BoS skrev:För vilket belopp i kronor skulle du gå över en spång som slumpmässigt släppte ner var femte i avgrunden? - Multiplicera med fem, så har du ett grovt mått på din egen bedömning av ditt människovärde.
När du mäter människovärde på det viset, tänker du dig då att ens människovärde är olika stort beroende på hur mycket pengar man har?
Det tycks vara en nödvändig utgångspunkt, om nu den summa man svarar på din fråga ska kunna säga något om ens människovärde. Olika människor kommer att, bland annat på grund av olika bra ekonomi, svara olika stor summa på din fråga, och anser sig alltså enligt din uppfattning därmed ha olika stort människovärde beroende på hur mycket pengar de har. Med tanke på att du senare tycks tro att man kan generalisera individers olika föreställningar om sina människovärden till ett allmänt mått på hur mycket en människa vilken som helst, typ genomsnittsmänniskan, är värd, tycks du alltså anse människovärdet, inte bara individers subjektiva uppfattning om sitt eget människovärde, utan även det objektiva människovärdet för varje människa, bero (bland annat) på hur mycket pengar hon har.
Ett problem, för din metod, är att man å ena sidan tenderar svara högre summa ju rikare man redan är, vilket då din metod gör att du uppfattar som att de rikare har högre människovärde än de fattiga - men att å andra sidan vissa kan ha mer pengar än andra på grund av de roffat åt sig med alla medel, för att de har just sådan usel moral som utmärker ett lågt människovärde snarare än ett högt (om nu olika människor alls kan ha olika högt människovärde). Ett problem med ditt generaliserande utifrån din mätmetod - d.v.s. när du resonerar vidare om folkblandningspolitikens negativa värde som om varje människa hade "det" värde "man" kommer fram till att "man" själv har, mätt i pengar, när "man" frågar sig själv vilket belopp "man" själv skulle svara på din fråga (som om "man" skulle vara en enda person eller åtminstone ge samma svar på din fråga som varje annan person skulle) - är att den paradoxalt tycks förutsätta både att olika människor har olika högt människovärde och att de inte inte har det. Om olika människor har olika högt människovärde, fungerar inte din generalisering. Och om alla människor har lika högt människovärde, måste du förklara hur det kommer sig att människor skulle svara så olika på din fråga som de faktiskt skulle, eller så får du berätta vilket eller vilka av svaren som skulle vara de(t) rätta, och varför just de(t) skulle vara de(t) rätta.
Jag är medveten om att du lägger in brasklappen "grovt" (du skriver: "...så har du ett grovt mått på din egen bedömning av ditt människovärde"), men det räcker inte; det kan fortfarande inte försvara den generalisering du därefter gör. Din mätmetod ger inte ens någon grov fingervisning om människors verkliga människovärde, av ovan nämnda skäl. Bara om vilka olika människovärden olika människor skulle anse sig ha om de tänkte efter enligt din metod. Vilket vore väldigt olika människovärden, och olika av helt andra skäl än vad som avgör hur stort människovärde människor verkligen har.
Människor sätter exempelvis värde inte bara på sin egen överlevnad utan även på hur det går för resten av världen. Och de gör det i olika hög grad. En del gör det knappt alls, andra gör det väldigt mycket. Människor är i olika hög grad beredda att offra sina liv för andra människors liv. Om jag vore ganska fattig, men lycklig, och trodde mig vara fullständigt inkapabel att bli rik under min livstid, men inte trodde att någon som helst rikedom skulle kunna höja min lyckonivå eller öka min livslängd med mer än 10%, skulle du enligt ditt sätt att tänka kanske förvänta dig att jag inte vore beredd att ta en 1/5 risk att dö, oavsett hur mycket pengar jag skulle få i de övriga 4/5 fallen. Men det skulle jag kanske - under förutsättning att jag skulle tro mig kunna förbättra världen så pass mycket med en viss summa pengar, till exempel en miljard kronor, att det väger tyngre än den förlust jag själv i genomsnitt gör på dealen. Med en miljard kronor kan man rädda väldigt många människoliv. Om samma omständigheter som ovan rådde, men med den enda skillnaden att jag vore en fullfjädrad egoist, skulle jag kanske inte för några pengar i världen ta en 1/5 risk att omedelbart dö. Skillnaden, mellan om jag är en fullfjädrad egoist eller inte, skulle alltså kunna betyda skillnaden mellan att jag svarar "en miljard" och att jag svarar "oändligt mycket pengar" på din fråga. Detta skulle felaktigt få mig att framstå - om man skulle tro på din metod som mätmetod för människovärde - som om jag tyckte mig ha oändligt mycket högre männisovärde om jag vore egoist än om jag vore altruist. Men vad skillnaden mellan mina svar skulle visa vore egentligen bara en skillnad i grad av egoism/altruism, inte någon skillnad i människovärde.
Dessutom blir det svårt att väga värdet av olika antal människoliv mot varandra om varje människoliv är oändligt mycket värt - om man tror på matematikerna som hävdar att 5x inte är större än x om x är en oändlig mängd (vilket jag utgår från att du gör). Därför är varje mätmetod som riskerar ge oändliga värden för vissa människor en dålig mätmetod (eller borde du logiskt sett anse den vara om du accepterar nämnda matematik). Om du tänkte dig att man, för att få fram genomsnittsmänniskans människovärde i pengar, ska dra ett genomsnitt av vad alla människor skulle svara på din fråga, skulle det strängt taget räcka med att en enda av jordens alla människor skulle (uppriktigt) svara att han tar en 1/5 risk att omedelbart dö om och endast om han i de övriga 4/5 fallen får oändligt mycket pengar (och så skulle säkert minst en människa svara), så måste denna oändlighet läggas samman med de övriga människornas svar innan summan divideras med antalet människor, och eftersom antalet människor är ändligt blir då kvoten en oändlig summa pengar, d.v.s. att varje människoliv är värt oändligt mycket pengar. Att en enda människa, genom att helt enkelt (uppriktigt) svara "oändligt mycket pengar" på din fråga, skulle kunna oändligfalt höja "människors människovärde" (syftande på alla människors människovärde), det visar hur ohållbar din mätmetod är (om du tänkt dig att den skulle visa det det verkar som att du tänkt dig att den skulle visa).
Dividera sedan de runt 100 årliga miljarderna folkblandningspolitiken kostar oss med denna siffra, så får du ett mått i antal årliga förspillda människoliv.
Det förutsätter:
1) att andra människors verkliga (snarare än av dem själva ansedda) människovärde är i grova drag i genomsnitt detsamma som det jag bedömer vara mitt eget människovärde, så att din generalisering, från den individbaserade människovärde-mätmetod du föreslår, till ett objektivt och för alla människor gällande människovärde, är rimlig.
2) att vi, om vi hade fått behålla de där 100 årliga miljarderna du pratar om, skulle ha lagt de pengarna på något som hade varit så pass mycket mer värdefullt (eller så pass mycket mindre värdelöst) att de, så som de nu används, verkligen kan sägas vara ett slöseri med (ungefär) alla de 100 miljarderna (och inte bara t.ex. 75 eller 50 eller 25 av dem) i jämförelse med vad de 100 miljarderna annars skulle ha lagts på.
Både 1 och 2 är högst tveksamma. Förresten är det oklart om man ska jämföra det nuvarande sättet att spendera/slösa bort de 100 miljarderna med vad de kunde ha lagts på, eller om man ska jämföra med vad de förmodligen skulle ha lagts på om de inte hade lagts på det de nu läggs på. Denna oklarhet talar ytterligare för att din mätmetod för individers människovärden inte bör generaliseras så som du försöker göra.
Motivet för att räkna kostnader i form av dödsoffer, är för att kunna mäta olika brott mot varandra, t ex terrorbrott mot folkblandningspolitik.
Det håller inte, av ovan nämnda skäl. Och ytterligare ett problem just med att beräkna hur oönskvärt ett givet terrorbrott är, är att det inte bara är de som omedelbart dör i det som drabbas hårt av det. Terrorbrott skrämmer många fler människor - och skapar därigenom mycket mer lidande - än vad de flesta andra saker som dödar (och som orsakar samma antal dödsfall) gör. Detta inte minst på grund av att media basunerar ut terrorbrotten så mycket mer än andra händelser som orsakar motsvarande antal ("förtidiga") dödsfall. Man kan fråga sig om inte media, genom sitt överdrivna fokuserande på terrorbrott (eller rättare sagt på omedelbart dödande våld i största allmänhet), skapar mer lidande, och även fler terrorbrott, än vad som skulle ha uppstått om media hade rapporterat om världens händelser i rimligare proportioner, d.v.s. mer i proportion till antalet människor som dör per händelse eller skede oavsett typ av händelse och oavsett hur kort eller lång tid "händelserna" tar (ett exempel på händelse som dödar väldigt många fler människor än terrorism men som nästan inte får något mediautrymme alls är de många välfärdssjukdomar som dödar människor onödigt tidigt). Om media bär en sådan skuld, bär medias konsumenter samma skuld; media skulle ju inte fokusera så oproportionellt mycket på terrorism om de inte blev belönade för det av sina konsumenter när de gjorde det, och bestraffade med sjunkande försäljning när de rapporterade mer balanserat och vettigt och proportionerligt om vad som försiggick i världen.
Motsvarande - att media ger felaktiga proportioner - gäller även folkblandningspolitiken i viss mån, men en stor skillnad (när det gäller Sverige) är att de flesta svenskar tydligen vill ha kvar folkblandningspolitiken, ett tecken på att de inte lider så mycket av den att den (i deras egna ögon) tycks försämra lycka-lidande-balansen i deras liv eller deras överlevnadsförutsättningar. Terrordåd, däremot, försämrar nog nästan alla människors lycka-lidande-balans och överlevnadsförutsättningar - i synnerhet om politikerna, vilket tyvärr ofta blivit fallet, svarar på terrordåden med idiotisk anti-terrorlagstiftning som bara kränker människors rättigheter utan att minska risken för nya terrordåd tillnärmelsevis så mycket som skulle krävas för att rättfärdiga dessa kränkningar.
Ytterligare en svaghet med din människovärdes-mätmetod:
Tänk dig en 25-årig människa i värsta fattigdom och slum, med svåra sjukdomar som han enkelt skulle kunna köpa botande medicin mot om han hade motsvarande 10.000 kronor, men som inte har de pengarna och inte heller några goda utsikter att någonsin lyckas skaffa sig dem. Anta att han på grund av dessa omständigheter bedömer sina chanser att överleva till sin 30-årsdag som endast 3/5. Och så plötsligt får han frågan: hur mycket pengar skulle han ta en 1/5 risk att omedelbart dö för? Han svar skulle bli motsvarande 10.000 kronor eller rentav mindre, eftersom han nog hellre tar en 1/5 risk att dö omedelbart (och med 4/5 få leva i förmodligen många årtionden till) än dör om max fem år med 3/5 sannolikhet (och med endast 2/5 få leva i kanske många årtionden till). Om din metod vore en bra metod för att få reda på hur mycket den genomsnittliga människan på jorden är värd, skulle genomsnittet av vad alla människor skulle svara för summor på din fråga vara detsamma oavsett hur mänsklighetens resurser (pengar m.m.) vore fördelade över människorna. Anta att resurserna vore helt jämnt fördelade. Nog skulle sagda genomsnitt då bli väldigt mycket högre än om exempelvis 90% av jordens människor bara ägde (resurser värda sammanlagt) 1 krona per skalle och resten av jordens resurser vore exakt jämnt fördelade över återstående 10% av jordens människor? Din mätmetod skulle alltså kunna ge en helt annan siffra (för genomsnittsmänniskans människovärde) om de befintliga resurserna vore fördelade på ett annat sätt över människorna än vad de nu råkar vara fördelade. Men hur skulle hur resurserna råkar vara fördelade kunna påverka hur stort människors människovärden är?
Det är för snävt att bara jämföra saker och ting i termer av antal släckta människoliv. Överlevnad är inte allt. Människors livskvalitet måste också finnas med i kalkylen. Samt, som sagt, vem det är som bedömer värdet av vems eller vilkas människoliv. Jag skulle tro att nästan varenda människa sätter mycket större värde (i pengar, med din metod) på sig själv än vad de flesta andra skulle sätta på honom. Hur mycket större värde man sätter på sig själv än vad andra skulle sätta på en själv varierar nog dessutom väldigt mycket från person till person. Därför fungerar inte din metod tillräckligt bra för att användas. Men den är ändå intressant som idé. Den kanske går att modifiera, så att den blir användbar?
