Två problem

[billy the boy]

Hej! Jag är en kille på 17 år

Jag bor med min mamma eftersom föräldrarna skiljdes när jag va 7.
Vet inte om denna fakta var relevant, för problemet, men jag har svårt att umgås med killar i min ålder. Vet inte varför, men jag söker mig alltid och lyckas altid bli bra kompis med tjejer mycket bättre än killar.

Dessutom har jag en enorm livextensiell ångest, där jag har tappat motivationen för att leva. Då människan bara ett folk på jorden, men undrar om det ej finns mer? Är meningen med livet, att söka efter meningen med livet?

Snälla skulle behöva hjälp, påverkar socialt liv, skola och allt annat!

[Minded]

Du är för upptagen med/har för mycket tid att titta på livet, istället för att leva det. Dessutom ser du det hela ur ett negativt orienterat perspektiv. Du söker dåligt istället för gott. Det följer förvisso av den där distansen.

Ett liv är ett liv.

[billy the boy]

Är det bättre att inte tänka på livets mening och bara leva i förnekelse för en av de största frågorna?

[Avantgardet]

Hej! Jag är en kille på 17 år

Jag bor med min mamma eftersom föräldrarna skiljdes när jag va 7.
Vet inte om denna fakta var relevant, för problemet, men jag har svårt att umgås med killar i min ålder. Vet inte varför, men jag söker mig alltid och lyckas altid bli bra kompis med tjejer mycket bättre än killar.

Dessutom har jag en enorm livextensiell ångest, där jag har tappat motivationen för att leva. Då människan bara ett folk på jorden, men undrar om det ej finns mer? Är meningen med livet, att söka efter meningen med livet?

Snälla skulle behöva hjälp, påverkar socialt liv, skola och allt annat!

Är också skilsmässobarn. Av någon lustig anledning så har alla som blivit mina bestående vänner visat sig vara skilsmässobarn också. Det är ett mönster som upprepat sig sedan jag var liten. Jag var fyra när mina föräldrar skildes, och det sätter sina spår. Jag växte upp med min far, tillsammans med min bror, och säkert kan man däri finna grunden för mina svårigheter att förlika min värld med kvinnans värld.

Håller dock med Minded, meningen med livet finner du inte i att söka den utan i att leva och ingjuta mening i det du gör.

[Avantgardet]

Är det bättre att inte tänka på livets mening och bara leva i förnekelse för en av de största frågorna?

Ibland är frågorna i sig inga problem, utan helt enkelt felställda.

[Minded]

Jag är av tron att livets mening är att leva det. Sen ang hur eller vad man faktiskt gör, så tror jag att det mer eller mindre redan är avgjort innan faktiskt gjort. Det är sagt att det inte går att ändra någons karma - ändra någon. Sig själv inklusive.

Och idag vill du uppenbarligen via tex filosofiforum utforska det du kan om de stora frågorna. Så fortsätt gör det; lita på dig själv, din magkänsla. Detta är tydligen att leva livet.

[suchanother]

Livets mening är en slags självrefererande fråga där svaret = frågan, där människan konstruerar själv den tillvaron som ger svaret. Därför är frågan självreflekterande och meningen med livet byggs upp av en själv och det går inte att hitta svaret utanför sej själv.
Den stora frågan om LIVETS MENING är illa ställt. Livet och dess mening är kanske rätt banala saker; att utvecklas som människa, käka en pizza och ta en öl , att dela glädjen med sina närmaste och uppträda hyggligt mot alla, ja det finns säkert tusen saker till. Livet är vad du gör det till.

[suchanother]

Träffade på en gammal studiekamrat av ren tillfällighet ute på stan, vi hängde ihop i 3 år på kurserna
Mindes gamla saker över en öl, sen till min häpnad får jag höra att han studerade till läkare! Upplevde honom som medioker kille.
Efter lite snack medstod han att jag var klassens ljus. Detta sagt utan att framhävda mej själv.
Efter sista fysiktentan, läraren tog sej mödan att hinka sej dit, han såg lite vilsen ut så någon föreslog att häng med på en bägare.
Läraren i fråga gav mej ständigt 5 (=högsta betyget) i delproven och i privatsnacket  var han rädd. och darrade. Inte ens efter några öl lossnade han.

Om detta har med tråden att göra är tveksamt.
Varför jag skriver detta är att jag har en trasig bakgrund och mår ibland jävligt illa. Finns en hel del att berätta men just nu låter jag detta vara.

[J R Auk]

Träffade på en gammal studiekamrat av ren tillfällighet ute på stan, vi hängde ihop i 3 år på kurserna
Mindes gamla saker över en öl, sen till min häpnad får jag höra att han studerade till läkare! Upplevde honom som medioker kille.
Efter lite snack medstod han att jag var klassens ljus. Detta sagt utan att framhävda mej själv.
Efter sista fysiktentan, läraren tog sej mödan att hinka sej dit, han såg lite vilsen ut så någon föreslog att häng med på en bägare.
Läraren i fråga gav mej ständigt 5 (=högsta betyget) i delproven och i privatsnacket  var han rädd. och darrade. Inte ens efter några öl lossnade han.

Om detta har med tråden att göra är tveksamt.
Varför jag skriver detta är att jag har en trasig bakgrund och mår ibland jävligt illa. Finns en hel del att berätta men just nu låter jag detta vara.

Jag förstår inte det här. Är väl aldrig någon som har motsagt sig dig? Bara dina utsagor, eller påhopp.

Vadan behovet? Gör det där dig till bättre? Är det viktigt att vara "smart"? Ger det ett högre människovärde?

Aja man gör vad man gör, jag tvekar dock om detta är vad som egentligen skulle få dig att må bättre.

Snarare ordinerar jag en strikt uppdelning av människans värde i två, åtminstone, ett rent artsmässigt, väsenligt, personligt, och ett från ens handlande. Alltså, potential till handlande är väl inget värt om det inte realiseras. Det är bara en ursäkt och en önskan att det första värdet jag talar om inte skall ta stryk av att det andra inte realiseras i sin fulla potential.

Och jag behöver väl inte säga att det första värdet jag talar om är en konstant, tills vi vet meningen med livet universum och allting.

[suchanother]

Du fattar inte grejen Auk.
Från en proletärbakgrund måste man sticka upp. Jag har ingen fin bakgrund därför slår jag alla på käften. Har resurser.

[Avantgardet]

Överallt skall man liksom anpassa sig, gå med på idiotiska borgerliga konventioner som står långt från den egna bakgrunden. Finns inget bättre då än att slå ur underläge. Att samtidigt som de ser ner på ens sätt så kan de ändå inte överbjuda en i nånting alls. Och när man ser att de själva ser detta. Det är rättvisans ansikte som visar sig för ett ögonblick, och det ögonblicket är nog för att hålla liv i hoppet. Att man måste jobba dubbelt så hårt, gör inget när belöningen är så pass stor.

[J R Auk]

Du fattar inte grejen Auk.
Från en proletärbakgrund måste man sticka upp. Jag har ingen fin bakgrund därför slår jag alla på käften. Har resurser.

Själv slår jag bara de stora och stöddiga. Aldrig någon mindre än mig själv.

[J R Auk]

Överallt skall man liksom anpassa sig, gå med på idiotiska borgerliga konventioner som står långt från den egna bakgrunden. Finns inget bättre då än att slå ur underläge. Att samtidigt som de ser ner på ens sätt så kan de ändå inte överbjuda en i nånting alls. Och när man ser att de själva ser detta. Det är rättvisans ansikte som visar sig för ett ögonblick, och det ögonblicket är nog för att hålla liv i hoppet. Att man måste jobba dubbelt så hårt, gör inget när belöningen är så pass stor.

Och de konventioner du företräder då? Varför hylla dem?

Säg som det är istället det är svårt att vara okonventionell, bäst att ty sig till något för att trygga sig.

[Avantgardet]

Överallt skall man liksom anpassa sig, gå med på idiotiska borgerliga konventioner som står långt från den egna bakgrunden. Finns inget bättre då än att slå ur underläge. Att samtidigt som de ser ner på ens sätt så kan de ändå inte överbjuda en i nånting alls. Och när man ser att de själva ser detta. Det är rättvisans ansikte som visar sig för ett ögonblick, och det ögonblicket är nog för att hålla liv i hoppet. Att man måste jobba dubbelt så hårt, gör inget när belöningen är så pass stor.

Och de konventioner du företräder då? Varför hylla dem?

Säg som det är istället det är svårt att vara okonventionell, bäst att ty sig till något för att trygga sig.

Vilka konventioner företräder jag, och när hyllar jag dem? Konventioner är konventioner, när de förvandlas till förtryck så förtjänar de enbart långfingrar. Och det är inte mer med det.

[J R Auk]

Överallt skall man liksom anpassa sig, gå med på idiotiska borgerliga konventioner som står långt från den egna bakgrunden. Finns inget bättre då än att slå ur underläge. Att samtidigt som de ser ner på ens sätt så kan de ändå inte överbjuda en i nånting alls. Och när man ser att de själva ser detta. Det är rättvisans ansikte som visar sig för ett ögonblick, och det ögonblicket är nog för att hålla liv i hoppet. Att man måste jobba dubbelt så hårt, gör inget när belöningen är så pass stor.

Och de konventioner du företräder då? Varför hylla dem?

Säg som det är istället det är svårt att vara okonventionell, bäst att ty sig till något för att trygga sig.

Vilka konventioner företräder jag, och när hyllar jag dem? Konventioner är konventioner, när de förvandlas till förtryck så förtjänar de enbart långfingrar. Och det är inte mer med det.

De flestas förtryck är ett värre för dem själva än andra. Och problemet är att vi rör oss i konventioner, hög som låg, stor som liten.

Du beskriver ju här ovan hur den falska dikotomin upprätthålls, antingen eller, två sidor som slåss. Gott mot ont osv osv.