Vad tycker du är mest intressant? Och varför?
Personligen är jag feg och sätter ett x på båda två..
Om någon istället är intresserad av österländsk filosofi, så motivera vad som är intressant och gärna vilka likheter och skillnader som finns mellan österländsk och västerländsk filosofi.
Tillägg: Självklart så får du gärna också motivera varför du anser den koninentala eller den analytiska filosofin vara intressantast...
Analytisk eller kontinental filosofi, eller båda?
Moderator: Moderatorgruppen
Analytisk eller kontinental filosofi, eller båda?
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Tja vi kan ju börja med att konstatera att mycket att den kontinentala filosofins rötter har sitt ursprung i österländsk filosfi och då pratar vi t.ex. om Schopenhauers koppling till Buddhism. Men även Taoism har influerat t.ex. Heidegger har jag hört iaf.
Om du frågar mig varför jag högst personligen finner den österländska mer intressant (även fast jag senaste året mer och mer börjat intressera mig för både analytisk och kontinental, men främst kontinental) så skulle jag nog säga att av allt vad nu österlänsk filosofi råkar vara så tycks guldkornen vara lite mindre fokuserade på traslation och har större fokusering på transformation. Det finns ett resonemang bakom detta, men jag tar det väldigt kortfattat här:
(Såhär uppfattar jag det:) Rent kortfattat så handlar analytisk filosofi om språket, objekt och objektens egenskaper och identiteter. Medans kontinental filosofi handlar mer om upplevelse, subjekt och subjektets karaktär. Naturligtvis finns det säkert folk som inte gåller med.
Sen finns det naturligtvis även människor som avfärdar subjekt/objekt distinktionen, men jag tror de flesta kan vara överens om att ordet "bil" och bilen i mitt garage, alltså inte är samma sak och att jag dessutom inte är någon av dessa. Guldkornen av österländsk filosofi handlar om hur vi kan uppleva den renaste formen av subjektivitet (utan objekt) och om hur vi människor kan förändra vårat perspektiv på livet genom att göra oss av med de tvångmässiga språkmekanismer (när våran kognitiva apparat blir tillräckligt komplex) och som vi använder oss av för att identifiera oss med specifika identiteter (objekt) i vårat "upplevelsefält" eller "medvetandeström", och dessa språkmekanismer använder vi oss alltså också av för att skapa meningar i våra upplevelser, och vi kommer också alltid att vara totalt medvetna om att och varför vi gör det. Upphör dessa impuliva språkmekanismer eller "tankar" så slutar vi ifrågasätta det vi upplever och blir inte längre förvirrade eller rädda inför (och avfärdar) det vi upplever, men vi kommer forfarande att kunna skapa meningar av upplevelser, men vi är helt enkelt totalt öppna inför att vi aldrig kan veta något med säkerhet. Tanken om säkerhet behövs bara när vi upplever att det finns något att försvara, och när vi inte identifierar oss med något, har vi inget vi behöver försvara och vi behöver inte heller längre hetsa upp oss p.g.a. av okontrollerbara impulsiva tankar som alltid annars försöker försvara det vi identifierar oss med. Poängen med att sluta identifiera sig med objekt är att vi når tillståndet då vi upplever ren subjektivitet (läs GUD) och då finns det ingen splittring mellan subjekt och objekt och alltså inte längre någon förvirring eller identitetsproblem hos människan. Naturligtvis finns det även människor som tycker allt detta jag försöker uttrycka bara är skitsnack, men jag tror att de flesta som avfärdar helt enkelt inte förstår meningen med det jag försöker säga, så det får helt enkelt stå för dem. Sen finns det naturligtvis kollosalt mycket skitsnack som utger sig för att vara autentisk "andlighet" och kallar sig "new-age" eller något annat fånigt namn (och som egentligen är mycket subtil form egoism) , men så är det. Precis som att vetenskapen inte undkommer pseudovetenskaper.
Att folk är intressanta av kontinental filosofi tycks för mig bero på att de ofta "mått dåligt". Samma sak med österländsk filosofi. De som är intresserade av analytisk filsofi är kanske mer inriktade på kunskap (än oss andra som vill må mindre dåligt). Observera att detta bara är mina högst personliga generaliseringar och spekulationer. Det finns naturligtvis fall som inte alls går att applicera på detta. Men jag pratar om mina uppfattningar om och i stora drag.
Detta är bara mina högst personliga, små, små observationer som kan vara HELT uppåtväggarna galna. Jag är ju trots allt inte speciellt insatt i nån av dessa saker, så jag borde egentligen håll munnen stängd. Men jag kan helt enkelt inte hålla mig från att repetera vad andra har sagt och var jag har upplevt. Jag blir sinnessjuk annars (eller snarare sinnetssjuk). Tack och adjö.
Om du frågar mig varför jag högst personligen finner den österländska mer intressant (även fast jag senaste året mer och mer börjat intressera mig för både analytisk och kontinental, men främst kontinental) så skulle jag nog säga att av allt vad nu österlänsk filosofi råkar vara så tycks guldkornen vara lite mindre fokuserade på traslation och har större fokusering på transformation. Det finns ett resonemang bakom detta, men jag tar det väldigt kortfattat här:
With translation, the self is simply given a new way to think or feel about reality. The self is given a new belief, perhaps holistic instead of atomistic, perhaps forgiveness instead of blame, perhaps relational instead of analytic. The self learn to translate its world and its being in terms of this new belief or new language or new paradigm, and this new and enchanting translation acts, at least temporarily, to alleviate or diminish the terror in the heart of the separate self.
But with transformation, the very process of translation is itself challanged, witnessed, undermined, and eventually dismantled. With typical translation, the self (or subject) is given a new way to think about the world (or objects); but the radical transformation, the self itself is inquired into, looked into, grabbed by its throat and literally throttled to death.
(Såhär uppfattar jag det:) Rent kortfattat så handlar analytisk filosofi om språket, objekt och objektens egenskaper och identiteter. Medans kontinental filosofi handlar mer om upplevelse, subjekt och subjektets karaktär. Naturligtvis finns det säkert folk som inte gåller med.
Sen finns det naturligtvis även människor som avfärdar subjekt/objekt distinktionen, men jag tror de flesta kan vara överens om att ordet "bil" och bilen i mitt garage, alltså inte är samma sak och att jag dessutom inte är någon av dessa. Guldkornen av österländsk filosofi handlar om hur vi kan uppleva den renaste formen av subjektivitet (utan objekt) och om hur vi människor kan förändra vårat perspektiv på livet genom att göra oss av med de tvångmässiga språkmekanismer (när våran kognitiva apparat blir tillräckligt komplex) och som vi använder oss av för att identifiera oss med specifika identiteter (objekt) i vårat "upplevelsefält" eller "medvetandeström", och dessa språkmekanismer använder vi oss alltså också av för att skapa meningar i våra upplevelser, och vi kommer också alltid att vara totalt medvetna om att och varför vi gör det. Upphör dessa impuliva språkmekanismer eller "tankar" så slutar vi ifrågasätta det vi upplever och blir inte längre förvirrade eller rädda inför (och avfärdar) det vi upplever, men vi kommer forfarande att kunna skapa meningar av upplevelser, men vi är helt enkelt totalt öppna inför att vi aldrig kan veta något med säkerhet. Tanken om säkerhet behövs bara när vi upplever att det finns något att försvara, och när vi inte identifierar oss med något, har vi inget vi behöver försvara och vi behöver inte heller längre hetsa upp oss p.g.a. av okontrollerbara impulsiva tankar som alltid annars försöker försvara det vi identifierar oss med. Poängen med att sluta identifiera sig med objekt är att vi når tillståndet då vi upplever ren subjektivitet (läs GUD) och då finns det ingen splittring mellan subjekt och objekt och alltså inte längre någon förvirring eller identitetsproblem hos människan. Naturligtvis finns det även människor som tycker allt detta jag försöker uttrycka bara är skitsnack, men jag tror att de flesta som avfärdar helt enkelt inte förstår meningen med det jag försöker säga, så det får helt enkelt stå för dem. Sen finns det naturligtvis kollosalt mycket skitsnack som utger sig för att vara autentisk "andlighet" och kallar sig "new-age" eller något annat fånigt namn (och som egentligen är mycket subtil form egoism) , men så är det. Precis som att vetenskapen inte undkommer pseudovetenskaper.
Att folk är intressanta av kontinental filosofi tycks för mig bero på att de ofta "mått dåligt". Samma sak med österländsk filosofi. De som är intresserade av analytisk filsofi är kanske mer inriktade på kunskap (än oss andra som vill må mindre dåligt). Observera att detta bara är mina högst personliga generaliseringar och spekulationer. Det finns naturligtvis fall som inte alls går att applicera på detta. Men jag pratar om mina uppfattningar om och i stora drag.
Detta är bara mina högst personliga, små, små observationer som kan vara HELT uppåtväggarna galna. Jag är ju trots allt inte speciellt insatt i nån av dessa saker, så jag borde egentligen håll munnen stängd. Men jag kan helt enkelt inte hålla mig från att repetera vad andra har sagt och var jag har upplevt. Jag blir sinnessjuk annars (eller snarare sinnetssjuk). Tack och adjö.
PopJimmy
Nejdå det var intressant! Sedan så är det bara bra om någon kommer och har en annan åsikt, kan man argumentera för sin sak så brukar man ju lära sig mera. Och det är ju inte fel!
Sedan så tror jag inte du är sämre insatt än någon annan på forumet, om det nu inte är så att alla har läst filosofi i många många år eller är professor eller har har doktorerat, och det tror jag inte. Även om det kanske gömmer sig någbra yrkesfilosofer bland alla roliga namn. Sedan så är väl filosofi ett sådant ämne som man faktiskt inte behöver vara "expert" utan man kan ställa frågor och ha synpunkter som för andra verkar vara "galna" Faktum är väl att tänka lite "galet" eller annorlunda bara berikar filsoofin. Ialla fall om man kan komma med hållbara och relevanta argument.
Vi får väl se om någon har en annan åsikt.
Detta är bara mina högst personliga, små, små observationer som kan vara HELT uppåtväggarna galna. Jag är ju trots allt inte speciellt insatt i nån av dessa saker, så jag borde egentligen håll munnen stängd.
Nejdå det var intressant! Sedan så är det bara bra om någon kommer och har en annan åsikt, kan man argumentera för sin sak så brukar man ju lära sig mera. Och det är ju inte fel!
Sedan så tror jag inte du är sämre insatt än någon annan på forumet, om det nu inte är så att alla har läst filosofi i många många år eller är professor eller har har doktorerat, och det tror jag inte. Även om det kanske gömmer sig någbra yrkesfilosofer bland alla roliga namn. Sedan så är väl filosofi ett sådant ämne som man faktiskt inte behöver vara "expert" utan man kan ställa frågor och ha synpunkter som för andra verkar vara "galna" Faktum är väl att tänka lite "galet" eller annorlunda bara berikar filsoofin. Ialla fall om man kan komma med hållbara och relevanta argument.
Vi får väl se om någon har en annan åsikt.
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Jag valde analytisk filosofi.
Vad är då skillnaden? Det kan vara svårt att säga. Både analytisk och kontinental filosofi rymmer flera olika riktningar. Det ligger något i att den analytiska filosofin är mer "objektfokuserad" medan den kontinentala är mer "subjektfokuserad". Den analytiska filosofin använder sig ofta av formella metoder (logik, sannolikhetsteori etc) och strävar efter en hög grad av precision.
Den kontinentala filosofin försöker mera att fånga den mänskliga upplevelsen, eller vad det innebär att vara människa. Kontinentala filosofer anklagas ibland av analytiker för att vara "flummiga" eller "ovetenskapliga"; kontinentala filosofer kan å andra sidan anklaga analytiska filosofer för att vara "torra" och "dogmatiska" och missa "det väsentliga".
Analytisk filosofi ser kanske filosofin som en vetenskap bland andra, och ser ofta matematiken och naturvetenskapen som nära lierade. Kontinentala filosofer har ofta en mer humanistisk inriktning och betonar de unika i det mänskliga. Ofta finns ett tydligt samhällsengagemang i kontinentala riktningar. Den analytiske filosofen vill vara en vetenskapsman, den kontinentale en kulturkritiker.
Skulle jag välja mellan de båda riktningarna så blir det den analytiska. Jag tror att det är i grunden ett vetenskapliga förhållningssätt att hellre säga lite men säga det klart och tydligt.
Vad är då skillnaden? Det kan vara svårt att säga. Både analytisk och kontinental filosofi rymmer flera olika riktningar. Det ligger något i att den analytiska filosofin är mer "objektfokuserad" medan den kontinentala är mer "subjektfokuserad". Den analytiska filosofin använder sig ofta av formella metoder (logik, sannolikhetsteori etc) och strävar efter en hög grad av precision.
Den kontinentala filosofin försöker mera att fånga den mänskliga upplevelsen, eller vad det innebär att vara människa. Kontinentala filosofer anklagas ibland av analytiker för att vara "flummiga" eller "ovetenskapliga"; kontinentala filosofer kan å andra sidan anklaga analytiska filosofer för att vara "torra" och "dogmatiska" och missa "det väsentliga".
Analytisk filosofi ser kanske filosofin som en vetenskap bland andra, och ser ofta matematiken och naturvetenskapen som nära lierade. Kontinentala filosofer har ofta en mer humanistisk inriktning och betonar de unika i det mänskliga. Ofta finns ett tydligt samhällsengagemang i kontinentala riktningar. Den analytiske filosofen vill vara en vetenskapsman, den kontinentale en kulturkritiker.
Skulle jag välja mellan de båda riktningarna så blir det den analytiska. Jag tror att det är i grunden ett vetenskapliga förhållningssätt att hellre säga lite men säga det klart och tydligt.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Re: Analytisk eller kontinental filosofi, eller båda?
stradde skrev:Vad tycker du är mest intressant? Och varför?
Personligen är jag feg och sätter ett x på båda två..
Om någon istället är intresserad av österländsk filosofi, så motivera vad som är intressant och gärna vilka likheter och skillnader som finns mellan österländsk och västerländsk filosofi.
Tillägg: Självklart så får du gärna också motivera varför du anser den koninentala eller den analytiska filosofin vara intressantast...
Lyssna inte på dessa kontinentalares nonsense. Ty det vet inte va de pratar om, analytisk filosofi är den enda filosofin. (enligt mig) För vi alla här inne vet jue att Aristotelisk logik är att vederlägga
Världen, viljan och dess framställning!
Kontinental filosofi är givetvis den mest intressanta.
Det säger sig självt att ett gäng förstoppade torrbollar från mestadels storbritannien vilkas enda intressen är efterblivna formaliteter inte kan vara speciellt underhållande.
Synnerligen välargumenterat. Ett paradigm för god filosofisk argumentation.
Själv är jag mest intresserad av analytisk filosofi. Jag vänder mig dock mot dom som menar att analytisk filosofi är mest fokuserad "på språket". Analytisk filosofi kännetecknas inte främst av vilka ämnen den sysslar med, eftersom analytiska filosofer numera sysslar med alla de ämnen klassiska filosofer sysslat med (även om livsåskådningsfrågor fortfarande är i minoritet). Snarare kännetecknas de av en metod. Denna metod fokuserar som dromedar är inne på på en hög grad av precision. Man är helt enkelt noggrann, eller försöker vara noggrann. Inom vissa områden kan ett medel att uppnå denna precision vara formella metoder, men långtifrån alla analytiska filosofer använder sig av formella metoder.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster