Mindfulness

[Anders]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

[freddemalte]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

Japp! Jag tycker att det är mycket intressant och har lyssnat på några olika sådana skivor och läst de böcker som du skriver om. Mest av intresse och inte för att jag i sak har ansett att jag behöver det. Hur som helst så upptäckte jag att det inte var någon skillnad mellan det som är mindfulness (det som lärs ut) och det psykiska tillstånd som jag i princip alltid har gått omkring med. Men om man ser det rent livkvalitetsmässigt så känns det inte främmande att tänka sig att ett medvetet fokus på det som faktiskt sker just nu torde ge livet ett mer innehållsrikt tempo och värde enligt den gamla carpe-diem-tesen: "Det som varit är enbart minnen, det som komma skall enbart fantasi och man lever egentligen bara här och nu". Värt att fundera på och det kanske mindfulness som fenomen kan hjälpa vissa att känna (de re) så att man inte bara går runt och tycker så (de dicto).

Vänligen

Fredrik

[Minded]

Det är vad ett par stycken av oss här på forumet baserar i princip all filosofi på, och diskussionerna också. Reellt implementerad sådan, inte bara romantisk. Även om jag verkar börja tröttna mer och mer på att prata om det(!).

Definitivt relevant ämne.

[Algotezza]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

För djuren och de små barnen finns bara nuet. Skall vi gå tillbaka dit för att bli själfulla? Eller tillbaka dit på "en högre nivå"? Räcker det inte att veta att både framtid och förflutenhet bara kan finnas nu, genom våra planer (framtid) och våra yttre och inre minnen (förflutenhet)? Tiden som ett slags linje är ju en teoretisk konstruktion för att vi skall förstå vår tillvaro lite lättare - det är en bild som vi upprätthåller i vårt nu - om vi vill och har nytta av den. Men vi blir lätt bildens fångar. Då blir den ett mentalt fängelse. Men vi har själva nycklarna till dess stängda dörr för vi har låst den själva.

/Algotezza

[freddemalte]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

För djuren och de små barnen finns bara nuet. Skall vi gå tillbaka dit för att bli själfulla? Eller tillbaka dit på "en högre nivå"? Räcker det inte att veta att både framtid och förflutenhet bara kan finnas nu, genom våra planer (framtid) och våra yttre och inre minnen (förflutenhet)? Tiden som ett slags linje är ju en teoretisk konstruktion för att vi skall förstå vår tillvaro lite lättare - det är en bild som vi upprätthåller i vårt nu - om vi vill och har nytta av den. Men vi blir lätt bildens fångar. Då blir den ett mentalt fängelse. Men vi har själva nycklarna till dess stängda dörr för vi har låst den själva.

/Algotezza

Välformulerat och tänkvärt! Håller med dig i sak! /Fredrik

[Pho-ku]

Har inte tagit del av den litteratur som nämnts.

-

I den österländska filosofin/teorin är detta centralt, detta att vara medvetande i närvaron, nuvaron (frånvaron, tillvaron eller dåvaron) kan inte bestämma mig för vilket som låter mest adekvat?

Flödet.

Verbet meditera, latin. meditatum, sv. att dras till centrum, rikta uppmärksamheten, kontemplera, eller som det går att läsa i de tidigare upanishaderna (betyder bla. ignoransens utplåning och låta den högsta andens kunskap flöda) är centralt inom österländsk filosofi vilket på sistone har intresserat mig, jag har snöat in i synnerhet på hinduism och zen. Inom hinduismen har vi praktiserandet av Yoga där kort och koncist (det finns ett flertal olika grenar av Yoga), målet är egots trancedens (föresten någon som läst Sartre's skrift med samma titel?). Detta sägs uppnås (inom Rajayoga) genom aktivt praktiserande av de åtta grenarna Yama, Niyama, Asana, Pranayama, Pratyahara, Dharana, Dhyana, samt Samadhi, där man "blir ett med alltet och samtidigt fullständigt närvarande", i ett odifferentierat existerande. Meditation är ett slags (imanent)teknologi. En teknologi som fungerar för den som praktiserar. Själv tror jag att vi alla - mer eller mindre (fullständigt medvetet och omedvetet) - praktiserar, eller psykologiserar över oss själva, går runt i ett slags meta-tänk - vilket just meditation handlar om; att bli mer självmedveten.

Även indisk klassisk musik användes förr (och säkerligen även idag) som ett verktyg för självrealisation. Musik är något helande.

[Anders]

Har inte tagit del av den litteratur som nämnts.

-

I den österländska filosofin/teorin är detta centralt, detta att vara medvetande i närvaron, nuvaron (frånvaron, tillvaron eller dåvaron) kan inte bestämma mig för vilket som låter mest adekvat?

Flödet.

Verbet meditera, latin. meditatum, sv. att dras till centrum, rikta uppmärksamheten, kontemplera, eller som det går att läsa i de tidigare upanishaderna (betyder bla. ignoransens utplåning och låta den högsta andens kunskap flöda) är centralt inom österländsk filosofi vilket på sistone har intresserat mig, jag har snöat in i synnerhet på hinduism och zen. Inom hinduismen har vi praktiserandet av Yoga där kort och koncist (det finns ett flertal olika grenar av Yoga), målet är egots trancedens (föresten någon som läst Sartre's skrift med samma titel?). Detta sägs uppnås (inom Rajayoga) genom aktivt praktiserande av de åtta grenarna Yama, Niyama, Asana, Pranayama, Pratyahara, Dharana, Dhyana, samt Samadhi, där man "blir ett med alltet och samtidigt fullständigt närvarande", i ett odifferentierat existerande. Meditation är ett slags (imanent)teknologi. En teknologi som fungerar för den som praktiserar. Själv tror jag att vi alla - mer eller mindre (fullständigt medvetet och omedvetet) - praktiserar, eller psykologiserar över oss själva, går runt i ett slags meta-tänk - vilket just meditation handlar om; att bli mer självmedveten.

Även indisk klassisk musik användes förr (och säkerligen även idag) som ett verktyg för självrealisation. Musik är något helande.

Om jag fattat det rätt kommer mycket av mindfulness från det österländska. Hayes har med en del meditationsövningar, skulle vara spännnande att veta mer om den österländska filosofin och meditationen, man har ju touchat det emellanåt, men finns det någon bra introduktion?

[Anders]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

För djuren och de små barnen finns bara nuet. Skall vi gå tillbaka dit för att bli själfulla? Eller tillbaka dit på "en högre nivå"? Räcker det inte att veta att både framtid och förflutenhet bara kan finnas nu, genom våra planer (framtid) och våra yttre och inre minnen (förflutenhet)? Tiden som ett slags linje är ju en teoretisk konstruktion för att vi skall förstå vår tillvaro lite lättare - det är en bild som vi upprätthåller i vårt nu - om vi vill och har nytta av den. Men vi blir lätt bildens fångar. Då blir den ett mentalt fängelse. Men vi har själva nycklarna till dess stängda dörr för vi har låst den själva.

/Algotezza

Det handlar väl om att styra sitt nu, definitivt inte något barnsligt. Att inte styras av sina spontana känslor och tankar, att ta dem som sanningar. Att rikta sin uppmärksamhet. Att inte döma. Att inte stoppa huvudet i sanden inför det som plågar en.

Det finns något präktigt i det hela, men jag tycker att jag har blivit mer harmonisk och snällare mot mej själv och mina medmänniskor sen jag börjat med det här. Mår lite bättre, men som sagt inget helbrägdagörande (som åtminstone Hayes naturligtvis får det att låta som att det är). Men det handlar inte så mycket att "nu skall det bli riktigt bra", utan mer "det skall inte behöva vara så dåligt". Väldigt harmoniska människor får nog inte mycket ut av det här

Tiden ja... Vet inte om jag ställer upp helt på att det är en teoretisk konstruktion. Visst, timmar, år och minuter. Men då, nu och sen är något som, åtminstone som jag ser det, finns. Tror inte att man direkt kommer undan det. Och man kommer nog inte undan från att det forna och det kommande stör.

[Mr.M]

Att leva I nuet skapar en god känsla av trygghet.
Men denna trygghet är falsk på det viset att vi lämnar framtiden utanför.
Det som kan skapa problem är att vi flyr in i nuet och slutar att existera.
Ta exempelvis internet, där jag själv sitter timmar och dagar. månad ut och år in.
Varför ?, jo här är det bara nuet som existerar, framtiden är inte i mitt medvetande.
och det får mitt övriga liv lida för.

Så mindfullness med måtta.

[Anders]

Att leva I nuet skapar en god känsla av trygghet.
Men denna trygghet är falsk på det viset att vi lämnar framtiden utanför.
Det som kan skapa problem är att vi flyr in i nuet och slutar att existera.
Ta exempelvis internet, där jag själv sitter timmar och dagar. månad ut och år in.
Varför ?, jo här är det bara nuet som existerar, framtiden är inte i mitt medvetande.
och det får mitt övriga liv lida för.

Så mindfullness med måtta.

Dels, absolut, man kan inte bara vara nuet. Åsa Nilsonne, guru på området föreslog 10-80-10. Kanske bra. själv har jag problem med att ta mig ifrån 10-10-80 då jag oroar mej för nåt. Eller 80-10-10 då jag ältar något.

En annan grej hon också föreslår är att man "varierar tidsfönstret". Dvs att man försöker se större eller mindre sjok av tid. Sätter saker i perspektiv. "Nu har jag bråttom till det och det". Sen vidgar man fönstret, ser hela dagen. "nej, det är lugnt om jag råkar komma försent, nästa tåg funkar också". Lite så.

[Mr.M]

Åsa Nilsonne, guru på området föreslog 10-80-10.

intressant. jag har försökt hitta kritik mot mindfulness på nätet,
men det är en bristvara.. inte en enda sida. Alla pratar gott om denna nymodighet.

[Anders]

Åsa Nilsonne, guru på området föreslog 10-80-10.

intressant. jag har försökt hitta kritik mot mindfulness på nätet,
men det är en bristvara.. inte en enda sida. Alla pratar gott om denna nymodighet.

Vad jag kan säga är att det är svårare att leva upp till än man tror. Läser sånt här ibland och även grejer för att råda bot på min sociala fobi. Allt sånt här låter väldigt bra under det att man läser om det. I boken man läser låter det som "första dagen i ditt nya lyckliga liv". Och så uppfylls man av detta ett par veckor. Sen tillbaka i gamla dåliga hjulspår. Ofta inget fel med intentionerna i sånt här, men fasen så svårt att få någon lång positiv kvarstående effekt.

[Mr.M]

Det finns bara ett bot mot social fobi.
att prata med människor : -P

Jag hade själv stark social fobi i 10-15 år,
det pendlade lite upp och ner, men runt där omkring.

Det tog 'slut' den dagen jag började gå på möten på jobbet,
även om paniken var där så satt jag kvar och svalde skammen
efter ett par års tid.. så började den sakta men säkert att försvinna.
I samband med att jag helt slutade dricka alkohol så kom ytterligare en förbättring.
Tror jag inte haft social fobi på 4-5 år idag. Men känner ibland normal olust vid vissa situationer.

synd att inte mindfulness existerade runt år 1999. Det kanske hade förminskat ner tiden av evig pain.

[Justin Case]

Att leva I nuet skapar en god känsla av trygghet.
Men denna trygghet är falsk på det viset att vi lämnar framtiden utanför.
Det som kan skapa problem är att vi flyr in i nuet och slutar att existera.
Ta exempelvis internet, där jag själv sitter timmar och dagar. månad ut och år in.
Varför ?, jo här är det bara nuet som existerar, framtiden är inte i mitt medvetande.
och det får mitt övriga liv lida för.

Så mindfullness med måtta.

Dels, absolut, man kan inte bara vara nuet. Åsa Nilsonne, guru på området föreslog 10-80-10. Kanske bra. själv har jag problem med att ta mig ifrån 10-10-80 då jag oroar mej för nåt. Eller 80-10-10 då jag ältar något.

Jag tror att något i stil med 20-10-70 är det bästa i vår tid. Men ältande är inte bra, och inte för mycket oro inför framtiden heller. Däremot behövs en del oro som motivator för att man ska ha någon vilja att åtgärda risker som finns i framtiden. Problemet med de flestas tänkande på framtiden idag är varken att det är oro eller att det är ett tänkande på framtiden, utan problemet är att alltför mycket av det är ett alltför okreativt, okonstruktivt, slentrianmässigt och förhastat tänkande på framtiden. Ett exempel på detta är hur folk när de ska rösta låter sig styras av information från opinionsundersökningar så att de taktikröstar istället för att rösta på det parti de tycker allra bäst om. Hade ingen väljare någonsin taktikröstat hade man aldrig infört någon 4-procentspärr, eftersom en 4-procentspärr då skulle ha utestängt så gott som hela folket från att vara representerade i riksdagen. Man hade då fått stå ut med en kolossal mängd pyttesmå partier i riksdagen för att åtminstone något i stil med hälften av de röstande medborgarna skulle bli representerade i riksdagen, och det hade varit mycket mer demokratiskt än det vi har idag. Och därmed bättre, tror jag.

Om man skulle (till större delen) "leva i nuet" när man röstade, skulle man mycket väl kunna få för sig att ta den valsedel som ser trevligast ut visuellt, eller rentav den valsedel som står närmast en i valsedelsstället (det är ju bekvämast, man slipper sträcka sig så långt), eller helt enkelt sitta hemma och njuta av nuet i soffan istället för att gå och rösta, snarare än rösta på det parti man tror mest på när man mestadels betänker vad man läst och hört och varit med om i förfluten tid och vad man utifrån de observationerna tror om framtiden. Röstandet är alltså en situation där det inte är så bra att "leva i nuet". Det finns massor av andra situationer där det inte är så bra att "leva i nuet". Att leva i nuet i vår tid är bara befogat i den mån det maximerar ens förmåga att fatta sådana beslut som gör framtiden så bra som möjligt. När AI löst mänsklighetens alla problem för överskådlig framtid, då, och inte förrän då, kommer det att vara värt att leva mestadels i nuet. Fram till dess är framtiden alldeles för viktig (att "få till" rätt) för att det ska finnas anledning att byta ut konstruktivt, vettigt framtidstänkande mot "att leva i nuet".

Jag tror att det viktiga med att "leva i nuet" inte är att ägna sammanlagt mycket tid åt att "leva i nuet", utan snarare att "leva i nuet" väldigt ofta, så att det aldrig går särskilt lång tid i sträck utan att man gör ett "besök" i nuet. Jag tror att det är bra att ofta "kolla" med sig själv hur man mår, men detta kollande behöver inte ta mer än förslagsvis ca 5 sekunder varje minut, och kanske en minut var tionde minut, och kanske (t.ex. genom meditation) en eller två timmar per dygn. Alltså förslagsvis inte mer än ca 10% av ens tid. Mycket mer tid bör läggas på att "få till" framtiden så bra som möjligt, för det är i framtiden lejonparten av vår lycka ligger, och det är bara vår framtid vi kan påverka.

Om någon invänder "nej, vi kan inte påverka framtiden, vi kan bara påverka nuet", vill jag uppmärksamma det faktum att det tar en viss tid från nuet, där man kanske fattar ett beslut att "påverka nuet" på något sätt, och till att det beslut man fattar i nuet får de kännbara följder för en (eller för någon annan) som man felaktigt kanske kallar för "att påverka nuet nu". Det går alltså inte att, nu, påverkar nuet. Det du upplever i nuet är redan för sent att påverka. Det är bara framtiden du kan påverka. Och jag rekommenderar långsiktigt påverkande av framtiden, snarare än kortsiktigt, eftersom långsiktig framtidspåverkan kan ge så oerhört mycket större lyckomängder som resultat än kortsiktig dito. Lycka för lyckans egen skull kan vi inkamma senare, det är ingen brådska med det.

jag har försökt hitta kritik mot mindfulness på nätet,
men det är en bristvara.. inte en enda sida. Alla pratar gott om denna nymodighet.

Jag kritiserar den, som du märker. Jag tror visserligen att mindfulness är bra. Hur skulle någon kunna kritisera idén att det är bra att vara mindful? Men om man med mindfulness menar att "leva i nuet", och underförstått att man mer eller mindre kan strunta i förfluten tid och framtid, har jag som sagt kritik; jag tror som sagt att det är bra att "leva i nuet" endast i t.ex. sådana portioner som jag föreslår ovan, t.ex. 10% av varje minut och 10% av varje timme, eller något sådant.

[Justin Case]

Jag tycker det är spännande även om det inte är något helbrägdagörande. Att leva i nuet är inget som är naturligt för mej, har låtit mej styras av ideer som jag värpt fram sen barnsben och har oroat mig otroligt mycket för framtiden. Tycker att det finns rätt mycket spännade här, har läst en del Hayes, Nilsonne och Kåver. Fler som är intresserade av medveten närvaro?

För djuren och de små barnen finns bara nuet.

Det tror jag inte. Jag tror att alla friska däggdjur inklusive alla friska spädbarn minns och planerar under en mycket stor del av sin tid. Vuxna människor minns kanske mer och mer strukturerat och planerar kanske längre och mer intelligent än spädbarn och andra däggdjur. Men det är bara en gradskillnad.

Räcker det inte att veta att både framtid och förflutenhet bara kan finnas nu,

Nej, och det är inte ens möjligt. Att, som du, påstå att framtid och förflutenhet bara kan finnas nu, är som att säga att -1=0 och 1=0. Helt enkelt fel.

genom våra planer (framtid) och våra yttre och inre minnen (förflutenhet)? Tiden som ett slags linje är ju en teoretisk konstruktion för att vi skall förstå vår tillvaro lite lättare - det är en bild som vi upprätthåller i vårt nu - om vi vill och har nytta av den. Men vi blir lätt bildens fångar. Då blir den ett mentalt fängelse. Men vi har själva nycklarna till dess stängda dörr för vi har låst den själva.

Du blandar ihop det som verkligen skett med våra minnen av vad som skett, och du blandar ihop det som verkligen kommer att ske med vår nuvarande föreställning om de skeendena. Det är klart att en framtidsvision kan bli ett "mentalt fängelse". Men vilken tanke eller känsla man än väljer att ha, även om man bara väljer sådana tankar och känslor som du skulle kalla för "att leva i nuet", väljer man ju i så fall oundvikligen alltid att befinna sig i en sorts "mentalt fängelse", eftersom man ju alltid är dömd att i varje stund inte tänka på och känna de oerhört många gånger fler saker man inte tänker på eller känner i just den stunden. Det går som bekant inte att tänka på allt samtidigt.