Civilisationens ekologiska och sociala kris och dess lösning

[J R Auk]

Väldigt bra inlägg!

Det enda jag vill anmärka på är ditt bruk av civilisation. Jag menar i grund och botten anger 'civilisation' bara en sammanhängande kultur. Så jag tycker istället att det mer är staten som borde stå där du anger civilisation. För jag menar vi vill ju behålla både gemenskap och kultur. Det vi vill bli av med är ju oket som tvingar oss att ständigt kämpa av skulden, som du mycket riktigt benämner det.

Det som ytterst upprätthåller denna situation är i min mening inte vår civilisation utan snarare just den stat som definierar vår civilisation, dvs anger våra lagar, upprätthåller all ägandemakt, säger sig garantera att vi lever "rättvist" och "demokratiskt" och liknande. Civilisationen gör inga av de sakerna, den ser jag lever vidare vare sig stat finns eller inte.

[Sceptisk]

Mja, begreppet civilisation används ju för att markera mot folk som inte är civiliserade. Det är ett begrepp som vill markera 'allt som vi har' och allt som 'dom inte har'. Det är på många sätt en rasistisk term för att förhöja sin egen kultur och sänka andras "primitiva" kulturer. Men den princip som återfinns överallt inom civilisationen, som du kan använda för att veta om du befinner dig i civilisationen eller inte, är att maten är inlåst och människor måste arbeta och tjäna pengar för att kunna köpa tillbaka den mat de själva producerar. Om maten är inlåst, då är du i civilisationen.

[nera^]

§28. Då civilisationen påstår sig äga alla resurser i hela världen så blir skulden oändlig. Detta betyder att allt företagande inom civilisationen måste sträva mot oändlig tillväxt, annars kommer det ekonomiska systemet att kollapsa och alla kommer att svälta ihjäl. Samtidigt så innebär den oändliga ekonomiska tillväxten inom civilisationen, ett oändligt utnyttjande av planetens resurser. Civiliastionen är därför tvingad att förstöra planeten för att inte rasera sin egen ekonomi.

Tillväxten blir en avgörande faktor i tillkommandet av naturens kollaps. Men är den ekonomiska tillväxten nödvändig? Om den skulle va de - varför då? för vilka?

[Sceptisk]

Om du ursäktar mig. Jag måste först förklara en sak, nämligen den attiyd som civiliserade människor har gentemot problem i civilisationen. Den attityden bygger på att civilisationen har "rätt". Oavsett om det handlar om civilisation eller något annat, om någon tänker att det dom gör är rätt då blir problem förstådda utifrån att de själva har rätt. Konsekvenser och symptom och andra saker blir i det perspektivet därför "problem" som måste "lösas".

Jag ska försöka förklara det utifrån ett annat exempel. Låt oss ta ett drastiskt exempel. En person som lever i en grupp människor som han är beroende av för sitt eget uppehälle. Om denna person plötsligt börjar att trakassera dom människor han lever tillsammans med så kommer han att göra att dom människorna vänder sig emot honom. Om han trots att dom vänder sig emot honom och försöker förklara att hans beteende inte är godtagbart, utan fortsätter med sina trakasserier. Låt oss säga att han betraktar gruppens motstånd som ett "problem" som måste gå att lösa, utan att han ska behöva sluta med att trakassera gruppen. Då kanske han kommer fram till någon slags "lösning" som egentligen inte är någon lösning utan bara ett sätt att undvika gruppens reaktioner, till exempel genom att bara trakassera vissa tider på dygnet, eller kanske trakassera bara i korta trakasseriögonblick och därefter låta blir att trakassera under resten av tiden. Gruppen kommer snart att förstå att denna person inte kan sluta trakassera och ställer till sist ultimatum, om han inte slutar trakassera så kommer dom att slänga ut honom från gemenskapen - ett ohyggligt straff för en person som lever helt beroende av en viss grupp.

Låt oss säga att han inte slutar trakassera, vad händer, jo han blir utslängd och får försöka klara sig på vilket sätt han kan, men vägen tillbaka till gruppen är stängd. Han såg hela tiden deras reaktioner som "problem" och försökte lösa dessa problem på olika sätt. Men varför slutade han bara inte med att trakassera de andra i gruppen? Om han slutade trakassera dom så skulle han ju inte bli utslängd.

På liknande sätt förhåller sig civilisationen till världen. Civilisationen utnyttjar världens tillgånger i större mängd än vad världen kan klara av, om civilisationen fortsätter då kommer den att utplåna sig själv genom att den utplånar den "bank" av naturliga tillgångar som den är beroende av. Civilisationen har tagit samma attityd som personen i denna liknelse, den ser utplåningen av miljön som ett "problem", "miljöproblem" och eftersom den förklarat saken som ett problem så försöker den att "lösa" problemet. Om civilisationen slutade med att utplåna miljön då skulle det inte bli någon utplåning av resurserna och allting skulle vara okej. Men genom att beskriva miljöförstörelsen som ett "problem" så ger civilisationen sig själv bara ett incitament till att uppfinna en ny egen "lösning" på det "problemet". I den lösningen ingår naturligtvis att förbättra civilisationen genom att hitta på andra sätt att exploatera miljön. Men det rätta problemet är att civilisationens grundprincip - som är grundläggande inom dess ekonomi - om oändlig tillväxt utplånar miljön.

Det finns en video på youtube som heter "Arithmetics, Population and Energy" som beskriver hur exponentiell tillväxt fungerar. Se länken "Varför förstörs miljön?" under politik och samhälle. Vår typ av ekonomi är beroende av oändlig tillväxt och det är detta som är problemet. När våra förfäder för länge sedan låste in maten så skapades ett beroende gentemot dom som har maten under lås och bom. Nu menar jag inte alls att dom som har affärer eller liknande är någon fiende, det innebär bara att vi har byggt upp ett system där vi blir satta i ett beroendeförhållande gentemot dom som producerar tillväxten. För att alla ska kunna tjäna några pengar så måste det finnas tillväxt. Om det inte fanns någon tillväxt så skulle ingen heller tjäna några pengar och alla skulle bli tvugna att svälta.

Skillnaden jag försöker påpeka är att det finns en naturlig tillväxt från naturens "bank" och så finns det en artificiell tillväxt från de banker som civilisationen har och vi är satta i ett beroende av den tillväxt som finns inom civilisationen och saknar kunskaper och möjlighet att leva på den naturliga tillväxten i naturens bank. Det finns därför ingen mening med att försöka hitta felet på dom som vill ha oändlig tillväxt enligt civilisationens principer, för principen som civilisationen använder sig av är ohållbar i längden till att börja med. Vi ska inte behöva sitta och finna fel på saker och ting, det vi måste göra är att försöka finna nya möjligheter bortom den ekonomi som civilisationen har. Om vi formulerar om problemet till att istället för att skylla på kapitalister, girighet, själviskhet och så vidare så måste problemet formuleras om till att civilisationen - av ren princip - utplånar de biologiska tillgångarna och resurserna - så måste lösningen finnas 'bortom' civilisationen. Lösningen kan inte bli 'mer civilisation' utan måste vara något annat som vi inte har upptäckt ännu men som finns bortom den civilisation som finns idag som förstör miljön.

Så för att sammafatta mitt svar något, så länge som vi lever inom civilisationen så blir tillväxten nödvändig för alla inom civilisationen eftersom alla är beroende av den. Samtidigt är det denna tillväxt som utplånar miljön och gör civilisationen ohållbar. Därför är enda lösningen att lämna civilisationen och för att kunna göra det så måste folk hitta nya lösningar 'bortom' civilisationen.

[nera^]

Det finns en video på youtube som heter "Arithmetics, Population and Energy" som beskriver hur exponentiell tillväxt fungerar. Se länken "Varför förstörs miljön?" under politik och samhälle.

Jag håller mig än så länge inom civilisations konceptet för att nå en hållbar sådan:

Befolkningsökningen kan sluta växa enligt Hans Rosling, och statistiken han använder visar på desamma, och till skillnad från "Arithmetic, Population and Energy" så kan detta ske med positiva medel:
http://www.ted.com/talks/hans_rosling_on_global_population_growth.html

Och befolkningsökningen är förstås en av de stora anledningarna till varför naturens kapital användas mer och mer.

Tillväxtproblemet är dock kvar men det finns också många olika lösningar som används och som föreslagits på hur de negativa inverkningarna kan kontrolleras så att användningen av naturens kapital inte överbelastas. Men om detta fungerar i praktiken och är realistiskt kan diskuteras.

[Sceptisk]

Tack för videoklippet. Jag har sett det och jag har förstått vad Hans Rosling och hans statistiska analys säger. Det verkar självklart att om rika länder med mer ekonomisk och social rättvisa har bättre kontroll på barnafödande då måste ju de fattiga länderna också bli rikare, deras ekonomiska situation måste förbättras. Genom att förbättra deras livsvillkor så kommer barnafödandet också att minska och den totala befolkningstillväxten kommer kanske också att reduceras.

Daniel Quinn kallar detta för det atomistiska perspektivet (till skillnad från det systemiska perspektivet) och som Rosling inte alls är ensammen om att ha. Problemet med det atomistiska perspektivet är att man fokuserar på enbart ekonomiska och sociala faktorer som avgörande för att lösa problemet. Problemet med det synsättet är att social och ekonomisk rättvisa är något man försökt att åstadkomma i flera tusentals år och ännu har vi inte lyckats lösa det problemet. Som Rosling påpekar i videon så är skillnaden mellan den ekonomiskt rika delen av världen och den fattiga större än någonsin. Utifrån det atomistiska perspektivet så blir alla problem alltid till en skuldfråga och denna skuld hamnar därför alltid i slutändan på den enskilde individen. Det atomistiska perspektivet används också om sopsortering, om att handla ansvarsfullt, om att köra bilen på ett ansvarsfullt sätt, om att inte slösa med elen och så vidare. Så resultatet av den atomistiska approachen till problemlösning blir alltid att om situationen förvärras så är felet alltid du och du och du och du gånger antal individer på planeten. Vad det atomistiska perspektivet också innebär i förlängningen blir också ständigt reducerad frihet för individen. Genom att nya lagar måste skrivas som ska begränsa människors valfrihet om hur dom vill leva, hur många barn dom vill ha och så vidare, fler kontroller och myndigheter behövs som ser till att alla gör det dom ska göra, förmodligen blir straffen eller böter för om man bryter mot de nya regleringarna desto hårdare allt eftersom.

Det atomistiska perspektivet ignorerar också de biologiska lagar som de ekonomiska och sociala förutsättningarna bygger på. Den biologiska lagen är dock ofelbar, den säger att det som reglerar befolkningsantalet är tillgången på föda. Alltså om en artgrupp växer så kommer andra artgrupper att minska och tvärtom. Om tillgången på föda ständigt ökar för en viss grupp då kommer den gruppen också att öka i antal vilket samtidigt innebär att antalen för andra arter kommer att minska. Genom att vi har ett ekonomiskt system som begränsar födan för alla arter utom för vår egen art så finns där utrymme för vår art att växa exponentiellt medan alla övriga arter på den här planeten reduceras och blir utdöda.

Så om vi ska följa den atomistiska skolan då innebär det att vi måste hoppas på att människor någon gång i framtiden "skärper sig" och gör som dom har blivit tillsagda att göra. Desto värre situationen blir, desto svårare blir förmodligen också konsekvenserna av att inte göra som man blir tillsagd. Eftersom världen är begränsad så leder det till mindre demokrati, hårdare regleringar, hårdare lagar, begränsningar i mycket högre grad. Samtidigt som vi ändå aldrig kan vara säkra på att människor någon gång "skärper sig" så tvingas vi också att hela tiden leva på hoppet om att människan ändå någon dag inser att hon måste göra som hon blir tillsagd. Med den perspektivet så kanske vi kan hoppas på en framtid som sträcker sig iallafall 100 år mer in i framtiden än bara 50 år.

Det systemiska perspektivet betraktar istället alla sociala och ekonomiska orättvisor och befolkningstillväxt inte som anomalier som måste regleras bort, utan som konsekvenser av själva systemet. Lösningen blir därför inte fler restriktioner, fler myndigheter, fler lagar, fler poliser, fler sociala program, mer information, mer utbildningar ad infinitum, utan helt enkelt att man byter ett system från ett annat system som fungerar enligt de biologiska lagar som redan finns på den här planeten. Genom att göra detta paradigmskifte så försvinner alla de problem atomisterna ser automatiskt, inte för att människan äntligen skärpt sig, utan för att systemet hjälper människan att leva i enlighet med övriga arter. Med ett sådant paradigmskifte kommer en helt ny situation att öppna sig, nya helt annorlunda möjligheter för hur man vill leva kommer att uppenbara sig.

Så även om Hans Roslings statistik är tydlig, så är hans analys baserad på ett perspektiv som inte ger någon vidare belöning. Med ett systemiskt perspektiv så finns möjligheten att människan kan fortsätta finnas på den här planeten inte bara i 50, 100 eller 1000 år utan miljoner år, så länge som denna planet kan uppehålla liv. Om vi har att välja mellan 50 eller 100 år med tveksamma resultat eller garanterad framgång genom ett paradigmskifte då säger vår riskanalys att det är betydligt mer realistiskt och viktigt med ett sådant paradigmskifte.

[Sceptisk]

Du (ni) kan se denna video från New Tribal Ventures som diskuterar hur matproduktion relaterar till befolkningstillväxten.

http://video.google.com/videoplay?docid ... 426926190#

[Sceptisk]

Ett tillägg också om just den mentalitet som ligger bakom atomisternas perspektiv. Det som det atomistiska perspektivet framhåller är svaret på frågan "Vems är felet?". Alltid när man diskuterar miljöproblem så kommer detta synsätt in i diskussionen, "vems är felet?". Det spelar ingen roll om man pratar om oljeutsläpp, ökande koldioxidutsläpp, exploateringen av planetens tillgångar eller överbefolkning, svält eller något annat. Det helt klart förshärskande perspektivet i debatten är än så länge att försöka besvara frågan "Vems är felet?". Detta gör att alla svar på dessa frågor och problem i slutändan också alltid hamnar på individen, oavsett om det är en individ i USA, Indien, Sverige eller Norge, att problemet måste vara 'någons' fel innebär att någon kommer att få känna på den bestraffningsmekanism som finns inom detta system. Vi känner av dessa bestraffningar nu i form av att måsta tänka på vad vi äter, vad vi köper, hur mycket bil vi kör, vart vi köper det vi behöver, hur eller om vi sorterar våra sopor, vem som tar hand om dom, osv. Detta är också ett ohållbart perspektiv eftersom i slutändan så blir vi alla skyldiga och eftersom detta system är uppbyggt som det är så kommer vi alla också att bli bestraffade av det.

Genom civilisationens ekonomi så hamnar vi inte bara i en cirkel av oändlig tillväxt (tills dess att planetens biosfär ger vika) vi hamnar också i en cirkel av skuld, och denna skuld är inte enbart ekonomisk utan den är också moralisk och vi älskar att ge varandra skulden för allting som går fel och inte är som det "borde" vara. Detta har ingenting att göra med att vi, människan, är av naturen på det här sättet, utan beror på att det är så som systemet tränar oss och styr oss till att tänka. Genom att vi hela tiden hamnar i en fråga om vems felet är så kan situationen heller aldrig förbättras, det enda som systemet tillåter är bestraffning. Vi kan ju knappast börja att belöna missdådare eller hur? Enligt hur vårt system fungerar så styrs vi istället till att tänka att det finns missdådare och dom måste bestraffas och samtidigt så finns det duktiga människor och dom ska belönas.

Men utifrån det systemiska perspektivet så ser vi att de problem som samhället åstadkommer, människans påverkan på miljön, egentligen inte är något annat än en helt logisk konsekvens av hur detta system fungerar. Felet ligger inte hos människan. Det finns i strikt bemärkelse inget "fel" här, utan det handlar bara om att detta system åstadkommer konsekvenser som vi ser i form av förbrukning av resurser, befolkningstillväxt, fattigdom, etc.

I en systemisk approach så blir inte frågan "Vems är felet?" utan frågan blir istället "Vad fungerar?". Rosling får det att verka som att det som fungerar är att fattiga länder och folk ska bli mer som oss, men det han egentligen säger är att besvara frågan "Vems är felet?" och felet ligger i samhällets bristande förmåga att dela med sig av sina resurser och skapa tillväxt på alla delar av jorden. När då skuldbördan blivit etablerad då blir lösningen uppenbar: vi måste hjälpa till och förbättra levnadsvillkoren för människor i fattiga länder. Detta är också vad vår ekonomi vill, eftersom den måste utöka sin marknad för att kunna fortsätta att växa och inte stagnera. Med andra ord, det är samma policy som vi använt oss av i tusentals år redan, även om Rosling får det att verka som att detta är något nytt.

Så ett paradigmskifte innebär inte bara att vi övergår till ett annat system, det innebär också att vi lämnar det system som söker efter fel hos människor och bara kan bestraffa dom och går över till ett system som tittar på vad som fungerar där ALLA har något att bidra med. Vi hör ofta detta om "lösningsfokuserat perspektiv" men problemet med vad vi får höra är att detta "lösningsfokuserade perspektivet" ofta verkar bottna i ett atomistiskt perspektiv som söker efter fel och vems skulden är. Detta går att säga eftersom vår ekonomi behöver det perspektivet för att fungera. Om ingen hade någon skuld, då skulle det inte heller finnas någon ekonomi. Det blir därför alltid en fråga om skuld inom detta system och med skuld kommer bestraffning. Vi måste arbeta mer för att hjälpa andra länders tillväxt, vi måste arbeta mer för att öka produktionen för att skapa en större marknad för att kunna förbättra allas ekonomi, ad infinitum. När det blir problem då formuleras det också underförstått till en fråga om skuld, skuld till samhället, skuld till miljön, etc och då måste det tillsättas nya myndigheter, alltså en begränsad elit, som tar hand om dessa problem skulder och bestraffar alla övriga människor. Resultatet av det blir att individen räknas inte, bara eliten räknas. Människorna blir till ondsinta små objekt som inte har något att tillföra. Massan blir därför helt passiviserad och tror att den måste vänta på experter som kan berätta för den vad dom ska göra - detta måste jag påpeka är inte bara experternas fel, även om de hittils pekat på lösningar som bara förvärrar situationen - utan systemet som sådant skapar dessa konsekvenser. Men ett paradigmskifte gör att alla, inte bara en högt utbildad elit, utan Du, dina vänner, ALLA kan bidra med någonting. Dock inte för att människan plötsligt blivit ett helgon över natten utan för att det nya systemet hjälper människorna till att leva på ett sätt som fungerar för människor.


Angående hur vår ekonomi är skuldbaserad kan se i filmen "Money as debt":
http://video.google.com/videoplay?docid ... 770802849#
(filmen börjar efter ca 15 sek)

[Sceptisk]

Jag har till slut fått upp ögonen för något som jag inte delgivit i mina inlägg här på forumet. Quinn tar upp som en tänkbar lösning att gå vidare från civilisationen till att istället ha sk "tribal businesses". Detta innebär att grupper agerar som egna företag och att de själva delar på vinsten i sina företag. Pengarna som företagen drar in går till att driva företaget/gruppen vidare. Så istället för att ha sk löneslavar som inte har någon personlig del i företaget så hjälps alla åt.

Jag har nämligen börjat se problem med mitt eget förslag som gick ut på att sanera sin skuld till civilisationen, eller dess banker. Det problem jag ser är att de grupper som lånar för att köpa sig fria förmodligen skulle bli som livegna grupper som inte har något som helst inflytande eller förmåga att kunna formulera sin egen livsfilosofi. Eftersom de är invsterade så kommer de hela tiden att sitta i händerna på människor utanför som har egna intressen av dessa grupper och det skulle betyda att de aldrig får bli fria.

Därför vill jag påpeka detta och att jag tar tillbaka mitt förslag.

[J R Auk]

Jag vill påpeka att det faktiskt inte behöver vara så att någon "låste in" maten. Analysen håller ändå, eftersom det är bara upprinnelsen till det hela.

En alternativ förklaring är att människan upplevde en period av svält eller liknande. Så att det uppstod en medvetenhet om att "tiden" kan ändras och "reserver" är av godo. Det kan ge någon skäl att i tron om att de agerar gott, förslava andra människor. Och det under förevändningen att det är för deras egna bästa.

Varför jag påpekar det är för att jag tror mer att det är en form av anda, att människan själv har blivit övertagen av sin rationalitet. Men hon glömmer bort att hon måste redan ha antagna värden för att kunna agera rationellt.

Som i mitt exempel där man upplevt svält. Då beter man sig från en norm som inte råder. En norm som säger att det är brist.

Det är som idag. Jag ser oftast att folk refererar till 1800-talet när de talar om hur mycket bättre det har blivit. Men det man missar då är att 1800-talets misär kom till stor del av att man hade haft storhetsvansinniga krig som utarmade den arbetsföra befolkningen och dessas praktiska erfarenheter vid att sörja för mat.

Går vi bak i tiden så påstås det att man åt en kost som idag skulle få överklassen att avundas. Man hade örter, skaldjur, storvilt, grönsaker osv. En rik varierad kost. Så beroende på när vi antar perspektivet vi skall relatera oss idag emot så får vi olika svar på om vi nått ett "framsteg" eller inte.