Varför vill ni göra filosofi intressant?

[suchanother]

För Hegel var logiken ingen "satslogik" även om han var mycket sysselsatt med begreppsanalys.
Att negera negationen var att utvecklas och ingen cirkelgång som i traditionell logik.
Skrattade gott när v. Wright ville höja logiken till "tankelagar", hoppas tanken aldrig följer givna lagar och missar det oväntade, kreativa momentet.

[meanman]

För Hegel var logiken ingen "satslogik" även om han var mycket sysselsatt med begreppsanalys.
Att negera negationen var att utvecklas och ingen cirkelgång som i traditionell logik.

..'att utvecklas'? Du menar här inte Hegel själv, antar jag, utan det föregivna kvalitativa utvecklandet av 'P'..?

Skrattade gott när v. Wright ville höja logiken till "tankelagar", hoppas tanken aldrig följer givna lagar och missar det oväntade, kreativa momentet.

Skulle modallogigern v. Wright ha velat höja logiken till "tankelagar"?
Var säger han det?

På äldre dar sysslade v. Wright, som du kanske vet, mycket med människans 'handlingsliv'. I boken 'Humanismen som livshållning' har han, som jag tycker, intressanta kapitel, bl.a om marxismens både filosofiska och politiska riktningar.

Om inte tanken följer givna lagar, är det då den tänkande individens egna lagar, du förespråkar?

Du menar nog inte att den skapande gnistan, kreativiteten, står utanför alla orsakssammanhang. Det skulle väl rimma illa med Marx/Engels materialistiska syn på vad som rör sig i hjärnan....

[Prixi]

[quote="Lars"][quote="Kallekula"]

Självfallet är väl ändå den stora frågan för varje individ vad meningen med livet är. Vilket mål skall jag fokusera på för att uppnå största möjliga... ja, vad? Detta är väl på något sätt av yttersta vikt, men målet och meningen är så distinkt subjektiva att man inte får ut någonting av att diskutera. Det skulle endast resultera i ett oändligt malande.

Såååå du menar att det inte finns ngn objektiv syn på mänsklighetens existens?

[stradde]

För mycket filosofi är nog skadligt.
...
Frågor typ "livets mening" är kvasiintellektuella, ställer man en sån fråga så är nog problemet inte filosofiskt längre utan nåt helt annat.
Visst är existentiella frågor verkliga men kanske inte så filosofiska.
För mej är filosofin ung.; det finns en verklighet som vi lever i och försöker förstå, hur tolka och förstå denna och hur kan vi utveckla och utvidga denna förståelse på bästa sätt.
(Till att börja med gäller det att rensa garderoben på alla gamla skelett)

Hold your horses...

Att säga att för mycket tänkande är skadligt, anser jag vara moraliserande, och idealiserande. Det är att peka på någon ex. Wittgenstein och säga att han var en knäppskalle. Jag uppskattar att folk ibland aktiverar sig inom ett område som kan leda någonstans, och inte hela tiden är så rationella.

Irrationell är ibland nödvändigt för framsteg.

Existensiella frågor är väl visst filosofiska. Sedan så kanske de i analytisk mening inte är så intressanta.
1. man kommer till himlen
2. man kommer inte till himlen