Det största samhällsproblemet

[PopJimmy]

Vårt största nuvarande samhällsmässiga problem är kapitalismens strävan är att producera produkter som genererar vinst i.o.m. att de tillfreställer en stor efterfrågan när också produkternas erfterfrågan når sin maximala potiential då produkterna skapar konstlade behov hos oss och vi beroendenden till produkterna. Det kulturella/sociala klimatet lär oss inte att känna oss säkra i oss själva eller i våran gemensamma miljö. Problemet grundar sig i den några hundra år gamla materiella och mekaniska världsbild vi matats med, då vi nu lägger överdriven betoning på objekt, objektivitet, värderingsfrihet och kvantitet. När idealet blir tillräckligt uppskruvat och klyftorna tillräckligt stora kommer även massorna, folket, som just nu är för upptagna att konsumera en inre trygghet, att börja inse att det finns mer bakom fasaden, att det finns ett djup bakom ytan och att yttre leendet och beteendet inte nödvändigtvis motsvarar den inre känslan. Människor kanske börjar inse att livet inte är en produkt fylld med strävan efter produkter. Insikten vi då kommer slås av är att livet i sig själv har ett egenvärde, och att det är gemenskapen och upplevelsen av livet som är grunden till all form av betydelse. Vi kommer att ändra perspektiv. Universum är då inte längre en produkt, en samling atomer producerade genom Big Bang och rymden inte längre är något långt borta som vi med våran strävan måste erövra, utan att rymden faktiskt är här, dansande mitt framför ögonen på oss, och att universum faktiskt är en fullt levande, utvecklande, komplex och rytmiskt pulserande spontan helhetsrörelse. Vi kommer att vakna ur våran egoistiska, konkurens- och målinriktade strävan och istället med förvåndning upptäcka, att den totala helhetsupplevelsen av universum faktiskt är universum och vi är universum och att vi alltid varit högst levande.

[hovnarr]

Ingen anledning till oro alltså. Eller?

Jag älskar ditt budskap för att det är så opolitiskt Jimmy! Alla politiska budskap bygger på hot och löften: "Nu går det snart åt helvete, men vi har lösningen!". Du konstaterar istället, varken tort eller fuktigt, att såhär kommer det gå. Jag håller med dig i din samhällssyn och gör s.a.s. samma bedömning av läget, men jag är lite nyfiken på om du tycker att detta borde få oss att agera på något sätt. Alltså:

1) ÄR det önskvärt att påskynda processen?
2) I så fall, HUR?

[lukas]

Tycker

[hovnarr]

Tycker att en naturvetare behövs, för att balansera det hela.

Jag är civ. ing. i bioteknik och Jimmy gör dataspel - vad ska man säga?

Jag gillar inte
. svart- vitt
. materiell - ickemateriell
. vänster - höger
. mjuka värden - hårda värden

Varför delar du då upp saker i mjukt och hårt, för att sedan förkasta det mjuka? Då vore det väl bättre att inte dela upp alls, eller åtminstone erkänna att både det mjuka och hårda är nödvändigt. När jag läser din lista ser jag dock ett annat mönster än hårt/mjukt, nämligen KVALITET/KVANTITET. Detta nämner PopJimmy också:

Problemet grundar sig i den några hundra år gamla materiella och mekaniska världsbild vi matats med, då vi nu lägger överdriven betoning på objekt, objektivitet, värderingsfrihet och kvantitet.

Titta på din lista igen. Den är gjord på formen [adjektiv + substanstiv], t.ex. "fler mjuka texter". Jag tror adjektiven är det centrala - inte substantiven! Jag ska visa det genom att byta plats på substantiven och låta adjektiven stå kvar (i möjligaste mån) och trots det inte ändra innebörden! Såhär:

Det som förbättrar vår tillvaro är INTE:

. Fler diagnosverktyg vid våra sjuhus
. Mer personal
. Andra arbetsmetoder
. Fler bilar
. Fler lägenheter/hus
. Andra analysverktyg
. Mer kunskap

Det som förbättrar vår tillvaro ÄR:

. Bättre texter
. Bättre politiska debatter
. Fokusering på lösning istället för problem
. Kortare sjukhusköer
. Renare luft
. Lägre energiförbrukning

Instämmer du? Det som förbättrar är alltså det som tillför ökad kvalitet och inte kvantitet! Det ligger i själva ordet "förbättra", men så många tar ändå fel på kvalitet och kvantitet att det inte är klokt. Mer prat gör ingen glad, men bättre prat - som leder till handling och insikter - det är bra, det.

[lukas]

I brist

[PopJimmy]

Jag gillar inte
. svart- vitt
. materiell - ickemateriell
. vänster - höger
. mjuka värden - hårda värden

Jag får lite av en känslan att du lite svart på vitt upplever att jag försöker dela in saker lite svart på vitt. Jag vet inte om det är så du upplever det, men jag ska bara klargöra med att säga att jag upplever alltid problem som väldigt komplexa.

Det som förbättrar vår tillvaro ÄR:

. Bättre diagnosverktyg vid våra sjuhus
Bättre utbidad personal
Bättre arbetsmetoder
. Renare/ säkrare bilar
. Bättre lägenheter/hus
. Bättre analysverktyg
. Bättre kunskap

Problemet med vårat sätt att se på saker är att vi i vårat, s.k. "objekt perspektiv" uppfattar och stannar vid medlet som målet.

Det vi tror vi vill ha är säkrare bilar, men som många vet så är det inte säkert att åka bil, bara för att man har en säker bil. Det är känslan av att åka i en säker bil vi vill åt. Faktum är att det är det all marknadsföring går ut på: att skapa associationer mellan känslor med produkter. Men dumma som vi konsumenter i dagens samhälle är, så tror vi att bättre produkter är målet (inte medlet) för att göra oss lyckligare.

Vi blir inte lyckligare av bättre produkter, men bättre produkter kan vara bättre medel med att uppnå våra mål.

Bättre analysverktyg borde som sagt inte vara ett slutgiltigt mål, naturligtvis ska vi inte glömma bort att utveckla analysverktyg, men det tar inte slut där. För att ett exempel: Nu när vi har vårat objektiva, värderingsfria perspektiv så kan vi lätt avgöra vad som är ett bra respektive dåligt medel för att nå ett mål, men! vi i vårat samhälle stannar där - i värderingsfriheten bland alla medel - produkter. Hela poängen jag försöker föra fram här är: Nu när vi har utvecklat alla medel, så kan vi äntligen börja fokusera på målet. Vi kan alltså med bra värderingsfria analysverktyg kanske analysera fram en bra värderingsgrund. Det gör vi inte nu, vi har medlet som våran slutstation - värderingsfria verktyg, och detta får alla moraliska/kulturella regler att kollapsa.

Det finns i min värld inget som heter "bättre kunskap", det finns kunskap, och den kan användas i bra eller sämre syften i förhållande till våran värderingsgrund.

Flera av dessa personer med mjuka värderingar Ogillade DATORER och MOBILTELEFONER.
Numera skriver/ talar dessa personer minst lika mycket på datorer/mobiltelefoner.
De som inte gillar datorer, kan kasta ut DATORERNA
De som inte gillar MOBILTELEFONER, behöver inte använda dem.
Det är lätt att hylla de mjuka värden, om någon annan fixar det andra (datorer, mobiltelefoner, magnetkameror, analysverktyg, m.m), då är det lätt att tycka det ena och det andra gulliga, samt skylla sitt missnöje på andra.
Släng ut din dator, mobiltelefon, m.m. och LEV som du LÄR i stället

Jag förstår inte vem du pratar om. Syftar du på mig? Varför har du svart på vitt fått för dig att jag inte vill ha datorer eller mobiltelefoner? Visserligen tycker jag att TV är skit, men det är bara för att mitt mål med datorer och mobiltelefoner är tvåvägs kommunikation, TV erbjuder bara envägs kommunikation - propaganda/hjärntvätt i kombination med billig underhållning. Jag har inte problem att underhålla mig själv, jag vill helt enkelt inte bli helt passiviserad av TV:n. Du kanske är en människa med "hårda värden" som du kallar det - och visst, om dyrare bilar och fler mobiltelefoner gör dig lycklig, så är det helt okej för mig.

Jag upplever mig inte som en person med "mjuka värden" som du kallar det. Jag upplever mig som en person som försöker vara handlingskraftig och hitta roten till problem, eftersom jag upplever att problemen existerar. Jag försöker inte skapa problem, men jag försöker inte heller ge lösningar på ytliga problem. Jag vill bara att vi tillsammans ska hitta ett bättre sätt att leva på, eftersom jag upplever att människor mår dåligt bakom ytan.

Ingen anledning till oro alltså. Eller?

Jag älskar ditt budskap för att det är så opolitiskt Jimmy! Alla politiska budskap bygger på hot och löften: "Nu går det snart åt helvete, men vi har lösningen!". Du konstaterar istället, varken tort eller fuktigt, att såhär kommer det gå. Jag håller med dig i din samhällssyn och gör s.a.s. samma bedömning av läget, men jag är lite nyfiken på om du tycker att detta borde få oss att agera på något sätt. Alltså:

1) ÄR det önskvärt att påskynda processen?
2) I så fall, HUR?

Jag tror ärligt talat att processen inte går att påskynda så överdrivet mycket. Vi som är medvetna om problemen kan i.o.f.s. börja lägga en framtida grund som resten kan stå på när perspektivskiftet blir ett faktum. Men jag säger inte att vi ska ge upp - det jag säger att "revolutionen", eller snarare "evolutionen" kommer att komma naturligt. Insikten i livets och upplevelsen av livets egenvärde kan bara fås genom ett långt tvivel och ett långvarit lidande - som massorna ännu inte upplevt, men efter att lidandet transcenderas så kommer då livets egenvärde kvarstår som den enda absoluta måttstocken i ruinerna av alla tidigare slaggvärderingar. Och insikten om livet som enda måttstock föder också modet och styrkan att kämpa för det vi i vårat samvete är rätt. Genom lidandet blir vårat samvete destillerat från ytliga värderingar och tillslut återstår bara egenvärdet för livet, och denna insikt föder den spontana empatin som är bortom gott och ont.

[Lars]

PopJimmy:

Jag har gjort många liknande iakttagningar, och jag håller med dig i mångt och mycket om vad du säger. Jag vill heller inte bli passiviserad av "Vänner" på Kanal 5, och förstår helheten i ditt resonemang på mitt eget sätt.

Dock tycker jag att reduktionism av det här slaget kan vara lite magstarkt. Att påstå att vi människor (!) blir hjärntvättade varje dag och inte har någon aning om vad vi egentligen bör göra, verkar endast vara en stiliserad bild av den värsta sorten på andra kanten. Förstår du vad jag menar? Du målar upp en bild av en människa som lever i ett tankemönster som är så otroligt präglat av massmedia och storföretag. Denna bild tror jag inte finns.

Människor värderar kärlek, respekt, social samhörighet och generositet mycket högre än ting, tror jag. Det är min upplevelse i alla fall.

Men för att återgå till själva resonemanget: Hur gör du för att praktisera det teoretiska?

[PopJimmy]

PopJimmy:

Jag har gjort många liknande iakttagningar, och jag håller med dig i mångt och mycket om vad du säger. Jag vill heller inte bli passiviserad av "Vänner" på Kanal 5, och förstår helheten i ditt resonemang på mitt eget sätt.

Dock tycker jag att reduktionism av det här slaget kan vara lite magstarkt.

Visst är mitt inlägg kanske överdrivet, men det jag försöker göra är att förstora problemet för att göra det tydligt. Jag tycker naturligtvis inte heller att TV:n i sig själv är något dåligt.

Att påstå att vi människor (!) blir hjärntvättade varje dag och inte har någon aning om vad vi egentligen bör göra, verkar endast vara en stiliserad bild av den värsta sorten på andra kanten.

Jag syftar naturligtvis på reklamen. Du tycker alltså inte att mycket av våra värderingar blir formade av reklamen? Vem är det som sätter idealen i vårat samhälle egentligen? Är det inte främst våra medier som är styrda av privata ekonomiska intressen? Vilka andra stora bidragande vardagliga faktorer är det som påverkar oss? Naturligtvis påverkar allting vi upplever våra värderingar. Men jag pratar här om organiserad påverkan.

Förstår du vad jag menar? Du målar upp en bild av en människa som lever i ett tankemönster som är så otroligt präglat av massmedia och storföretag. Denna bild tror jag inte finns.

Jag tror att en stor del av "massorna" faktiskt blir präglade. Vad är det du inte håller med i? Kan du inte vara mer konkret?

Människor värderar kärlek, respekt, social samhörighet och generositet mycket högre än ting, tror jag. Det är min upplevelse i alla fall.

Inte i samhällsmässiga sociala sammanhang. I privata sammanhang är det naturligtvis så att vi värderar dessa faktorer, men titta på politiken: det handlar inte om generosistet, respekt, social samhörighet i första hand. Naturligtvis finns det undantag, men jag pratar om det allmänna kyliga klimatet som bottnar i våran värderingslöshet/värderingsfrihet. Det är de primala känslorna för överlevnad som styr: rädsla, säkerhet, känsla av kontroll och makt, och inte högre känslor för ett gott levande tillsammans.

Men för att återgå till själva resonemanget: Hur gör du för att praktisera det teoretiska?

Det går inte att praktisera. Problemet grundar sig i människans bristande insikt i sina egna värderingar och sitt egna känslorliv. Människor handlar till stor del "irrationellt" i den bemärkelsen att deras beteende till större delen består av en samverkan av mellan många olika omedvetna, sammanvävda faktorer i komplexa nätverk alltså omedvetna (och dels även delvis medvetna) faktorer som värderingar, idéer och intryck. Naturligtvis är människor handlande alltid "rationellt" i den bemärkelsen att allting grundar sig från deras inre världuppfattning, som lyder under logikens lagar utifrån den totala samlingen av alla deras upplevda intryck. Men vi människorna är helt enkelt inte tillräckligt självmedvetna, vi förstår helt enkelt inte innebörden av de grundläggande karaktärsdragen för mänskligt och icke-mänskligt liv och levande.

[laotzu]

Vi har diskuterat detta tidigare, så Du vet vad jag tycker. (Individen.) Men i dag vill jag vara med och leka; hoppas Du ursäktar.

I dag lever vi, här i Sverige, i ett demokratiskt land. Samhället erbjuder vissa valmöjligheter, vilka dessvärre inte alltid dem bästa. Här har Du ett val som kanske inte är det bästa:

Det kulturella/sociala klimatet lär oss inte att känna oss säkra i oss själva eller i våran gemensamma miljö. [Känns Dig inte säker i Dig själv eller i den miljö Du delar med andra.]

Men med demokratin kommer också något annat, friheten att välja. Som medborgare i vårt samhälle har Du alltså rättigheten att göra ett val; Du kan välja något annat, som inte tillhandahålls av samhället: något Du skapar själv. Kort och gott: Du har friheten att vara kreativ.

Vårt största nuvarande samhällsmässiga problem är kapitalismens strävan är att producera produkter som genererar vinst i.o.m. att de tillfreställer en stor efterfrågan när också produkternas erfterfrågan når sin maximala potiential då produkterna skapar konstlade behov hos oss och vi beroendenden till produkterna.

Det kapitalisterna gör är alltså att de använder friheten att vara kreativa. De skapar något helt nytt, någon som ingen tidigare har förstått att de behöver. Om sedan folk inser vilken superpryl det är, att dem helt enkelt inte kan leva utan den, så säljer den. Om det istället blir tvärtom, att ingen bryr sig, så var ju det tråkigt för företaget och de som investerat i det.

Du verkar anse att den livsåskådning som samhället erbjuder inte är den bästa. Men, i egenskap av att vara medborgare i det här samhället har Du självklart rätten att välja någonting annat, något som samhället inte erbjuder; att vara kreativ; att skapa Din egen livsåskådning:

... livet i sig själv har ett egenvärde, och att det är gemenskapen och upplevelsen av livet som är grunden till all form av betydelse. Vi kommer att ändra perspektiv. Universum är då inte längre en produkt, en samling atomer producerade genom Big Bang och rymden inte längre är något långt borta som vi med våran strävan måste erövra, utan att rymden faktiskt är här, dansande mitt framför ögonen på oss, och att universum faktiskt är en fullt levande, utvecklande, komplex och rytmiskt pulserande spontan helhetsrörelse. Vi kommer att vakna ur våran egoistiska, konkurens- och målinriktade strävan och istället med förvåndning upptäcka, att den totala helhetsupplevelsen av universum faktiskt är universum och vi är universum och att vi alltid varit högst levande.

Så gör Du det. Men Du gör inte som kapitalisterna, Du tar inte betalt för den. Tvärtom, Du ger bort den gratis på Internet! Ditt erbjudande, en produkt av Din kreativitet, spelar nu på samma marknad som allt annat i vårt samhälle.

Kanske kommer folk att älska den, inse att man inte kan leva som de gjort tidigare, börja leva efter den. Eller inte. De har ju sitt val att göra och nu finns det ytterligare en valmöjlighet för dem som vill: PopJimmys livsåskådning. Men precis som Du har även de rätt att istället, om så önskas, välja någon av de andra valmöjligheterna eller skapa något helt eget...

(Vad vi vet är att en kommer att leva efter Din livsåskådning och det är Du.)

Med förhoppning att Vägen kantras av god hälsa och medgång,
Gustaf

[Lars]

PJ:

Hoppas du inte tog illa upp med mitt inlägg, uytan jag försöker mer öppna upp diskussionen och tillföra ett perspektiv. Inget illa ment.

Det är sant det du säger, men man måste vara försiktig när man talar om "massorna" och tar stora anspråk. 1000 människor är 1000 olika världsbilder. Det får man inte glömma. Att dessa i mer eller mindre utsträckning blir påverkade av reklam är också ett faktum.

Har också funderat rätt kraftigt på den kulturella likritning som ökar i vårat samhälle i samband med en ökad globalisering. Det är bara det att jag mest ser denna globalisering som ett redskap som både kan brukas och missbrukas. Att valfriheterna angående hamburgare minskar är jag medveten om, men jag tror ändå att många människor kan göra skillnad på vad som visas i en ruta, och vad som egentligen försiggår. Tror de flesta människorna är medvetna om att livet inte handlar om att vinna någon slags lopp i en stressad kapplöpning.

I en värderande värld finns det alltid en positiv aspekt av problemet. Tror det handlar om att se och ta vara på just den.

Jag håller också med dig om att många handlar utifrån socialt präglade irrationella betingningar, så så långt är jag med. Men varje tanke är ett mönster. Så att projicera känslor i en vision om framtiden är också irrationellt. Politiken är också irrationell, men många människor är heller inte intresserade utan väljer att inte ta del av den.

God natt!

[PopJimmy]

Vi har diskuterat detta tidigare, så Du vet vad jag tycker. (Individen.) Men i dag vill jag vara med och leka; hoppas Du ursäktar.

Det är helt okej.

Det kulturella/sociala klimatet lär oss inte att känna oss säkra i oss själva eller i våran gemensamma miljö. [Känns Dig inte säker i Dig själv eller i den miljö Du delar med andra.]

Men med demokratin kommer också något annat, friheten att välja. Som medborgare i vårt samhälle har Du alltså rättigheten att göra ett val; Du kan välja något annat, som inte tillhandahålls av samhället: något Du skapar själv. Kort och gott: Du har friheten att vara kreativ.

Jag förstår inte riktigt vad du försöker peka på. Det jag försökte konstatera med denna mening var att jag upplever det som att vi i våran kultur inte bryr oss om att försöka förstå oss på vårat egna och varandras känsloliv, och att jag upplever att den enda rimliga anledningen till att vi inte försöker förså måste vara att vi helt enkelt inte är medvetna om att det är möjligt. Jag upplever även att det skulle gagna hela samhället om vi lärde oss att förstå oss på vårat egna känsloliv. Hur menar du att frihet att välja och göra val och vara kreativ? Nu jar jag även min frihet med att göra ett val att med min kreativitet försöka peka på problem som jag upplever är gemensamma för de flesta av oss människor i våran kultur.

Du har nog rätt, jag bryr mig för mycket om andra människor. Jag borde vara mer kreativ och försöka se människor som medel istället, det ligger kanske mer i tiden. Eller så är det kanske så att jag egentligen inte bryr mig om andra människor, jag kanske bara tror att jag gör det för att känna mig som en bättre, mer alturistisk människa, fast jag egentligen inte är det.

Det kapitalisterna gör är alltså att de använder friheten att vara kreativa. De skapar något helt nytt, någon som ingen tidigare har förstått att de behöver. Om sedan folk inser vilken superpryl det är, att dem helt enkelt inte kan leva utan den, så säljer den. Om det istället blir tvärtom, att ingen bryr sig, så var ju det tråkigt för företaget och de som investerat i det.

Jag har faktiskt funderat på att starta en sekt. Men jag har ännu inte bestämt mig om jag bara ska hjärntvätta mina medlemma att betala dyra pengar för ett hemsnickat meningsystem, eller om vi ska göra en gemensam attack mot SE Banken. Går det inte så bra med sektorganiserandet har jag funderat på att välja att skjuta mig själv i huvudet, jag har ännu inte kommit på något mera kreativt val.

Du verkar anse att den livsåskådning som samhället erbjuder inte är den bästa. Men, i egenskap av att vara medborgare i det här samhället har Du självklart rätten att välja någonting annat, något som samhället inte erbjuder; att vara kreativ; att skapa Din egen livsåskådning:

Det har du nog rätt i.

Så gör Du det. Men Du gör inte som kapitalisterna, Du tar inte betalt för den. Tvärtom, Du ger bort den gratis på Internet! Ditt erbjudande, en produkt av Din kreativitet, spelar nu på samma marknad som allt annat i vårt samhälle.

Jag annamar i.o.f.s. inte marknadstänket. Jag försöker bara ventilera inre tankar för att inte bli sinnessjuk.

Kanske kommer folk att älska den, inse att man inte kan leva som de gjort tidigare, börja leva efter den. Eller inte. De har ju sitt val att göra och nu finns det ytterligare en valmöjlighet för dem som vill: PopJimmys livsåskådning. Men precis som Du har även de rätt att istället, om så önskas, välja någon av de andra valmöjligheterna eller skapa något helt eget...

Ja, det finns mycket att välja på i detta multikulturella samhälle, säg, är det därför jag är så förvirrad?

[PopJimmy]

PJ:

Hoppas du inte tog illa upp med mitt inlägg, uytan jag försöker mer öppna upp diskussionen och tillföra ett perspektiv. Inget illa ment.

Det är lungt. Jag blir inte arg på människor. I måndags blev jag utsparkad av min flickvänn, och då menar jag bokstavligen att hon sparkade mig ut. Det efter att hon slängt ut mina väskor i snön, ungefär precis som i en romantisk komedi. Jag kan även tilläga med att hon har tränat kung-fu i kina i ett halvår. Efter hon sparkat ut mig ur huset började hon bli ännu mera aggressiv och slog mig också. Hon missade dock eftersom jag tränat karate. Men jag blev inte alls arg på henne, även fast jag inte gjort henne något utan att hon bara har ett smärre problem med sitt humör, möjligtvis även med sitt egna känsloliv, möjligtvis. Jag blir inte arg på människor helt enkelt.

Jag fick insikter om att jag faktiskt projicerar samhällsproblem utifrån egna uppförstorade problem. Det kanske inte ens existerar något "samhällsproblem" nu när jag tänker efter. Jag har nog skapat alla problem själv. Att andra människor mår dåligt är inte mitt problem längre, det helt enkelt deras egna. Jag skiter ärligt talat i hela mänskligheten. Det är ingen som bryr sig om mig, varför ska jag bry mig om andra? Jag har försökt bry mig, men det är bara egoism förklädd i altruism.

Slutsats: Tanken om att samhällsproblem skulle existera utanför en individs personliga projicerade problem är i sig själv helt befängd. Trafikolyckor är bra eftersom de minskar överpopulationen. Likaså miljöförstöring.

Nu är jag totalt likgiltig inför mänsklighetens undergång, ja det är till och med så att jag ser fram emot våran undergång. Blir det ingen undergång ser jag det bara som ett plus i kanten.

Tack för att ni kommit med bra synpunkter, jag känner mig väldigt lättad eftersom bitar av mitt ego och min egoism (falsk altruism) nyss ramlat av. Allt jag ser och hör blev så mycket vackrare.
Jag har just nu inget mer att tillägga i tråden, och avslutar därför med ett lösryckt Ken Wilber citat och ett skrik av lössläppt ängslan och ångest.

The general idea is that cultural evolution and individual development go hand in hand. Societies tend to foster individual development up to their normal level and hinder development beyond it and there is a relatively close correlation between an individual's expectable psychological development and a culture's "developmental center of gravity".

JJJAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGHHHHHHHH!!!

[Makterna]

Det största samhällsproblemet är att de som intresserar sig för politik, väljer politik efter vilken image den ger dem, snarare än att välja den politik som de tycker verka vara bäst för världen.

Exempel: Titta på mig, jag har långt hår fast att mina superreligiösa föräldrar sa att det var syndigt! Nu ska jag tända en cigg och se svårmodig ut... Nej, en BRAJA ska jag tända! Fan vad loss jag är egentligen! Hmm, och så ska jag gilla KOMMUNISM, det är ju helt vrickat fast ändå så säger dom att dom stödjer dom svaga och det verkar ju samtidigt bra! Hmm, skulle jag se snygg ut i den röda stjärnan tro? Ja det här konceptet måste jag ju köpa, då kan jag hänga med det där gänget som lyssnar på Kent, dom verkar sköna, sitter på caféer och pratar med varann, vad mysigt. Då blir jag som dom. Okej nu ska vi se hur man börjar, okej, jag börjar med att skaffa ett par John Lennon-glasögon, rapa lite och skrika nåt om personer jag är avundsjuk på! Haha, fan, alla kommer glo på mig, vad ballt!

[hovnarr]

PopJimmy! Jag fick mig ett gott och medlidsamt skratt av din berättelse. Rent egoistiskt måste jag avråda dig från att skjuta dig i huvet. Dels skulle vetskapen om ditt självmord få mig att må väldigt dåligt (not that you care!) men framförallt skulle jag sakna dina inlägg.

Annars tycker jag laotzus inlägg var mycket tänkvärt: Du kan skapa vad du vill. När man verkligen låtit denna möjlighet drabba en och skaka ens grundvalar är så bara problemet: vad ska jag skapa? Råna en bank, starta en sekt eller skjuta mig i huvet. När världen blivit genomskinlig verkar alla alternativ, från ett strikt analytiskt perspektiv, lika bra. Så, ska man kasta tärning då? Eller finns det ett alternativ, en förädlingsmöjlighet för viljan?

I'd like to think so...

[archaxe]

Du är rolig, PJ. Jag gillar dig. Jag ser helst att du undviker skallskottet, då jag - liksom hovis och många fler - gärna ser att du fortsätter skriva på forumet. Skulle du ändå välja att begå självmord men söker mer kreativa alternativ, kolla här.