Angående egoism i kontrast till kärlek.

[Jordrök]

Hur ställer sig psykologisk egoism till kärlek? Teorin föreslår alltså att människans handlingar baseras på vad som gynnar egenintresset, (för att inte förväxlas med etisk egoism som ur moralisk grund föreslår vad som bör vara fallet för en människa istället för den psykologiska egoismens mening; att egoism är fallet eftersom funktionen är psykologisk.) men hur förhåller sig en sådan teori i stark kärlek med förutsättningarna att kärleken är klyschans ideella äkta?

[Algotezza]

Hur ställer sig psykologisk egoism till kärlek? Teorin föreslår alltså att människans handlingar baseras på vad som gynnar egenintresset, (för att inte förväxlas med etisk egoism som ur moralisk grund föreslår vad som bör vara fallet för en människa istället för den psykologiska egoismens mening; att egoism är fallet eftersom funktionen är psykologisk.) men hur förhåller sig en sådan teori i stark kärlek med förutsättningarna att kärleken är klyschans ideella äkta?

För att kunna älska andra måste man älska sig själv,genom att älska andra/sin nästa som sig själv. Egoismen är en naturlig följd av självbevarelse-/ överlevnadsdriften. Grunden för altruism är alltså egoism. Altruismen är en form av egoism som även omfattar andra när man insett att det man gör mot andra gör man ytterst mot sig själv. Karmalagen...

Man är altruistisk därför att det skänker behag/ tillfredsställelse - för en själv. Man kommer inte undan egoismen.

/Algotezza

[Jordrök]

Det är relativt enkelt att dra slutsatsen att en människas till synes altruistiska motiv i slutändan kan ha att göra med att det medföljer en viss fördel för henne själv, det handlar ju egentligen bara om att kunna tolka mönster. Själv tror jag inte att en såpass svartvit teori som den psykologiska egoismen förespråkar helt går att tillämpa på den vida utsträckning människor som teorin föreslår sig styra. Det lämnar alltför lite utrymme för möjligheter; till exempel idén om att bara för att någons motiv påverkas av egenintresset så måste inte det utesluta att man samtidigt kan ha motiv som grundar sig i välvilja.

Teorin talar exempelvis om önskan att undvika dåligt samvete men hur ter det sig i förhållande till en situation på Utöya då en dansk kvinna aktivt valde att ställa sig mellan Breiviks skott och ett par ungdomar, trots att hon visste att det skulle innebära döden? Borde inte det utsätta teorin för problematik eftersom vi alla vet att samvetet som teorin försvarar(vare sig det rör sig om gott eller dåligt) inte längre blir aktuellt när väl kvinnan dött?

[Algotezza]

Det är relativt enkelt att dra slutsatsen att en människas till synes altruistiska motiv i slutändan kan ha att göra med att det medföljer en viss fördel för henne själv, det handlar ju egentligen bara om att kunna tolka mönster. Själv tror jag inte att en såpass svartvit teori som den psykologiska egoismen förespråkar helt går att tillämpa på den vida utsträckning människor som teorin föreslår sig styra. Det lämnar alltför lite utrymme för möjligheter; till exempel idén om att bara för att någons motiv påverkas av egenintresset så måste inte det utesluta att man samtidigt kan ha motiv som grundar sig i välvilja.

Teorin talar exempelvis om önskan att undvika dåligt samvete men hur ter det sig i förhållande till en situation på Utöya då en dansk kvinna aktivt valde att ställa sig mellan Breiviks skott och ett par ungdomar, trots att hon visste att det skulle innebära döden? Borde inte det utsätta teorin för problematik eftersom vi alla vet att samvetet som teorin försvarar(vare sig det rör sig om gott eller dåligt) inte längre blir aktuellt när väl kvinnan dött?

Blir en handling mindre god om den innebär en fördel för alla inblandade, inte bara för den andre/ medmänniskan? Skall man inte sträva efter att alla ens etiska val mynnar ut i win-win för alla inblandade? Man kan väl inte inte längden agera självförglömmande utan att bli bitter och börja hata sig själv?

Samvetet kan antingen användas som vägledning här och nu som svar på frågor av typ: Vad nänns jag och vad nänns jag inte göra just nu? Vad bjuder mig mitt samvete att göra just nu? Så är ju fallet när man väljer att offra sig för andra, pga.just samvetet eller plikten.

Eller också kan samvetet användas efter en handling när man förnöjt kan konstatera att man har gott samvete efter förverkligandet av ett etiskt val. Detta är ju inte fallet om valet man gör leder till att man själv dör.

/Algotezza

[Jordrök]

Rätta mig om jag har fel; altruism är alltså en princip vilken egentligen kan definieras som en direkt produkt av egenintresset? Låt säga att detta är sant, hur bör man då tolka samma eller snarlika exempel i avsaknad av moral som mänsklig princip? Man brukar ju nämligen också tala om altruism inom djurriket. Släktträd som reptiler räknas förstås bort men är det samma fördelaktiga (ur ett egoistiskt perspektiv och allt vad det innebär) psykologiska drift som styr ett djur som på samma sätt som den danska kvinnan begår samma uppoffring? I sådana frågor borde man kunna utesluta mänsklig moral och undras över vad det är som motiverar ett djur till att stå till tjänst även utanför sin släkt. Altruism eller egoism? Det tåls dock att erkänna att jag har begränsad kunskap om ämnet, jag studerar inga böcker angående den här slags psykologi.

[Marko]

Allt vad vi gör, påverkar andra som en själv.
Orsakerna till varför man gör saker beror på våra val.
valet behöver inte vara ett tänkande på orsak och verkan,
valet kan vara fullkomligt ologiskt eller väldigt rationellt ur eget perspektiv.

Jag kan älska andra, och hata mig själv,
jag kan hata andra, och älska mig själv
jag kan älska mig själv, och andra
och jag kan hata mig som andra.

Hur man utrcker och känner kärlek skiljer sig också åt,

kärlek är en elakartad sjukdom. Gäller att passa sig, den smittar via ögonkontakt, Kroppskontakt ska undvikas med.

Finns det någon altruism.
ja, delar av det vi gör är altruistiska. Konsekvensen får vi ta oavsett vad vi tycker och vill. kanske jag blir ogillad för att jag hjälper någon, kanske inte. jag kan hjälpa andra för att jag tycker det är lämpligt för dom, men ger mig ingen större kick. kanske det ger ångest av att bli stämplad som dumsnäll etc.

en människa kan gå emot sin egen vilja, göra saker som kroppen eller andra inte vill.

[Marko]

Egoism är lite negativt laddat ord då det lärs ut att man ska inte bara tänka på sig själv.
Egot är kanske bättre.

funderade själv förr om altruism,
kom fram till att det inte existerar någon äkta eller genuin sådan.
idag tror jag alltså tvärtom, genom att separera olika delar åt så hittar vi altruism.

[Zokrates]

För att kunna älska andra måste man älska sig själv,genom att älska andra/sin nästa som sig själv.
/Algotezza

Förstår inte varför folk envisas med den klyschan, varför MÅSTE man älska sig själv för att KUNNA älska andra,
kan du förklara varför det är så, bibelcitat räcker ju inte som förklaring så berätta gärna Algotezza?

[Johan Ågren]

Rätta mig om jag har fel; altruism är alltså en princip vilken egentligen kan definieras som en direkt produkt av egenintresset? Låt säga att detta är sant, hur bör man då tolka samma eller snarlika exempel i avsaknad av moral som mänsklig princip? Man brukar ju nämligen också tala om altruism inom djurriket. Släktträd som reptiler räknas förstås bort men är det samma fördelaktiga (ur ett egoistiskt perspektiv och allt vad det innebär) psykologiska drift som styr ett djur som på samma sätt som den danska kvinnan begår samma uppoffring? I sådana frågor borde man kunna utesluta mänsklig moral och undras över vad det är som motiverar ett djur till att stå till tjänst även utanför sin släkt. Altruism eller egoism? Det tåls dock att erkänna att jag har begränsad kunskap om ämnet, jag studerar inga böcker angående den här slags psykologi.

Skillnaden mellan egoism och altruism har att göra med identifikationen av vad som ska gynnas. När egoismen övergår i altruism så är det således bara egot som transformerat sig att omfatta ett skeende som i stället utgör den identifikation som ska gynnas. Ett exempel är uppoffringen för egna barn, men också andras barn. Du kommer aldrig ur greppet att du vill göra något gott för det du lever dig in i. Det är således ingen väsensskillnad på egoism och altruism, bara en frågan om var vi applicerar vår identifikation och bevarandeimpulser. I den mån djur hjälper andra arter så saknas impulserna för strikt gränsdragning och åtskillnaden uteblir.

Det här sättet att resonera är inte något dråpslag för den positiva synen på altruismen. Det innebär en relevant kritik av egoismen i den mån den egna självidentifikation medför begränsningar och hämningar för egen och andras utveckling. Vi förstår alltmer värdet av att tänka helheter och ser hur människor och naturen samverkar. Egoismen är snarast ett resultat av kortsiktighet och bristande förståelse. Nu uppstår inte alltid altruism ur torr kunskap, utan många erfar den intuitivt i frånvaron av ett inlärt och kultiverat egoistiskt beteende.

Det viktiga är inte att just jag (min kropp) ska leva, utan att det jag identifierar mig med och finner är av värde ska överleva.

[Algotezza]

För att kunna älska andra måste man älska sig själv,genom att älska andra/sin nästa som sig själv.
/Algotezza

Förstår inte varför folk envisas med den klyschan, varför MÅSTE man älska sig själv för att KUNNA älska andra,
kan du förklara varför det är så, bibelcitat räcker ju inte som förklaring så berätta gärna Algotezza?

Kan man hata sig själv och ändå älska andra - eller vara helt likgiltig när det gäller en själv men älska andra? Egoismen eller egenkärleken är som jag tolkar det betingad av överlevnadsinstinkten som jag skrev; i så fall är det naturligt för de flesta att primärt älska sig själva så länge de befinner sig i fysisk gestalt och lever ett fysiskt liv. Då lär man känna kärlekens väsen genom att själv vara både ett älskande subjekt och dito objekt för kärleken. Älska andra innebär då bara att kärleken får fler objekt medan subjektet kvarstår. Man överger inte sin första kärlek, sig själv, utan den förblir. Egoismen eller egenkärleken blir därmed utgångspunkten för altruismen. Fast det kan ju vara så att altruism inte är utvidgad altruism utan ett helt annat slags kärlek.

Men det hela kan problematiseras. Den verkligt altruistiske får kanske en helt annan syn på sig själv och andra och en helt annan relation till sig själv och andra när medvetandet helt och hållet genomsyras av altruism utan minsta gnutta egoism. Jag vet inte av egen erfarenhet - mitt medvetande har både en egoistisk och en altruistisk dimension. Skriver här på nätet gör jag därför att jag tycker det känns intellektuellt behagligt - det gör jag mest för min egen skull. Det jag gör för andra här är att försöka föra en diskussion, ett samtal kring olika problem. I lyckliga fall kan någon bli hjälpt. När jag är hjälpsam mot andra utan att begära någon gentjänst ser jag det som betingat av min altruistiska dimension.

Finns det absolut altruism där man totalt glömmer sig själv för andra? Man kan i extremfall offra sig för andra, försöka fånga ett kulregn, och strunta i att man själv kommer att dö eller lida. Många föräldrar kan tänka sig att offra sig för sina barn. Kanske föräldrakärleken är det närmaste vi i denna värld kan komma absolut altruism där egoismen inte är inblandad?

Självhat gör en så bitter att det blir svårt att älska andra. Det gröper ur en. Självhat är rätt vanligt bland dem jag möter i min vardag. Jag blev förvånad en gång på 90-talet när jag på min med åren alltmer blide och vänlige fars nattduksbord fann en bok som hette Lär dig älska dig själv. Då undrade jag vad som försiggick inom honom.

/Algotezza

[Jordrök]

Intressanta svar! Om man skulle utgå ifrån att människan besitter någon form av psykologisk egoism som ligger till grund för våra handlingar så kanske det också skulle vara rimligt att utgå ifrån att egoismen alltså kan ge upphov till altruism? Det hela är centrerad vid faktumet att man faktiskt gynnar sitt egenintresse genom altruism eftersom man som människa mår bra av att vara vad altruismen föreslår. Man gynnar sitt egna behov av att vara hjälpsam och älskande, och låt oss säga att det är så för att vi inte vill känna skuld; ett i grund och botten egoistiskt motiv.

[freddemalte]

Hur ställer sig psykologisk egoism till kärlek? Teorin föreslår alltså att människans handlingar baseras på vad som gynnar egenintresset, (för att inte förväxlas med etisk egoism som ur moralisk grund föreslår vad som bör vara fallet för en människa istället för den psykologiska egoismens mening; att egoism är fallet eftersom funktionen är psykologisk.) men hur förhåller sig en sådan teori i stark kärlek med förutsättningarna att kärleken är klyschans ideella äkta?

Hej Jordrök

Om vi tänker oss att Person A:s handlingar (utom de som sker av "misstag" eller "klateri) helt och håller bygger på att i någon form "gynna" Person A (själv), ja då kommer även de handlingar som Person A (själv tror) handlar om kärlekshandlingar mot/till "den andre" att egentligen ha sin grund i att just säkerställa en bättre värld för Person A (både på kort och lång sikt). Att känna stark och passionerad kärlek för "den andre" skulle i så fall egentligen handla om att för Person A t ex säkerställa sin egen trygghet, sin egen genuppsättnings spridning, sin egen status, sin egen njutning, sin egen frånvaro av ensamhet, sin egen livskvalitet etc. Observera att Person A mycket väl kan må bra av att vara altruistisk och t ex gilla att "den andre" känner sig älskad av Person A. Så även om den psykologiska egoismen är en korrekt beskrivning av det mänskliga psyket så står den inte, med nödvändighet, i någon logisk kontrast till "äkta kärlek". Huruvida det stämmer eller ej med den psykologiska egoismen, tja - hur ska man veta det?

Hälsar Fredrik

[Kristofer]

Ett mkt intressant ämne!

Till stor del håller jag med Algotezza i det han skriver.
Det går inte att älska andra utan att känna kärlek till sig själv...vart tror du den kärlek som du ska överföra på ngn annan kommer ifrån om du inte ens kan ge den till dig själv? Du måste känna kärlek för att kunna ge kärlek...att uppleva bristen på kärlek skapar ett behov/beroende av kärlek...att överföra ett behov av kärlek på ngn annan är ngt helt annat än att överföra kärlek, du kommer känna ett beroende av människan som blivit objekt för din kärlek, inte kärlek...är du gjord av vatten kommer du göra människor blöta...är du gjord av eld kommer du få människor att brinna osv.

Dock har jag en annan syn på egoism vs altruism jämfört med de flesta som svarat i tråden:
I en situation där man känner sig fullkomligt trygg och tillfredsställd har man möjlighet att ta in en annan människas verklighet och faktiskt välja att hjälpa denne utan ngr egoistiska förtecken..och ja, dessa situationer existerar. Detta är givetvis också kopplat till identitet (jag gillar identitet ), dvs människor som är trygga i vetskapen om vilka dom är har aldrig behov som måste tillfredsställas av omgivningen i samma utsträckning som andra.

När man pratar om egoism kontra altruism är det också viktigt att skilja på orsak och verkan. Är den positiva känslan som följer av att hjälpa ngn orsaken till handlingen eller är det bara en önskvärd konsekvens, människan är kanske konstruerad på ett sätt som gör att hon får en form av ”belöning” av att hjälpa andra? mkt funktionellt. Det kan givetvis vara både ock...i de första exemplet är det en följd av en form av ”egoism” i det andra exemplet är det inte det, att själv tjäna på en god gärning gör den inte per definition egoistisk. Att hjälpa en annan människa pga av att man själv känner dåligt samvete om man inte gör det- skuld...är en form av egoism...handlingen utförs för att undvika en negativ känsla. Att hjälpa en annan människa för att man kan sätta sig in i dennes verklighet, förstå den och därmed uppskatta den/tycka om den är är en oegoistisk handling. Det finns ingen tanke på belöning och heller inget kroppsminne som undermedvetet påverkar ens val.

[Zokrates]

Ett mkt intressant ämne!

Till stor del håller jag med Algotezza i det han skriver.
Det går inte att älska andra utan att känna kärlek till sig själv...vart tror du den kärlek som du ska överföra på ngn annan kommer ifrån om du inte ens kan ge den till dig själv? .

Att du håller med om det gör det inte till en sanning utan endast till en åsikt, vilka vetenskapliga grunder vilar denna "myt" på?

[Kristofer]

Ett mkt intressant ämne!

Till stor del håller jag med Algotezza i det han skriver.
Det går inte att älska andra utan att känna kärlek till sig själv...vart tror du den kärlek som du ska överföra på ngn annan kommer ifrån om du inte ens kan ge den till dig själv? .

Att du håller med om det gör det inte till en sanning utan endast till en åsikt, vilka vetenskapliga grunder vilar denna "myt" på?

Sant, det gör det inte till en sanning. Jag försökte dock motivera i mitt tidigare inlägg varför jag är av den åsikten. den här typen av frågeställningar besvaras bättre genom teori än vetenskap.
Hur kan du ge ngt som du saknar?

Jag ska motivera det bättre senare...hade just skrivit ett långt inlägg som försvann då jag plötsligt blev utloggad