Emergency mediation, to die

[Åkes granne]

"Närvarosökande medvetandefält".


Kontraktet här gäller dessa energier:

Ascendent-Pluto i första huset i kvadratur resp. opposition till Venus/Mars i Vattumannen/Oxen: styr nionde hus-Månen i Oxen i konjunktion med Jupiter i sjunde huset  

Dvs. publicering av personliga analyser/filosofi genom det offentliga rummet PÅ LIV OCH DÖD: "vem är jag, vem är du?" Hantering av dessa starka energier syftar på en potentiell omedelbar personlig upplysning genom dialoger/relatering som tillåter det totalt ohämmade mentala utrymmet för involvering av kollektivet. Jag kan inte se en annan instutition för det här än något som detta.



Känslan söker att beskriva exakt detta:

http://www.youtube.com/watch?v=UYgEK6dVeAA

Återkommer senast inom några dagar med "den levande bilden", ska försöka "knyta ihop" tidigare händelser/åsikter i en rörelse. Bara reflektion över detta gör mig fysiskt nervöst, är därför tvungen att dela upp det strukturerat och portionera ut ÄRLIGA ansträngningar, för att inte få en "blackout", eller bli livrädd för att "förlora material".

Spirit
(Yang Planets):


Sun
Individual self:
egocentric individualization, self-expression / -creation


Mars
Interpersonal self:
interactive separation & specialization


Saturn
Societal self:
organization & institutionalization of scientific (objective) truths


Pluto
Transpersonal self:
metaphysical transformation, reconstitution, renewal


/ / /

Mercury
Cognition & communication:
intellectual forms of comprehension (lending form & order to cognition & consciousness)


Uranus
Transpersonal intuition, inspiration, communication:
reformation & restructuring of cognition & consciousness

/ / /


Soul
(Yin Planets):

Moon
Personal soul:
intrapsychic emotional foundations; personally supportive unions


Venus
Interpersonal soul:
intimate interpersonal relationship


Jupiter
Societal soul:
organization & institutionalization of cultural (subjective) truths


Neptune
Transpersonal soul:
metaphysical dissolution, reunion, reincorporation

[Åkes granne]

Tillägg i mellantid:

Jag har varit livrädd för att andra ska känna mina närvarande känslor och energier, därför kopplat upp dem i mentala extremer för att "dölja" mig själv, och kanaliserat denna OBJEKTifiering (dålig självkänsla) i självmanipulativa "experiment", totalt onåbar i teori-knep utanför mig själv och därför nästan sökt attacker.



Allt är en autistisk självreflektion utan egna gränser, jag relaterar till allting eftersom jag MÖTER min egen SJÄLVBILD i mitt starka TEORETISKA utforskande utifrån verklighetsbildens sinnesupplevelse. Jag vet hela tiden att "jag också känner sådär", men känner mig samtidigt som något "helt annat". Känner extremt starka känslor -kärlekens totala enkelhet, samtidigt som jag inte känner något, eftersom det saknas ett möte. Reagerar hyperkänsligt MENTALT, tar åt mig av allting utan att vara "jagmedveten" om det. Jag har faktiskt en gång (i och med den smärtsamma minnesförlusten vid min återfödelse) upplevt "total autism", känslan av att vara i en egen bubbla/kub: att ha penetrerat själva penetration i sig, BLIVIT tillståndet INNAN sig själv -skapelsen gåta upplöst, existensiell sterilitet. Jag upplevde här i den "ursprungliga" vetskapens frånvaron av relativ tid (alltså frånvaro av "mötet"/självbilden) mig själv som Gud utan son, ett smärtsamt tillstånd av att vara totalt medveten om den linjära skapelsen, jag var helt uppstigen i överjaget och "TOLKADE" och "DÖMDE" mig själv, det fanns ingenting annat -jag VALDE i min avskärmning OCH enhet/själ vad andra/omgivingen skulle tänka/tycka om mig -för att direkt drabbas av "kritiken" (ursprung till det kallar "rik fantasi") och växla om till AKUT NÄRHETSBEHOV som ett litet barn; polariserade totalt rummet av frånvaro ("känna ingenting") och närvaro ("känslor")..

Man behöver alltså ett visst mått av "autism" för att ISOLERA sina känslor i "tillbakadragningen", jag är alltså för "faderlig/maskulin/strukturerad" SAMTIDIGT som jag känslomässigt upplever samma slags mentala-känslomässiga isolering: i ramen/bilden av min egen intellektuella tyngd, där mitt egna kreativa syfte gömmer sig. Jag har en inlärd mekanism att omfamna mig med min egen självkunskap på bekostnad av mitt själv; jag behöver "byta plats" på Saturnus och Neptunus (konjunktion), göra dem till varandra.


Jag är totalt opersonlig i kärlek samtidigt som jag är ständigt "förälskad" i människor, är distanserad/frånvarande och oerhört subjektivt intim samtidigt -i en personlig filosofisk verklighetsbild, i en "det spelar ingen roll"-sökande attityd. Det är därför jag är så sentimental. Drabbas lätt snabbt av en karaktäristisk "längtan" tillbaka efter känslotolkningen av minnen av verklig kärlek -det enda som kan spricka bubblan: då mötet hastigt fanns utan att transformera, men gav komplexitet till den existensiella relationsvägen i den energimässiga involveringen av teorin ("det kreativa syftet"). Jag har alltså inga principer eftersom "allt är uppenbart" UTANFÖR mig själv.


Jag måste "lugna mig" i det jordiska och "uttrycka" min extrema selektiva energi ("ADHD") i valda läger, det harmoniska uppstår faktiskt just i den naturliga självrelateringen, att "VARA med sig själv". Detta attraherar det balanserade utifrån.


Du är ALLA. Jag älskar mänskligheten innerligt, men jag kan varken möta kvinnan eller mannen, utan måste uppleva skapelsen genom det extremt androgyna för att "förstå mig själv".

[Avantgardet]

Det sägs (har för mig att jag snappat upp det hos Sartre) att Flaubert hade sin elev Guy de Maupassant att i flera timmar söka beskriva ett träd, försöka fånga det i ord, eller avslöja dess "sanna väsen", vilket som. Tänk på det. Tänk också på att om man vill finna sanningen till sig själv, sitt autentiska jag, eller nåt i den stilen så räcker det inte att stirra in i den egna inre tomheten. Man måste lyfta blicken och se sig omkring, se allt det omkring en genom vilket man får form och framträder som i relief.

[Åkes granne]

Jovisst, men jag beskrev också "det specifika", att självreflektionen här är mötet/djupet (kärnjaget) -det finns alltså inget annat "utifrån" att internalisera genom självskapande aktivitet, egentligen, det snarare förvirrar och gör den egna identiteten till ett ännu större mysterium. Det är ett problem med att inte ha ett hem någonstans, och detta "fristående" känslosjälv är en enkel "konstitution" och den självförståelse jag bör söka, eftersom det äntligen gör saker närmare, så som det verkligen är -vilket innebär att långsamt transcendera ..genom inlevelse, utbyte, kärlek.

[Avantgardet]

Det där menar jag vara värsta typen av självbedrägeri, något autentiskt finner du inte på det sättet - blott en massa narcissistiska narrativ, och inget annat. Objektifieringen är en konstitutionsdel av den du är (vi externaliserar oss i arbete - och arbete taget i vidaste bemärkelse, innefattandes allt vi gör - och återvänder från arbetets resultat, den objektifierade anden så att säga, till vårt medvetna, vi blir varse oss själva i världen där ute, i våra verkningar). Självmedvetandet är en dialektisk process, inte en själsatom, inte en metafysisk kärna. Du lider av samtidens stora sjukdom - individualismen. Individ blir man först genom andra, och det är fruktansvärt viktigt att förstå. Det blir inget kvar till människan om hon isolerar sig fullständigt. På sin höjd ett slags rent driftsliv, men inget annat. Varför är du så intresserad av "självförståelse"? Med fokus på själv. Det jag säger till dig är att du kan aldrig förstå dig själv om du uteslutande ser på dig själv. Konturerna av ett själv framträder först i "omvärlden". Du måste söka dig själv ute i världen, återspeglandes i allt runt omkring dig. Men just där du står kommer du aldrig att finna annat än ett tomrum, en brist, något att fylla i men utan egen substans.

Hela din problematik i ett par år har nu varit den personliga identiteten, varför kretsar du så kring just denna fråga?

Undrar samtidigt om kanske inte ditt problem är ett annat tidstypiskt symptom, den postmoderna rotlösheten.

[Åkes granne]

Misstänker kollektiva evolutionära influenser.

Det verkar som om det är fader-sonen;enheten (den kristna sanningen, vår historias kulturmytoligiska självprojektion) som bidrar till det reflektiva mysteriet -i förvandlingen till en kvinna, och "ny sanning"; något mer icke-absolutistiskt -och närmare den tidigare (kollektiva) processens "slut", dvs. förklaring, utdelning av frukterna. Mänskligheten. Total skönhet.

Skrev i fil med dessa tankar, i mitt block nyligen: "Du bryr dig inte som jag gör.

Blir jag någonsin av med det här? Vilken prägel är det jag vill befria mig ifrån?"

..och råkade sedan hitta denna text (till mig av astrolog för ett år sen):

"Din Neptunus-Saturnus konjunktion gör dig sårbar för auktoritetsfigurer som är allt annat än tillförlitliga och som pendlar mellan självrättfärdig tyranni med rigida, hårda dömandeutsagor, varvat med slappt och vagt ”allt-är-ok, jag-vet-inte; fråga-mig-inte”. Att befria dig från denna influens och eventuellt eget modellerande efter det samma, är en viktig del av din evolution (ditt nästa steg) eftersom Neptunus styr din norra nod i Fiskarna. Du behöver även lära dig att uttrycka förlåtelse till de personer som du upplevt denna påverkan genom och reflektera över eventuell karma som gjort att du dragit detta till dig i detta liv. Du behöver också i dessa processer lära dig att lösa upp alla kristalliserade psykologiska mönster (södra noden i tionde huset styrt av Merkurius i Stenbocken) och pålagda eller projicerade skuldkänslor (södra noden i Jungfrun) från föräldrar och andra auktoritetsfigurer och istället lära dig en mjukare (Fiskarna) dömandemodell och en mer spontan och kreativ epistemologi (förslagsvis en participatorisk epistemologi istället för en absolutistisk), samt förlåtelse av dig själv. Du behöver också låta dessa dynamiker påverka ditt sökande efter en självbild (fjärde huset); en självbild som har lite eller inget att göra med hur andra förväntar sig att du ska vara som person (som kontrast till ditt förflutna reflekterat genom din södra nod där mycket handlade om att strukturera upp en persona som var mer anpassad till sociala roller och undvikandet av bestraffning och negativt dömande från föräldrar och andra auktoritetsfigurer)."


Kommentar: Som DOLD samtidig kontrast till mitt kreativa sökande efter andlig sanning och frigörelse, ser jag det i min "rädsla" som ett OKEJ ALTERNATIV att perverst uttrycka en meningslös perfektion i identifikation med "den naturliga subgruppen", skyla över en inre tomhet med en särpräglad men attraktiv yta -planerar diffust hela tiden att bringa fram en "roll" som symboliserar mitt ursprung av seperation, som ett slags självplågeri. Detta är ett tvång inlärt genom min uppväxt, en imitation (Merkurius) av mina föräldrars (Stenbocken) resultat-profil, där de "lyckades" (Stenbocken/Saturnus) TROTS tyranni och personliga problem, eller snarare MED*. Denna "framgång" är alltså ett symboliskt uppmärksamhetssökande av en viss "värdefull" känsla, som stöttar flocken. Detta ständiga självmottarbetande är extremt starkt inristat i min existensiella kontur/varumärke. Tror även detta har att göra med en total förnekelse av min Stenbocksnaturs [djupa/"viktiga"] sexuella preferenser "i kroppen/strukturen", minns från tidigare att jag hade problem med att hitta balans mellan sinnlig intimitet (egen iskall/hård/utnyttjande natur) och kärlek från hjärtat till människan (men den motsatta extremen) ..och "valde" istället ett existensiellt sökande i motsatta riktningar (i de totala avsägandet av rotade begär? -allt handlar om relationer/människor, men jag är inte bisexuell och "enkel" (känner mig inte "mänsklig" öht utan extremt sökande efter), jag kan alternera mellan hetrosexualitet och homosexualitet eftersom jag DELAR känslan/fullständigheten med den andra männsiskan; alltså jag är besatt av PSYKOLOGIN; söker något verkligt djupgående vilket jag inte hittat) ..ett avsägande vilket verkar ha hämmat hela mitt JAG i det kreativa experimenterande (och då menar jag inte bara "sexuellt")..

*Det verkar alltså som det finns en myt kring, en mening med ritualen kring verkligheten för den södra noden i Jungfrun. Lite luddigt, men jag har svårt att förklara vad jag menar.


Kan också tillägga (sen tidigare reflektion kring just Jungfru-noden för någon vecka sen) att dess energi i Merkurius i Stenbocken 3e huset upplevs kunna "uträtta något stort" genom att GE FÖRKLARNINGEN genom den kulturella/mytologiska (i trigion till Jupiter-Månen) förflutet präglade FÖRVRÄNGNINGEN, uttryckt i en slags "jagförnedring", intellektuellt självinbundet isolerat tyranni. Har tänkt på denna Merkurius tidigare, det är den enda planetenergi jag inte SER ÖVERHUVUDTAGET, utforskande dess princip (från min tidigare besatthet, osv) för ett tag sen och skrev om det i slutet av tråden "Ny information" om informatoriska myter, är absolut inte den hela, mer ädla bilden, men ger en fingervisning om vad funktionens kapablitet. Skrev för några dagar sen lite blajigt om det på ett annat forum:

"Känns som "problemet" ligger i NEPTUNUS -eftersom jag byggt in förlåtelsen/offrandet i programmeringen; jag ser/såg sanningen, men har glömt bort den.. eller vem jag är i leken, snarare..

Minns faktiskt min känslor innan mitt självständiga självs skapelse (?)... relationen mellan dem var så djuprotat estetisk "utanför", bunden till mystik.. minns t.ex. hur jag som väldigt liten INTELLEKTUELLT genom min sexualitet "tänkte mig ur problemen" genom ANSVARET, och återgick till min inre alkemi, eftersom det bara var mitt jag som mitt liv handlade om.. Mytens genuina inre värld i kroppen; användadet av helvetet för att "låsa dörrarna". Alltså, jag minns mina allra mest "djupa"/mörka/sexuella känslor från tidig barndom (runt 1-2årsåldern).. RELATERAR just detta till min Merkurius i Stenbocken, som upplevs "som en Skorpion".. gissar på att det är förhållandet mellan dess energi (södra/norra noden i Jungfrun/Fiskarna) och Neptunus transcendensfuntkion som behöver "nya plattformar".. för att skapa en PERSONLIG FÖRANKRING: healas på djupet.."


Just detta känns som ett lågvattenmärke, ett gammalt vulgärt arbetssätt (som är det som låser mig) men brist på riktiga perspektiv, men jag tänker att det är lika bra att "få ut det"..



-

Det är som om jag har polariserat min mänskliga upplevelse av personliga förankring i verklighetens "virke", och det andliga/kreativa syftet -ej införlivat i "det verkliga livet", där båda behov hotar varandra pga. bristen på stöd/mening av denna vilja i allmänheten. Har alltså isolerat mig något oerhört.


Nu har jag kanske kommit från trådens ursprungsämne en aning.

[Avantgardet]

Du kom inte bara bort från trådens ursprungsämne, du undlät också helt och hållet att svara på min fråga.

[Åkes granne]

Ja det gjorde jag, du förvirrar detta jättemycket då jag är lättpåverkad eftersom jag hela tiden försöker förstå vad andra verkligen menar. Du missförstår, blandar ihop mina "referenser" till något du känner igen och tar det rent intellektuellt för något som inte rör mig.

Jag är väldigt klar över den teori/bild jag försöker beskriva, annars skulle jag inte skriva om det här -jag vill bara att någon ska förstå känslan.

[Avantgardet]

Vilket var svaret då?

[Åkes granne]

Hela din problematik i ett par år har nu varit den personliga identiteten, varför kretsar du så kring just denna fråga?

Det är ett intimitetssökande tjänande ett filosofiskt ideal.

[Åkes granne]

Jag/andra VILL att jag ska MANIFESTERA min autentiska känslonatur: kollektiva relation, i offentlighten/det verkliga livet, för att begripa den AUTISTISKA isoleringen, överkompenserandet och evolveringen/önskningen UTÅT -av/genom JAGET: det studerade/förhöjda.

Det är egentligen ingen "skada"; det är en specifik uppgång i en PERSONLIGT FILOSOFISK värdebild/existensvillkor som går rakt ut i andra människor! Min själsresurs är investerad/halvt aktualiserad i en ohämmad mental kontakt med gud: jag kan bara uppnå relationen genom sanningen, eftersom det inte finns någon annan stans att ta vägen! Anledningen till mitt självoffrande är ambition; jag söker mötet, mig själv, jag "finns inte" eftersom ingenting av detta är jag, eller du, SAMTIDIGT SOM DET ÄR DET (gud):

http://www.youtube.com/watch?v=45Jojenh ... re=channel



Jag är så jävla trött på konstitutionellt "självständigt" analyserande, jag vill bara vara naturlig. (Det är om inte jag är verkligt öppen och konsekvent, som jag blir kroniskt desillusionerad/borttappad.)

Jag behöver bara lyssna.. människor är så mycket kärlek.


JAG BEHÖVER ALLTSÅ INTENSIFIERA/TOTALISERA AUTISMEN FÖR ATT MÖTA MIG SJÄLV: mänsklighten, viljan, OCH TA HEM KRETIVITETEN; ERKÄNNA GUD, VERKLIGT/NATURLIGT.



Mina föräldrars moderlighet/faderlighet alternerade och förvirrade mig, jag var djup och sökte närheten, jag ville relatera till mina föräldrars relation som bild för hela min värld, men blev förvirrad när min pappa älskade MIG och inte min mamma -eller?, och förstod inte vem hon var. Först kände jag gemenskap med honom, men kunde inte hantera hans kärlek I RELATION till mamma, och hennes kärlek. Började istället med paranoida vanföreställningar, misstänkte hela tiden deras kärlek och uppmärksamhet av mig som det enda barnet, "vem älskar mig?", och blev något annat, sökte mig till nya plattformar genom föreställning, för att förnya mig och läka min sår. Identitetskris. Jag såg sedan ingen skillnad mellan "mamma" och "pappa" och blev dem, defensivt tillbakadragande, och utstängande av relationer.

Detta ledde till paranoian; orar mig över vad andra tycker om mig, och vill förbjuda att de älskar mig, likt jag avvisade mina föräldrar.

Det är min SJÄLVBILD som är problemet och skapar autismen, eftersom jag identifierar mig med fadern/gud (IC exakt konj med Solen) -och skapar alltså en "olycklig kärlek". Jag utgår från en homosexuell kropp EXTREMT hetrosexuellt (till "honom"/avbild) sökande i en otjämd krävande DISTANS, vilket släpper in väldigt få och de som har en övervikt av KREATIVITET/självprojektion (solen) t.ex. Lejonnaturer, speglandes mig själv -eftersom jag måste uppnå relationen genom SKAPELSEN (solen); för att polarisera och föra samman yin/yang, jag ser det "för tydligt"/utan lins.


Min ascendent söker att BLI en kvinna på nytt. Jag är INGENTING.


Plattformarna som evolutionärt skapades av min energi sammanslutet med ett syfte införlivar jag energetiskt i publicering, dialoger, filosofi, utvckling, mänskligheten, personliga känslor, etc. När förmedlingen ibland kommer nära blir jag intensivt aktiverad och hetsig, jag VET att det gäller LIV OCH DÖD att presentera den personliga uppenbarelsen, ledtrådar i filosofiska meningar, på forumet.

ASCENDENTEN = den/det här är jag!!! -pang- BLIR DETTA!

För två år sen: Upplevde med HELA MIN SJÄL (Pluto; styr min asc) hur "solen höll på att sugas in i ett svart hål".

"-Vem är jag?"

SOLEN (det maskulina ljuset)= "Vet ni vad jag kom på. Att jag är en MAN".

Kan ibland "lugna ner mig" när jag känner såhär, men det är inte utan viss "jobbighet". Jag agerar alltså då min egen relationsbild: Oxen/Venus, och det är detta jag behöver för att komma över rädslan. Jag tror att jag DÖR om jag släpper Pluto; vilket stämmer och är meningen. Får panik och tror att texten ska råka raderas från datorskärmen eller liknande, och blir extremt aggressiv om någon stör mig, om jag inte lyckats med att helt assimilera och stänga ute/släppa taget och transmutera energin till tidslöhet, för att få TILLGÅNG till "frukterna" från transcenderade impulser.

Det här KRÄVER den andra (Descendenten i Oxen/Venus) som bro, i annat fall agerar jag själv "min partner", försöker utgöra en känsla/dialog som med någon annan, med mig själv, liksom "låtsas-pratar/relaterar" -i minsta fall genom "förberedandet" mentalt. Men vad händer om jag presenterar en distinkt teori på detta sätt? Jo den blir "falsk" eftersom man förbiser gud (att det alltid är VI), energin får "sämre" mindre tät kvalitet. Det MÅSTE alltså finnas NÅGON DÄR!

[OWE]

Jag uppfattar att du skriker efter respons men få vill eller kan respondera på inläggen.

Du skriver "Det är min SJÄLVBILD som är problemet...". Du har nog fångat kärnan i detta och det är mycket svårt att ge konkreta eller goda råd för att lösa detta problem. Jag tror dock att de allra flesta människor har liknande problem, åtminstone temporärt. Vad jag vill ge dig för råd är att stryka ett stort streck över allt som har med astrologi och annat "hokos pokus" att göra. Det kommer aldrig att kunna hjälpa din självbild eftersom det bara bygger fantasier och scientifierade fantasier. Dessa gör sökande personligheter  enbart mer förvirrade och i slutändan besvikna. Fokusera på vetenskap för att förstå dig själv, din roll och vad du kan arbeta konkret med/för. Varför inte börja med att syna Darwins lära. Den beskriver din biologiska själ och kropp ganska konkret, tycker jag. Sen finns det ju mycket övrigt att önska, och det är väl en av anledningarna till att det här forumet finns till. Eller hur? [/quote]

[Åkes granne]

stryka ett stort streck över allt som har med astrologi och annat "hokos pokus" att göra.

Fortfarande blir jag djupt personligt kränkt av sånt här, faktiskt det enda som upprör mig på ett sånt sätt. Jag tolerar det inte, jag har så mycket minnen av sånt här i kombination med okunskap ifrån auktoritärer som försökt trycka ned mig och försökt leda in mig på den väg DE valt. Du och så många andra som larvar sig såhär har inte ens försökt sätta dig in i astrologi. Jag recenserar inte musik jag aldrig lyssnat på för att artisten är "ful".

Jag försöker verkligen öppna upp för saker och förklara här. Inget illa mot dig annars, men det verkar som du använder dig för mycket av ett "sund förnuft/allmän uppfattning" i din orientering. Därför är det jättebra att du hittat till ett filosofiforum. Jag uppskattar din försiktighet för den allmänt uppfattade "kunskapen" som i många fall desorienterar oss djupt. Jag har dock prioriterat TID för att verkligen UNDERSÖKA astrologin, och vill föra fram den.

[OWE]

Förlåt? Det var absolut inte min mening att kränka dig. Vill du fördjupa dig i astrologin så ska du göra det! Men jag tror att det blir svårt att hitta likasinnade på filosofiforum. Kanske bättre att ta de diskussionerna på någon astrologi-site?

Anledningen till min dogmatiska inställning till astrologi är att jag sätt flera vänner bli skadade av ett allt för stort astrologiskt intresse/fördjupning. Alla har numera övergett eller blivit kvitt dessa aktiviteter och tycks leva både lyckligare och sundare. Men det är klart jag och alla andra tvivlare kan ha fel. Kosmos utseende, planeter och stjärnors lägen kanske döljer styrmekanismer på våra liv som vi inte känner till. Kanske kan de rent utav översättas i ett gudsbegrepp vad lider?

[A]

Åkes granne, skitbra! Jag läser och tycker om det.