Men min pappa kom hem från en fest, och det första han gör när han kommer hem är att ta av sig finkläderna. Jag stod inte och kollade på men jag hörde, sen skulle jag gå ut för att ta en natt macka, så ser jag honom sitta där och lösa en soduko. Jag frågade ifall det var roligt, Jaahh.... Men jag sa nej det tycker du inte alls varpå han svara Nej. Men jag frågade varför går du på möterna/festerna då, och han svarar Vet inte. Exakt så som jag svarar när jag verkligen inte vet vad jag ska svara för jag har ingen giltig anledning. Jag slog eller tog ofta sönder möbler hemma, och när mamma frågade varför svarade jag. Jag vet inte, hon blev argare och menade på vadå VET INTE! det är inget svar. Men jag hade absolut ingen anledning. Är det kanske betingning som skapat en belöning förknippat med uppmärksamhet bra eller dålig! Bögar måste ju ses som ett kall på uppmärksamhet, och det blir deras belöning dom då får. Dom får uppmärksamhet, Oj tre uppmärksamhet på samma ställe, och blir glada.
Och mitt själ på anledning att ta sönder var för att få uppmärksamhet. Men skulle jag sagt det skulle jag inte vara betingad till att få uppskattning vid upmärksamhet. Det är snarare så att det var kanske min hjärna, fast minus några år så den var smartare och fräschare. Som kom på iden att betinga "uppmärksamhet" för att kanske sälja mer kläder. Jag är ändå utbildad marknadsförare krasst sagt...
Men pappa svarade vet inte, och jag förstog innerst inne nu att det var mamma som i stort sett tvingat honom att gå dit. Lika mycket som hon tvingar mig till saker, hon tvingade eller la sitt samvete som ett stort oänldigt täcke över mitt val av gymnasium. Jag hamnade på hennes val och det blev, marknadsförarlinjen typ. Mitt val var en mer estetisk vald linje men hennes ord vägde tyngre. Min mamma har ett väldigt stort kontrollbehov och det var ganska jobbigt att växa upp där när alla mina syskon vuxit upp. Jag är nämligen ett sladdbarn dessutom!
Det handlade visst inte så mycket om topic