Vad är Gudstro? Hur uppstår den?

[hovnarr]

Men som Fann brukar påpeka - oförgänglighet är välan ändå inget kriterium för meningsfullhet?

Just. Men förvissningen om oförgänglighet påverkar ens perspektiv på saker och ting, däribland meningsfullheten. Om ett barn håller på och bränna sig på en het platta är det mycket meningsfullt att rycka undan handen, oavsett vad som händer imorgon. Man håller på med sin uppgift här och nu, men det är skönt att veta om man behöver tänka långsiktigt. Om jag vet hur det går med omorganisationen på jobbet kan jag fokusera bättre på arbetet på mitt skrivbord.

Nå, det är en privat solskenshistoria men poängen i det här sammanhanget är givetvis att detta knappast skulle ha inträffat utan dödens överhängande närvaro genom hjärtattacken.

Håhå! Döden som hänvisare på den oundvikliga ödmjukheten. Hm... födseln som hänvisare på det oundvikliga modet? Livet som hänvisare på den oundvikliga skammen? Fin-ur-ligt!

S, pricken över i

[Jonas Nystrom]

Döden som hänvisare på den oundvikliga ödmjukheten. Hm... födseln som hänvisare på det oundvikliga modet? Livet som hänvisare på den oundvikliga skammen?

Triple touché!

jn, bugar

[Nonstop]

En av de finska "pojkarna" i verkstan sa idag att han blir så glad när han läser "här vilar" på äldre svenskspråkiga gravstenar. Han tänker sig ordet "vilar" som "tagit en liten paus". Jag har inte tänkt på detta uppenbara reinkarnationsbudskap som talar till en på kyrkogårdarne tidigare, men det är ju ack så mycket jag inte tänkt. Eller hur det nu var.

Nonstop, i väntan på rökpaus

[Knutenborg]

Men vad väntar men på då?
Domedagen? Då allt går under och man antingen går under eller hamnar i himmelriket.
Är man död så är man. Det är ju det man måste utgå ifrån... eller?

[Nonstop]

Men vad väntar men på då?
Domedagen? Då allt går under och man antingen går under eller hamnar i himmelriket.
Är man död så är man. Det är ju det man måste utgå ifrån... eller?

Man väntar på nästa arbetspass eller -dag, nästa jobb...Däremellan tar man lite ledigt.

[Knutenborg]

Hm...
Jag skall nog fortsätta vara död. Ser ingen mening i att komma tillbaks till den här världen. Kanske om Eldorado existerar...

[Jonas Nystrom]

Och vad med alla obetalda räkningar då?
Och odiskade diskar?
Och omötta själsfränder?
Tänkte du bara smita från allt det eller?

jn, vaktmästarn

[Knutenborg]

Japp! Är inte det lite meningen med livet, en sista utväg så att säga om livet tär för mycket på en?

[Jonas Nystrom]

VARFÖR skulle det vara så enkelt? Det kan jag då verkligen inte tro.

En sådan föreställning tycks mig bottna i moralisk lättja. Bara smita sådär...

Snappade just upp en intressant dialog, förresten:

Tvillingar talar med varandra i livmodern.

- Tror du på liv efter födelsen?

- Självklart finns det någonting efter födelsen! Vi är kanske här för att förbereda oss för livet efter födelsen!?

- Struntprat. Det kan väl inte finnas liv efter födelsen. Hur skulle ett sådant liv se ut överhuvudtaget?

- Jag vet inte riktigt, men jag är övertygad om att det blir mera ljus och vi skall kunna gå omkring och kunna äta själva med egen mun.

- Vilken knasig tanke! Du vet väl att det är omöjligt att springa eller äta med egen mun. Det är ju därför har vi navelsträng! Jag säger att det inte finns liv efter födelsen.

- Navelsträngen är för kort. Jag är övertygad om att det finns någonting efter födelsen. Någonting helt annat en det som vi lever nu.

- Men har du någonsin sett någon komma tillbaka därifrån? Nej, födelsen är slutet. Och livet är ingenting annat än att vara i en trång mörk omgivning.

- Jag vet inte riktigt hur livet efter födelse ser ut, men jag vet i alla fall att vi kommer att träffa vår mamma. Hon skall ta hand om oss.

- Mamma?!? Hur kan du tro på en mamma? Var skulle den mamman finnas, enligt dig?

- Överallt runt oss, förstås.

- Tack vare henne lever vi, utan henne skulle vi inte finnas överhuvudtaget.

- Det tror jag inte på. Jag har aldrig sett mamma och därför är det klart att hon inte finns!

- Ja kanske, men ibland när vi är helt lugna, kan vi höra henne - hur hon sjunger och smeker våra liv. Vet du, jag är övertygad om att livet börjar just efter födelsen…

___________________________________________________

Ja jisses. Man hör så mycket lustigheter...

jn, hörsam

[Tatjana]

Hur kan du säga åter i köttet om det är ett nytt kött?

Hur kan man säga att det åter regnar när det är nytt regn? Samma skillnad.

Det är ju samma regn.

Vad är det för mening med att ha en personlighet om den inte skall bestå?

En personlighet är ett sätt att uppleva och upplevas på. Ditt jag är en andlig, oförgänglig realitet (jf Paulus "kropp, själ och ande" om du absolut måste ha biblisk anknytning till allting du tänker i eskatologiska frågor)

Misstänkte att tråden var inriktad på religiösa frågor. Bibeln talar om själ som=liv inte som en del av kroppen som kan avlägsnas och leva vidare.
"Av stoft är du kommen och till stoft skall du åter bli"
"Jorden kryllar av själar, i havet i himlen..."
Jag kan personligen inte se en mening med att födas i en kropp (i en tro på gud eller inte) som sedan skall brytas ner när jag blir runt 25 och totalt sluta fungera vid ca 80års ålder. Tanken att min själ sedan skall sväva runt i ett myriader av transcendentalt kosmos gör mig lite förvånad.
varför har jag inte fått insikten och harmonin? Om det är detta som är mitt faktum, harmonin och insikten ligger i det vardagliga livets dilemma, jobba, äta, sova, dö, älska bli älskad. (och ibland dessvärre motsatsen)
Hur kan jag känna en längtan att känna gräs mellan mina tår och viljan av att fånga en fågel för att se att den är vacker om det inte är det som är meningen.
Om det finns en gud och han har skapat människorna så kan jag inte tro att han gjorde paradiset av ett misstag, ett paradis som råkar vara det finase vi kan tänka oss.

- det oförgängliga i insikten - tillfaller det oförgängliga i oss - och det kan man kalla "jaget" eller människoanden

.

Så vi partionerar oss själva som en seg hårddisk i brist på ekonomiska möjligheter till uppgraderingar?
Så "jaget" får intryck i livet som sedan förs över till en ny kropp och där samlas nya intryck in i "jaget" osv osv. Men varför har jag inget minne av mina tidigare liv? Varför gör jag samma misstag om och om igen?
Och vem bestämmer vad jag skall bli i mitt nästa liv? Jag själv eller en gud? När tar det slut. om det tar slut, vart kommer "jag" då? Hur kommer jag dit? Då behövs inga lagar i världen för jag kommer ju ändå att födas om igen?

Det enda jag har gemensamt med den människa jag nu skriver till är alltså det som inte kan definieras och som vi kallar vårt ”jag”. Själva närvarokraften; närvaroviljan;

Så igentligen finns det inga nya människor utan bara en massa "jag"?
vart befinner sig "jaget" när kroppen dör?
En person som tar livet av sig?
Det låter konstigt att "närvaroviljan" är den som försvinner.
Vill inte närvaroviljan vara med sin "egen" kropp?
Är kroppen bara ett redskap då?

Det står där för den som har öron att höra, som det heter.

Frågan är nog inte vad det står utan vad man vill att det skall stå

Så vad Paulus menar med det eviga livet är det eviga återfödandet i reinc? Och vad menar han då med Guds rike?
Det är väl så att just reincarnation inte kommer från kristendomen utan från andra läror.

Mvh Tanja

[Tatjana]

Men vad väntar men på då?
Domedagen? Då allt går under och man antingen går under eller hamnar i himmelriket.
Är man död så är man. Det är ju det man måste utgå ifrån... eller?

Vem har sagt att jorden skall gå under?
Är man död så är man, helt klart. Man känner inget och är i en "drömlös sömn".
Men det som är det festliga är att du kan återuppväckas från din död och leva på en paradisisk jord.
När allt elände är borta, för det är det som sker på domedagen... om man skall tro´t... Ett stort krig mellan ont och gott, där gott förutspås att vinna.

[onosendai]

Till att börja med så måste man definiera sin version av Gud , för ingens är likadan...vilket komplicerar det hela lite...

Ordet tro har här väl ingen annan mening än den ordinära, att tro helt enkelt...ja, såvida du inte syftar på den rent kristna versionen, vars tro brukar tillskrivas en särskild betoning med klang av övertygelse och underkastelse.

Min definition av Gud: Gud är namnet på summan av all existens.

Man kanske borde börja kategorisera de olika gudsdefinitionerna, eller finns ett sådant system redan?

Jo, det kallas religioner..haha....eh

Nämen, allvarligt talat, de finns säkert fler gudsdefinitioner än religioner, så många att de tillsammans kan bilda en helt ny religion.

Deidentifikationismen, med tillhörande multipla falanger, där den vitskäggiga gubben på ett moln håller ledningen när det gäller antalet falangister. Ingen fattar varför, det är någon slags sliskig nostalgitripp ungefär som Raketost.

(ps. har aldrig smakat Raketost, bara hört legenden)

Ja just det ja, de olika falangerna värvar nya medlemmar beroende på hur fängslande legender de har.

Min version verkar helt plötsligt rätt torftig, måste nog brodera ut konceptet en aning...

Bra rak definition. Min definition har funkat rätt bra än så länge, använder mig av big-bang modellen och visar oändlighetsmönstret i precis allting. Jag kallar inte heller Gud för Gud, istället för Det eller Ett.
Och visar då att det finns en positiv kraft som försöker dra ihop någonting medans något drar isär. (Big bang, stoftmoln, negativa kraften, positiva kraften, oändlighetsmönstret, encelliga livets funktion, kontinenternas rörelse ifrån det som en gång var Ett, känslor är produkter av det negativa, självkännedom) det är några av de nyckelbegrepp jag använder mig av.

Jag använder mig också av min favoritpoet Stagnelius. www.stagnelius.se

Kort och gott använder jag mig av allt jag komma åt oavsett det gäller vetenskap, biologi, samhället, känslor, sexualitet, begär osv. Jag kombinerar också alla religionerna och förklarar dess uppkomst och vilka misstag de innehar. Förklarar också varför de har sina enskilda riter och förklarar närmare exakt hur de fungerar.

Jag är på en sådan ide att föra samman religionerna om vi finner ett par till så vi får ett gemensamt bredare perspektiv.

Men det är ju bara definitionen av Det och det är egentligen väldigt enkelt, men det brukar vara förtroendet som är svårt att bygga upp, att få folk att lyssna.

Jag leker också mycket med ord för att visa att man måste greppa efter halmstrån för att komma någonstans.

Det är ju "Det" som är "väsen"-tligt, brukar funka ganska bra faktiskt.

[onosendai]

Hm...
Jag skall nog fortsätta vara död. Ser ingen mening i att komma tillbaks till den här världen. Kanske om Eldorado existerar...

Det där är dock lättare sagt än gjort.

[Jonas Nystrom]

Citat:
- det oförgängliga i insikten - tillfaller det oförgängliga i oss - och det kan man kalla "jaget" eller människoanden
.

Så vi partionerar oss själva som en seg hårddisk i brist på ekonomiska möjligheter till uppgraderingar?
Så "jaget" får intryck i livet som sedan förs över till en ny kropp och där samlas nya intryck in i "jaget" osv osv.

Just det. Ett destillat av erfarenheterna. Lärdomarna. Inte själva intrycken.

Men varför har jag inget minne av mina tidigare liv? Varför gör jag samma misstag om och om igen?

Gör du? Hur vet du det, om du inte minns dina tidigare liv?

Det händer, men det är sällsynt, att människor faktiskt minns saker som bara kan förklaras med upplever i tidigare jordeliv. Vanligare är att man föds med "begåvningar" - att man är bra på vissa saker som man bara kan bli bra på om man har lärt sig saker på jorden. Det kan röra sig om klättring, dans, retorik eller vad som helst.

Och vem bestämmer vad jag skall bli i mitt nästa liv? Jag själv eller en gud?

Du i Gud. Gud i dig. Många visare väsen i samråd. Du gör det du behöver göra för att bli det du är tänkt att bli. Du ÄR denna tanke.

När tar det slut. om det tar slut, vart kommer "jag" då? Hur kommer jag dit?

Vi evolverar från skapade till medskapande varelser i skapelsen. Hur? Genom att skapa, misslyckas, lida, återfödas och börja om gång på gång.

Då behövs inga lagar i världen för jag kommer ju ändå att födas om igen?

Vaba? Mänskliga förordningar och religiösa påbud är provisoriska trafikskyltar. De vill peka på de eviga lagarna. Naturlagar, även andliga och moraliska naturlagar. Vi är i färd med att medskapa den natur och den moral vars lagar vi kan börja skönja med hjälp av våra sammanhangsmedvetanden, alltså samveten. Samvetet är ofullkomligt men gudomligt.

Citat:
Det enda jag har gemensamt med den människa jag nu skriver till är alltså det som inte kan definieras och som vi kallar vårt ”jag”. Själva närvarokraften; närvaroviljan;


Så igentligen finns det inga nya människor utan bara en massa "jag"?
vart befinner sig "jaget" när kroppen dör?

Det renas från allt själsligt slagg det har samlat på sig för att när tiden är inne återfödas. Vår traditionella religionslära kallar dess tillstånd skärseld respektive himmelrike. Det torde vara dig bekant.

En person som tar livet av sig?

Svårt att generalisera där. Beror ofta på just själsligt slagg och inte den innersta närvaroviljan. I sådana fall har man en hel del att bränna bort efteråt.

Det låter konstigt att "närvaroviljan" är den som försvinner.
Vill inte närvaroviljan vara med sin "egen" kropp?
Är kroppen bara ett redskap då?

Stryk "bara" men behåll tanken. Närvaroviljan behöver göra sig av med det timliga, det temporära, då och då för att komma tillbaka till sig själv. Duscha och byta kläder.

Så vad Paulus menar med det eviga livet är det eviga återfödandet i reinc? Och vad menar han då med Guds rike?

Nej. Det "eviga livet" inbegriper otaliga cykliska förlopp, även andningen mellan timlig existens och tidlös. Han torde syfta på den tidlösa. Med Guds rike menar han säker samma som Jesus menade. Som finns i vårt innersta. Där den egna själen och världssjälen har samma nav.

Det är väl så att just reincarnation inte kommer från kristendomen utan från andra läror.

Kristendomen är långt ifrån någon enhetlig lära. Och var det än mindre i början, innan den blev en maktfaktor. Varför skulle Jakob och Simon fråga Jesus om han var Elias om de inte förutsatte reinkarnation? Elias levde ju 800 år innan och Jesus var ju knappt 30! Reinkarnationstanken dyker upp här och där i skriften, inte som lära men som förutsättning för olika resonemang. Först med kyrkofäderna och kättarjakterna utrotades den tanken. För gnostikerna var den självklar, även för de kristna gnostikerna.

jn, in carne

[onosendai]

Riktigt imponerad över ditt inlägg Jonas, du är sannerligen duktig på att förklara. Själv får jag sitta i flera timmar för att förklara detta med allt i från modeller till gester och sen sitter du med bara orden till hjälp, på ett forum, snyggt!