Om hat som känsla och dess objekt

[J R Auk]

Det ger åtminstone skäl till att tala om känsla och reflektion som två åtskilda fenomen så här svepande för att ge översikt. Även om det kan tänkas att det inte går att göra klara distinktioner.

Varför skulle naturen utvecklat två åtskilda system? ”klara distinktioner”. Och hur skulle en dylik hjärna vara uppbyggd.
Känslor gör först en värdering som sedan åsidosätts för att sedan kunna göra en opartisk reflektion?

Varför naturen skulle utveckla två åtskilda system är enligt mig inte konstigare att vi utvecklat sinnen som syn, hörsel osv. Jag ser inte medvetenhet som något mer än ett sinne. Enligt mig så är det abstrakta resonerande som vi ofta håller för "jag" inte mer än ytterligare ett sinne som sträcker sig för att föregå de som andra sinnesfakulteter givit oss.

Jag har ingen idé om "opartiska" reflektioner. Snarare så är det varför jag säger att vi förmodligen inte kan göra klara distinktioner. Känslan griper alltid tanken och tanken alltid känslan, det är bara en viss känsla som ger idén om att ingen känsla är förestående


Det är lätt att se tycker jag. Först kommer rent reflexiva handlingar, som när blötdjur drar in sig i sina skal vid beröring och liknande.

Sedan kommer betingat beteende, stimuli ger associationer som syntetiseras i föreställning. Alla djur.

Efter, vi apor, i viss mån andra däggdjur och fåglar, kommer abstrakta associationer. Här är reflektionen närvarande. Och vi verkar besitta det kraftfullaste sinnet för reflektion.

Vad vi gör är att vi kan representera det reflexiva och föregå världen som den framträder för oss.

Basal reflektion kan ge att organismen undviker det som komma skall snarare än det som närvarar. Mer komplex reflektion leder till att vi skapar hjälmar och andra verktyg för potentiella hot, som inte ens behöver komma.

[Fromm]

det är bara en viss känsla som ger idén om att ingen känsla är förestående

Efter, vi apor, i viss mån andra däggdjur och fåglar, kommer abstrakta associationer. Här är reflektionen närvarande. Och vi verkar besitta det kraftfullaste sinnet för reflektion.

Vad vi gör är att vi kan representera det reflexiva och föregå världen som den framträder för oss.
Basal reflektion kan ge att organismen undviker det som komma skall snarare än det som närvarar. Mer komplex reflektion leder till att vi skapar hjälmar och andra verktyg för potentiella hot, som inte ens behöver komma.

Välkänd är myten? om den ensamme Uppfinnaren, vilken strävsammt arbetar vidare dag som natt i skenet av en inre låga.
Även Filosofer är välkända för sina ”komplexa reflektioner”, men hur många Filosofer gör en ”komplex reflektion” av sin egen drivkraft?

Menar du då att du håller med mig? Att instinkt inte ger mig ilska? Det är svårt att veta när du talar i termer av definitiva enheter som sekunder. Är den tiden så låg så att det är tal om instinkt? Hur definierar du instinkt osv.

Nej vilken känslo färg vi reagerar på objektet (hur neutral färg det än må vara) sker instinktivt (omedvetet).
En efterhands analys sker också omedvetet men mha vårt minne kan vi medvetet reflektera och försöka påverka vår instinkt.
Instinkter är väl gömda i minnen som vi ej har access till.  8)

[J R Auk]

Så instinkt är att jämställa med omedvetet?

Dåliga definitioner i sådana fall tycker jag. För mig är instinkt något som liknar muskelreflexer, som dem som stänger ögonlocket när känseln ger att något vidrör ögonfransar och dylikt.

Vad menar du med känslofärg?

[Fromm]

Så instinkt är att jämställa med omedvetet?

Dåliga definitioner i sådana fall tycker jag. För mig är instinkt något som liknar muskelreflexer, som dem som stänger ögonlocket när känseln ger att något vidrör ögonfransar och dylikt.

Vad menar du med känslofärg?

Har jag ej påstått, och muskelreflexer duger väl bra som det är. Mao har inte sett något bra förslag på definition för instinkter.

Kommer du ihåg att du började handsvettas när du såg en bild på Mamma.  Det är amygdala som startar kroppens reaktioner.
Amygdala skickar sen även ett signalmönster till ditt medvetande om att nu är det fara å färde. Mamma färgar alltså ditt medvetandet med en känsla.

[J R Auk]

Så instinkt är att jämställa med omedvetet?

Dåliga definitioner i sådana fall tycker jag. För mig är instinkt något som liknar muskelreflexer, som dem som stänger ögonlocket när känseln ger att något vidrör ögonfransar och dylikt.

Vad menar du med känslofärg?

Har jag ej påstått, och muskelreflexer duger väl bra som det är. Mao har inte sett något bra förslag på definition för instinkter.

Kommer du ihåg att du började handsvettas när du såg en bild på Mamma.  Det är amygdala som startar kroppens reaktioner.
Amygdala skickar sen även ett signalmönster till ditt medvetande om att nu är det fara å färde. Mamma färgar alltså ditt medvetandet med en känsla.

Det där får du utveckla. Menar du att mitt begrepp "mamma" ärgar mitt medvetande med en känsla eller menar du att min faktiska mamma ständigt närvarar? Jag antar att du bara vill försöka lämpa mig med något du föredrar, förolämpa kanske till och med?

För övrigt så retas jag med dig, du missar att vi närmar oss det här området på olika sätt. Jag följer med intresse det du har att komma med, och är alls inte avog inställd. Det avoga får du sägas stå för. Jag ser ingen motsättning att använda mig av insikter som kan nås genom neurofysiologi men är redigt skeptisk till den här neuropsykologin du ibland ger uttryck för.

Var lite mer utförlig, annars blir det predikan av det hela. Minns att jag läst gullponken Damasio innan vi hade vår första diskussion i ämnet. Varför vi hamnat på tvären är för att du tror att jag vill ge deskriptiva utsagor om vad känslor är fysiskt på basis av gamla filosofer. Det har jag inget intresse av, har aldrig haft, jag ser gärna flera ämnesområden som berör saken. Som jag sa diskuterar vi olika saker. Du menar förklara, dvs tala om vad som mätbart kan sägas föregå olika skeden som vi bestämmer med begrepp. Så du kan säga, 2 celler pussas i amygdala, och 1 cell snackar skit om de pussande från magen, och dessutom så kokas det en koktail av diverse transmittorsubstanser osv. Det jag intresserar mig för är vad betyder det?

Jag är främst intresserad från en normativ ståndpunkt och vill alltså inte stanna vid rent deskriptiva slutsatser.

Därför talar jag om känslans ontologi i sin meningsfullhet. Vad är känslan, vad är den för mig (eller för reflektionen av den på det sätt som det nu sysselsätts en reflektion).

För att svara på det här inlägget då.

Jag sa "liknar". Alltså instinkt är ju ett handlande, ett agerande. Även om det kan vara ett psykologiskt agerande som alltså inte syns på ytan. Därav så menar jag inte säga att muskelreflexer är instinkter, eftersom de till och med kan vara rent mekaniska. Dvs, vi kan inte förhindra rörelsen av musklerna utan får motverka musklerna med andra muskler.

En instinkt tar väl annars för att vara det som Zokrates talade om? Något som följer vår biologi och inte vår psykologi, beroende som den är på den sociala kontexten och liknande.

[J R Auk]

Tänkte bara påpeka att du definierat instinkter redan. Du säger att de kommer från minnen vi ej har tillgängliga. Således finns det inga medfödda instinkter om det inte finns kollektivt minne, eller platonskt reinrande.

[J R Auk]

Jag håller med, men som jag skrev tidigare så ser jag även "flykten från ansvar" som en vilja till makt. Och en ytterst stark sådan.

Jo det kan jag instämma i. Dock vill jag påtala de här olika riktningarna, för "vem" är det som får makt av att fly sitt ansvar? Så fort det flys är det som är kvar illusorisk makt. Det är inte vi som upprätthåller den.

Så därav ser jag skäl till den här dualismen, organismen, eller självet som en del kallar det, och jaget eller egot.

Det är jaget, egot, som tjänar på att fly, det är det som blir "mäktigare" av att släppa det. Självet behöver kontrollen, den rör sig i det faktiska, och förlorar således sin makt.

Därav också behovet av det reflekterade. Jag ser det som att de här interna motstridigheterna leder till problem för oss. Så genom att reflektera över det kan vi kategoriskt normera ett ansvarstagande utan ett gripande, som jag förstår genom att anta negativa maktbegreppet.

Alltså acceptera där vi behöver det och enbart forcera när vi kan det. Istället för att som så ofta vi gör, försöka forcera den mur vi själva rest.

[Fromm]

Det där får du utveckla. Menar du att mitt begrepp "mamma" ärgar mitt medvetande med en känsla eller menar du att min faktiska mamma ständigt närvarar? Jag antar att du bara vill försöka lämpa mig med något du föredrar, förolämpa kanske till och med?

Jag syftade enbart på ett föredrag jag länkat till 2-3 ggr innan. Om du är intresserad av att lära dig något så hittar du filmen.  :)

För övrigt så retas jag med dig, du missar att vi närmar oss det här området på olika sätt. Jag följer med intresse det du har att komma med, och är alls inte avog inställd. Det avoga får du sägas stå för. Jag ser ingen motsättning att använda mig av insikter som kan nås genom neurofysiologi men är redigt skeptisk till den här neuropsykologin du ibland ger uttryck för.

Ja förstår man inte hjärnan uppbyggnad så förstår man ej psykologin. Men f-n  det krävs ingen einstein för att förstå detta. Bara en vilja att förkasta gammal kunskap.  :wink: