vi kan inte undvika att vi vill leva tillsammans. Men vad vill vi med livet i övrigt? Alla dessa val är allihop motsättningar, viljor åt olika håll. Vad är etiken enligt det? Vad är "rättvisa"?
Redan idag så accepterar vi att bli manipulerade och likriktade med media, kultur och religion. Är det inte samma sak med filosofi? Är inte filosofi ännu en religion med gudar som t ex Aristoteles?
/Jazz
När är vi överens? Vad är att vara "överens"? Jag kan inte se nån aspekt av oss människor där vi är överens. Allt är en enda stor kompromiss. Nån är under, nån är över. Alla val vi gör gör att vi vinner eller förlorar lite. Precis som vilken annan organism som helst. Vad menas egentligen med "etik"?
Vi kan inte undvika att vi vill leva tillsammans. Men vad vill vi med livet i övrigt? Alla dessa val är allihop motsättningar, viljor åt olika håll. Vad är etiken enligt det? Vad är "rättvisa"?
Redan idag så accepterar vi att bli manipulerade och likriktade med media, kultur och religion. Är det inte samma sak med filosofi? Är inte filosofi ännu en religion med gudar som t ex Aristoteles?
/Jazz
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster