Dura M skrev:Jösses, vilken orgie i postmodernistiskt dravel och konspirationstänkande. Jag trodde att du försökte säga något specifikt om termodynamiken och svarade dig utifrån det antagandet. Men eftersom du tydligen föreställer dig att alla fysiska lagar är subjektiva och dessutom bestäms av politiska och ekonomiska intressen blir ju diskussionen en helt annan och väldigt off topic.
Om det finns en risk att politiska och ekonomiska intressen har fått mänsklighetens "vetenskapare" att ogrundat anamma och därefter ogrundat stå fast vid utgångspunkten att det finns en väsenskillnad mellan "subjektivt observerande av världen" och "objektivt observerande av världen", fastän så inte är fallet, är väl än diskussion om dessa politiska och ekonomiska intressen inte alls off topic i frågan. Vad vi diskuterar är vad som gäller för entropi, information, termodynamikens andra huvudsats och det. Jag la fram argument för varför man kanske bör förhålla sig till den frågeställningen utifrån utgångspunkten att allt är subjektivt. Jag la fram argument för att vetenskapen utövas av subjektiva människor, och att vetenskapen som vi känner den idag därför är subjektiv till sin natur. Då det är avgörande för svaret på denna tråds ursprungliga frågeställning hur det ligger till med den saken, måste väl även argument för det påståendet betraktas som on topic. Att sedan samhället bestämt att verkligheten ska delas upp i ämnesområden så att politik och ekonomi tycks vara av natur skilda från vetenskap, är en annan sak. (Men det är naturligtvis upp till betraktaren om så är fallet...)
Men de politiska och ekonomiska intressena är inte det enda skälet att anta att allt är subjektivt. Det Einstein kom fram till - att det betraktades och bektraktarens respektive hastighet i förhållande till varandra påverkar deras egenskaper (t.ex. position, utsträckning i rummet etc.) - tycks mig tala i samma riktning.
Anta att du lyckas få hundra identiska bollar att befinna sig i en helt rak linje, med exakt lika långt mellanrum mellan varje boll. Så här:
... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... boll ... osv.
Anta att du ställer upp bollarna så i en behållare som inte rymmer något annat. Man kan då säga att entropin i denna behållare är mindre, i detta fall, än om samma bollar hade befunnit sig lite var som helst, kaotiskt utspridda, i behållaren. De hundra bollarna går ju att beskriva med mindre information om de är strikt ordnade i en rak linje, med lika långt mellan varje boll, än om varje boll är utplacerad lite var som helst i rummet.
Det är bara det att detta (att bollarna går att beskriva med mindre information om de står på rad, och att behållaren därför i det fallet kan sägas rymma mindre entropi) är beroende av att du (eller mänskligheten, eller vem eller vilka det nu är som har i sitt medvetande någon tanke om den eventuella entropin eller bristen på entropi i behållaren) är stilla i förhållande till behållaren. Om du skulle lyckas röra dig sicksack mellan bollarna i nära ljusets hastighet, och ändra hastighet kraftigt då och då, slumpmässigt eller kvasislumpmässigt, skulle du uppfatta det som att bollarna är slumpmässigt utplacerade i rummet (och dessutom förvridna). Anta att du alltid hade levt på det sättet, d.v.s. att det vore normaltillståndet för dig att alltid skifta hastighet och rörelseriktning på ett sådant kaotiskt sätt. Anta dessutom att du inte var medveten om att det var du som rörde dig, utan trodde att du stod still, och att du alltså uppfattade att det var omvärlden som rörde sig omkring dig på detta slumpmässiga sätt. Då skulle du anta att den som kallar [det vad du ser] för hundra bollar på rad har fel på ögonen. I din verklighet ÄR de ju helt uppenbart förvridna saker som slumpmässigt far omkring i rummet. Du skulle anse med bestämdhet att bollarna har en helt annan grad av entropi, än om både du och hela den del av universum där bollbehållaren befinner sig skulle antingen stå stilla eller röra sig hit och dit på exakt samma sätt båda två, för i de två senare fallen skulle du "upptäcka" (nej, rättare sagt uppleva, tro och ta det för självklart) att bollarna står prydligt och ordnat uppställda på rad. Det kan också bli tvärtom, så att hundra bollar som "faktiskt" far omkring slumpmässigt hit och dit i ett rum kan råka framstå som stående i en exakt rak linje om du, betraktaren, färdas genom rummet enligt ett visst kaotiskt rörelsemönster. Graden av entropi i vad som för oss framstår som en perfekt ordnad rad av bollar är alltså inget som det kan finnas någon objektiv sanning om. Graden av entropi i varje givet rum beror på betraktaren, på vilka egenskaper bektraktaren har - närmare bestämt på hur betraktarens hjärna fungerar. Man kunde ju faktiskt tänka sig en betraktare som visserligen färdas kaotiskt genom rummet, men vars syncentra kompenserar perfekt för detta, och får betraktarens medvetna jag att uppleva verkligheten som han/hon hade upplevt den om han/hon hade stått stilla och inte haft några sådana kompenserande syncentra.
(Vi ser för övrigt allting upp och ned egentligen. Våra ögon visar en upp-och-nedvänd bild av [den bild som utgörs av de ljuspartiklar som når ögat] för vår hjärna. Vår hjärna vänder sedan denna bild upp och ned ännu en gång, d.v.s. vänder "rätt" på det, så att det blir lättare för oss att orientera oss efter den. Ännu ett exempel på att allt som framstår som objektiv verklighet är subjektivt och beror på betraktaren.)