Although I was born and bred in Sweden, I have never had the same sensibility as most Swedes. I often feel like I am observing them as an outsider would.
Sweden was used as a test for social engineering in the 60s and 70s. Since it was small and homogeneous and had a bureaucracy that kept tabs on the population, it was easy to monitor the fall-out from new cultural trends.
I can remember how my parents' generation started down the destructive path towards breaking up the family unit. More and more couples divorced, many more couples just lived together and then separated. Then they got together with new partners and the children had to contend with wave after wave of new step-parents and half-siblings.
I often see the new breed of couples strolling down the high street. Usually the woman is taking the lead, walking a few paces ahead of the guy who docilely is trailing along pushing the pram. She is also more often than not talking on her mobile phone to girlfriend while smoking a cigarette. I marvel at the feat of such social engineering whereby the gender roles have been completely reversed! One can only pity the men aged 30 or younger who have got the short end of the stick, what bleak future awaits them...
I have never understood Swedish women. They have been told since childhood that they live in the most gender equal country in the world and have never had it so good. They find it hard to reconcile this illusion with their reality. Countless times I have heard a female workmate lamenting dumping her small child at kindergarten or school. Or looking in vain for praise for a job well-done, after sitting at a desk staring at computer screen all day long.
Usually, the female colleagues will repeat the standard government-induced phrases such as "its good for the child to socialize with other children" or "you have your career to think of, you might become department manager next year if you work hard"..hooray!!
Swedish women are generally very opinionated and politically correct, since they have received a near perfect indoctrination. They will not say anything interesting or original to interest any thinking ambitious man. But I suppose that they make a perfect match for the collective man lacks any individuality.
Despite their reputation for good looks, most Swedish women try to make the LEAST of their femininity and are proud to appear sex-less. It is not only the manly dress codes that are astonishing, i.e. trousers, dull colours, short hair-dos.
What is really unsettling is the male mannerisms that have become common place, for example: walking like a man; smoking, drinking and taking snuff like a man, talking in a hard voice like man. These are wee-men, not women! There is very little softness left. You rarely meet a sweet lady in a country like Sweden. I am sorry to say, if you do meet one she is probably of foreign extraction...
Swedish men are a special case too, they are infantilized from birth, happy to perform meaningless work as state- or large corporation employees. Their spare-time is spent with a boyish interest in sports of all kinds and technological gadgets, getting drunk and running errands for their girlfriend/wife.
They have little sense of what it means to be a husband and father and the responsibilities entailed, such as protecting and providing for their partner and the children. Instead they are quite happy to let their girlfriend/wife work full-time AND do most of the housework, send their children to state-care from kindergarten to university. Frankly, I do often not understand what Swedish women see in their men, but since they are generally equally screwed up, it is like the blind leading the blind...
The mating game in Sweden is insane, During the weekdays Swedes go to work like robots and are meek servants to the state, but on the weekend all hell breaks lose. The night life is berserk. After copious amounts of alcohol men and women shout, cling to each other, make out, fall into ditches and end up in bed with a stranger.
There is no courtship and generally sex is very unsentimental, a bit like work, "lets get it over and done with." Personally, I have never understood these bizarre practices myself. The few times I have ventured out to night-spots I have felt horrified by the behavior of acquaintances I thought were decent.
Couples often meet in this haphazard manner and decide for unknown reasons to make a go of it. Alternatively, they might meet a suitably bland colleague at work or get introduced via their circle of friends to someone equally dull.
Regardless of whichever route is chosen, the process that ensues is usually the same. First, no true commitment is made. It is all very casual. Living-apart relationships are very popular in Sweden. If they do co-habitate, focus usually ends up on which apartment to buy and how to decorate it!
Children are big question mark in Sweden. You see, Swedes have so many leisure-activities to attend to which are more important than having a family. What can beat work-out classes, yoga-for-beginners or local party meetings?
Even after a couple have had children, these activities and work take priority over family. I am amazed at how many families I know just resemble a bunch of individuals housed under the same roof. Their paths rarely cross during a day, as they shuttle to and from work, school, activities, tv watching, computer gaming and internet surfing.
Most couples think that as long as they pay their taxes, the state is supposed to look after their children. It is not their job... as they are too busy!!
Subsequently and not surprisingly most couples break up along the line. I have even heard some say with pride that at least we stayed together until our children started school!
No wonder families are disintegrating and the children are feeling alienated, since the parents themselves are acting immature and not taking any personal responsibility. At this stage, they are now ready to go on to meet new partners, maybe have another child or two and then repeat the above process again...So it is no wonder that Sweden is full of 50 and 60 somethings sitting all over the country, alone in their apartments wondering what went wrong, their children often not speaking with them...
I feel like we soon are living like in the last days of Rome, families and society are falling apart, meanwhile decadence and debauchery abounds. But Swedes are none the wiser, blind to their own folly, as they continue living in their dystopian utopia. I guess it is all part of the master plan to demolish the Western nations in order to establish the one world government. I am very sorry to say that Swedes are leading the way...
Det Svenska experimentet
Moderator: Moderatorgruppen
Det Svenska experimentet
http://www.henrymakow.com/the_swedish_test_case.html
Jaha, så detta är inget jag själv ofta skrivet om, varför går du över ån efter vatten sceptisk?
I mitt fall var det så illa att frugorna gav deras nyfödda barn till mig direkt efter födslen, varpå jag förbannade det faktum att jag saknade bröst varje gång jag fick tigga dem om att låta bröstpumpen suga ut ett par ynka skvättar vilket de hatade då de sa att det gjorde ont, det har gått åt helvete med detta landet. Sonen fick jag ha till han fyllde 4, dottern till hon fyllde 5, sedan hade jag gjort mitt och nej, mina barn hör aldrig av sig såvida jag inte ringer dem och då undrar de vad fan jag vill... Vem fan bryr sig om vem som bytte blöjor och skötte dem som små och vem som tog hand om allt omkring dem?
Mina ex. knullade runt med nya män så fort de dumpat mig, men blir tydligen aldrig tillfredsställda, i bästa fall skrumpnar deras hjärnor i syfilis eller också kliar de ihjäl sig av någon mysko blandning av olika könssjukdomar som integrerats till en helt ny art värre än AIDS.
Det krävs mer än ett mirakel för att bräcka bort denna masslobotomering, läs indokrinering, som män och kvinnor och barn utsatts för under flera decennier. Sverige är ett rent helvete att leva i.
I mitt fall var det så illa att frugorna gav deras nyfödda barn till mig direkt efter födslen, varpå jag förbannade det faktum att jag saknade bröst varje gång jag fick tigga dem om att låta bröstpumpen suga ut ett par ynka skvättar vilket de hatade då de sa att det gjorde ont, det har gått åt helvete med detta landet. Sonen fick jag ha till han fyllde 4, dottern till hon fyllde 5, sedan hade jag gjort mitt och nej, mina barn hör aldrig av sig såvida jag inte ringer dem och då undrar de vad fan jag vill... Vem fan bryr sig om vem som bytte blöjor och skötte dem som små och vem som tog hand om allt omkring dem?
Mina ex. knullade runt med nya män så fort de dumpat mig, men blir tydligen aldrig tillfredsställda, i bästa fall skrumpnar deras hjärnor i syfilis eller också kliar de ihjäl sig av någon mysko blandning av olika könssjukdomar som integrerats till en helt ny art värre än AIDS.
Det krävs mer än ett mirakel för att bräcka bort denna masslobotomering, läs indokrinering, som män och kvinnor och barn utsatts för under flera decennier. Sverige är ett rent helvete att leva i.
Jag beundrar legenden om lilith, demon härskarinnan som frigjorde sig från mannens vilja,
och levde sitt liv som hon önskade och behagade.. Den kvinnliga friheten.
Adam fick en ny fru given av gud, Eva som var foglig och snäll under mannens vilja.
(och är det inte så som vi vill ha det, d.v.s. vi är formade av kristen kod..)
Vill kvinnor förändra sociala koden så har dom sin rätt, vi män kan bara sitta brevid och beklaga.
Vi har inte ens makt att påverka det.
Mannen gjorde det samma sen 'begynelsen' och har levt med att vara fri kvinnan.
men det känns som män tar ett stort ansvar för familj, och har försökt försörja efter bästa förmåga.
Saker måste ta tid för att mogna, även kvinnans frigörelse, baksidor och fördelar med allt.
Feminism är högst sagt avtändande, och jag kan lika gärna ha sex med en man. (lika avtändande)
Vart kommer denna frigörelse sluta ?
och levde sitt liv som hon önskade och behagade.. Den kvinnliga friheten.
Adam fick en ny fru given av gud, Eva som var foglig och snäll under mannens vilja.
(och är det inte så som vi vill ha det, d.v.s. vi är formade av kristen kod..)
Vill kvinnor förändra sociala koden så har dom sin rätt, vi män kan bara sitta brevid och beklaga.
Vi har inte ens makt att påverka det.
Mannen gjorde det samma sen 'begynelsen' och har levt med att vara fri kvinnan.
men det känns som män tar ett stort ansvar för familj, och har försökt försörja efter bästa förmåga.
Saker måste ta tid för att mogna, även kvinnans frigörelse, baksidor och fördelar med allt.
Feminism är högst sagt avtändande, och jag kan lika gärna ha sex med en man. (lika avtändande)
Vart kommer denna frigörelse sluta ?
-
hermit philosopher
- Inlägg: 85
- Blev medlem: 13 apr 2010 17:20
- Kontakt:
Världen är full av bittra människor,
en del av dem har vuxit upp i Sverige...
ett helt gäng, skriver i detta forum numera.
Man kunna säga mycket; så väl om Makow, som mot citat.
Tack och lov, finns dock trevligare saker att ägna sig åt.
Finner tröst i att även
"märkligare infallsvinklar" bara är inställningar
som vi antingen väljer att ta till oss eller förkasta.
Må vilja och insikt leda till osjälviskhet,
så att även de bittraste hjärtan
känna den kärlek och sinnesfrid som redan finns!
en del av dem har vuxit upp i Sverige...
ett helt gäng, skriver i detta forum numera.
Man kunna säga mycket; så väl om Makow, som mot citat.
Tack och lov, finns dock trevligare saker att ägna sig åt.
Finner tröst i att även
"märkligare infallsvinklar" bara är inställningar
som vi antingen väljer att ta till oss eller förkasta.
Må vilja och insikt leda till osjälviskhet,
så att även de bittraste hjärtan
känna den kärlek och sinnesfrid som redan finns!
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Mr.M skrev:Hermit,
Varför är du så bitter mot de du kallar bittra människor ; )
Det känns ju onödigt om två människor är bittra på varandra av just den anledningen att den andre är bitter. Däremot är det OK att vara bitter på andra människor som är bittra om man själv inte är bitter, och de andra är bittra även oberoende av att du är bitter på dem.
Johan Ågren skrev:Mr.M skrev:Hermit,
Varför är du så bitter mot de du kallar bittra människor ; )
Det känns ju onödigt om två människor är bittra på varandra av just den anledningen att den andre är bitter. Däremot är det OK att vara bitter på andra människor som är bittra om man själv inte är bitter, och de andra är bittra även oberoende av att du är bitter på dem.
1-0 till matrix då : )
Alltså den här analysen som artikeln presenterar är ett skämt.
Till att börja med. Han startar upp med att säga att han kan definiera vad som är svenskt för att han inte är svensk men i ett svenskt samhälle. Det är att stipulera en princip där enbart det som inte är kan säga vad detta är. Alltså, enbart genom att inte vara människa tex skulle vi kunna säga vad människa är. Accepterar vi det så accepterar vi att ingen självhjälp finns att få, eller att inget liv kan levas för att förverkliga det livet. Alla projekt är dömda att misslyckas, då ingen realisation finns att få annat än att vi ger upp projektet. Det placerar det meningsfulla utanför det som skall ges mening.
Sen vilka är det som har utfört det här "social experiment"? Vi ser också vad som sägs följa av det här experimentet: "Then they got together with new partners and the children had to contend with wave after wave of new step-parents and half-siblings." Våg efter våg? Att flera olika bryter upp flera olika relationer gör inte att varje partikulär får leva under det kollektivas effekt. Det är som det bisarra påståendet att jag skulle bli mer mätt för att fler likt mig skulle äta mat. Jag blir bara mätt på den mat jag äter, inte den mat andra äter. Det går inte att blanda samman allmänt-individuellt på det plan som här söks göras.
Överhuvudtaget så kan man som en kommentar till hela den här artikeln säga något så simpelt som att det kritiserar svenskar genom lutheranismen för att den börjar ge upp denna lutheranism.
Det är inte en obeservation personen gör. Det är en selektion av observation, och alltså en normering av hur vi skall förstå 'svensk'. Han söker alltså definiera svenskar.
Det man bör fråga sig är varför familjen överhuvudtaget tas som den ursprungliga enheten. Familjen är ju i sin historicitet en revolution från tidigare förhållanden för samvaro. Ingenstans argumenteras det för varför de ideal som presenteras som jämförelsenorm (för varför svenskar är så dåliga) är giltiga. Det är alltså en rent auktoritär stipulation av etik vi läser här. Det är klassiskt religiöst.
Det här avslöjar det bäst tycker jag:
"Couples often meet in this haphazard manner and decide for unknown reasons to make a go of it."
Vad vi ser här är alltså det klassiskt kristna om att förneka kroppen. Vilka personer vi ingår samvaro med skall inte bestämmas av känsla utan av förnuft. Och det är motsägelsefullt eftersom artikeln startar upp med att säga att vi har blivit "socialt experimenterade med" alltså övertagna av någon annans ideal.
Vad han förmodligen inte vet om denne självutnämnde vetbästare är att det fanns en livlig debatt om just kristendomen och hur den borde bli en privat angelägenhet, alltså att man om man söker gud skall söka den själv. Med andra ord, vi har detroniserat präster. Så vi får här veta att vi är dåliga för att vi tar orden från ovan, från staten, men vi är också dåliga för att vi gör personliga val (låter känsla, kåthet, bestämma partner).
Jag förstår heller inte varför det vore fel att vi närde omtanke om alla människor. Det här med "one world goverment" har två aspekter. En där stat definieras som mer än dess medborgare, och en där stat definieras som summan av sina medborgare. Det första är fascism det andra är humanism. Hur en global humanism är dåligt får man allt ta och argumentera för innan jag accepterar det. Det är som med kärlek, inte blir en kärlek mindre för att det uppstår en annan kärlek. Att tro det, eller att definiera kärlek så, är att förtingliga relationen och gör objekt av relationens subjekt. Eller säga att det enda värdet som existerar i en kärleksrelation är dess effekter. Konsekventailism med andra ord och behängt med alla de problem som konsekventialism innebär.
Till att börja med. Han startar upp med att säga att han kan definiera vad som är svenskt för att han inte är svensk men i ett svenskt samhälle. Det är att stipulera en princip där enbart det som inte är kan säga vad detta är. Alltså, enbart genom att inte vara människa tex skulle vi kunna säga vad människa är. Accepterar vi det så accepterar vi att ingen självhjälp finns att få, eller att inget liv kan levas för att förverkliga det livet. Alla projekt är dömda att misslyckas, då ingen realisation finns att få annat än att vi ger upp projektet. Det placerar det meningsfulla utanför det som skall ges mening.
Sen vilka är det som har utfört det här "social experiment"? Vi ser också vad som sägs följa av det här experimentet: "Then they got together with new partners and the children had to contend with wave after wave of new step-parents and half-siblings." Våg efter våg? Att flera olika bryter upp flera olika relationer gör inte att varje partikulär får leva under det kollektivas effekt. Det är som det bisarra påståendet att jag skulle bli mer mätt för att fler likt mig skulle äta mat. Jag blir bara mätt på den mat jag äter, inte den mat andra äter. Det går inte att blanda samman allmänt-individuellt på det plan som här söks göras.
Överhuvudtaget så kan man som en kommentar till hela den här artikeln säga något så simpelt som att det kritiserar svenskar genom lutheranismen för att den börjar ge upp denna lutheranism.
Det är inte en obeservation personen gör. Det är en selektion av observation, och alltså en normering av hur vi skall förstå 'svensk'. Han söker alltså definiera svenskar.
Det man bör fråga sig är varför familjen överhuvudtaget tas som den ursprungliga enheten. Familjen är ju i sin historicitet en revolution från tidigare förhållanden för samvaro. Ingenstans argumenteras det för varför de ideal som presenteras som jämförelsenorm (för varför svenskar är så dåliga) är giltiga. Det är alltså en rent auktoritär stipulation av etik vi läser här. Det är klassiskt religiöst.
Det här avslöjar det bäst tycker jag:
"Couples often meet in this haphazard manner and decide for unknown reasons to make a go of it."
Vad vi ser här är alltså det klassiskt kristna om att förneka kroppen. Vilka personer vi ingår samvaro med skall inte bestämmas av känsla utan av förnuft. Och det är motsägelsefullt eftersom artikeln startar upp med att säga att vi har blivit "socialt experimenterade med" alltså övertagna av någon annans ideal.
Vad han förmodligen inte vet om denne självutnämnde vetbästare är att det fanns en livlig debatt om just kristendomen och hur den borde bli en privat angelägenhet, alltså att man om man söker gud skall söka den själv. Med andra ord, vi har detroniserat präster. Så vi får här veta att vi är dåliga för att vi tar orden från ovan, från staten, men vi är också dåliga för att vi gör personliga val (låter känsla, kåthet, bestämma partner).
Jag förstår heller inte varför det vore fel att vi närde omtanke om alla människor. Det här med "one world goverment" har två aspekter. En där stat definieras som mer än dess medborgare, och en där stat definieras som summan av sina medborgare. Det första är fascism det andra är humanism. Hur en global humanism är dåligt får man allt ta och argumentera för innan jag accepterar det. Det är som med kärlek, inte blir en kärlek mindre för att det uppstår en annan kärlek. Att tro det, eller att definiera kärlek så, är att förtingliga relationen och gör objekt av relationens subjekt. Eller säga att det enda värdet som existerar i en kärleksrelation är dess effekter. Konsekventailism med andra ord och behängt med alla de problem som konsekventialism innebär.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Ungkarl
vad pratar du egentligen om, J R Auk? Jag upplever din skrivstil som onödigt komplex, nästan som om du medvetet försöker framställa ett obegripligt motargument. Men jag ska i alla fall försöka svara på delarna av ditt inlägg som inte innehöll en massa obefogade antaganden om artikelförfattaren och hans ideologi.
Min åsikt gällande att bygga långsiktiga mänskliga relationer på "kåthet" är dock att det i sig är osunt, då den intensiva, mest attraktiva fasen av attraktion tenderar att avta efter 1 eller ett par år, i de flesta fall.
När du anklagade författaren till artikeln för att inte ha argumenterat för sitt eget idealsamhälle, verkar det som du menar att alla läsare av ditt inlägg ska finna sig i att definieras som inordnade i en "summa". Låter nästan lite som nån slags Rosseauansk "allmänvilja", något som verkligen kräver en djupare förklaring innan man förespråkar det. Jag ingår i en stam, javisst, jag har en normal uppsättning "människokänslor" (kåthet, etnocentrism osv) och är därmed inordnat i ett socialt sammanhang. När man går från att prata om relationsrelaterad känslor till att använda matematiskt laddade ord som "summa" tycker jag man har skapat ett begreppsmässigt gap som är väldigt svårt att fylla.
Jag upfattade artikeln mer som en presentation på hur ett samhälle inte bör organiseras, snarare än en presentation av ett idealsamhälle.J R Auk skrev:Ingenstans argumenteras det för varför de ideal som presenteras som jämförelsenorm (för varför svenskar är så dåliga) är giltiga.
Det kan jag i viss mån hålla med om, att han inte tar tydlig ställning för eller emot sociala hierarkier.Vad han förmodligen inte vet om denne självutnämnde vetbästare är att det fanns en livlig debatt om just kristendomen och hur den borde bli en privat angelägenhet, alltså att man om man söker gud skall söka den själv. Med andra ord, vi har detroniserat präster. Så vi får här veta att vi är dåliga för att vi tar orden från ovan, från staten, men vi är också dåliga för att vi gör personliga val (låter känsla, kåthet, bestämma partner).
Min åsikt gällande att bygga långsiktiga mänskliga relationer på "kåthet" är dock att det i sig är osunt, då den intensiva, mest attraktiva fasen av attraktion tenderar att avta efter 1 eller ett par år, i de flesta fall.
Jag förstår heller inte varför det vore fel att vi närde omtanke om alla människor. Det här med "one world goverment" har två aspekter. En där stat definieras som mer än dess medborgare, och en där stat definieras som summan av sina medborgare. Det första är fascism det andra är humanism. Hur en global humanism är dåligt får man allt ta och argumentera för innan jag accepterar det.
När du anklagade författaren till artikeln för att inte ha argumenterat för sitt eget idealsamhälle, verkar det som du menar att alla läsare av ditt inlägg ska finna sig i att definieras som inordnade i en "summa". Låter nästan lite som nån slags Rosseauansk "allmänvilja", något som verkligen kräver en djupare förklaring innan man förespråkar det. Jag ingår i en stam, javisst, jag har en normal uppsättning "människokänslor" (kåthet, etnocentrism osv) och är därmed inordnat i ett socialt sammanhang. När man går från att prata om relationsrelaterad känslor till att använda matematiskt laddade ord som "summa" tycker jag man har skapat ett begreppsmässigt gap som är väldigt svårt att fylla.
vaDet är som med kärlek, inte blir en kärlek mindre för att det uppstår en annan kärlek. Att tro det, eller att definiera kärlek så, är att förtingliga relationen och gör objekt av relationens subjekt. Eller säga att det enda värdet som existerar i en kärleksrelation är dess effekter. Konsekventailism med andra ord och behängt med alla de problem som konsekventialism innebär.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster