Livets mening i praktiken - ur mina primitiva synvinkel - är väl för individens del att leva ett så långt och så behagligt liv som möjligt och för släktet del att fortleva så länge det går. Detta uppnås främst genom mat och sex.
/Algotezza
Livets mening i praktiken
Moderator: Moderatorgruppen
Livets mening i praktiken
Algotezza aka Algotezza
Livets mening i praktiken
Algotezza skrev:Livets mening i praktiken - ur mina primitiva synvinkel - är väl för individens del att leva ett så långt och så behagligt liv som möjligt och för släktet del att fortleva så länge det går. Detta uppnås främst genom mat och sex.
Litet större krav än så utgår jag från att du ställer på livet. Om livet skall ha mening kräver det ju stor frihet och tillgång på resurser, att vi är någorlunda friska och känner oss harmoniska. Likaså är det trevligt att kunna följa en debatt och känna att man i vart fall kan förstå de framförda argumenten. Nöjer vi oss med att äta och avla barn så har vi inte spänt bågen speciellt hårt.
Moderator
Livets mening i praktiken
Om livets mening är att leva så länge som möjligt,
så hade vi inte kört bil, klättrat i berg, rökt, druckit, knarkat, blivit medlemmar i maffia n. om livets mening är att äta, så hade vi blivit feta.
Liv är olika. mening olika till vad man väljer att göra och skapa meningar av.
Någon kan finna mening med att sitta i en grotta ett helt liv, för att meditera,
andra inte. meningar av.
så hade vi inte kört bil, klättrat i berg, rökt, druckit, knarkat, blivit medlemmar i maffia n. om livets mening är att äta, så hade vi blivit feta.
Liv är olika. mening olika till vad man väljer att göra och skapa meningar av.
Någon kan finna mening med att sitta i en grotta ett helt liv, för att meditera,
andra inte. meningar av.
Livets mening i praktiken
Marko skrev:Någon kan finna mening med att sitta i en grotta ett helt liv, för att meditera, andra inte. meningar av.
Och lyssna på de glada skratten utanför, höra festdeltagarna sjunga visor och lyfta sina vinglas, dansa och nojsa med varann? Visst måste det känts meningsfullt?
Det fanns en tid då kristna botgörare, under 400- och 500-talen bedrev sina övningar uppe på en pelare. Symeon styliten var bland de mest uthålliga, 30 år satt han på sin pelare. Det imponerade på västkyrkan som helgonförklarade honom. Har vi inte något speciellt för oss den 5 januari så kan vi ju skänka honom en tanke.
Moderator
Livets mening i praktiken
Marko skrev:Om livets mening är att leva så länge som möjligt,
så hade vi inte kört bil, klättrat i berg, rökt, druckit, knarkat, blivit medlemmar i maffia n. om livets mening är att äta, så hade vi blivit feta.
Liv är olika. mening olika till vad man väljer att göra och skapa meningar av.
Någon kan finna mening med att sitta i en grotta ett helt liv, för att meditera,
andra inte. meningar av.
Livets mening är väl kulminerande behag, därför sex, droger, våld och nät-porr.. Kittla thanatos och libido.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Livets mening i praktiken
Hej Algotezza
Det, som du kallar ”praktiska meningen med livet” tolkar jag, mycket förenklat, på följande vis:
Meningen med Person A både för Person A (själv) och för resten av världen är skillnaden mellan att Person A inte existerar och att Person A existerar. Så vad är då skillnaden mellan dessa två fall? För Person A själv är det ju dennes upplevelse av sitt liv (som då i praktiken inte kan vara meningslöst). För resten av världen är det deras upplevda (eller icke upplevda) fördelar* med att Person A existerar (som då i praktiken kan innebära meningslöshet).
*kan även tänka mig nackdelar (utifrån ett objektivt perspektiv – om det finns ett sådant?, dvs att även det som omvärlden uppfattar som negativt med Person A:s existens utgör en form av mening med Person A, och där omvärldens totala likgiltighet inför Person A:s existens i så fall skulle motsvara en total meningslöshet med Person A:s existens).
Jag kan dock tillägga att jag i sak inte känner mig bekväm med begreppet ”livets mening” då jag anser att det (i de flesta fall) är en felställd frågeställning á la de traditionella, och vardagligt tolkade, betydelserna av frågorna ”vad väger sommaren?” eller ”hur många kilometer är grönt?” (jo, jag fattar att man kan "göra" dessa meningar logiskt och semantiskt korrekta i en viss kontext, men förhoppningsvis går poängen fram ändå).
Menar man dock ”mening” som ”syfte” bygger det på att någon/något har ett sådant syfte med livet. Om man med mening avser funktion (i allmänhet), tja då är det ju en tolkningsfråga huruvida folk har någon funktion i världen. Menar man med mening ”betydelse” och/eller ”värde” ja då måste ju någon/något värdesätta och då beror det ju på vem man frågar. Livet kan också tolkas som allt från det ”biologiska livet som sådant” (t ex de organiska strukturerna i biosfären) till det ”upplevda livet” som den subjektiva erfarenheten ”att leva” etc.
Förväntar mig som vanligt intressanta och tuffa mothugg
Hälsar Fredrik
Det, som du kallar ”praktiska meningen med livet” tolkar jag, mycket förenklat, på följande vis:
Meningen med Person A både för Person A (själv) och för resten av världen är skillnaden mellan att Person A inte existerar och att Person A existerar. Så vad är då skillnaden mellan dessa två fall? För Person A själv är det ju dennes upplevelse av sitt liv (som då i praktiken inte kan vara meningslöst). För resten av världen är det deras upplevda (eller icke upplevda) fördelar* med att Person A existerar (som då i praktiken kan innebära meningslöshet).
*kan även tänka mig nackdelar (utifrån ett objektivt perspektiv – om det finns ett sådant?, dvs att även det som omvärlden uppfattar som negativt med Person A:s existens utgör en form av mening med Person A, och där omvärldens totala likgiltighet inför Person A:s existens i så fall skulle motsvara en total meningslöshet med Person A:s existens).
Jag kan dock tillägga att jag i sak inte känner mig bekväm med begreppet ”livets mening” då jag anser att det (i de flesta fall) är en felställd frågeställning á la de traditionella, och vardagligt tolkade, betydelserna av frågorna ”vad väger sommaren?” eller ”hur många kilometer är grönt?” (jo, jag fattar att man kan "göra" dessa meningar logiskt och semantiskt korrekta i en viss kontext, men förhoppningsvis går poängen fram ändå).
Menar man dock ”mening” som ”syfte” bygger det på att någon/något har ett sådant syfte med livet. Om man med mening avser funktion (i allmänhet), tja då är det ju en tolkningsfråga huruvida folk har någon funktion i världen. Menar man med mening ”betydelse” och/eller ”värde” ja då måste ju någon/något värdesätta och då beror det ju på vem man frågar. Livet kan också tolkas som allt från det ”biologiska livet som sådant” (t ex de organiska strukturerna i biosfären) till det ”upplevda livet” som den subjektiva erfarenheten ”att leva” etc.
Förväntar mig som vanligt intressanta och tuffa mothugg
Hälsar Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Livets mening i praktiken
Livets mening är väl kulminerande behag, därför sex, droger, våld och nät-porr.. Kittla thanatos och libido.
nja A och B hör ihop, men inte C med A eller D med B. återstår nu ett L
Skrev ner två timmar av mitt liv nyligen, lite som en minutendagbok.
Det hände väldigt mycket under den timmen.. det blev nästan en a4 sida.
Och jag upplever att jag inget gör, att inget är meningsfullt, men likförbaskat så händer saker, dom beter sig som korta små meningar i livet, som repeteras i cykler, mindre eller större sådana.. ena stunden där som meningsfull, sen stendöd och borta med med minnet.
Vad har jag gjort sista femton minuterna ?
åt klart potatismoset med hamburgare,
drack en kaffe, surfade hit, tog en cigg, ringt ett samtal,
sket i att öppna dörren när grannen knacka, bytt tröjja, studerat en annan sida,
gluttade på facebook, kollade igenom en hd som jag installerade tidigare idag.. var på dass, funderat på om jag ska iväg o köpa cigg nu, eller snart. luktade på en mjölk, den var sur....
skriv ner en hel dag, hmm det händer något hela tiden.. menigsfullt ?,
ja annars hade det inte hänt. finns inget meningslöst i det, bara mer eller mindre intressanta upplevelser.
Livets mening i praktiken
Antag att:
1 Varje solsystem innehåller liv
2 Livet förökar sig exponentiellt
3 Livet degraderar energi
4 Universum innehåller en ändlig mängd energi
Hur lång tid finns kvar
innan all energi är degraderad?
Och vad gör vi sen?
Om vi då livnär oss
på energin i "tomrummet"
så den också degraderas...
Vad händer då
med rumtidens struktur?
Och oss själva?
1 Varje solsystem innehåller liv
2 Livet förökar sig exponentiellt
3 Livet degraderar energi
4 Universum innehåller en ändlig mängd energi
Hur lång tid finns kvar
innan all energi är degraderad?
Och vad gör vi sen?
Om vi då livnär oss
på energin i "tomrummet"
så den också degraderas...
Vad händer då
med rumtidens struktur?
Och oss själva?
Livets mening i praktiken
Sigurd, många om där.
Enklare att fråga, varför ska jag dö ?
Värmedöden tror jag inte på, det är inte något som jag ser som vettig,
det är en termodynamisk effekt, som vi försöker förutspå efter bristande kunskaper om materia, och hur materia skapas.
Jag tror inte att gud satt med en röd knapp och startade bigbang.
och att han kör en rubiks kub som ska lösas. (rätt intressant analogi tycker jag själv)
bara en så liten sak som att fotoner fortfarande är aktiva under värmedöden kan få en att tveka... det finns aktivitet.
Tankar som bigbang leder till, fanns naturlagarna innan materian.
Det är något som jag heller inte tror på. Vissa teoretiker tror nog att det är så.
Enklare att fråga, varför ska jag dö ?
Värmedöden tror jag inte på, det är inte något som jag ser som vettig,
det är en termodynamisk effekt, som vi försöker förutspå efter bristande kunskaper om materia, och hur materia skapas.
Jag tror inte att gud satt med en röd knapp och startade bigbang.
och att han kör en rubiks kub som ska lösas. (rätt intressant analogi tycker jag själv)
bara en så liten sak som att fotoner fortfarande är aktiva under värmedöden kan få en att tveka... det finns aktivitet.
Tankar som bigbang leder till, fanns naturlagarna innan materian.
Det är något som jag heller inte tror på. Vissa teoretiker tror nog att det är så.
Livets mening i praktiken
Marko skrev:Sigurd, många om där.
Enklare att fråga, varför ska jag dö ?
Värmedöden tror jag inte på, det är inte något som jag ser som vettig,
det är en termodynamisk effekt, som vi försöker förutspå efter bristande kunskaper om materia, och hur materia skapas.
Att entropin ökar och att livet (vi) ökar tempot i detta är ju fasansfullt klart.
Vad som händer vet vi inte, och jag finner det inte förnuftigt att tro...
Jag väntar och ser.
Och grubblar på vilka slutsatser som redan nu kan dras utur det jag förstår.
Vi dör av ungefär samma orsaker som universum kan dö av, får jag det till.
Ush vilken fånig gudsbild! Gudar sitter väl inte och räknar med fingrarna?Marko skrev:Jag tror inte att gud satt med en röd knapp och startade bigbang.
och att han kör en rubiks kub som ska lösas. (rätt intressant analogi tycker jag själv)
Har missat den diskussionen...tror inte på evigt aktiva fotoner.Marko skrev:bara en så liten sak som att fotoner fortfarande är aktiva under värmedöden kan få en att tveka... det finns aktivitet.
Vilken skillnad ser du mellan gud och naturlagarna?Marko skrev:Tankar som bigbang leder till, fanns naturlagarna innan materian.
Det är något som jag heller inte tror på. Vissa teoretiker tror nog att det är så.
Så till sist:
Mina fyra "om" uppfattar jag som ytterst sannolika!
Det är värt att se vartåt vägen i så fall bär hän...
Även om vi själva inte når slutet av vägen
så gör några av våra efterföljare det!
Ska vi inte börja tänka på deras situation och öde?
Livets mening i praktiken
Marko skrev:
Jag tror inte att gud satt med en röd knapp och startade bigbang.
och att han kör en rubiks kub som ska lösas. (rätt intressant analogi tycker jag själv)
Ush vilken fånig gudsbild! Gudar sitter väl inte och räknar med fingrarna?
Egentligen inte.
Såg på en film, där en dator löste en kub med med 8x8x8, 20x20x20 100x100x100 1000x1000x1000. det som jag såg med ögat, var kaos som gick mot ordning,
entropin skiftade på ett sätt som var intressant... Jag kände igen mönstret som skapades, det kändes lite som den bilden vi ser av universums bakgrundstrålning.
nu går enligt teorin universum till den fulländade enda möjliga kombinationen, kuben är löst... samma sak gjorde kuben, den hittade sin enda fullkomliga entropi. det fanns inga bitra som inte passade in, perfektionism, som naturen. gud löser rubiks största kub. entropin är ett påhitt, något vi tror gäller för alla system i universum. en bild. (visst är kuben lite inverterad kaos, men iaf, principen likartad)
det kom lite andra tankar och associationr, på möjliga tillvägagångsätt, som är mer begränsad än antalet kombinationer. fast det var mer en tanke.
så, gud löser sin kub, om naturen är gud.
Jag ser inte gud som naturlagar, som jag ser natur som naturlagar.
Jag ser inte någon skapelse, utan en dynamik, ständig skapelse och förändring, och där ingår jag, du och även det som jag ser som gud.
Livets mening i praktiken
Jag ser naturen som en bra första approximation av gud.
Naturlagar som styr universum är en hyfsad andra approximation.
Den som vill nöja sig med approximation stannar väl där.
Och pyntar sin tankeväg med definitioner av de använda begreppen.
Inget egentligt fel med det men min nyfikenhet driver mig att fortsätta söka.
Vilken form anser du universum ha? Är det ett "isolerat objekt"?
EDIT
Fy på mig! Vi har var och en, en gudsbild som inte tål närmare granskning.
Jag vill tacka dig för att du visar din. Min bild började som liten gosse.
Gud fixade en privat biograf och sitter och tittar på filmen han gjort.
Jag brottades i många år med bilden...Stackars ensamme gud!
Han vet väl hur filmen slutar? Sen såg jag filmen "shining" och upplevde
författeriet i filmen som analogt. En tanke slog mig:
Tänk om gud inte vet hur filmen ska sluta?
Har han skurit sitt minne av författandet ur minnet?
Fortfarande, och ännu mer, synd om den ensamme självdestruktive guden...
Men: Tänk om han låter skådespelarna (när de dör i filmen)
komma in i biografen och njuta av filmen (och han av sällskapet)?
Kanske när alla skådespelarna har samlats göra en fortsättning,
eller en ny version av filmen? Letar fortfarande fel...
Jag utgår, som från ett axiom, att ingen bild av gud exakt
återger honom/henne/den/det/vi /ni /de.
Nu är han ju i alla fall inte längre ensam åskådare?
Spelar han med i den nya filmen?
Tittar andra gudar in för att titta på mig?
Naturlagar som styr universum är en hyfsad andra approximation.
Den som vill nöja sig med approximation stannar väl där.
Och pyntar sin tankeväg med definitioner av de använda begreppen.
Inget egentligt fel med det men min nyfikenhet driver mig att fortsätta söka.
Vilken form anser du universum ha? Är det ett "isolerat objekt"?
EDIT
Fy på mig! Vi har var och en, en gudsbild som inte tål närmare granskning.
Jag vill tacka dig för att du visar din. Min bild började som liten gosse.
Gud fixade en privat biograf och sitter och tittar på filmen han gjort.
Jag brottades i många år med bilden...Stackars ensamme gud!
Han vet väl hur filmen slutar? Sen såg jag filmen "shining" och upplevde
författeriet i filmen som analogt. En tanke slog mig:
Tänk om gud inte vet hur filmen ska sluta?
Har han skurit sitt minne av författandet ur minnet?
Fortfarande, och ännu mer, synd om den ensamme självdestruktive guden...
Men: Tänk om han låter skådespelarna (när de dör i filmen)
komma in i biografen och njuta av filmen (och han av sällskapet)?
Kanske när alla skådespelarna har samlats göra en fortsättning,
eller en ny version av filmen? Letar fortfarande fel...
Jag utgår, som från ett axiom, att ingen bild av gud exakt
återger honom/henne/den/det/vi /ni /de.
Nu är han ju i alla fall inte längre ensam åskådare?
Spelar han med i den nya filmen?
Tittar andra gudar in för att titta på mig?
Livets mening i praktiken
Vet inte vilka former som existerar...
former mer för mig något som min hjärna vill se, för att den är van att se det på det viset.
men från mitt tredimensionella perspektiv, så ser jag inte någon början eller slut och antagligen oändligt av universa eller rum.. men det är bara en bild, som kan slås ihop till en helhetsbild, som kan ses som ett universa med begränsade fysiska egenskaper.
hur många sådana rum existerar ?, troligtvis oändligt med sådana, utifrån mitt 3d perspektiv...
sen kanske det förhåller sig på andra vis som jag ej kan uppfatta eller förstå.
men the great wall tror jag inte finns., om man räknar n+1
jag kan inte avgöra om naturlagar existerar eller inte.
jag kan inte uppfatta dem. har vi skapat dom, eller är dom verkliga, förhåller dom sig mer till vårat sinne och uppfattning än till vad som verkligen kanske sker.
jag vet inte... och gör ingen större direkt bedömning om det är något som existerar eller inte.
former mer för mig något som min hjärna vill se, för att den är van att se det på det viset.
men från mitt tredimensionella perspektiv, så ser jag inte någon början eller slut och antagligen oändligt av universa eller rum.. men det är bara en bild, som kan slås ihop till en helhetsbild, som kan ses som ett universa med begränsade fysiska egenskaper.
hur många sådana rum existerar ?, troligtvis oändligt med sådana, utifrån mitt 3d perspektiv...
sen kanske det förhåller sig på andra vis som jag ej kan uppfatta eller förstå.
men the great wall tror jag inte finns., om man räknar n+1
jag kan inte avgöra om naturlagar existerar eller inte.
jag kan inte uppfatta dem. har vi skapat dom, eller är dom verkliga, förhåller dom sig mer till vårat sinne och uppfattning än till vad som verkligen kanske sker.
jag vet inte... och gör ingen större direkt bedömning om det är något som existerar eller inte.
Livets mening i praktiken
Du tar mig visst mer på allvar nu för tiden
Såg du tillägget här ovan?
Livets mening i praktiken
Jodå,
Läste igenom det, och det är intressant med dom metaforer, bilder och associationer vi gör till en upplevelse av vad något kan vara. Ingen bild är fel, för den tillför något av värde till våra värderingar och hur vi ser på världen.
Visst är min bild av gud som löser sin naturens rubik, lite löjlig, men inte det som bilden tillför i form av ett språk och förståelse.
Shining, mm en av dom bästa filmer jag sett, men aldrig tänkt på att koppla ihop det med gud.
Om jag tar dig på allvar ?, Antar jag tar folk olika vid olika tillfällen,
ibland lekar jag, ibland är jag sur, ibland deppig, och ibland lite lurig.
Men det du skriver försöker jag tolka, de gånger jag förstår vad du menar,
sagorna läste jag aldrig direkt igenom, kom inte in i analogin.
Tar inte mig själv på allvar jämt heller.
Läste igenom det, och det är intressant med dom metaforer, bilder och associationer vi gör till en upplevelse av vad något kan vara. Ingen bild är fel, för den tillför något av värde till våra värderingar och hur vi ser på världen.
Visst är min bild av gud som löser sin naturens rubik, lite löjlig, men inte det som bilden tillför i form av ett språk och förståelse.
Shining, mm en av dom bästa filmer jag sett, men aldrig tänkt på att koppla ihop det med gud.
Om jag tar dig på allvar ?, Antar jag tar folk olika vid olika tillfällen,
ibland lekar jag, ibland är jag sur, ibland deppig, och ibland lite lurig.
Men det du skriver försöker jag tolka, de gånger jag förstår vad du menar,
sagorna läste jag aldrig direkt igenom, kom inte in i analogin.
Tar inte mig själv på allvar jämt heller.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 75 och 0 gäster