Vad tycker du om dig själv?

[Skogsälvan]

Det hänger väl ihop med mina bipolära tendenser. När jag är i en depressiv fas hasar jag mig fram som en skrynklig mygga i meningslösheten med tom sinnesslö blick, alternativt rödgråtna ögon med mörka ringar under efter för lite sömn. Ingen trevlig syn med andra ord. Så här långt är det realistiskt, men du vet självföraktet hakar gärna på där. Minsta lilla negativa grej kan förstoras om jag är riktigt låg; gått upp ett kilo - fet amöba, glömt handla mjölk - mentalt efterblivet missfoster osv. När jag är på topp är allt åt andra hållet, kalas. Då glittrar jag ju.

[Algotezza]

Jag är elementärt sett alltid lagom grå. Inte överdrivet. Utan: balanserat grå.

Med ord och tankar pimpar jag upp min grundläggande gråhet.

Jag kan det jag kan och inte det jag inte kan. Vet vad jag vet och inte det jag inte vet.

Varken-eller är mitt både-och.

Jag är en paradox för mig själv och ändå inte. Sjölvklkar bortom alla truismer.

Begriper mig själv och mina syften och innersta avsikter syften lika lite/mycket  som andras.

Men man kan ju alltid bolla med ord och logik så det ter sig förnuftigt och trovärdigt för sig sjölv och andra.

Men det är en enda stor bluff, språket, logiken, semantiken. En stor LÖJLIG bluff. Hela skiten.

Utom koltrasten på taknocken och duvorna som parar sig.

Eller mina ordlösa insikter. Allt är gott och väll tills jag verbaliserar det. Då blir det bara halvsanningar och rena lögner av allt.

Så därför, lite verkliga och sköna overbaliserade sanningar i form av tomrum:































Hilsen fra Algotezza

[Anders]

Tyvärr befinner jag väl mig på det här Napoleonalternativet, men kämpar hårt för att ta mig till snyggochluktargott. Det är dock en långsam process. Rom byggdes inte på en dag.
 Lite från dag till dag är det ju förstås, men det är den allmäna trenden. Rumpa har jag.

[suchanother]

Det där är bara ditt självförakt som inte vill komma till insikt. Jag kan åtminstone vara uppriktig gentemot mig själv.

Riktigt kass amatörpsykologi må jag säga

Avant, jag har en bra självdistans. Tar inte mej på för stort allvar och ingen annan heller.
Såg ett program i tv om den norska filosofen Arne Naess. Han var över 90 år men lekte fortfarande med dockor och kramdjur. Så hade han hållit på hela sitt liv och menade att alla borde göra samma sak.
Det han menade var att glöm aldrig lekfullheten i livet. Speciellt när det gäller filosofi så är barnasinnet en bra kamrat. Inget är tråkigare än en torrboll till filosof som kan rabbla flera verk utantill.
Lekfullhet framför allt, därför också självdistans.

[Avantgardet]

Jag håller helt med om det, skulle i själva verket aldrig säga emot. Notera därför garderingen ("... i en viss mening"). Vad jag säger är alltså att båda perspektiven har saker som talar för dem, och kan utläsas just genom denna distanserande gest. Att erkänna dem båda - som två sidor på samma mynt -, utan att ha några problem att erkänna dem, är vägen fram här, och det kan du nog också själv se...

[Skogsälvan]

Till Algot:

Han är en kul snubbe i skum förpackning
en klok gubbe i grått fodral.
Han är en klyftig apelsin maskerad till mister Bean.

Orange ser jag dig som

[Algotezza]

Till Algot:

Han är en kul snubbe i skum förpackning
en klok gubbe i grått fodral.
Han är en klyftig apelsin maskerad till mister Bean.

Orange ser jag dig som

A clockwork orange? Tick-tack-taktik...

undrar Algotezza

[Skogsälvan]

Ja, här kommer din väckarklocka då "RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR" Du är pigg. Orange är en pigg färg. Grått får man ju sätta på sig för att smälta in. Så funkar det ju. Börjar allvarligt tycka att det är dags för dig att ha ett snack med din fru om om att adoptera mig. Verkar hon tveksam så är det bara ändamålen helgar medlen som gäller. Tårdrypande historier om det stackars flickebarnet som just förlorat sin mor. Nä  :lol: Jag är glad att du finns. Och du är fan inte grå, det kan du försöka tuta i någon annan  :)

[transversal]

Det hänger väl ihop med mina bipolära tendenser. När jag är i en depressiv fas hasar jag mig fram som en skrynklig mygga i meningslösheten med tom sinnesslö blick, alternativt rödgråtna ögon med mörka ringar under efter för lite sömn. Ingen trevlig syn med andra ord. Så här långt är det realistiskt, men du vet självföraktet hakar gärna på där. Minsta lilla negativa grej kan förstoras om jag är riktigt låg; gått upp ett kilo - fet amöba, glömt handla mjölk - mentalt efterblivet missfoster osv. När jag är på topp är allt åt andra hållet, kalas. Då glittrar jag ju.

Funderar lite ...

Det är liksom rätt märkligt hur ens syn på världen och tillvaron förändras i olika stämningstillstånd. Och helt omöjligt egentligen att avgöra vad som är "sant". Vilket gör, när man börjar bli medveten om det att jag tycker att man får ett märkligt förhållande till sina känslor och sitt jag. Jaha, nu känner jag såhär, nu är det är "verkligt", och i nästa stund: jaha, nu känns det istället såhär.

[Skogsälvan]

Ja, som diagnos, av graden 2 då. Fast de senaste åren har jag tydligen haft en affektiv psykos. Lustigt det där att få olika diagnoser av olika läkare. Min första psykolog kallade mig isdrottningen. Det är humor för mig. Hellre skratta än gråta liksom.

Nu är ni antagligen inte så flackande som mig, men jag har alltså väldigt svårt att tro att ni har en så stabil självbild. Nu sa du ju det om ovetenskaplig undersökning transversal och jag är ett praktexempel på varför självrapporter ofta är så meningslösa, men jag är iallafall medveten om det. "Solen skiner, just träffat en ny kärlek - fan vad bra jag är!" 9 av 10. Det är inte beständigt.

Du då transversal? Luktar gott eller?

[transversal]

Just nu får jag väl erkänna att jag inte luktar så vidare värst. Sitter och svettas i samma kläder som igår och är bängförkyld. Men jag bor nästan i duschen så för det mesta luktar jag nog prima vara. Dvs jag är superförtjust i att sitta i duschen och fundera. Ibland somna till lite.

Självförtroendet går nog upp och ner här också.

[Avantgardet]

Det hänger väl ihop med mina bipolära tendenser. När jag är i en depressiv fas hasar jag mig fram som en skrynklig mygga i meningslösheten med tom sinnesslö blick, alternativt rödgråtna ögon med mörka ringar under efter för lite sömn. Ingen trevlig syn med andra ord. Så här långt är det realistiskt, men du vet självföraktet hakar gärna på där. Minsta lilla negativa grej kan förstoras om jag är riktigt låg; gått upp ett kilo - fet amöba, glömt handla mjölk - mentalt efterblivet missfoster osv. När jag är på topp är allt åt andra hållet, kalas. Då glittrar jag ju.

Funderar lite ...

Det är liksom rätt märkligt hur ens syn på världen och tillvaron förändras i olika stämningstillstånd. Och helt omöjligt egentligen att avgöra vad som är "sant". Vilket gör, när man börjar bli medveten om det att jag tycker att man får ett märkligt förhållande till sina känslor och sitt jag. Jaha, nu känner jag såhär, nu är det är "verkligt", och i nästa stund: jaha, nu känns det istället såhär.

Ja, detta med självet. Nödvändigt för att överhuvudtaget säga något som svar på frågan, men aldrig möjligt att greppa i sig självt. Så vad är det vi väsentligen förhåller oss till när vi svarar på frågan om vad vi tycker om oss "själva"? En bild, en föreställning, en språklig konstruktion... något alltid annorlunda än oss "själva".

[suchanother]

Jag tycker du är lite fel ute Avant.
Du beskyllde mej för att ha en självförnekande självbild. Själv presenterar du med detta inlägg en person utan självförtroende. Hur ska du ha det?

[Avantgardet]

Gör jag? Vill du precisera din analys? Jag vet inte riktigt vad det är du tänker på, lite tydligare får du gärna vara.

Läser vi "självet" på det sätt jag ovan skisserade, så blir det ofrånkomligt att begreppet "självförtroende" också förlorar all bärkraft. Det betyder emellertid ingalunda att det skulle vara frågan om en negation, och följaktligen ett uttryck för dåligt självförtroende (vilket är vad jag läser in i ditt "en person utan självförtroende"), utan om en destabilisering av allt fast att fästa ett sådant "förtroende" vid. Eller anser du annorlunda? Som sagt, jag vet inte vad du syftar på, utveckla gärna!

Berätta gärna mer också om detta "fel ute".

[suchanother]

Hela ditt inlägg är en ursäkt och ett undanglidande.
Sen har du fan mage att beskylla mej för att vara fegis!
Har jag någonsin på det här forumet backat?
Välj fan dina ord!

Men jag gillar dej Avant, ursäkta mitt utbrott.